På en perfekt marknad bör en investerare vara likgiltig till om en aktie ger avkastning i form av kapitaltillväxt eller utdelning. Emellertid existerar skatter och transaktionskostnader på marknaden, det vill säga marknaden är inte perfekt. Med tillgång till unik data som visar aktieplacerares innehav hos bolag på Stockholmsbörsen är studiens syfte att finna klientel i form av ålders-, köns- och inkomstgrupper. Vi finner att investerare inte är likgiltiga till utdelning. Äldre individer, kvinnor och låginkomsttagare utgör en större andel av aktieplacerarna i bolag som lämnade utdelning vilket indikerar att dessa har preferenser för aktier med utdelning. Vidare visar studiens resultat att även om dessa klientel utgör en större andel i bolag som lämnade utdelning finner vi ingen skillnad i andelarna mellan bolag med låg och hög direktavkastning. Existensen av utdelningsklientel kan få konsekvenser för företagsledningen då kunskapen om att ett specifikt klientel av investerare innehar bolagets aktier kan leda till att ledningen tvekar inför att förändra utdelningspolitiken. Detta på grund av att en utdelningsförändring kan resultera i en ändring av ägarstrukturen och det i sin tur kan leda till en reducering i priset på bolagets aktie

No description available.

Fastighetsmarknaden gynnas av goda tider med höga fastighetsvärden, rådande bostadsbrist och låga vakansgrader. För nyproduktion kan i praktiken antas en vakansgrad nära noll. Marknadsdata för bostadshyreshus i Malmö visar på vakansgrader runt cirka 1,5%, för både A-läge och C-läge. Vilket kan förklaras av en naturlig vakans i form av omflyttning. Vad motiverar då skillnader från 1,5-2% i avkastningsnivåer för C-lägen i jämförelse med A-lägen? Syftet med studien är att undersöka fastighetsbolags riskbedömning och värderingsmetoder för att skapa förståelse för vad som motiverar skillnader i direktavkastning mellan A-läge och C-läge. Kvalitativa intervjuer har gjorts med respondenter från fyra fastighetsbolag på den svenska bostadsmarknaden. Intervjuerna genomfördes med personer som arbetar med investeringsbedömning på de utvalda fastighetsföretagen. Intervjuerna gav en insikt i hur några av de stora företagen på bostadsmarknaden arbetar vid förvärv av fastigheter. Metoden avgränsas till större fastighetsbolag, då författarnas uppfattning är att dessa bolag har möjlighet att agera på olika marknader och lägen. Fastighetsbolagen bekräftar låga vakansgrader i deras bestånd, gemensamt är att man vill se utvecklingspotential i hyresnivåerna för potentiella förvärv. Vikten av ett centralt läge påpekas av samtliga respondenter, gemensamt är dock att de har svårt att grundligt motivera de risker som följer av ett mer perifert läge. Förändringar i konjunkturen tycks vara det som bolagen reserverar sig för, då det kan påverka vakanser, driftnetto och räntor. Vid eventuell lågkonjunktur riskerar C-läge att bli vakanta före A-lägen.  Möjlighet till diversifiering i form av ombyggnad till kommersiella fastigheter eller bostadsrätter är också en typ av säkerhet som fastighetsbolagen ser till. För att förklara vad som ligger till grund till fastighetsbolagens investeringsbedömning och riskhantering, krävs en mer omfattande undersökning av fastighetsbolagens riskbedömning, som till en viss grad visat sig ske på ledning eller ägarnivå. / The real estate market is hot, with high property values, prevailing housing shortage and low vacancies. Market data for rental housing in Malmö indicates vacancies at 1.5% for both A- and C-locations. Vacancies explained by a natural vacancy in the form of relocation. Market data also indicates a yield difference in A- and C-locations between 1% to 2.5%. The purpose of this study is to investigate real estate companies valuation methods and risk assessment to clarify differences in yield. Qualitative interviews have been conducted with respondents from four real estate companies in the Swedish housing market. The interviews were conducted with professionals who work with investment assessment at the selected real estate companies. The interviews gave an insight in how some of the major real estate companies operate upon acquisitions. The research is limited to major real estate companies, as the authors believe that these companies have the opportunity to act in different markets and locations, than minor companies. The real estate companies confirm low vacancy rates in their real estate stocks. Normally, they want to see development potential in rental rates for potential investments. The importance of a central location is pointed out by all respondents, although, they fail to thoroughly motivate the risks arising from a more peripheral location. Cyclical fluctuation appears to be the most dominant reason, as it may affect vacancies, operating net and interest rates. In the event of a recession, C-locations are likely to become vacant before A-locations. The possibility to diversificate the risks in terms of conversion to commercial real estate or condominiums is also a type of security that the real estate companies consider. To explain what makes the foundation of the real estate companies investment analysis and risk assesment a more extensive study of the real estate companies risk analysis is required, which to some extent has been proven to be at a chairman or owner level.

