Bakgrund: Urininkontinens är ett vanligt förekommande besvär hos kvinnor i världen. Äldre kvinnor är den grupp som främst drabbas och orsakerna till detta kan variera. Tidigare forskning visar att leva med urininkontinens påverkar livskvalitén negativt och är förknippat med en känsla av skam. Distriktssköterskor inom primärvården har som uppgift att ge vård till äldre kvinnor med urininkontinens. Syfte: Syftet var att belysa distriktssköterskans upplevelser av att möta äldre kvinnliga patienter med urininkontinens i primärvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes och informanterna bestod av åtta distriktssköterskor. Analysen av intervjuerna gjordes utifrån en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: De tre huvudkategorierna som framkom var: I mötet med den äldre kvinnan, distriktssköterskans utmaningar i mötet och organisationens utformning. I mötet med den äldre kvinnan beskrivs subkategorierna att känna sig tillräcklig och att kunna ge stöd. I distriktssköterskans utmaningar i mötet beskrivs synen på urininkontinens, hur svårt det kan vara att prata om ämnet och en känsla av att inte räcka till. Organisationens utformning handlar om bristen av tillgång på distriktssköterska med inkontinensansvar, att urininkontinens inte prioriteras inom primärvården samt önskan om mer kunskap inom området.  Slutsats: Distriktssköterskan upplever att det är viktigt att ge stöd till den äldre kvinnan med urininkontinens. Enligt distriktssköterskorna saknar de kunskap inom ämnet. Att arbeta med urininkontinens kan vara utmanande men det finns också möjligheter att kunna hjälpa kvinnan och ge stöd. / Background: Urinary incontinence is a common issue among women worldwide. Older women are most commonly affected, and the causes are varied. Previous research shows that living with urinary incontinence has a negative impact on quality of life as well as being associated with feelings of shame. District nurses working in primary health care are tasked with providing care to older women with urinary incontinence.  Aim: The aim of the study was to shed light upon the experiences of district nurses when encountering older women with urinary incontinence within primary health care. Method: A qualitative interview study was conducted, with eight district nurses serving as informants. The interviews were analyzed using a qualitative content analysis following the method of Graneheim and Lundman.  Results: Three main themes were identified: The encounter with the older woman, the district nurse's challenges during the encounter and the structure of the organization. In the encounter with the older woman, the subcategories feeling adequate and being able to provide support are described. In the district nurse's challenges during the encounter, the perception of urinary incontinence, the difficulty of approaching the subject as well as a feeling of inadequacy are described. The structure of the organization adress the lack of access to continence nurses, urinary incontinence not being prioritized as an issue within primary health care and a desire to gain more knowledge in the field. Conclusion: District nurses feel that providing support to older women with urinary incontinence is essential. According to the district nurses, they lack knowledge on the subject. Working with urinary incontinence can be challenging, but also provides opportunities to assist and provide support to the women affected by it.

