Denna studie har som övergripande syfte att undersöka vilka skriftspråkliga kompetenser som framställs som nödvändiga i ett nationellt utvärderingsinstrument för de inledande skolåren. I det övergripande syftet ingår också att undersöka vilken bild av eleven som framträder i utvärderingen av elevers skriftspråkliga kompetenser. Föremål för analys är Skolverkets bedömningsstöd för svenska och svenska som andraspråk, Nya språket lyfter. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i literacybegreppet och literacyperspektivets syn på kompetens. Dessutom diskuteras literacyperspektivets syn på lärande och bedömning eftersom dessa områden blir viktiga för studiens genomförande. Den analytiska processen genomförs i två steg. Det första steget undersöker Skolverkets bedömningsstöd utifrån ett literacyperspektiv för att synliggöra vilken kompetenssyn som materialet är uppbyggt kring. Den analytiska processens andra steg undersöker hur bilden av eleven konstrueras i Skolverkets bedömningsstöd. Kompetenser som görs gällande som viktiga i Skolverkets bedömningsinstrument innefattar språkets symboler och byggstenar vilket inkluderar bokstav, ljud, ord och meningar. Dessutom framställs förståelse av texters innehåll och delaktighet i textproduktion och bearbetning av texter som viktiga kompetenser. Att kritiskt kunna granska text utifrån olika perspektiv och att ha kunskap om att texter tillhör olika genrer och därigenom används på olika sätt framställs vara av underordnad karaktär. Bilden av eleven som konstrueras är komplex och beroende av utifrån vilket perspektiv man väljer att studera materialet. I bedömningen av eleven framställs denne som ensam skapare i lärandet medan undervisningen som Skolverket ger förslag på framställer eleven som delaktig i en gemenskap som skapar och utforskar text och språk.

<p>Studiens syfte är att se hur debatten om hedersrelaterat våld förs i media och hur olika diskurser synliggörs inom denna. Metoden för studien är Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori. Materialet utgörs av debattartiklar, krönikor och ledare i dags- och kvällspress. I den mediala debatten kring hedersrelaterat våld har två övergripande diskurser kunnat urskiljas. En kulturell förståelsemodell förklarar hedersvåld som ett kulturellt fenomen som inte är jämförbart med andra former av manligt våld mot kvinnor. En feministisk förståelsemodell förklarar hedersvåld som ett av många uttryck för manlig överordning och kvinnlig underordning, och därmed en del i ett universellt strukturellt våld mot kvinnor.</p>

No description available.

Jämställdhet är ett vitt begrepp vilket kan göra det svårt att tillämpa inom fysisk planering. Det kompliceras ytterligare när detta vida begrepp ska ge konkret vägledning i den direkta fysiska planeringen, alltså när det ställs krav på något som är så brett och öppet för tolkningar men samtidigt ska vara greppbart. Särskilt när det inte heller explicit finns något stöd i plan- och bygglagen. Utifrån detta är det intressant att undersöka hur kommuner använder begreppet jämställdhet i sina översiktsplaner, samt hur det brukas och förstås inom den fysiska planeringen. Syftet med uppsatsen är att studera om och hur begreppet jämställdhet används i kommunala översiktsplaner. Vidare är syftet att undersöka om det går att finna diskurser om jämställdhet i översiktsplanerna, vilket ska bidra till en utveckling och kritisk diskussion om fysisk planering och jämställdhet. Frågeställningarna som uppsatsen utgår från och ska besvara är följande: Hur används jämställdhet i de kommunala översiktsplanerna? I vilka sammanhang används jämställdhet? Inom vilka ämnen anser kommunerna att det är relevant att lyfta jämställdhetsperspektivet? Vilka föreställningar om jämställdhet förekommer? Hur förstås begreppet? För att besvara frågeställningarna har en diskursanalys genomförts. Denna gjordes på de 25 kommunala översiktsplaner som antogs år 2013. Sökningen har gjorts på begreppet jämställ för att inkludera så många böjningar och former av ordet som möjligt. De textstycken med relevanta sökträffar har sedan analyserats och kategoriserats för att kunna få fram vilka diskurser som finns om jämställdhet i den fysiska planeringen. Resultatet visar på totalt sju diskurser om jämställdhet i de undersökta kommunala översiktsplanerna. Dessa diskurser är jämställdhet som en fråga om transporter (med underkategorierna transportsystemet och kollektivtrafik); utsatta grupper; folkhälsa och livsmiljö; trygghet; hållbarhet; attraktivitet; utveckling och samhällsbyggnad; samt jämställdhet som över huvud taget inte nämns. Slutsatserna visar på en stor brist på konkretion, exemplifiering och definition gällande jämställdhet och vad och hur det ska bidra med i planeringen. Det visar på den svaga förankring jämställdhet har inom planeringen, och visar även på ett glapp mellan akademi och praktik då det finns en mängd forskning kring detta men det avspeglas inte alls i planeringsdokumenten. En annan faktor som visar på detta glapp mellan forskning och praktik är det faktum att nästan en fjärdedel av de undersökta översiktsplanerna inte nämner någon form eller böjning av jämställ över huvud taget. Jämställdhet får heller aldrig stå ”för sig självt” i de undersökta planerna. Istället blir det en fråga om ett antal andra saker, men aldrig berörs den fundamentala kärnfrågan rörande en förändring av livsvillkoren för kvinnor (och män) och att bryta den kvinnliga underordningen i samhället. Frågan om jämställdhet blir istället osynliggjord och avpolitiserad genom att bli en fråga om teknikaliteter. Att jämställdhet behandlas på detta sätt kan dels vara en kunskapsfråga, men det är även en fråga om makt. I den traditionellt mansdominerade planerings- och arkitekturbranschen har det manliga perspektivet ärvts ner genom generationer av utbildning och yrkesprofession. Utan en medveten satsning på ett införande av genusperspektivet i utbildningarna och via de policys som styr den fysiska planeringen på samtliga nivåer, kan den manliga hegemonin inte brytas och på sikt förändras.

