<p>Det dör ca 90 000 människor varje år i Sverige. En del av dem dör i hemmet. Distriktssköterskan har omvårdnadsansvar för palliativ omvårdnad i kommunen. Den här studien baseras på nio intervjuer med distriktssköterskor inom kommunal hemsjukvård i tre olika kommuner. Syftet med studien är att beskriva distriktssköterskors erfarenheter i kommunikation med patienter i kommunal hemsjukvård. Ett övergripande tema urskiljdes vilket benämndes Den mångsidiga kommunikationen och kunde beskrivas utifrån två kategorier Den enkla och Den svåra kommunikationen och utifrån analysen kunde sju olika underkategorier urskiljas vilka namngavs: Att komma in på rätt sätt i kommunikationen, Att patienterna har accepterat sin situation, Att vara där patienterna är, Att kommunicera med patienterna när närstående är på samma nivå, Att inte komma in på rätt sätt i kommunikationen, Att patienterna inte accepterat sin situation och Att kommunicera med patienterna när närstående inte är på samma nivå. Den här studien utgår från en kvalitativ metod för att beskriva nyanser och erfarenheter i intervjutexterna. Som distriktssköterskestudenter och författare hoppas vi att denna studie, genom att uppmärksamma distriktssköterskors erfarenheter i kommunikation i palliativ omvårdnad, ökar kunskaper och förbättrar kommunikationen mellan distriktssköterskor och patienter i palliativ omvårdnad.</p> / <p>About 90 000 people die every year in Sweden. Some of them die in their homes. In the community, the district nurse has responsibility for palliative care. This study is based on nine interviews with district nurses working in community home care in three different communities. Its aim is to describe district nurses’ experiences of communication with patients in palliative home care. A comprehensive theme evolved which was named The multifaceted communication could be described on the basis of two categories: The simple communication and The difficult communication. The analysis resulted in following seven subcategories: To be successful in communication, Patients’ acceptance of their situation, To be there for the patients, To communicate with patients when relatives are on the same level, Failure in communication, Patients’ lack of acceptance of their situation and Meeting relatives and people close to the patient when they are not on the same level. As student district nurses and authors, we hope that this study will increase the awareness of how district nurses experience communication in palliative care and thereby increase our knowledge and improve communication between district nurses and patients in palliative care.</p>

Palliativ vård definieras enligt Världshälsoorganisationen som ett förhållningssätt som ska syfta till att förbättra livskvaliteten för patienter och deras familjer som drabbas av problem som kan uppstå vid livshotande sjukdom. Det blir allt vanligare att människor med obotliga sjukdomar vårdas hemma den sista tiden i livet och några av förutsättningarna för att vårdas hemma är att det finns fungerande stöd från hemsjukvården samt att närstående är delaktiga i vården. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterkans reflektioner och upplevelser av sin egen roll i relationen till närstående vid palliativ vård i hemmet. Studien har en beskrivande design med kvalitativ ansats. Det är en intervjustudie genomförd med åtta distriktssköterskor som arbetade med hemsjukvård och palliativ vård i hemmet. Materialet analyserades utifrån ett arbetsätt för kvalitativ innehållsanalys. Resultatet av studien redovisas utifrån tre kategorier som framkom vid analysen: Utmanande förutsättningar i mötet, Att skapa förtroende och Att ta sitt yrkesmässiga ansvar.  Resultatet visar att distriktssköterskorna ansåg att tid och resurser var en av förutsättningarna i mötet och för att kunna nå fram till närstående för att skapa goda relationer. Distriktssköterskorna ansåg också att det var viktigt att ha ett öppet förhållningsätt och att vara närvarande i varje möte. Det framkom också att distriktssköterskorna ville vara professionella i sitt arbetsätt och de såg sig som en ledare som fanns för att underlätta och tydliggöra situationen för patient och närstående i hemmet. / The palliative care is by the World Health Organization defined as an approach to improve the quality of life for patients and their families that struggles with problems that can appear when a member of the family has got a life-threatening disease. It´s becoming increasingly common for people with incurable illnesses being cared for in their homes at the end of life. Of course, some of the conditions for being cared for at home is that there are effective assistance from home care and that related parties are being involved in the care. The aim of the study was to describe the district nurses reflections and perceptions of their own role in relation to related parties in palliative care at home. The study has a descriptive design with qualitative approach. There was an interview conducted with eight district nurses who worked with home care and palliative care in the home. The material was analyzed based on the working methods of qualitative content analysis. The results of the study are reported based on the three categories that emerged from the analysis: challenging conditions in the meeting, building confidence and to take professional responsibilities. The result shows that the district nurses felt that the time and resources was one of the preconditions of the meeting and being able to reach relatives in order to create good relationships. District nurses also felt that it was important to have an open attitude and to be present at each meeting. It also emerged that the district nurses wanted to be professional in their ways of preforming their job and saw themselves as leaders who was to facilitate and clarify the situation for the patient and family in the home.