Bakgrund: I kommunal hälso- och sjukvård har distriktssköterskan huvudansvar för läkemedelsdelegering. Uppgiften är komplex och tidskrävande med höga krav på patientsäkerhet. Brister i samband med läkemedelsdelegering riskerar att äventyra patientsäkerheten och skulle kunna leda till lidande för patienten och ökade kostnader för samhället, därav är det aktuellt att utforska distriktssköterskors erfarenheter i samband med läkemedelsdelegering och patientsäkerhet. Syfte: Syftet var att beskriva distriktssköterskans erfarenhet av patientsäkerhet i samband med läkemedelsdelegering i kommunal hälso- och sjukvård. Metod: En kvalitativ intervjustudie utfördes baserad på nio semistrukturerade intervjuer med distriktssköterskor i kommunal hälso- och sjukvård i Hallands och Västra Götalands län i Sverige. En manifest kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes vid dataanalysen. Resultat: Studiens resultat består av två huvudkategorier: grundförutsättning för patientsäkerhet och hinder för patientsäkerhet med sex underkategorier och citat från informanter vilket bekräftar studiens resultat. Konklusion:  För att bibehålla och främja patientsäkerhet behöver distriktssköterskan både ha möjlighet att handleda och utbilda omvårdnadspersonal i läkemedelshantering samt ha tid för utförande och uppföljning av läkemedelsdelegering. / Background: In municipal health care the district nurse has main responsibility for drug delegation. The task is complex, time consuming and places high demands on patient safety. Deficiencies in connection with drug delegation may put patient safety at risk which could lead to suffering for the patient and to increased costs for the society, therefore it is important to explore the district nurse's experiences related to drug delegation and patient safety. Aim: To describe the district nurse’s experience of patientsafety in conjunction with drug delegation in municipal health care. Method: A qualitative interview study based on nine semi structured interviews with district nurses in municipal health care in Halland and Västra Götaland county in Sweden was performed. A manifest qualitative content analysis with an inductive approach was used. Results: Two main categories: basic prerequisites for patient safety and obstacles to patient safety with six subcategories and quotes from the informants which confirms the result. Conclusion: To maintain and promote high patient safety the district nurse must both have an opportunity to supervise and educate nursing staff in drug management and the time to follow up on drug delegations.

Background: The economic, social and clinical negative effects of hard- to- heal wounds continue to increase. Antimicrobial resistance is also increasing and is today a public health problem in the world. Wound infection should primarily be treated with local treatment based on a structured approach. Aim: The purpose of the study was to describe the district nurse's experiences and knowledge of wound treatment for preventive measures and treatment to counteract and eliminate wound infection. Method: A qualitative interview study with an inductive approach and strategic selection. Twelve district nurses from different parts of Sweden participated. Results: By using antimicrobial dressings, antibiotics could be avoided in many cases for treatment of local wound infection. The wound treatment was based on a holistic approach with continuity and a pursuit of cross-professional collaboration. It was expressed that continuous training in wound treatment is required for optimal wound treatment to be carried out. Conclusion: The district nurse has the ultimate responsibility for wound treatment and has extensive knowledge of how to use preventive care against wound infection. This led to a reduction in the use of antibiotics, which is an important step in preventing further development of antimicrobial resistance. However, continued education and research in this area is required. / Bakgrund: De ekonomiska, sociala samt kliniska negativa effekterna av ett svårläkt sår fortsätter att öka och så även antimikrobiell resistens, som idag klassas som ett folkhälsoproblem i världen. Sårinfektion bör i första hand behandlas med lokal behandling utifrån ett strukturerat förhållningssätt. Syfte: Studiens syfte var att beskriva distriktssköterskans erfarenheter och kunskaper kring sårbehandling och preventiva åtgärder för att motverka och häva sårinfektion. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och strategiskt urval. Tolv distriktssköterskor från olika delar av Sverige deltog.  Resultat: Genom användning av antimikrobiella förband kunde antibiotika i många fall undvikas som behandling vid lokal sårinfektion. Sårbehandlingen utgick från ett holistiskt synsätt med kontinuitet och en strävan efter ett tvärprofessionellt samarbete. Det uttrycktes att det krävs fortlöpande utbildning inom området för att optimal sårbehandling ska kunna bedrivas. Konklusion: Distriktssköterskan har det yttersta ansvaret för sårbehandling och har stor kunskap kring hur preventivt arbete mot sårinfektion kunde genomföras. Det medförde att användning av antibiotika minskade vilket är ett viktigt steg i att förhindra fortsatt utveckling av antimikrobiell resistens. Det krävs dock fortsatt utbildning och forskning inom det här området.

