I läroplanen för förskolan fastställs att barn ska få möjlighet att bilda sig en uppfattning om de digitala verktyg de kan komma att möta. Skollagen beskriver rätten till likvärdig utbildning oavsett var barnen befinner sig i landet. Syftet med studien är att undersöka om det finns skillnader i undervisningen sett till förskollärarens användande av digitala verktyg i två olika kommuner. Vilka former av förskollärares användning av digitala verktyg kan identifieras i två närliggande kommuner? Studien är förankrad i ett sociokulturellt perspektiv. Enkätformulär sändes till 38 förskollärare inom kommunal och fristående förskoleverksamhet i två närliggande kommuner. En kvantitativ och kvalitativ bearbetning av svaren ger resultatet att förskollärare använder sig utav digitala verktyg i förskolan oavsett vilken kommun de arbetar inom. Användningen är lägre inom fristående förskolor och där uttrycks mer behov av kompetensutveckling. En kommun visar på resultat där de procentuellt har högt användande av digitala verktyg, upplever det lättarbetat och de har de kunskaper som krävs. Därtill pekar studiens resultat på att digitala verktyg används på olika sätt i verksamheterna. De används i högre grad i det egna användandet där barnen inte är involverade. Om barnen involveras sänks det veckovisa användandet av digitala verktyg med 31–58 procent. Slutsatsen blir att i användningen av digitala verktyg i undervisningen begränsas barnen i sina möjligheter att kunna bilda sig en uppfattning om de digitala verktyg de kan komma att möta. En tankeväckande slutsats med minskat lärande, sett utifrån ett sociokulturellt perspektiv eftersom lärande sker genom interaktion i ett socialt sammanhang.

Bakgrund och problemformulering: Ett allt mer digitaliserat samhälle har påverkat skolan att arbeta mer med digitala verktyg även i undervisningen. Men det är inte alltid så enkelt att implementera ett digitalt arbetssätt. Det krävs att lärare är förtrogna med verktygen och kan använda dem på ett sätt som gynnar undervisningen. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur F-3 lärare använder digitala hjälpmedel för att främja elevers skrivutveckling. Metod: Insamlingsmetod av empiri för studien har skett genom intervjuer med verksamma lärare i årskurserna F-3. Resultat: Resultatet visar på att de verksamma lärarna använder sig mycket av digitala hjälpmedel i sin undervisning. Lärarna använder digitala hjälpmedel för att motivera eleverna att skriva digitala texter på olika sätt beroende på vart eleverna befinner sig i sin skrivutveckling. Digitala hjälpmedel ger eleverna möjlighet att använda sig av olika appar och program som är konstruerade för att främja deras skrivutveckling. Med hjälp av digitala hjälpmedel, kan lärare i större utsträckning arbeta för att skapa en mer individanpassad undervisning som gynnar varje enskild elevs lärande. Eleverna behöver även ett tydligt undervisningssyfte vid användning av digitala hjälpmedel vilket kan påverkas av elevernas mognadsgrad. Slutsatser: En slutsats som dras från arbetet är att lärarna låter elever i alla årskurser arbeta mycket självständigt med digitala hjälpmedel.

The experience we have from doing an internship through the art teacher education was a lack of implementation of digital media inside art classrooms and during art class. Thus, the purpose of this paper is to investigate how art teachers relate to integration and implementation of digital media in their teaching according to research. Our research takes place through a comprehensive search process of scientific articles that deal with the subject area. The results from the research show a lack of resources in the form of financial support, teachers who feel they do not have enough competence in the subject area, lack of availability to use digital media and tools in their class, opinions from art teachers on what the purpose of using digital tools in a practical subject is, when material like paintbrushes can produce the same result.

