Denna litteraturstudie belyser hur digitala läsverktyg kan skapa möjligheter för elevers läsförståelse. I ett digitaliserat samhälle ställs krav på både skola och lärare vid användning av digitala verktyg i undervisningen. Studiens utgångspunkt har fokus på årskurs 4 – 6 i svenskämnet, men är så väl relevant för samtliga ämnen i grundskolans mellanår. Syftet med studien är att belysa hur digitala läsverktyg som exempelvis surfplattor och datorer, behandlas i forskning inom läsförståelse. Syftet förväntas besvaras genom frågeställningarna vilka berör: likheter eller skillnader inom läsförståelsen vid användning av analoga och digitala medier samt hur elevernas läsförståelse påverkas, främst när de använder digitala verktyg. Vidare kommer en frågeställning beröra vilka konsekvenser ovanstående har för undervisningen. Analyserat material består av nio vetenskapliga artiklar, två rapporter samt tre böcker. Majoriteten av det undersökta materialet har utgångspunkt inom kognitiv teori då de medverkandes individuella kognitiva förmågor har testats. Vid insamling av vetenskaplig litteratur användes olika sökord och söktjänster. Materialet är främst internationella publikationer men studien inkluderar också svenska rapporter och vetenskapliga böcker. Resultatet synliggör olika faktorer som påverkar elevernas läsförståelse, främst positivt, vid användning av digitala läsverktyg. Många elever har i takt med digitaliseringen större tillgång till digitala verktyg i hemmet och har således kunskap samt erfarenhet kring olika medier redan när de kommer till skolan. Om elevernas vanor tas tillvara på ett mer effektivt sätt, kan det möjliggöra positiva resultat i läsinlärningen. I studien uppmärksammas likheter samt skillnader mellan att läsa via digitala medier och analoga medier. Genom en medvetenhet om hur medierna kan nyttjas och läsningen påverkas, kan lärare, elever samt vårdnadshavare känna sig trygga i användningen av digitala verktyg i framtida undervisning.

Bakgrund Den 1 juli 2019 började den nya Läroplan för förskolan (Skolverket 2018) att gälla. I den nya läroplanen fanns ett nytt mål som handlar om digitalisering i förskolan. Målet handlar om att barnen ska få en adekvat digital kompetens. I dagens samhälle där vi är beroende av digitala verktyg blir frågan om vad adekvat digital kompetens står för i förskolan samtidigt som kompetens och förhållningssätt hos pedagogerna sätts på prov. Syfte Syftet är att ta reda på vad pedagoger har för förhållningssätt gentemot digitaliseringen i förskolan och hur de arbetar med att få in ett kritiskt förhållningssätt. Metod Vi har använt oss av enkäter som är en kvantitativ metod med inslag av öppna frågor som är en kvalitativ metod. I enkäterna har vi haft ett antal öppna frågor där respondenterna fått berätta om sina tankar och erfarenheter inom digitalisering. Resultat Resultatet visar på att övervägande av våra respondenter är positiva till digitalisering i förskolan samtidigt som de efterfrågar mer fortbildning. Barnen är de som nämns minst när det gäller över vilka som styr över implementeringen av digitala verktyg i verksamheten. Respondenterna tycker det är viktigt med ett kritiskt förhållningssätt då det inte finns någon forskning som styrker att det är bra med digitalisering i förskolan.