Bakgrund: Bensår är ett globalt hälsoproblem och befolkningen blir allt äldre. Därmed ökar kroniska sjukdomar och risken att utveckla bensår. De flesta bensåren behandlas inom primärvården där distriktsköterskans roll är central. Det krävs att distriktssköterskan har en helhetsyn i vårdandet och därmed ett personcentrerat arbetsätt. Personcenterad vård är en av distriksköterkans kärnkompetenser varför erfarenheter av personcentrerad vård i mötet med personer med bensår utforskas. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors erfarenhet av personcentrerad vård i mötet med personer som har bensår. Metod: Kvalitativ intervjustudie. Nio distriktsköterskor intervjuades genom individuella semistrukturerade intervjuer. Texten bearbetades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Resultatet visade att personcentrerad vård ansågs vara ett naturligt arbetssätt för distriktssköterskorna och innefattade helhetsyn, delaktighet och kontinuitet. Resultatet belyste distriktsköterskans roll att anpassa sitt förhållningsätt, vikten av teamarbete samt att distriksktssköterskorna besitter djupare kunskap i det personcentrerade vårdandet av personer med bensår. Det framkom varierande förutsättningar för personcenterad vård i organsiationer, arbetsplatsen och patientmöten. Slutsats: Distriktssköterskorna har en central roll i den personcentrerade vården genom fördjupade kunskaper. Därför är det viktigt att det finns goda förutsättningar för personcentrerad vård för personer med bensår eftersom det kan öka livskvalitén och minska tiden för sårläkning. Det kan även bidra till större arbetstillfredsställelse för distriktsköterskor och kostnadseffektivitet. / Background: Leg ulcers are a global health problem and the population is getting older. This increases chronic diseases and the risk of developing leg ulcers. Most leg ulcers are treated in primary care where the district nurse's role is central. It is required that the district nurse has a holistic view of care and thus a person-centered way of working. Person-centered care is one of the district nurse's core competencies, which is why experiences of person-centered care when dealing with people with leg ulcers are explored. Aim: To describe district nurses' experience of person-centred care in the meeting with people having leg ulcer. Method: Qualitative interview study. Nine district nurses were interviewed through individual semi-structured interviews. The text was processed with qualitative content analysis using an inductive approach. Results: The result showed that person-centred care was considered a natural way of working for the district nurses and included a holistic view, participation and continuity. The result highlighted the role of the district nurse in adapting their approach, the importance of teamwork and that the district nurses have deeper knowledge in the person-centred care of people with leg ulcers. Various conditions emerged for person-centred care in organisations, the workplace and patient meetings. Conclusions: The district nurses have a central role in person-centred care through in-depth knowledge. Therefore, it is important that there are good conditions for person-centered care for people with leg ulcers because it can increase the quality of life and reduce the time for wound healing. It can also contribute to greater job satisfaction for district nurses and cost efficiency.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett växande hälsoproblem i samhället och en av vår tids folksjukdomar. Covid 19-pandemin kan ha bidragit till ökad psykisk ohälsa. Primärvården bedriver första linjens vård och behandlar majoriteten av dessa patienter. Distriktssköterskan i telefonrådgivning har ofta den första kontakten med patienten och ska på kort tid få en bild av besvären, göra en bedömning och hjälpa patienten vidare i vårdkedjan.  Syftet: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors upplevelser av att möta och bedöma psykisk ohälsa hos patienter i primärvårdens telefonrådgivning.  Metod: Semistrukturerade intervjuer utfördes med 17 stycken sjuksköterskor och distriktssköterskor på 9 olika vårdcentraler rekryterade via snöbollsurval. Data analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Distriktssköterskorna skapade en relation till patienten per telefon. De försökte få tydlig information så att de kunde göra en första bedömning. De kände en otillräcklighet på grund av tidspress men försökte ta sig tid för dessa samtal. Distriktssköterskorna upplevde också en brist på tydliga riktlinjer. De kände ett behov av mer utbildning, beslutsstöd samt fler tider till läkare och psykolog.  Slutsats: Distriktssköterskor i telefonrådgivning hade en viktig roll vid första mötet med patienten som sökte för psykisk ohälsa.  Det fanns ett behov av tydligare riktlinjer, rutiner och hjälpmedel för att underlätta bedömningen. En förbättrad arbetsmiljö i form av minskad tidspress kunde också öka patientsäkerheten. / Background: Mental illness is a growing health problem in society and one of the public diseases of our time. The Covid 19 pandemic may have contributed to increased mental illness. Primary care provides first-line care and treats the majority of these patients. The district nurse in telephone counseling often has the first contact with the patient and must get a picture of the problems in a short time, make an assessment and help the patient further in the care chain. Purpose: The purpose of the study was to describe district nurses' experiences of meeting and assessing mental illness in patients in primary care telephone counseling. Method: Semi-structured interviews were conducted with 17 nurses and district nurses at 9 different health centers recruited via snowball sampling. Data were analyzed based on qualitative content analysis. Results: The district nurses created a relationship with the patient over the phone. They tried to get clear information so they could make an initial assessment. They felt an inadequacy due to time pressure but tried to make time for these conversations. The nurses also experienced a lack of clear guidelines. They felt a need for more education, decision support and more appointments with doctors and psychologists. Conclusion: District nurses in telephone counseling had an important role at the first meeting with the patient who applied for mental illness. There was a need for clearer guidelines, routines and aids to facilitate the assessment. An improved work environment in the form of reduced time pressure could also increase patient safety.