Bakgrunden visar att hembesök till nyblivna föräldrar är en bra och väletablerad metod för personal vid barnavårdscentralen och är en del av det nationella Barnhälsovårdsprogrammet som erbjuds alla barn och deras föräldrar. Syftet med föreliggande studien var att genom intervjuer med distriktssköterskor vid barnavårdscentraler belysa deras arbete med och reflektioner kring hembesök hos nyblivna föräldrar. Metoden var en kvalitativ ansats med en beskrivande design. Åtta distriktssköterskor som arbetar vid barnavårdscentraler runt om i ett län intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Resultatet visade att samtliga av de intervjuade distriktssköterskorna ansåg att det var viktigt med hembesök till nyblivna föräldrar, då det gav en möjlighet att skapa en relation på ett helt annat sätt än vid enbart besök på mottagningen. Andra fördelar med hembesöket var att distriktssköterskan fick en chans att se familjens hem och relationen mellan såväl föräldrarna som mellan förälder och barn. Det som oftast försvårade arbetet med hembesök var tidsbrist eller brist på kollegor eller färdmedel. Resultatet av intervjuerna utmynnade i ett tema för de tre första kategorierna; Viljan finns att genomföra hembesök, men vissa svårigheter finns för att lyckas. Slutsatsen av denna studie är att de distriktssköterskor som arbetar med BVC-verksamhet och hembesök till nyblivna föräldrar anser att besöken är väldigt viktiga för att kunna etablera en bra relation med familjerna. Det som ibland försvårar arbetet är hur hembesöken prioriteras av såväl ledning och chefer, men även av distriktssköterskorna själva. Andra hinder i arbetet är brist på tid, kollegor och färdmedel. / The background shows that home visits to new parents is a good and well-established method for the staff at the child care center and is part of the National Child Health program offered to all children and their parents. The aim of the present study was through interviews with district nurses at the child health centers highlight their work and reflections on home visits to new parents. The method was qualitative with descriptive design. Eight district nurses working at Child Care Centers around a county were interviewed using semi-structured interviews. The results showed that all of the interviewed district nurses felt that it was important to do home visits to new parents, as it gave an opportunity to create a relationship in a completely different way than the mere visit to the clinic. Other advantages of the home visit were that the district nurse had a chance to see the family´s home and the relationship between the parents and between parents and child. Lack of time, colleagues that could fill in at the center and transportation hindered home visits. The result of the interviews yielded a theme for the first three categories; The desire is to carry out home visits, but some difficulties are present that hindrance full success. The conclusion of this study is that the district nurses who works at the Child Care Centers, and who conduct home visits to new parents, believe that the visits are very important to establish a good relationship with the families. What sometimes complicates the work is how home visits is prioritized by both management and executives, but also by district nurses themselves. Other obstacles in the work are lack of time, colleagues and transport.