I skolans värld används allt fler digitala läromedel. Forskning visar på att läsförståelsen försämras av att läsa på skärm och att det krävs speciella förmågor för att ta sig an digitala texter. Detta arbete har som syfte att få kunskap om vilka faktorer som ligger bakom svensklärares val av analoga respektive digitala läromedel samt hur svensklärare upplever att elevers läsförståelse påverkas av digitala läromedel. Studien bygger på en fenomenologisk forskningstradition och kvalitativa intervjuer med fem verksamma svensklärare på högstadiet. En tematisk analys av intervjuerna har visat på att valet av digitala läromedel påverkas av läromedlets digitala struktur, läromedlets innehåll och ramfaktorer såsom elevers okoncentration, elevers och lärares digitala kompetens och skolledares beslut av att använda digitala läromedel i alla ämnen.  Upplevelsen av hur elevers läsförståelse påverkats av digitala läromedel visar på en delad bild. Några informanter upplever att elevers läsförståelse har försämrats medan andra inte upplever någon skillnad. Precis som forskningen pekar på beskriver några av informanterna att det krävs annan stöttning och andra lässtrategier för att läsa digitalt. Vår slutsats är att det behövs större digital kompetens hos både elever och lärare för att de digitala läromedlen ska vara användbara samt att läromedlen behöver utveckla sin digitala struktur i samma takt som digitaliseringen i samhället för att skolan ska kunna lyckas med att fostra medborgare redo för en digitaliserad värld.

I dagens klassrum möter elever och pedagoger mängder av digitala lärresurser i form av både hård- och mjukvaror. Syftet med denna småskaliga studie var att undersöka och analysera hur lärare, speciallärare och specialpedagoger beskriver att de använt digitala lärresurser i pedagogiska och specialpedagogiska sammanhang. Kvalitativa intervjuer genomfördes och analyserades genom en tematisk analys. Den teoretiska utgångspunkt som användes var det sociokulturella perspektivet samt det teoretiska ramverket TPACK, som beskriver olika kompetenser lärare anses behöva. Resultatet visade att den traditionella undervisningen var central, men att de digitala lärresurserna fått fäste i klassrummet och användes som ett komplement för att variera, strukturera och motivera eleverna till lärande. Lärare, speciallärare och specialpedagoger arbetade på lite olika sätt utifrån de skilda yrkesrollerna de har. De använde en mängd varierade digitala lärresurser och arbetade på ett kreativt sätt med dessa. Pedagogerna hade olika mycket kunskap kring digitala lärresurser och hur de kan användas i undervisningen. Det framkom även att de upplevde ojämlikhet vad gällande tillgången till digitala lärreurser och kompetens. Pedagogerna, som i studien avser lärare, speciallärare och specialpedagoger, var positivt inställda till digitaliseringen men upplevde sig själva sakna tillräcklig kompetens och framför allt tid för att lära sig och hålla sig uppdaterade med tekniken som finns tillgänglig i skolorna idag. En implikation till specialpedagoger är att skapa sig en överblick över vilka digitala lärresurser som används och behövs, men också en överblick över lärarnas TPACK. På så sätt kan specialpedagoger stötta lärares arbete och ordna med kompetenshöjning om behovet finns.

Att använda sig av digitala verktyg är idag en självklar del av livet för de allra flesta människor. Digitala verktyg är en viktig del inom matematikundervisningen och har möjlighet att göra lärprocessen mer motiverande och lustfylld. Att använda sig av digitala verktyg öppnar också upp för nya sätt för lärare att differentiera sin undervisning. Syftet med den här studien var att ta reda på hur lärare differentierar matematikundervisningen med hjälp av digitala verktyg samt att se hur tillgängligheten av digitala verktyg ser ut för ett antal lärare inom kommunala skolor årskurserna 1-3. Den empiri som undersökningen bygger på har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med lärare från både Uppsala och Stockholm. Den teori som empirin har analyserats utifrån utgörs av ett sociokulturellt perspektiv samt forskning som gjorts kring artefakter, mediering, digitala verktyg och differentiering. Resultaten av undersökningen har visat att det råder en dominerande bild av att lärarna upplever att de jobbar med en differentierad undervisning och att de flesta har de digitala verktyg som behövs. Det har dock visat sig att lärarnas bild av begreppet differentiering och vad forskning menar att differentiering är, inte är samma sak i de flesta fallen. Genom att knyta resultaten av analysen med den tidigare forskningen inom området belyser vi skillnaden mellan att kalla sin undervisning differentierad och att faktiskt bedriva en differentierad undervisning.