Skolan och samhället har under de senaste decennierna gått igenom en digital revolution. Digitala verktyg blir allt viktigare att lära sig använda och kommer vara en förutsättning för att följa med i samhällets utveckling. För att följa med i denna utveckling har det införts krav på lärare att elever ska använda digitala verktyg (Skolverket, 2011). Syftet med kunskapsöversikten är att belysa vilken betydelse digitala verktyg har för elevers läs- och skrivinlärning inom ämnet svenska. En systematisk litteraturstudie med hjälp av databaserna ERIC (Proquest interface) och SwePub genomfördes för att besvara syftet. För att finna likheter och skillnader analyserades tio artiklar som visade sig belysa hur digitala verktyg kan utveckla grundskoleelevers läs- och skrivinlärning inom ämnet svenska. Analysen resulterade i tre teman som beskriver positiva och negativa aspekter med användandet av digitala verktyg i undervisningen och dess betydelse. Resultatet visade på att digitala verktyg kan påverka elevernas läs- och skrivförmåga både positivt och negativt. Positiva aspekter som motivation och negativa aspekter som högljutt och rörigt klassrum är något som digitala verktyg kan bidra med. Digitala verktyg kan bidra till bättre läs- och skrivförmåga, då motivationen bidrar till att eleverna vill utvecklas. Det kommer dock ställas krav på lärarens digitala kompetens för att nå ut till alla elever.

Denna studie genomfördes i syfte att ta reda på hur förskollärare beskriver sitt arbete med att integrera digital teknik i förskolan samt hur de arbetar för att utveckla barns digitala kompetens. För att undersöka detta har nio förskollärare intervjuats och fått beskriva hur de förhåller sig till digital teknik, hur de integrerar den digitala tekniken i förskolans verksamhet, hur de arbetar för att utveckla barns digitala kompetens samt vilka utmaningar de ser relaterat till arbetet med digital teknik. Relevanta begrepp utifrån det sociokulturella perspektivet har sedan använts för att analysera förskollärarnas beskrivna arbetsmetoder och förhållningssätt gentemot digital teknik. De begrepp som användes var redskap, appropriera, mediera, den proximala utvecklingszonen samt scaffolding. Resultatet av studien pekar på att förskollärares förhållningssätt till digital teknik påverkar i vilken utsträckning de integrerar digital teknik i förskolans verksamhet samt hur djupgående de anser sig behöva gå in på ämnet för att ge barnen adekvat digital kompetens. Vidare framkommer fyra olika områden vilka ses som utmaningar när det kommer till förskollärarnas möjligheter att integrera digital teknik såväl som att utveckla barnens digitala kompetens. Dessa områden är de fysiska resurserna, tidsaspekten, barngruppens storlek samt förskollärarnas egen digitala kompetens. Studien bidrar med kunskap kring hur förskollärare arbetar för att integrera digital teknik i förskolans verksamhet, hur de arbetar för att utveckla barns digitala kompetens samt kunskap kring vad som kan behövas för att detta arbete ska underlättas.

Den digitala vågen har växt sig starkare och genomsyrar nu dagens samhälle. Barnen i skolan är födda in i en verklighet som omges av olika former av teknik samt teknologi som bland annat AI, elbilar och mobiltelefoner. Det är väldigt naturligt att olika digitala program samt digitala hjälpmedel ska finnas även i skolan. Den här kunskapsöversikten syftar till att undersöka hur elevers matematiska förmåga påverkas av användandet av digital teknologi i matematikundervisningen. Från sammanställningen av resultatet från 14 olika artiklar dras slutsatsen att implementeringen av digitalisering i matematikundervisningen kan ha stor positiv påverkan på utvecklandet av elevernas matematiska förmåga. För att detta ska ske behövs hänsyn tas till en del faktorer.