För att kunna främja god folkhälsa och omvårdnad samt utjämna ojämlik hälsa ställer den ökade migrationen med en ökad andel utrikesfödda högre krav på distriktssköterskors och sjuksköterskors kommunikation i vårdmötet. Syfte: Att undersöka vilka strategier distriktssköterskan/sjuksköterskan inom primärvård använde för att överbrygga språkbarriärer samt att undersöka om det fanns något samband mellan dessa strategier och hur sjuksköterskan uppfattade kvaliteten i omvårdnaden. Metod: Jämförande och deskriptiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. Enkäter sändes ut till sjuksköterskor på vårdcentraler i kommuner med hög andel utrikesfödda.  Resultat: De strategier vilka framförallt användes var kroppsspråk samt professionell tolk.  Sjuksköterskorna uppfattade att kvaliteten i omvårdnaden vid språkbarriärer var relativt hög. Medelstarka samband framkom dels mellan uppfattad patientdelaktighet och användande av professionell tolk och dels mellan omvårdnadskvalitet och användande av material för omvårdnadsåtgärder. Signifikanta skillnader gällande omvårdnadskvalitet samt hur sjuksköterskorna uppfattade kvaliteten i kommunikationen framkom.  Slutsats: Förutom att sjuksköterskor på ett adekvat sätt använder samt utvecklar olika strategier för att överbrygga språkbarriärer, kan även ett varmt och professionellt bemötande ha betydelse i kommunikationen för att uppnå god omvårdnad samt folkhälsa. / To promote good public health and quality of care as well as to equalise health inequalities, the increased migration with more foreign-born individuals put more demands on district nurses and nurses' communication in the health care encounter. Purpose: To investigate which strategies the nurse in primary care used to bridge language barriers and to investigate whether there was any correlation between these strategies and how they perceived the quality of care.  Method: A comparative cross-sectional and descriptive study with quantitative approach. Questionnaires were mailed to nurses in health care clinics in municipalities with a high share of foreign-born.  Results: The primarily used strategies was body language as well as professional interpreter.  The nurses perceived that the quality of care was relatively high whenever it occurred a language barrier. Moderate correlation was seen between perceived patient participation and the use of professional interpreters and between quality of care and the use of materials for nursing interventions. Significant differences in the quality of care and how nurses perceived the quality of communication was found.  Conclusion: Besides that nurses adequately use and develop different strategies in bridging language barriers, also a warm and professional approach may have an important role in the communication to achieve appropriate nursing and public health.

SAMMANFATTNING Bakgrund:   Läkemedelsbiverkningar utgör ett stort problem för den enskilde som drabbas och för samhället. Distriktssköterskor med förskrivningsrätt har ett ansvar att rapportera misstänkta läkemedelsbiverkningar och spontanrapportering är grunden för läkemedelssäkerhet. Studier visar att det finns en hög grad av underrapportering. Syfte: Syftet med studien var att undersöka distriktssköterskors kunskap och förståelse om läkemedelsbiverkningar samt deras handlingsberedskap för, och syn på att rapportera dessa. Metod: Semistrukturerade intervjuer med kvalitativ ansats användes, sju distriktssköterskor i Jämtlands län deltog. Innehållet bearbetades med hjälp av manifest innehållsanalys och resulterade i tre områden; Kunskap och förståelse, Syn på ansvarfördelning samt Handlingsberedskap. Sju kategorier identifierades. Resultat: Distriktssköterskorna hade kunskap och förståelse om läkemedelsbiverkningar men inhämtande av ny kunskap hade låg prioritet. Ansvaret för rapportering diskuterades inte på arbetsplatserna. Distriktssköterskorna ansåg att de hade rapporterat då de meddelat läkaren om en misstänkt läkemedelsbiverkning. Rapportering av läkemedelsbiverkningar ansågs vara hanterbara men kunde ibland leda till stora bekymmer. Rapporteringen beskrevs som undermålig och skulle kunna göras i större utsträckning. Slutsats: Problemområdet måste synliggöras. Fortbildning inom området kan förhoppningsvis leda till ökad rapportering och förbättrad läkemedelsäkerhet. På sikt ger det ett minskat lidande för den enskilde patienten och en ekonomisk vinst för samhället. / ABSTRACT Background:   Adverse drug reactions are a major problem for the individual affected and to society. District nurses with prescribing rights have a responsibility to report suspected adverse drug reactions and spontaneous reporting is the basis for drug safety. Studies show that there is a high degree of underreporting. Aim: The aim of this study was to explore district nurses' knowledge and understanding of adverse drug reactions and their preparedness for, and approach to reporting them. Method: Semi-structured interviews with a qualitative approach was used, seven district nurses in Jämtland county attended. The contents were processed using manifest content analysis and resulted in three domains: Knowledge and understanding, vision for sharing responsibility and readiness to act. Seven categories was identified. Results: District nurses had knowledge and understanding of drug side effects, but acquire new knowledge had low priority. Responsibility for reporting were not discussed in the workplace. District nurses felt that they had reported when they informed the doctor about a suspected adverse drug reaction. Reporting of adverse drug reactions were considered to be manageable but could sometimes lead to big trouble. The reporting was described as poor and could be made more widely. Conclusion: The problem area must be made visible. Training in the field will hopefully lead to increased reporting and improved drug safety. Eventually, it gives a less suffering for the individual patient and an economic benefit for society.