Idag är det ett faktum att samhället påverkas av tekniska innovationer, där förändringar på betalningsmarknaden inte är ett undantag. Individer har gått från att betala med kontanter till att allt mer använda sig av tekniska och elektroniska lösningar som betalningsmetod. Dagens digitalisering har medfört en ny möjlig betalningsform, i form av digitala koder, vilket är det som benämns för kryptovalutor. De traditionella kryptovalutorna saknar centraliserat styre, vilket innebär att det ligger utom statens kontroll. Det som har möjliggjort denna typ av valuta är blockkedjetekniken. För att möta denna utmaning har ett flertal länder, där Sverige inte är ett undantag, börjat konstruera en egen digital valuta, vilken går under samlingsnamnet CBDC (Central Bank Digital Currency). Det dessa digitala valutor har gemensamt är att de ännu inte har blivit ett standardiserat betalningsmedel. Tidigare studier har påvisat att individers acceptans är ett utav de största hindren för att implementera nya digitala betalningsmedel. Därav antar denna uppsats en kvantitativ karaktär, med huvudsyfte att undersöka digitala valutors möjlighet som betalningsmedel. Syftet uppfylls genom att mäta vilka faktorer som påverkar individens acceptans till användningen. För detta används en egenkonstruerad analysmodell med hypoteser, som baseras på tidigare forskning om faktorer som påverkar individens betalningsmetod och faktorer som påverkar teknologisk acceptans. Datainsamlingen består av en surveyundersökning där enkät valts som datainsamlingsmetod. Resultatet består av svar från 102 stycken respondenter. Resultatet visar att majoriteten av respondenterna har en positiv acceptans till användningen av digitala valutor som betalningsmedel. Dock är det fortfarande få som har stor erfarenhet av digitala valutor, vilket hänförs till att valutan ännu inte är ett standardiserat betalningsmedel. De faktorer som undersöktes var attityd, erfarenhet, förtroende, vanor, socialt inflytande, reglering och design. Enligt resultatet av korrelationsanalys är det individens attityd, det sociala inflytandet och förtroendet till blockkedjetekniken som visade starkast samband till acceptansen. Resultatet visade även att individer som har högt förtroende till staten har låg acceptans till digitala valutor. Resultatet av regressionsanalys visade att samtliga faktorer har en signifikant, och därmed betydande förklaringskraft till variationen i acceptansen. Slutligen testades analysmodellen med hjälp av strukturell ekvationsmodellering, där samtliga faktorer inkluderades. Slutsatsen av studien blev således att individens attityd, erfarenhet och det sociala inflytandet har en signifikant påverkan på individens acceptans till digitala valutor som betalningsmedel.

I takt med att samhället förändras utvecklas också Läroplanen. År 2017 reviderades Läroplanen i syfte att implementera mer digital kompetens i undervisningen. Kursplanen i svenska fokuserar till stor del på elevers literacyutveckling men revideringen 2017 har även medfört ett fokus på digitala resurser. Denna revidering innebär att digitala resurser behöver vara ett inslag i literacyundervisningen. När lärare är medvetna om vilka fördelar digitala resurser kan erbjuda elevers literacyutveckling och vilka faktorer som påverkar hur de används, kan lärare skapa goda förutsättningar för elever att utveckla sin literacy. Därför besvarar denna litteraturstudie frågeställningarna: Vilka fördelar finns med digitala resurser för att utveckla elevers literacy? och Vilka faktorer påverkar hur digitala resurser används i literacyundervisningen?. Forskningsresultatet visade att framträdande digitala resurser var iPads, smartboards, tangentbord, digitala böcker, video och röstinspelning. Fördelarna med dessa digitala resurser är att de möjliggör att möta elevers olikheter, att elevers motivation ökar och att de stöttar elever i både motoriska- och literacysvårigheter. De erbjuder även elever att visa kunskap på olika sätt och ger möjlighet att närma sig text på nya sätt. Faktorer som påverkar dessa digitala resursers användning är god planering, ett kontinuerligt arbetssätt, lärares digitala kompetens samt hur lärare förhåller sig till Läroplanen.