I Läroplanen framgår det att förskolan ska ge barn förutsättningar att använda digitala verktyg och att utveckla en adekvat digital kompetens (Lpfö 18, 2018, s. 9). Det krävs således en kompetens hos pedagoger verksamma i förskolan för att nå upp till de ökade kraven som ställs på förskolan. Studiens syfte är att öka kunskapen om hur digitala verktyg med fokus på lärplattan används i undervisningssyfte, utifrån pedagogers uppfattningar och kunskap inom området. Undersökningen har utgått från två olika förskolors förhållningssätt till användandet av lärplattan. Den ena förskolan är digitalt inriktad medan den andra förskolan arbetar med digitala verktyg i mindre grad. Fem intervjuer har genomförts med pedagoger från de två förskolor. Studien har utgått från fenomenologisk teori med inslag av det socialkonstruktivistiska perspektivet. Fokus har varit på pedagogers upplevelser av arbetet med lärplattan i undervisningssammanhang. Sammanfattningsvis redovisar resultatet att samtliga pedagoger har en positiv inställning till arbetet med lärplattan i undervisningen. Det finns ett samband mellan förutsättningar och begränsningar och tillgång till digitala resurser och kompetensutveckling. Resultatet visar att förskolorna organiserar arbetet med digitala verktyg och lärplattan på olika sätt. Förskolan med digital inriktning har ett bredare arbetssätt inom digitala områden och har kommit längre i utvecklingen av digitala verktyg. Detta kan förstås eftersom förskolan startade en pilotförskola inom IKT 2011. Respondenterna inom förskolan med digital inriktning tar inte upp mycket gällande om det finns något de önskar vidareutveckla utan beskriver en förskola med goda digitala resurser och spetskompetenser hos kollegor. Förskolan utan digital inriktning diskuterar däremot att det saknas en del kunskaper om hur lärplattan kan bli en naturlig komponent till resterande undervisning och en vilja att vidareutveckla en del områden inom IKT. I diskussionen redogörs och jämförs resultatet från de två delstudierna. Avslutningsvis kommer en slutsats kring den digitala kompetensens avgörande roll för användandet av digitala verktyg i undervisningen.

Under min ämneslärarutbildning har jag lärt mig att granska, kritisera och analysera innehåll i utbildning. Den här studien tar avstamp i mitt granskande av Skolverkets formuleringar kring hur lärare bör förhålla sig till begreppet digital kompetens. Under en veckas tid har jag levt utan samtliga digitala verktyg och analyserat mitt mående, mina aktiviteter och de visuella skiftningar som sker omkring mig i relation till mitt skärmanvändande. Därefter bjöds en ung informant in till intervju efter att ha levt i 24 timmar utan sociala medier. Donna Haraway och Vilém Flusser diskuterar människans och maskinens relation till varandra och jag befinner mig i mitten av denna diskussion: mellan en posthumanistisk teoribildning och en humanistisk sådan. Genom den här studien vill jag skapa förståelse för människan som en cybernetisk organism och hur detta förändrar vår sociala samvaro och vårt mående genom frågorna: Vilka olika aktiviteter, känslor och visuella föränderligheter framträder i min tillvaro baserat på ett leverne med eller utan skärmar? samt Hur påverkas en informants tillvaro av att leva utan sociala medier i ett dygn?I undersökningens gestaltande del undersöker jag fotografiskt de visuella skiftningarna som sker omkring mig under tre veckor som ett autoetnografiskt prövande genomfördes. Jag kallar dessa fotografier för visuella reflektioner. Ytterligare gestaltande undersökande skedde genom ett prövande av analoga fotografiska metoder på en digital ljusinstallation jag verkställde med inspiration från den form mobiltelefonens skärm har.

Ett allt växande intresse för digitalisering och en förvärvad inspiration i huruvida digital teknik kan integreras och användas som ett verktyg i förskolans praxis, tillsammans med vår övertygelse om vikten av att barn utvecklar en digital kompetens i denna digitala tidsera som vi människor befinner oss i, är grunden för valet av ämne i föreliggande examensarbete. Tidigare forskning betonar att förskollärares attityder kan ha en signifikant betydelse för hur digital teknik implementeras i såväl undervisning som i förskolans dagliga verksamhet. Likaså visar tidigare forskning att digitaliseringens framväxt bör spela en väsentlig roll i förskolans verksamhet. Digitala medier utgör nya sätt att kommunicera, interagera och socialisera med andra. Detta är något som vi själva har upplevt på nära håll, genom både tidigare arbetserfarenheter och verksamhetsförlagd utbildning inom förskola. Därmed är studiens syfte att öka kunskap om förskollärares erfarenheter av att använda digitala medier med barn i förskolans undervisning i relation till digital kompetens. För att erhålla en sådan fördjupad kunskap har kvalitativa intervjuer av sju förskollärare från fyra olika förskolor i norra- och östra Mellansverige utförts. Det sociokulturella perspektivet har understött analysen av det insamlade materialet. Studiens resultat visar att kompetensutveckling är högt efterfrågat hos förskollärare för att utveckla deras individuella digitala kompetens. Vidare visar resultatet att förskollärares attityder kring digitala medier kan bära inflytande i deras undervisningspraxis. Vår förhoppning med studien är att bidra med kunskap såväl som att inspirera andra verksamma förskollärare.