Hypertoni beskrivs vara en riskfaktor bland annat för hjärtkärlsjukdomar som tenderar att öka och patienter med hypertoni når i allt större utsträckning inte behandlingsmålen enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Tidigare studier har visat att distriktssköterskeledda hypertonimottagningar med strukturerade strategier har haft positiv effekt för patienter med hypertoni, men inte beskrivit vilka stödjande insatser som distriktssköterskorna utför. Syftet var att beskriva distriktssköterskans erfarenhet av att bedriva stödjande insatser vid en hypertonimottagning inom primärvården. Urvalet bestod av fyra distriktssköterskor som bedrev hypertonimottagning i primärvården. Materialet till pilotstudien samlades in via intervjuer. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats valdes som metod. I resultatet framkom att de stödjande insatserna utgjordes av distriktssköterskans förhållningssätt i bemötandet och att kunskap och färdighet utnyttjades i ett individbaserat mottagande. Genom att uppmärksamma och synliggöra hur de stödjande insatserna påverkar patienten kan hälsofrämjande metoder utvecklas ytterligare. Detta i sin tur skulle kunna leda till förslag på hur stödjande insatser som ämne skulle kunna implementeras i vårdutbildningar på alla nivåer med ännu större fokus på det holistiska synsättet på hälsa. / Hypertension is increasing worldwide and it is a risk factor for cardiovascular disease. There are an increased frequency of patients with hypertension who do not reached treatment goals according to The National Board of Health and Welfare. Previous studies have shown that district nurse hypertension clinics with structured strategies have had a positive impact on patients with hypertension. However, these studies have not described the supportive interventions that district nurses´ perform. The aim of this study was to explore the district nurses´ experiences of doing supportive interventions at a hypertension clinic in primary care. The sample consisted of four district nurses who were carrying of hypertension clinic in primary care. The material for the pilot study was collected through interviews. Qualitative content analysis with an inductive approach was chosen as the method. The results showed that the supportive interventions consisted of standing for a supportive attitude in facing and using knowledge and skills in individualized reception. By paying attention to and make visible how the supportive interventions affect the patient can health-promoting methods be further developed. This in turn could lead to proposals for supporting efforts that topic could be implemented in nursing programs at all levels with greater focus on the holistic approach to health.

Bakgrund: Stressrelaterade symtomen har ökat i samhället och framförallt bland yngre kvinnor. Grundstenarna i distriktssköterskans arbete är att främja hälsa och förebygga sjukdom. Ett preventivt arbetssätt har visats ha god effekt på stress. Syftet: Syftet med studien var att undersöka hur distriktssköterskan skattar förekomsten av unga kvinnor som söker med stressrelaterade symtom, samt synliggöra distriktssköterskans preventiva arbete. Metod: Studien utfördes som en kvantitativ enkätundersökning. 52 distriktssköterskor som arbetade på 12 vårdcentraler i Halmstad inkluderades i studien. Dataanalysen genomfördes med deskriptiv och analytisk statistik. Resultat: 90,0% av distriktssköterskorna mötte 1-4 unga kvinnor per vecka med oro och ångest. 80,6% mötte 1-4 kvinnor med trötthet och sömnproblem. Patienterna hänvisades främst till läkare, därefter kurator och psykolog. Endast två av de 32 deltagande skulle hänvisa kvinnorna till en distriktssköterska. Konklusion: Majoriteten av distriktssköterskorna mötte flera unga kvinnor med stressrelaterade symtom varje vecka. De preventiva åtgärderna skiljdes åt beroende på symtom. I studien framkommer distriktssköterskornas önskemål om riktlinjer och utbildning i ämnet unga kvinnor och stress, vilket kan leda till möjligheter att utveckla preventionsarbetet i primärvården. / Background: Stress-related symptoms have increased in the community, especially among young women. The basics in the district nurse’s profession are to promote health and prevent sickness. Preventive strategies have shown good effects on stress. Aim: The aim of the study was to examine how the district nurse estimates the occurrence of young women contacting them because of stress-related symptoms, and to visible the district nurse’s preventive work. Method: The study was conducted as a quantitative survey. 52 district nurses who worked in 12 medical-centers in Halmstad were included in the study. Data was analyzed with descriptive and analytic statistics. Results: 90,0% of the district nurses met 1-4 young women/week with anxiety. 80,6% met 1-4 young women/week with tiredness or sleeping disorder. The patients were primarily referred to physicians, counselors or psychologists. Only two of the 32 participating would refer women to a district nurse.Conclusion: The majority of the district nurse’s met many young women with stress-related symptoms every week. The preventive work differed depending on the symptoms. The study shows the district nurses requests of guidelines and education on young women and stress, which could contribute to possibilities to advance the work with prevention in medical-centers.