Tidigare forskning från USA fastslår att P/E-talet och direktavkastningen fungerar som indikatorer för framtida aktieutveckling. Denna forskning sträcker sig fram till år 2000. Tanken med detta arbete är att applicera föregående forskares tankar på den svenska marknaden för åren efter 2000. Tanken med uppsatsen är att utreda ifall historiska värden på direktavkastning och P/E-tal kan leda en investerare till ett bättre investeringsbeslut under perioden 2000- 2008. Arbetet består av två delar, en utförlig kvantitativ del och en något enklare kvalitativ del. I den kvantitativa delen genomförs tester på den datamängd som samlats in i form av regressionsanalyser. Den kvalitativa delen består främst av intervjuer av analytiker inom finansbranschen och är tänkt att fungera som ett stöd för den kvantitativa delen. Några av de intervjuade personerna har även fungerat som stöd under arbetets gång. För mätperioden har P/E-talet fungerat som en indikator och resultaten stämmer väl överens med rådande teorier. Att bevisa att direktavkastningen har fungerat som en indikator under samma period går däremot inte och resultatet stämmer inte med befintlig teori. Något att ha i åtanke är att mätperioden är starkt influerad av IT-bubblan och även att mätperioden kan anses vara för kort. / Earlier research from USA concludes that the P/E-ratio and the dividend yield works well as indicators of the expected stock price. This research goes from far beyond to the year 2000. The idea with this paper is to apply recent researchers’ thoughts on to the Swedish stock market for the years after 2000. The authors of this paper want to investigate whether historical values in dividend yield and P/E ratios could guide an investor to a better investment decision during the period 2000-2008. The paper consists of two parts, one extensive quantitative part and one more basic qualitative part. In the quantitative part, tests on the data collected are made with the help of regression analysis. The qualitative part consists mostly from interviews of analysts from financial companies; these are meant to work as a support to the quantitative part. Some of the analysts interviewed have also been a support during the writing of this paper. For the period investigated, the P/E-ratio has worked well as an indicator and the results from the tests are in line with existing theories. To show that the dividend yield also has worked well as an indicator during same period is not possible and the results is not in line with existing theory. Something to bare in mind is that the period measured is strongly influenced by the dot-com bubble and also that the period measured might be too short.