Bakgrund: Den åldrande befolkningen ökar globalt sett. Detta ställer krav på hälso- och sjukvården att tillgodose en god och säker vård för hela befolkningen. Bristande samverkan mellan slutenvård och kommunal hälso- och sjukvård riskerar att leda till sämre vårdresultat, vårdskador och oplanerade återinskrivningar till sjukhus. Distriktssköterskan har en viktig roll och funktion i samverkan och ska stärka patientens beslutsfattande och makt ur ett hälsopedagogiskt förhållningssätt. Distriktssköterskan ska främja god kommunikation och bra relationer i teamet samt verka som en ledare i omvårdnadsplaneringen.  Syfte: Att beskriva sjuksköterskor och distriktssköterskors i hemsjukvårdens erfarenheter av samverkan med slutenvården vid utskrivning av patienter från sjukhus till hemmet. Metod: Kvalitativ systematisk litteraturöversikt med induktiv ansats utifrån Evans metod med tillägg av kvalitetsgranskning. Artikelsökningen genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed. Tolv relevanta artiklar framkom från sökningarna och ligger till grund för arbetes resultat. Resultat: Sjuksköterskor och distriktssköterskor i hemsjukvården har både positiva och negativa erfarenheter av att samverka med slutenvården. I resultatet framkom tre teman: Betydelsen av informationsöverföring mellan verksamheter, Känslan av “vi och dem” och Förutsättningar för samverkan. Dessa tre teman byggs upp av åtta subteman. Slutsats: Utgångspunkten för en välfungerande samverkan är kommunikation samt kunskapen om varandras verksamhet och funktion. Känslan av “vi och dem” behöver suddas ut för att en sömlös, god och säker vård ska kunna uppnås. / Background: Globally, the aging population is increasing, thus putting demands on the healthcare system to offer good and safe care for the entire population. When cooperation between inpatient and home health care is lacking, there is a risk of poorer care results, care injuries, and unplanned readmissions to the hospital. The district nurse has an important role and function in collaboration and must strengthen the patient´s decision-making and power from a health education approach. The district nurse must promote good communication and relationships in the team and act as a leader in nursing planning. Aim: Describe the experiences of nurses and district nurses in home health care in collaboration with inpatient care when discharging patients from hospital to home.  Method: Qualitative systematic literature review with an inductive approach based on Evan’s method with the addition of quality reviewing the articles. The writers of this study carried out the article search in the database Cinahl and PubMed. Twelve relevant articles emerged from the searches – these articles constitute the basis for the results of this research.  Results: Nurses and district nurses in home health care have positive and negative experiences collaborating with the hospital during patient discharge. Three themes emerge from the result: The importance of information transfer between organizations, The feeling of “us and them”, and Conditions for cooperation. These three themes are build-ups of eight sub-themes. Conclusion: Knowledge of each other’s organization and functions is vital for a well-functioning collaboration. The “us and them” feeling must erase to achieve seamless, good, and safe care.