För att synliggöra den tankestruktur som föreligger hur vi idag språkligt refererar till- och tar stöd i inkluderingsbegreppet inom skolpraktiker och forskning, följer studien diskursiva spår genom styrdokument, lagtext och policys, in i skolan genom kvalitativa intervjuer. Intervjupersonernas utsagor utgör här en empirisk grund som analyseras diskursivt och visar inkluderingsbegreppets många ansikten. Föreställningar om vad inkludering är, målar upp ett diskursivt landskap som innehåller språkliga och praktiska problem att möta inkludering i skolan. Här pågår ett ständigt laborerande att möta alla elever med den enskilda elevens bästa för ögonen. Resultaten pekar på begreppet inkludering som ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv är i ständig rörelse, och som har svårt att frigöra sig från sin begreppsliga föregångare integrering. Den empiriska bakgrunden ger antydningar om inkludering som en känsla, och ställer begreppet inför problemet att mätas i en mål- och resultatstyrd skola. För vem kan sätta fingret på en känsla och avgöra om vi känner oss inkluderade eller exkluderade?

Studiens syfte är att se hur debatten om hedersrelaterat våld förs i media och hur olika diskurser synliggörs inom denna. Metoden för studien är Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori. Materialet utgörs av debattartiklar, krönikor och ledare i dags- och kvällspress. I den mediala debatten kring hedersrelaterat våld har två övergripande diskurser kunnat urskiljas. En kulturell förståelsemodell förklarar hedersvåld som ett kulturellt fenomen som inte är jämförbart med andra former av manligt våld mot kvinnor. En feministisk förståelsemodell förklarar hedersvåld som ett av många uttryck för manlig överordning och kvinnlig underordning, och därmed en del i ett universellt strukturellt våld mot kvinnor.

Syftet med studien har varit att med hjälp av diskursanalys studera och kritiskt granska Skolverkets kartläggning och analys av insatser för att få in fler män i förskolan. I den offentliga debatten råder tvetydiga argument i frågan om mäns betydelse för förskolan och dess möjlighet till att öka jämställdheten på lång sikt. Framställningen av denna studie skulle man kunna tänka sig bygga på ett genusperspektiv där jämställdhetsfrågan står i centrum. Då män har huvudrollen i Skolverkets rapport valde jag att fördjupa mig i maskulinitetsforskningen som pekar ut begränsningar som könsrolls- och genusteorierna utgör. Mot denna bakgrundsbeskrivning ansåg jag att en kvalitativ diskursanalys blev ett givet teoretiskt angreppssätt då den oftast går i linje med det poststrukturalistiska perspektivet. Diskursanalysen är både en teori och metod och bör därmed förstås som flera tvärvetenskapliga.  Winther Jørgensen &amp; Phillips (2000:9) redogör för tre olika angreppssätt inom fältet där forskaren själv har utrymme att ”skräddarsy” sitt diskursanalytiska perspektiv. I min studie valde jag att utgå från de politiska teoretikerna Ernesto Laclaus &amp; Chantal Mouffes diskursteori när jag analyserade Skolverkets text. Studiens resultat visar att Skolverkets rapport – trots intentioner från regeringens sida att motverka könsuppdelningar – själv är med och upprätthåller könsuppdelningar genom sitt språk. Skolverket är en inflytelserik myndighet med makt i samhället, vilket gör att den också med sina skriftliga handlingar påverkar samhället och de människor som ingår i det. Min analys och kritiska granskning av Skolverkets rapport ger nya möjliga förståelser av innehållet i den, vilket vidgar de tankegångar som ingår i diskursen om män i förskolan. Bland annat visar mitt resultat på, att när tecknen (orden) män och förskola sätts i relation till varandra tenderar konsekvensen att bli att en pedofildebatt uppstår, vilket gör att intresset för män att vilja positionera sig som förskollärare minskar.