De digitala verktygen blir allt vanligare i svenska skolor. Mångakommuner i Sverige har satsat på en-till-en-projekt som innebär att varje elev får en egendator eller lärplatta. Därför är en undersökning om lärare och elevers erfarenheter av digitalaverktygs användning i skolan befogad.Syftet med denna studie är att undersöka lärare och elevers erfarenhet av att arbeta meddigitala verktyg i matematikundervisningen med fokus på iPad.I studien används kvalitativ undersökningsmetod av två olika former. Lärare har intervjuatsenskilt medan deras elever har intervjuats i fokusgrupp. De enskilda intervjuerna har varitsemistrukturerade och vid fokusgruppsintervjuerna har ett stimuli-material i form avpåståenden använts.Resultatet av studien visar att både lärare och elever har övervägande positiva erfarenheter avanvändningen av digitala verktyg i matematikundervisningen. iPaden kan fungera både somett kunskapsskapande verktyg genom att eleverna kan titta på instruerande videor och att dekan spela olika spel som tränar matematikkunskaperna. Lärare kan frigöra mer tid till sinpedagogiska planering genom att iPaden står för en del rättningsarbete. iPaden kan också varaen distraktion vid vissa tillfällen då eleverna ägnar lektionstiden åt sociala medier eller spelar.Både lärare och elever anser att detta kan vara ett problem dock anser både lärare och eleveratt det finns fler fördelar än nackdelar med iPaden. Lärarna anser överlag att deras kunskaperom hur iPaden kan användas i undervisningen är goda men alla önskar merkompetensutveckling.

I takt med att modebranschen expanderar och utvecklas, ökar även konsumenternas krav på hur företag arbetar med CSR. Internet och digitala kanaler har drastiskt förändrat tillvägagångssättet för hur konsumenter interagerar med företag och individer. Digitala kanaler och sociala medier har blivit moderna och viktiga plattformar där företag, effektivt och innovativt, kan kommunicera med konsumenterna. Ett av de mest betydelsefulla budskapen i dagens samhälle är hållbarhetsaspekter, formulerade i CSR. Dagens modeföretag kan därför, med fördel, använda digitala kanaler för att förmedla betydelsefulla budskap vilket företag inte tydligt tillämpar idag. Syftet med den här kandidatuppsatsen är att undersöka hur svenska modeföretag kan profilera sitt varumärke genom att bättre utforma kommunikationen av CSR-arbetet via digitala kanaler. I den här uppsatsen har en konceptuell modell konstruerad av Prasad och Tata (2015) tillämpats för att kritiskt granska modeföretags kommunikation av CSR. Modellen visar på hur ett företag kan kommunicera sitt arbete kring CSR ut mot konsumenterna och modellen har använts för att analysera företagens kommunikation på deras digitala kanaler. Den konceptuella modellen visar även på att det kan uppstå ett glapp mellan det CSR-arbete som företaget vill och tror sig kommunicera utåt och den faktiska kommunikation som företaget sänder ut. På så sätt kan det även uppstå en disharmoni mellan konsumenternas förväntningar och företagets kommunicerade prestation, vilket visar på potentiella utvecklingsmöjligheter för företags kommunikation av CSR på digitala kanaler. De genomförda studierna visar på att majoriteten av de studerade företagen har en bristfällig CSR-kommunikation och att den mest effektiva kommunikationen av CSR bygger på transparens och trovärdighet. Det framkommer att samtliga modeföretag upplever en ökad efterfråga hos allmänheten och arbetar ständigt för att utveckla och förbättra företagens CSR-kommunikation på deras respektive hemsidor.