Bakgrund: Distriktssköterskor har i Sverige haft förskrivningsrätt sedan mitten av 1990-talet. Anledningen från början var att underlätta för läkarna, framför allt på landsbygden där läkartätheten var låg. Socialstyrelsen genomförde år 2000 en uppföljning av hur förskrivningsrätten användes. Författarna ville se om och/eller hur förskrivningen har förändrats samt hur förskrivningen ser ut i Sverige jämfört med andra länder. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskans erfarenheter av att förskriva läkemedel i hemsjukvården samt deras uppfattning om förskrivningsrättens framtida utveckling inom distriktssköterskeproffessionen. Metod: Författarna valde att använda en kvalitativ metod i studien och som datainsamlingsmetod användes intervjuer med öppna frågor. Vid datanalysen användes en induktiv ansats där författarna bearbetade materialet med stöd av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Distriktssköterskan upplever att förskrivningsrätten är en bra kompetens att ha och att den underlättar i det dagliga arbetet. Olika faktorer påverkar hur väl förskrivningen fungerar. Möjlighet till regelbunden fortbildning och kontinuitet i arbetslaget främjar förskrivningen. Däremot saknas till viss del funktionella IT-system som underlättar förskrivningen. Dessutom finns många av de läkemedel som får förskrivas redan att tillgå utan recept. Därför upplever distriktssköterskan förskrivningsrätten ibland som en otillräcklig resurs inom distriktssköterskeprofessionen som skulle kunna utnyttjas på ett effektivare sätt. / Background: Since the middle of the 1990’s district nurses in Sweden have had the ability to prescribe drugs. In the beginning the reason was to help the physicians. The Swedish Social Board monitored in the year 2000 how this prescribing was used. The authors wanted to investigate if and/or how the prescribing has changed and also how the prescribing is used in Sweden compared to other countries. Aim: The aim with the study was to describe the district nurses’ experiences of prescribing drugs in homecare nursing and their opinion of the future development of prescribing in their profession. Method: The authors chose to use a qualitative method in the study and the method of data gathering was interviews based on open questions. At the analysis of data an inductive approach was used and the authors processed the material using qualitative content analysis. Results: District nurses experience that the prescribing facilitates their daily work. Access to regular education and continuity in the working team promotes the prescribing. Some essential IT systems are missing which would facilitate prescribing. Furthermore a large amount of the drugs that can be prescribed are already available without prescription. Therefore prescribing drugs is sometimes perceived as an insufficient resource in district nurses profession that could be utilized in a more effective way.

Abstrakt   Titel: Distriktssköterskors erfarenheter av att möta äldre patienter med depression i kommunal hemsjukvård Kurs: Vårdvetenskap, självständigt arbete (magister) med inriktning mot distriktssköterskan, 15 högskolepoäng Sidantal: 46 Författare: Susanne Lindberg Gustafson   Bakgrund: Äldres psykiska ohälsa är ett eftersatt område. Depression hos äldre i hemsjukvården blir ofta oupptäckta och otillräckligt behandlade. Distriktssköterskors arbete är därför viktig för att kunna erbjuda adekvat vård. Syfte: Syftet var att beskriva distriktssköterskans erfarenheter av att möta äldre patienter med depression inom kommunal hemsjukvård Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ ansats. Fem distriktssköterskor som arbetande i den kommunala hemsjukvården intervjuades med semistrukturerade frågor utifrån en intervjuguide. En kvalitativ manifest innehållsanalys användes för att analysera intervjuerna. Resultat: Vid analysen framkom fem kategorier och 10 underkategorier. De fem kategorierna var: Betydelse av stöd, distriktssköterskan fick mycket stöd från kollegor, men det saknades professionell handledning. Arbetstillfredställelse, det var glädjande och underlättande att kunna hjälpa någon till höjd livskvalitet, men att inte alltid räcka till skapade frustration. Kunskaper och erfarenheter, upplevelse av att det kunde vara svårt att tolka symptom på depression. Framgångsfaktorer för en god vårdrelation, bemötande, tid och kontinuitet, på så sätt skapades en förtroendefull relation och upplevelse av trygghet för patienten, Arbetsrutiner, visade att distriktssköterskan tog läkarkontakt vid misstänkt depression och sammankallade till vårdplanering med berörda parter. Slutsats: Distriktssköterskor möter i sitt arbete äldre med depression. Det kräver ett professionellt förhållningssätt med respekt för patientens integritet och autonomi. För att åstadkomma en bra vårdrelation förutsätter det att distriktssköterskor kan möta patienten utan tidsbrist och med kontinuitet. Distriktssköterskor upplevde ett kollegialt stöd från arbetskamrater, men saknade ofta både handledning och professionellt stöd. Det uttrycktes också behov av mer kunskap och utbildning. / Background: The study of older people’s psychological illness is a neglected area. Depression among the elderly within the home care system often remains unobserved and insufficiently treated. The work of the district nurse is therefore important to ensure that adequate nursing can be provided.    