Alevism as such is both contested and difficult to define, despite the fact that nearly a quarter of the Turkish population can be said to identify with it (See egMarkussen, 2005; Sirin, 2013). Discussions regarding whether alevism should bedefined as a religious minority or not is going on both in the research communityas among the Alevis themselves. Also the meaning of Alevi religiosity as such isdebated and can be simply described as a discussion of whether alevism should beregarded as a part of Islam. The purpose of this discourse study is therefore to examine the construction of Alevi religious identity in two English-language Turkish newspaper, namely the Hürriyet Daily News and Today `s Zaman. With the overarching aim to achieve adeep understanding of the conditions that are given the Alevi group to form their own identity. The research questions are therefore formulated as follow; How are alevism described in Hürriyet Daily News and Today `s Zaman?, What religious dimensions are highlighted in the description of alevism? and What limitations and negotiation space indicates these descriptions of the Alevi group?. To sum up, this study shows that the Alevi identity constructed in Hürriyet DailyNews and Today´s Zaman is based on three different discourses; The Islamdiscourse, which describe alevism as a minority position within Islam emphasizing it´s heterodox nature, The Syncretisticdiscourse, which instead emphasizes the syncretic character of alevism and describes it as a separate religion outside the Islamic Community, and The Alevireligion-discourse, that in turn can be said to include both The Islamdiscourse and The Syncretisticdiscourse. Furthermore, it describe alevism and the Alevi identity as non-sunni and as a religious minority. Regardless of discourse the Alevis are inevitably in a minority position when it requires a Sunni identity to be a part of the majority group. The negotiation space of their identity could therefore be seen as limited.

Hiphopen har i alla tider varit en kultur och musikgenre präglad av genus-, klass- och ras/etnicitetsnormer kring sin egen, liksom utövarnas, identitet. Detta har både visat sig i att den normativa hiphoparen historiskt varit rasifierad, man och arbetarklass (ofta alla tre), och att icke- normativa hiphopare såsom kvinnor och hbtq-personer inte fått sin rättmätiga plats i historieskrivningen, till förmån för detta bestämda hiphop-narrativ. I takt med att hiphopen vunnit populärkulturell mark genom att bli alltmer inflytelserik både som genremässig trendsättare och politisk kraft, i synnerhet under 2010-talet, har hiphopens normer börjat sättas i gungning. Syftet med denna studie har därför varit att undersöka hur ungdomar i en studiecirkel i hiphopskapande på olika sätt positionerar sig inom hiphopsfären och på så vis konstruerar en viss hiphop-identitet. Enskilda intervjuer med ungdomarna, såväl som observationer av dem i grupp, har analyserats utifrån Ernesto Laclau &amp; Chantal Mouffes diskursteoretiskt perspektiv och Judith Butlers performativitetsteori. I materialet utlästes i första hand en konfliktlinje mellan en diskurs som på många sätt slår vakt om ovannämnda hiphopnarrativ och en som bryter mot det. Denna antagonism var dock tydligast i intervjumaterialet medan hiphopen i observationer av studiecirkeln konstrueras som maskulin och ”förort” genom en ras/etnicitets- och klassöverskridande maskulinitetsdiskurs. I att denna hiphopidentitet så kontinuerligt och oavbrutet görs urskiljer vi dock sprickor, queera läckage, vilket pekar på genrens förändringspotential och att normbrytare inom en alltmer diversifierad hiphopkultur kan spela en viktig roll. Såväl antagonismer som läckage menar vi är symptomatiska för hiphopens nuvarande expansiva fas där en allt större del av den blir en del av mainstreamfåran och allt fler människor, oavsett bakgrund, kan delta i och ta del av den. Detta menar vi är relevant att undersöka ytterligare om vi vill förstå hiphopen i sig och relationen musik-samhälle, liksom ungdomars identitetsskapande ur ett intersektionellt perspektiv.

Not since the Second World War, Sweden has experienced such an increase in immigration numbers. Between 2012-2015 the media reported, almost on a daily basis, varying types of information on the refugee situation. Inevitably, every single area and institution in our society is affected by the refugee crisis. However, this master's thesis is restricted to an examination of the role of the public library in the integration process of refugees in Sweden, as highlighted in the media. The aim of the study is to identify how the public libraries integration work towards refugees is depicted in Swedish daily press. Our objectives are to describe how refugees and libraries are illustrated in the press and to examine how particular library services directed towards refugees, are described. The overall research question is: What discourse or discourses can be identified in the material regarding this work? The method and theoretical framework is a discourse analysis inspired by Laclau’s and Mouffe’s discourse theory. Sahlin's four room model was used to provide us with a practical tool in order to conduct the analysis. Our findings show that it was possible to identify four distinct discourses: a popular educational discourse, a literature mediation discourse, a discourse of the library as a physical space and a discourse of the library as a meeting place. Our most salient conclusion is that the traditional role of the library, as an institution of popular education and literature media-tion, is evident also from an integration work perspective.