Studiens syfte är att bidra med kunskap om vad adekvat digital kompetens kan innebära för förskollärare idag, år 2020. I den svenska läroplanen för förskolan (2018) står det skrivet att förskollärare ska skapa möjligheter för barnen på förskolan att utveckla adekvat digital kompetens. Men vad innebär adekvat digital kompetens? Och hur uppfattar förskollärare begreppet adekvat digital kompetens?   I studien har fjorton förskollärare deltagit i en semistrukturerad intervju via en digital enkät med syfte att kartlägga vad adekvat digital kompetens kan innebära för förskollärare. Studien och enkäten bygger på det teoretiska ramverket TPACK som är en teori där teknisk- pedagogisk- och innehållskunskap tillsammans skapar förutsättningar för att utveckla adekvat digital kompetens. Genom att undersöka hur förskollärare använder digitala verktyg, vilka pedagogiska metoder förskollärare använder och vad förskollärare anser krävs för att kunna bedriva undervisning med digitala verktyg undersöks syftet i studien och teorin utforskas. Tidigare forskning visar att digitalisering är ett svårarbetat område eftersom det kräver digital kompetens hos förskollärare, något som många förskollärare anser att de saknar. Resultatet av studien visar att begreppet adekvat digital kompetens tolkas på olika sätt ute på förskolorna. Förskollärarna har en grundläggande teknisk kompetens om hur exempelvis en lärplatta fungerar men har svårigheter att använda lärplattan i undervisningssituationer på förskolan. Resultatet visar att förskollärarna fokuserar på att använda digitala verktyg administrativt men också tillsammans med barnen. Att skapa ett källkritiskt förhållningssätt lyfts fram som en metod att arbeta med. Men precis som tidigare forskning visar så saknar förskollärare fortfarande kompetensutveckling för att få möjlighet att utveckla sin digitala kompetens. Undersökningen visar att adekvat digital kompetens för förskollärare innebär att arbeta med de digitala verktygen som finns tillgängliga både administrativt och pedagogiskt. Barnens bästa ska alltid vara i fokus och ibland kan digitala verktyg underlätta undervisningen på förskolan och ibland inte. Det viktigaste är att utgå från sin egen barngrupp.

Bakgrunden till denna studie är Sveriges nationella digitaliseringsplan från 2017 som gjort avtryck i skolan i bemärkelsen att läroplaner reviderats och fått ett ökat fokus på digitalisering. Syftet med den här studien var att undersöka hur förskoleklasslärare beskriver användningen av digitala verktyg i matematikundervisningen. Genom en enkätundersökning har 19 yrkesverksamma pedagoger i förskoleklass beskrivit motiv, metoder samt för- och nackdelar med i sitt arbete med digitala verktyg. Tematisk innehållsanalys av svaren visar att motiven för användandet av digitala verktyg utgjordes av motivation, läroplan, kompletterande arbetssätt och hjälpmedel och extra anpassningar. Vidare indikerade resultaten att deltagarna använde en bred uppsättning digitala verktyg i matematikundervisning, och att dessa verktyg används i relativt hög utsträckning i arbetet med alla de centrala innehållen i matematik för åk 1-3. Upplevda fördelar i arbetet med digitala verktyg var kompletterande arbetssätt, hjälpmedel och extra anpassningar, arbetsbelastning och motivation. Nackdelarna utgjordes av både tekniska och pedagogiska problem, exempelvis felaktigt tankesätt och undermålig internetuppkoppling. Vidare studier skulle kunna innehålla hur förskoleklasslärare väljer att arbeta med olika program och appar i undervisningen.