<p>Tidigare forskning från USA fastslår att P/E-talet och direktavkastningen fungerar som indikatorer för framtida aktieutveckling. Denna forskning sträcker sig fram till år 2000. Tanken med detta arbete är att applicera föregående forskares tankar på den svenska marknaden för åren efter 2000. Tanken med uppsatsen är att utreda ifall historiska värden på direktavkastning och P/E-tal kan leda en investerare till ett bättre investeringsbeslut under perioden 2000- 2008.</p><p>Arbetet består av två delar, en utförlig kvantitativ del och en något enklare kvalitativ del. I den kvantitativa delen genomförs tester på den datamängd som samlats in i form av regressionsanalyser. Den kvalitativa delen består främst av intervjuer av analytiker inom finansbranschen och är tänkt att fungera som ett stöd för den kvantitativa delen. Några av de intervjuade personerna har även fungerat som stöd under arbetets gång.</p><p>För mätperioden har P/E-talet fungerat som en indikator och resultaten stämmer väl överens med rådande teorier. Att bevisa att direktavkastningen har fungerat som en indikator under samma period går däremot inte och resultatet stämmer inte med befintlig teori. Något att ha i åtanke är att mätperioden är starkt influerad av IT-bubblan och även att mätperioden kan anses vara för kort.</p> / <p>Earlier research from USA concludes that the P/E-ratio and the dividend yield works well as indicators of the expected stock price. This research goes from far beyond to the year 2000. The idea with this paper is to apply recent researchers’ thoughts on to the Swedish stock market for the years after 2000. The authors of this paper want to investigate whether historical values in dividend yield and P/E ratios could guide an investor to a better investment decision during the period 2000-2008.</p><p>The paper consists of two parts, one extensive quantitative part and one more basic qualitative part. In the quantitative part, tests on the data collected are made with the help of regression analysis. The qualitative part consists mostly from interviews of analysts from financial companies; these are meant to work as a support to the quantitative part. Some of the analysts interviewed have also been a support during the writing of this paper.</p><p>For the period investigated, the P/E-ratio has worked well as an indicator and the results from the tests are in line with existing theories. To show that the dividend yield also has worked well as an indicator during same period is not possible and the results is not in line with existing theory. Something to bare in mind is that the period measured is strongly influenced by the dot-com bubble and also that the period measured might be too short.</p>

Denna studie undersöker om en investeringsstrategi baserad på direktavkastning ger en positiv avvikelseavkastning på Stockholmsbörsen under perioden 2006–2015. Likaviktade portföljer bestående av 20 aktier med hög direktavkastning bildas i början av varje kalenderår och hålls tills årsskiftet. Strategin tillåter, till skillnad från en stor del av den tidigare forskningen på området, små bolag att ingå i portföljerna. Detta då det finns studier som visar att överreaktionshypotesen är mer signifikant hos mindre bolag. Strategin riskjusteras med Fama och Frenchs trefaktormodell och ger en positiv avvikelseavkastning över hela studieperioden på 5 procents signifikansnivå. Dock är det stor skillnad från år till år för strategin. År 2007 och 2008 ger en signifikant negativ avvikelsekastning medan 2009, 2010 och 2015 ger en signifikant positiv avvikelseavkastning. År 2009 är det mest extrema året, som med en positiv avvikelseavkastning på 67,99 procent bidrar till en stor del av totalavkastningen för strategin. Våra resultat ger stöd åt överreaktionshypotesen och talar således emot den effektiva marknadshypotesen, men några säkra slutsatser kan inte dras på grund av den stora variationen i avkastningen mellan åren samt den korta mätperioden.

Fastigheter liknar mer och mer en handelsvara. En transparent marknad är därför ett måste för att skapa en effektiv marknad och för att locka internationella såväl som nationella investerare. Den svenska fastighetsmarknaden har länge kännetecknats för sin transparens, men den senaste tiden har utvecklingen gått i motsatt riktning. För att bibehålla transparensen behöver aktörer på fastighetsmarknaden tillräckligt med underlag för att fatta korrekta investeringsbeslut. Prognoser baserade på kvantitativ historisk data är ett verktyg som inte används i stor utsträckning idag, men som kan föra utvecklingen av investeringsunderlag framåt. Denna rapport beskriver en prognosmodell vilken kan användas för att prognostisera framtida potentiell värdeutveckling för kontorsfastigheter. Prognosmodellerna baseras på flertalet multipla regressioner över paneldata. Den mest tillförlitliga modellen har sedan legat till grund för en prognostisering. Resultatet visar att av de tre storstadsregionerna kommer den mest positiva värdetillväxten de kommande åren att ske i Stor-Göteborg. I Stor-Stockholm väntas kontorsfastighetspriserna utvecklas något mindre än för Stor-Göteborg medan prognosen för Stor-Malmö är mer negativ, en möjlig orsak är en stor nyproduktionstakt på orten inom kontorssegmentet.