Aim: The aim was to describe the experiences which the district nurse gains when meeting older people who suffer from depression within the municipal home care. Method: The study was conducted using a qualitative approach. Five district nurses working within the municipal home care system were interviewed with semi-structured questions based on a set of interview guidelines. A qualitative manifest content analysis was used when analyzing the interviews.   Results: The analysis revealed five categories and 12 subcategories. The five categories were: The Importance of Support, which showed that the district nurses were given much support from colleagues but that there was a lack of professional guidance. Professional Satisfaction, to be able to improve the quality of life of a patient was gratifying and facilitating, however, the inability to provide this created frustration. Knowledge and Experience, indicated experiences of hardships in terms of discovering the symptoms of depression. Success Factors for a Good Care Relationship were the approach, time and continuance, creating a trustful relationship and a safe experience for the patient. Work Practices showed that the district nurse contacted a physician in suspected depression and convened to healthcare planning with the parties concerned. Conclusion: In her work, the district nurse meets older people who suffer from depression which requires a professional approach with respect for the patient’s integrity and autonomy. To enable a good care relationship, it is required that the district nurse can meet with the patient without any time constraints and with continuity. The district nurses feel a collegial support from colleagues but often lacked guidance and professional support. The need for more knowledge and education was also expressed.

Bakgrund: Att ge egenvårdsråd är en del av distriktssköterskans/sjuksköterskans omvårdnadsarbete i telefonrådgivning på vårdcentral. Att arbeta med telefonrådgivning upplevs självständigt och stimulerande men också svårt då DSK/SSK känner sig utlämnade pga. det ansvar och den kompetens som krävs. DSK/SSK stöter ibland på motstånd när de förmedlar egenvårdsråd. Patienterna vill inte alltid ta emot råd som ges vilket kan utgöra en belastning för DSK/SSK. Syfte: Syftet med studien var att beskriva DSK/SSK erfarenheter av motstånd mot egenvårdsråd i samband med telefonrådgivning. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie. Tolv DSK/SSK som arbetade på vårdcentraler i nordvästra Skåne intervjuades. Analysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004) Resultat: Resultatet visade att DSK erfarenheter av motstånd mot egenvårdsråd var att deras yrkeskompetens ifrågasattes av patienterna. Motståndet fick dem att tvivla på sin kompetens och de upplevde frustration när de försökte ge råd. DSK/SSK hanterade situationen genom att försöka förstå patienten, hantera sina känslor och sträva efter att finna en lösning. Slutsats: Det ställs stora krav på DSK/SSK yrkeskompetens och förmåga att hantera sina känslor. De strävade efter att hantera situationen professionellt men det finns behov av mer stöd och utbildning för att ge DSK/SSK de bästa förutsättningarna att nå fram till patienten. / Background: Nurses may face resistance when trying to give self-care advice in telephone in primary care. Patients are not always willing to accept self-care advice. Providing advice is a part of nurses’ work in telephone nursing and, nurses most often experience their work as independent and stimulating but also difficult due to the responsibility and competence that is required. Objective: The aim of the study was to describe nurses experiences of facing resistance when providing self care advice in telephone nursing at primary care units. Methods: Qualitative approach was used to conduct the study. Twelve nurses working at primary care units in the north west of Skåne were interviewed. The analysis was conducted with qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman (2004). Results: The analysis revealed that nurses were challenged due to their competence being questioned. They started to doubt their competence and felt frustrated trying to give patients self care advice. They handled the situation by trying to understand the patient, striving to handle their emotions and striving to find a solution. Conclusion: There are high demands on nurses nursing skills and ability to handle their emotions when they face resistance trying to provide self care advice. They strive to face the challenge in a professional way but they need more support and education in order to give them the best opportunities to meet patients’ needs.