Detta examensarbete syftar till att undersöka förskollärarnas arbetssätt kring digitala verktyg i förskolans verksamhet i syfte att främja barns språkutveckling. Undersökningen använder sig av en kvalitativ metod som motsvarar småskalig forskning. Datainsamlingen har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer där sammanlagt sex förskollärare intervjuats enskilt på tre olika förskolor, kring pedagogernas arbetssätt med lärandeappen Polyglutt. I resultatet redovisas pedagogernas olika arbetssätt när det handlar om barns språkutveckling utifrån både planerade och spontana aktiviteter. Resultatet tyder på att de pedagoger som fokuserar på att arbeta utifrån planerade lärandesammanhang, skapar mer variationsinriktade aktiviteter i verksamheten tillskillnad från pedagogerna som använder Polyglutt spontat. Vidare framgår det att utformning av lärmiljön anses ha en stor betydelse vid aktiviteter där både val av rum, material och kommunikation under och efter lärandesammanhang är avgörande faktorer för barns lärande.

Denna litteraturstudie inriktar sig på hur särbegåvade elevers behov kan uppfyllas i matematikundervisning med hjälp av digitala verktyg. Fokus kommer att ligga på om det finns vetenskapligt stöd för användandet av olika digitala verktyg vid undervisningen av särbegåvade elever i grundskolan. Genom att undersöka digitala verktygs potentiella inverkan på undervisningen ska detta möjliggöra för lärare att anpassa undervisningen i ett klassrum, där även särbegåvade får utlopp för sina behov. Studien kommer därför ha tre fokus att behandla vilka är: Utmärkande drag hos särbegåvade elever i matematik och deras behov; teori kopplat till tidigare forskning rörande undervisning av särbegåvade och avslutningsvis de digitala verktygens funktioner kopplat till särbegåvade elever. I studien har 17 vetenskapliga artiklar och rapporter valts ut för analys, där de delats upp som antingen kopplade till digitala verktyg eller särbegåvade elevers karaktäristik. Efter att ha gjort denna uppdelning har en sammankoppling av de olika publikationerna kunnat göras genom en metaanalys, för att visa på om de olika verktygen har potential att tillgodose särbegåvade elevers behov av en anpassad undervisning. Resultatet visar på att många olika digital verktyg innehar denna potential att nå ut till särbegåvade elever om de implementeras på ett korrekt vis. Görs inte detta finns alltid en risk att verktygen annars bara slängs in i undervisningssituationer utan att de byggs på en didaktisk grund, vilket kan leda till både bristande motivation och ett slöseri av resurser.

I Sverige har, sedan 1985, endast ett gymnasium haft distansundervisning vilket har lett till att det finns lite kvalitativ forskning om distansundervisningen i Sverige. För att få en bild av hur undervisningen sett ut i matematiken när Sveriges gymnasieskolor gick över till distansundervisning under vårterminen 2020 har denna studie genomförts. Studiens syfte har alltså varit att söka svar på hur lärarna har undervisat i matematik men även att undersöka vilka digitala verktyg som lärarna använt i undervisningen. Även möjligheterna till samarbeten mellan elever i distansundervisningen har undersökts i studien. Studien bygger på intervjuer gjorda med 8 matematiklärare från en medelstor svensk kommun. I studien har lärarna gett beskrivningar på hur undervisningen gått till och även svarat på vilka digitala hjälpmedel de använt och om de möjliggjort samarbeten mellan eleverna och även hur de möjliggjort det. Sammanfattningsvis har de flesta lärarna fortsatt att använda de digitala resurser som de redan haft kompetens i innan undervisningen blev på distans. Största förändringen från traditionell undervisning, utöver att lektionerna ofta varit på videolänk, har varit att fler lärare använt olika digitala verktyg för att avsluta lektionerna med ”exit tickets”. Få lärare i studien har nämnt att de strukturerat undervisningen så att samarbeten mellan eleverna gynnats. Studien har dock visat att eleverna då skapat egna möjligheter att samarbeta med sina kamrater.

Användandet av de digitala verktygen i förskolans verksamhet har ökat vilket har genererat i att förskollärare ställs inför nya utmaningar. Denna studie har som syfte att skapa kunskap om hur de digitala verktygen används i förskolans undervisning idag samt på vilket sätt digitala verktyg utvecklat förskolans utbildning och undervisning. För att skapa kunskap kring detta har en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med förskollärare använts. Vårt empiriska material har transkriberats och analyserats med hjälp av begreppen appropriering och medierande artefakter. Totalt var det åtta stycken förskollärare som deltog i vår studie.  Studiens resultat visar på att förskollärare som har en bristande digital kompetens eller inte har intresse undviker undervisning med digitala verktyg. Vidare visar resultatet på att förskollärare som besitter en digital kompetens använder digitala verktyg i undervisningen vilket har bidragit till att undervisningen utvecklats. Vår diskussion visar på att förskollärares digitala kompetens är viktigt för att kunna utveckla undervisningen i förskolan.

Denna studie handlar om hur digital teknik används i dansundervisning i förskolan. Syftet är att undersöka pedagogers användning av digital teknik i dansundervisningen i förskolan utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Vi har utfört en etnografiskt inspirerad fallstudie på en förskoleavdelning där pedagogerna arbetar med dansundervisning. Barnen på avdelningen som har deltagit i studien är mellan ett till tre år gamla. De tre pedagoger som arbetar på avdelningen har alla deltagit i studien.  I vårt resultat synliggörs det att pedagogers förhållningssätt till digital teknik är avgörande för hur tekniken används i förskolans verksamhet. Det är tydligt att användningen av den digitala tekniken är av betydande roll för dansundervisningens utformning. Dessutom framkommer det att den digitala tekniken i dansundervisningen ger goda förutsättningar för barns utveckling och lärande.