Vi undersöker om det finns ett samband mellan utländskt ägande och utdelningsnivå i svenska företag. Urvalet består av de 40 största företagen på Nasdaq OMX Stockholm under perioden 1999-2006. Studien visar att det finns ett negativt samband mellan utländskt ägande och direktavkastning, samt ett positivt samband mellan börsvärde och utländskt ägande. Vidare analys visar inget signifikant samband mellan utländskt ägande och börsvärde, samband beror således på mellanliggande variabler. Studien finner inget samband mellan utdelningsandel och utländskt ägande. / In this paper we examine the relationship between foreign ownership in Swedish firms and dividend yield amongst the 40 largest firms on Nasdaq OMX Stockholm between the years 1999-2006. We find evidence of a negative relation between foreign ownership and dividend yield, and furthermore a relation between foreign ownership and market capitalization. Further analysis shows that foreign ownership does not relate to market capitalization, thus the relation is due to intermediate variables. The paper finds no relation between payout ratio and foreign ownership.

<p>I detta examensarbete har Stockholmsbörsens historiska utveckling under perioden 1919 – 2003 analyserats. Arbetet har genomförts med handledning från SEB Enskilda Banken och Institutionen för produktionsekonomi vid Linköpings tekniska högskola.</p><p>De viktigaste resultaten som dras ur detta arbete grundar sig främst på statistisk analys av historiska tidsserier över totalavkastning, direktavkastning, inflation och BNP-tillväxt. Först har Stockholmsbörsens totalavkastning analyserats och dess egenskaper presenterats. Här kan nämnas att utdelningarna spelat en stor roll för den historiska totalavkastningen, återinvesterade utgjorde dessa cirka 62 procent av den årliga reala totalavkastningen på 6,6 procent under perioden 1919 – 2003.</p><p>Vidare har Stockholmsbörsens direktavkastning och dess betydelse som värderingsmått studerats. Dessa analyser har utgått från publicerade undersökningar som berört den svenska marknaden och har sedan kompletterats med delvis egenutvecklade modeller av tydlig ad-hoc karaktär. Inget statistiskt signifikant samband kan konstateras mellan värderingen av Stockholmsbörsen och den reala totalavkastning som marknaden uppvisat i efterhand. Endast vissa indikationer på att en låg värdering (hög direktavkastning) medfört en högre efterföljande avkastning konstateras. Den svenska marknadens predikterbarhet utifrån olika värderingsmått verkar sammanfattningsvis ha varit låg eller obefintlig och därmed har marknaden i detta avseende inte uppvisat några tydliga tecken på att vara ineffektiv.</p><p>En amerikansk modell avsedd för att beräkna en framtida objektivt förväntad avkastning har även replikerats för svenska förhållanden. Denna modell utgår från den rådande direktavkastningen vid ingången av varje år under perioden 1929 – 2003. Den förväntade avkastningen har därefter beräknats som direktavkastningen adderad med olika bedömningar av den framtida utdelningstillväxten. Det konstateras att modellen, trots de justeringar som genomförts för svenska förhållanden, genererar en förväntad avkastning som inte bedöms besitta samma tillförlitlighet som på den amerikanska marknaden. Förklaringen till detta ses främst i att den svenska direktavkastningen har haft en betydligt lägre prognosförmåga (för efterföljande totalavkastning) än den amerikanska. En annan viktig bidragande faktor är att Stockholmsbörsens utveckling under längre perioder avvikit från tillväxten i fundamentala faktorer (såsom BNP per capita i fasta priser). Även i det sistnämnda avseendet konstateras betydande skillnader mellan den svenska och den amerikanska marknaden.</p><p>Utöver den bedömning av Stockholmsbörsens effektivitet som gjorts i samband med att direktavkastningens eventuella prognosvärde studerats diskuteras marknadseffektivitet ur en annan synvinkel. Det konstateras att det finns empiririska belägg för att marknaden har uppvisat en tendens till att överreagera och därmed pressat marknadspriserna för högt eller för lågt i relation till utvecklingen av efterföljande utdelningar. Det vill säga att volatiliteten i ett marknadsprisindex varit för hög jämfört med hur de underliggande företagen utvecklats i efterhand. Det sistnämnda har bidragit till att Stockholmsbörsens effektivitet har ifrågasatts i detta avseende.</p>