BAKGRUND: Världens ökande befolkning i kombination med vårdens tillgänglighetsbrist skapar behov av omstrukturering av vårdens resurser. Vårdens digitalisering kan erbjuda patienter större egenkontroll, bättre tillgänglighet samt större valfrihet. Att använda sig av videomöten som komplement till fysiska besök inom primärvården är en del av digitaliseringen. Distriktssköterskan har med sin kompetens en huvudroll gällande implementering och förbättringsarbete av vårdens digitalisering. Distriktssköterskans erfarenheter av videomöten i primärvården är dåligt undersökt. SYFTE: Syftet var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av videomöten i primärvården. METOD: Kvalitativ intervjustudie med induktiv design. Semistrukturerade intervjuer genomfördes vilka analyserades med manifest innehållsanalys. RESULTAT: Studien resulterade i tre kategorier: Bidrar till bättre vårdkvalitet, Behov av implementering och Möjliga brister. Videomöten upplevdes som mindre tidskrävande än fysiska besök samt de kunde bidra till en ökad tillgänglighet. Det fanns ambivalens kring användandet av videomöten och resursbristen i vården bidrog till att det var svårt att få tid att lära in nya arbetssätt. Det framkom förhoppningar om att videomöten ska kunna underlätta vårdarbetet och ge patienterna ökade valmöjligheter. Trots en generellt positiv inställning till videomöten upplevdes det inte passa alla. Teknikproblem och risken för utanförskap sågs som möjliga brister. SLUTSATS: Videomöten skapar förutsättningar för att göra vården mer effektiv och personcentrerad. Ett digitalt utanförskap har dock identifierats, likaså att videomöten inte används av distriktsköterskorna i den grad som varit möjligt. Tydligare riktlinjer samt utbildning krävs för vidare utveckling. / BACKGROUND: The world's increasing population combined with the lack of access to care creates a need for restructuring of care resources. The digitization of care can offer patients greater self-control, better accessibility and greater freedom of choice. The district nurse, with her skills, has a main role in the implementation and improvement of the digitization of care. The district nurse's experiences of video meetings in primary care are poorly researched. AIM: The aim was to describe district nurses' experiences of video meetings in primary care. METHOD: Qualitative interview study with inductive design. Semi structured interviews, analyzed by manifest content analysis. RESULTS: The study resulted in three categories: Contributes to better quality of care, Need for implementation and Possible shortcomings. Video meetings were perceived as less time-consuming than physical visits and they could contribute to increased accessibility. There was ambivalence about the use of video meetings and the lack of resources in healthcare contributed to the fact that it was difficult to find time to learn new ways of working. The participants hoped that video meetings would facilitate care work and give patients greater freedom of choice. Technology problems and the risk of exclusion were seen as possible shortcomings. CONCLUSION: Video meetings create the conditions for making care more efficient and person-centred. However, a digital exclusion has been identified, as well as the fact that video meetings are not used by the district nurses to the extent that was possible. Clearer guidelines and training are required for further development.