Society is evolving and becoming increasingly digital. Even though there has been an increase in the number of digital tools in schools that have been using them in mathematics teaching, there has been no increase in comparison with other subjects. In this study, 8 teachers who teach the subject of mathematics in grades 4-6 in central Sweden were interviewed. The purpose was to find out teachers attitudes to digital tools and underlying factors and how these affect the using in mathematics teaching. The result of the interviews shows that the teachers attitudes to the use of digital tools in the subject of using is different among the teachers who participated in the study. The underlying factors that have emerged are continuing education, experience, personal interest, the environment, lack of time and hassle with techniques which all affect the teacher’s degree of using digital tools in mathematics teaching.

I läroplanen för förskolan fastställs att barn ska få möjlighet att bilda sig en uppfattning om de digitala verktyg de kan komma att möta. Skollagen beskriver rätten till likvärdig utbildning oavsett var barnen befinner sig i landet. Syftet med studien är att undersöka om det finns skillnader i undervisningen sett till förskollärarens användande av digitala verktyg i två olika kommuner. Vilka former av förskollärares användning av digitala verktyg kan identifieras i två närliggande kommuner? Studien är förankrad i ett sociokulturellt perspektiv. Enkätformulär sändes till 38 förskollärare inom kommunal och fristående förskoleverksamhet i två närliggande kommuner. En kvantitativ och kvalitativ bearbetning av svaren ger resultatet att förskollärare använder sig utav digitala verktyg i förskolan oavsett vilken kommun de arbetar inom. Användningen är lägre inom fristående förskolor och där uttrycks mer behov av kompetensutveckling. En kommun visar på resultat där de procentuellt har högt användande av digitala verktyg, upplever det lättarbetat och de har de kunskaper som krävs. Därtill pekar studiens resultat på att digitala verktyg används på olika sätt i verksamheterna. De används i högre grad i det egna användandet där barnen inte är involverade. Om barnen involveras sänks det veckovisa användandet av digitala verktyg med 31–58 procent. Slutsatsen blir att i användningen av digitala verktyg i undervisningen begränsas barnen i sina möjligheter att kunna bilda sig en uppfattning om de digitala verktyg de kan komma att möta. En tankeväckande slutsats med minskat lärande, sett utifrån ett sociokulturellt perspektiv eftersom lärande sker genom interaktion i ett socialt sammanhang.

Digitala verktyg har idag fått en allt större betydelse inom skolan och dess musikundervisning där såväl läromedel som pedagogiska strategier har kommit att utvecklas igenom den digitala närvaron i rummet. Syftet med denna studie var därav att undersöka digitala verktyg samt hur de tillämpas av pedagoger inom musikundervisning på gymnasiet. Vidare åsyftades också att undersöka vilka möjligheter/svårigheter som pedagogerna själva upplevde att digitala verktyg kunde bidra till. Studien utgick sedan ifrån hermeneutik och en kvalitativ metod där intervjuer med tre pedagoger på en gymnasieskola genomfördes för att bilda det analytiska materialet. Resultatet av studien visar på en återkommande tillämpning av digitala verktyg inom såväl hårdvara som mjukvara samtidigt som pedagogerna också tillämpar digitala verktyg inom ett stort antal olika områden. Pedagogerna upplevde dessutom att möjligheter/svårigheter kunde uppstå via ett tillgängligt musikaliskt material och en förenklad anpassning samtidigt som tekniska problem och juridiska aspekter kunde skapa utmaningar.

Syftet med denna studie var att få mer kunskap om hur digitala verktyg används i estetisk undervisning i förskolan idag. För att uppnå syftet valdes en kvalitativ ansats där vi använt oss av semistrukturerade intervjuer av ateljeristor verksamma i förskolan. Studien utgår från ett designteoretiskt perspektiv. I studien visar det sig att de digitala verktygen ska väljas ut på ett ändamålsenligt vis utifrån den valda aktiviteten. En utmaning är att kunna följa med den digitala utvecklingen kunskapsmässigt och i att föra in verktygen i undervisningen på ett genomtänkt sätt. Den didaktiska potentialen i digitala verktyg visar sig genom att estetiska uttrycksformer kan undersökas på olika sätt för att stimulera barnens olika sinnen.

Bakgrund Den 1 juli 2019 började den nya Läroplan för förskolan (Skolverket 2018) att gälla. I den nya läroplanen fanns ett nytt mål som handlar om digitalisering i förskolan. Målet handlar om att barnen ska få en adekvat digital kompetens. I dagens samhälle där vi är beroende av digitala verktyg blir frågan om vad adekvat digital kompetens står för i förskolan samtidigt som kompetens och förhållningssätt hos pedagogerna sätts på prov. Syfte Syftet är att ta reda på vad pedagoger har för förhållningssätt gentemot digitaliseringen i förskolan och hur de arbetar med att få in ett kritiskt förhållningssätt. Metod Vi har använt oss av enkäter som är en kvantitativ metod med inslag av öppna frågor som är en kvalitativ metod. I enkäterna har vi haft ett antal öppna frågor där respondenterna fått berätta om sina tankar och erfarenheter inom digitalisering. Resultat Resultatet visar på att övervägande av våra respondenter är positiva till digitalisering i förskolan samtidigt som de efterfrågar mer fortbildning. Barnen är de som nämns minst när det gäller över vilka som styr över implementeringen av digitala verktyg i verksamheten. Respondenterna tycker det är viktigt med ett kritiskt förhållningssätt då det inte finns någon forskning som styrker att det är bra med digitalisering i förskolan.