I detta examensarbete har Stockholmsbörsens historiska utveckling under perioden 1919 – 2003 analyserats. Arbetet har genomförts med handledning från SEB Enskilda Banken och Institutionen för produktionsekonomi vid Linköpings tekniska högskola. De viktigaste resultaten som dras ur detta arbete grundar sig främst på statistisk analys av historiska tidsserier över totalavkastning, direktavkastning, inflation och BNP-tillväxt. Först har Stockholmsbörsens totalavkastning analyserats och dess egenskaper presenterats. Här kan nämnas att utdelningarna spelat en stor roll för den historiska totalavkastningen, återinvesterade utgjorde dessa cirka 62 procent av den årliga reala totalavkastningen på 6,6 procent under perioden 1919 – 2003. Vidare har Stockholmsbörsens direktavkastning och dess betydelse som värderingsmått studerats. Dessa analyser har utgått från publicerade undersökningar som berört den svenska marknaden och har sedan kompletterats med delvis egenutvecklade modeller av tydlig ad-hoc karaktär. Inget statistiskt signifikant samband kan konstateras mellan värderingen av Stockholmsbörsen och den reala totalavkastning som marknaden uppvisat i efterhand. Endast vissa indikationer på att en låg värdering (hög direktavkastning) medfört en högre efterföljande avkastning konstateras. Den svenska marknadens predikterbarhet utifrån olika värderingsmått verkar sammanfattningsvis ha varit låg eller obefintlig och därmed har marknaden i detta avseende inte uppvisat några tydliga tecken på att vara ineffektiv. En amerikansk modell avsedd för att beräkna en framtida objektivt förväntad avkastning har även replikerats för svenska förhållanden. Denna modell utgår från den rådande direktavkastningen vid ingången av varje år under perioden 1929 – 2003. Den förväntade avkastningen har därefter beräknats som direktavkastningen adderad med olika bedömningar av den framtida utdelningstillväxten. Det konstateras att modellen, trots de justeringar som genomförts för svenska förhållanden, genererar en förväntad avkastning som inte bedöms besitta samma tillförlitlighet som på den amerikanska marknaden. Förklaringen till detta ses främst i att den svenska direktavkastningen har haft en betydligt lägre prognosförmåga (för efterföljande totalavkastning) än den amerikanska. En annan viktig bidragande faktor är att Stockholmsbörsens utveckling under längre perioder avvikit från tillväxten i fundamentala faktorer (såsom BNP per capita i fasta priser). Även i det sistnämnda avseendet konstateras betydande skillnader mellan den svenska och den amerikanska marknaden. Utöver den bedömning av Stockholmsbörsens effektivitet som gjorts i samband med att direktavkastningens eventuella prognosvärde studerats diskuteras marknadseffektivitet ur en annan synvinkel. Det konstateras att det finns empiririska belägg för att marknaden har uppvisat en tendens till att överreagera och därmed pressat marknadspriserna för högt eller för lågt i relation till utvecklingen av efterföljande utdelningar. Det vill säga att volatiliteten i ett marknadsprisindex varit för hög jämfört med hur de underliggande företagen utvecklats i efterhand. Det sistnämnda har bidragit till att Stockholmsbörsens effektivitet har ifrågasatts i detta avseende.