Bakgrund: Basala hygienrutiner är en av grundstenarna inom omvårdnad och brister inom följsamheten leder till ökad smittspridning och ohälsa. När världen drabbades av covid-19 pandemin i början av 2020 påverkades både vårdpersonalens arbetsmiljö och välbefinnande negativt. Samtidigt sjönk vårdpersonalens följsamhet till de basala hygienrutinerna för första gången i nationella mätningar sedan 2010. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att arbeta enligt de basala hygienrutinerna inom primärvården under covid-19 pandemin. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Individuella intervjuer genomfördes med åtta distriktssköterskor. Materialet analyserades med en innehållsanalys med manifestinriktning. Resultat: Distriktssköterskors erfarenheter av att arbeta enligt de basala hygienrutinerna under covid-19 pandemin beskrivs under huvudkategorierna “arbetsmiljö” och “kunskap”. Under “arbetsmiljö” uppkom underkategorierna: tidsbrist minskar följsamheten, materialtillgången påverkar följsamheten och den fysiska arbetsplatsen påverkar förutsättningarna. Under “kunskap” uppkom underkategorierna: arbetsgruppens utbildning ökar följsamheten, erfarenhet av att utföra de basala hygienrutinerna och förändrad kännedom om smittspridning. Slutsats: Distriktssköterskors erfarenheteter av att arbeta enligt de basala hygienrutinerna påverkas och förändras av deras arbetsmiljö, kunskap och av att ha arbetat under covid-19 pandemin. Detta innebär att åtgärder för att hantera minskad följsamhet av de basala hygienrutinerna behöver baseras på de erfarenheter som finns i den aktuella verksamheten och arbetsgruppen. / Background: One of the cornerstones of nursing is basic hygiene practices. Deficiency in compliance leads to increased spread of infection and morbidity. When the Covid-19 pandemic spread across the world, in the beginning of 2020, both the work environment and the well-being of healthcare workers were affected negatively. At the same time as the healthcare workers ́ compliance to basic hygiene routines dropped for the first time since 2010 according to national evaluations. Aim: To describe the district nurse's experiences working according to the basic hygiene routines in primary care during the covid-19 pandemic. Method: Qualitative interview study with an inductive approach. Individual interviews were conducted with eight district nurses. The material was analyzed with a content analysis with manifest orientation. Results: District nurses' experiences of working according to the basic hygiene routines are described under the main categories “work environment” and “knowledge”. Under “work environment” could the following subcategories be identified: lack of time reduces compliance, availability of materials affects compliance and the physical workplace affects the conditions. Under “knowledge” did the following subcategories arise: training of the workgroup increases compliance, experience of performing the basic hygiene routines and changed knowledge about spread of infection. Conclusions: District nurses' experience of working according to the basic hygiene routines is affected and changed by their work environment, knowledge and having worked during the covid-19 pandemic. This means that measures to handle the reduced adherence to basic hygiene routines need to be based on the experiences of the current workplace and group.

Bakgrund: Enligt socialtjänstlagen (SFS 2001:453) har skolsköterskor en skyldighet att anmäla om de misstänker att ett barn far illa, anmäla till socialtjänst. Trots det sker underrapportering till socialtjänst från professionella i skolor. Skolsköterskor har en unik inblick i barns liv och kan ha en avgörande roll i huruvida en orosanmälan till socialtjänsten blir utfärdad. Syfte: Syftet var att undersöka skolsköterskors erfarenheter av orosanmälningar och stöd vid ärenden med misstanke om att barn far illa. Metod: Studien hade en kvantitativ ansats med tvärsnittsdesign där data samlats in via en egenkonstruerad enkät. Resultat: Resultatet visade att skolsköterskorna inte anmälde alla elever som de misstänkte for illa till socialtjänsten. Skolsköterskorna hade erfarenhet av hot och våld vid orosanmälan, vilket medförde tveksamhet om anmälan till socialtjänst vid kommande tillfälle när de misstänkte att ett barn for illa. Skolsköterskorna efterfrågade ett förbättrat samarbete med socialtjänsten vid orosanmälan. De flesta skolsköterskorna upplevde att de hade såväl stöd av kollegor vid orosanmälan som ett gynnsamt arbetsklimat, vilket medförde att fler orosanmälningar utfärdades. Konklusion: För att motsvara kraven på anmälningsskyldigheten behöver skolsköterskor ett ökat stöd i att genomföra orosanmälningar, framför allt genom tätare samarbete med socialtjänst i fall där barn far illa. Dessutom har skolsköterskorna ett behov av utbildning inom området barn som far illa. / Background: According to the Social Services Act (SFS 2001:453), school nurses have an obligation to report to social services if they suspect that a child is being abused. Despite that, there´s still under-reporting from schools to social services. School nurses have a unique insight into children's lives and can have a decisive role in regard to whether a report of concern to social services is issued. Purpose: The aim of this study was to investigate school nurses' experiences of handling reports of concern and support in situations with suspicions of children being abused. Method: The study had a quantitative approach with a cross-sectional design where data was collected via a self-constructed questionnaire. Results: The results showed that the school nurses did not report all students whom they suspected of being abused to social services. The school nurses had experience of threats and violence when reporting concerns, which led to doubts about reporting to social services in the future when they suspected that a child was being abused. The school nurses requested improved cooperation with social services when reporting concerns. Most of the school nurses felt that they had support from colleagues when reporting concerns as well as a favorable working climate, which led to more reports of concerns being issued. Conclusion: In order to meet the requirements of the reporting obligation, school nurses need increased support in carrying out reports of concern, especially from social services. In addition, the school nurses have a need for education concerning abused children.

Bakgrund: Det råder idag en brist på verksamma distriktssköterskor i Sverige samtidigt som befolkningen ökar. Ett resultat av detta är att mer ansvar läggs på de få distriktssköterskor som finns. Ansvaret ökar genom personcentrerad vård samtidigt som mer, mer avancerad medicinsk utrustning skall hanteras och fler barn och unga vuxna vårdas i hemmet. Syfte: Syftet med denna studie var att uppnå en djupare förståelse för de upplevelser distriktssköterskor fått genom att arbeta tillsammans med unga patienter med kärlkateter i patientens hemmiljö för att stärka deras autonomi. Metod: Semistrukturerade intervjuer gjordes med åtta distriktssköterskor. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys där meningsenheter skapades vilka sedan kodades, och som skapade underkategori och kategorier. Resultat: Utgjordes av två huvudkategorier med tillhörande underkategorier.Den första huvudkategorin blev- Jag går en bit på vägen med dig handlade om hur distriktssköterskan anpassade sig efter varje patientsituation med tillhörande underkategorier Trygghet i yrkesrollen. Bjuder på sig själv. Varje möte är en utmaning. Patienten och dess familj, medaktörer i vården. Stöd eller inte från verksamheten.Nästa huvudkategori blev - Min roll i vårdandet vilket bestod av hur distriktssköterskornas olika upplevelser av att stärka en patients autonomi påverkade den vårdande relationen, med tillhörande underkategorier: Att anpassa samtalet. Vägen till att stärka patientens autonomi. När vården blir vardag. Slutsats: Mötet med barn och unga vuxna patienter är en professionell utmaning för distriktssköterskan. Distriktssköterskans trygghet i sin yrkesroll möjliggör att goda relationer kan skapas med både patient och familj. Distriktssköterskans upplevelse vid vårdmöten påverkades av distriktssköterskans inre tankar och värderingar. När distriktssköterskan var lyhörd för patientens behov och närståendes önskemål, framträdde ett tydligt personcentrerat förhållningssätt. / Background: There is a shortage of practicing nurses in Sweden while the population is increasing every year. More children and young adults receive care in their own homes.As a result, much more responsibility is being put on the community specialist nurses. For instance, providing person-centered care while simultaneously being able to manage complex medical equipment. The Aim: The aim of this study is to achieve a deeper understanding about the experiences district nurses have while working together with young patients with vascular catheters in their home environments to strengthen their autonomy. Method: Semi-structured interviews with eight district nurses were conducted in this study, and qualitative content analysis were used in this essay, on the grounds that this method seeks to discern the meaning of speech acts, text, gestures, and lived expressions. The result: Two main categories were found in the result, one was I walk with you for a while with following subcategories: The assurance in her professional role. Let them see more than just a health worker.Every meeting is a challenge. The patient and their family are playing a part in the care we provide. The support or not from the workplace.The second main category was My part in the caretaking with following subcategories: Adjust to the conversation. The way to strengthen the patient's autonomy. When caring becomes everyday. Conclusion: Meeting children and young adult patients is a professional challenge for the district nurse. By developing a sense of security in their professional role, it is possible for good relationships to be created with both the patient and their family.It became apparent that the district nurse's attitude at care meetings had a clear effect on the relationship with the patient and the family. By being sensitive to the patient's needs and the wishes of relatives, an approach that focuses on individual patient requirements could clearly emerge.