Förlusten av biologisk mångfald är ett allvarligt globalt problem som uppstår på grund av mänsklig aktivitet som bland annat habitatförstörelse och klimatförändringar. När naturliga livsmiljöer förstörs eller fragmenteras minskar utrymmet för djur och växter att överleva och föröka sig, vilket påverkar ekosystemens funktioner och de fördelar som människor får från naturen. Urbaniseringen, trots att den bidrar till förlusten av naturliga miljöer, erbjuder också möjligheter att bevara och främja den urbana biologiska mångfalden. Grönstråk, som Ekostråket i Malmö, är en naturbaserad lösning som har potential att adressera klimatrelaterade utmaningar och förbättra biologisk mångfald i stadsmiljön. Dock stöter implementeringen av grön infrastruktur i det svenska sammanhanget på flera hinder, inklusive begränsade resurser, planeringsbegränsningar och juridiska utmaningar. För att skapa hållbarare städer och bevara den urbana biologiska mångfalden är det viktigt att förstå och förvalta de gröna värdena. Då man genom att arbeta med naturen och tillämpa naturbaserade lösningar kan lösa flera samhällsutmaningar samtidigt. Denna magisteruppsats undersöker de hinder som påverkar implementeringen av grönstråk och utgår utifrån Ekostråket i Malmö som en fallstudie. Studien identifierar åtta åtgärder för att underlätta implementeringen av grönstråk i ett svenskt sammanhang. Där behovet av uppdaterad kunskap, effektiv förvaltning och potentiella förändringar i planeringssystemet för att övervinna utmaningarna med implementering av grönstråk betonas. Grönstråk erbjuder multifunktionella fördelar, inklusive rekreation, förbättrad hälsa, klimatanpassning och stöd för lokal flora och fauna. Att öka allmänhetens kunskap och uppskattning av biologisk mångfald är avgörande för att skydda naturvärden. Denna uppsats bidrar med insikter om planering och implementering av grön infrastruktur och framhäver potentialen hos grönstråk för hållbar stadsutveckling samt hur de gynnar biologisk mångfald. / Loss of biodiversity is a global problem resulting from human activities such as habitat destruction and climate change. When natural habitats are destroyed or fragmented, the space for animals and plants to survive and reproduce decreases, affecting ecosystem functions and the benefits derived by humans from nature. Despite contributing to the loss of natural environments, urbanization also presents opportunities to preserve and promote urban biodiversity. Green corridors, such as Ekostråket in Malmö, are nature-based solutions that have the potential to address climate-related challenges and enhance biodiversity in the urban environment. However, the implementation of green infrastructure in the Swedish context faces several obstacles, including limited resources, planning constraints and legal challenges. Understanding and managing green values are important to create more sustainable cities and preserve urban biodiversity. By working with nature and applying nature-based solutions multiple societal challenges can be addressed simultaneously. This thesis examines the barriers affecting the implementation of green corridors, using Ekostråket in Malmö as a case study. The study identifies eight measures to facilitate the implementation of green corridors in a Swedish context. The need for updated knowledge, effective management and potential changes in the planning system to overcome the challenges of green corridor implementation is emphasized. Green corridors offer multifunctional benefits, including recreation, improved health, climate adaptation, and support for local flora and fauna. Increasing public awareness and appreciation of biodiversity is crucial for protecting natural values. This thesis provides insights into the planning and implementation of green infrastructure, highlighting the potential of green corridors for sustainable urban development and their contribution to biodiversity.

Förlust av biologisk mångfald och tillhörande ekosystemtjänster klassas idag som en av de allvarligaste globala miljöutmaningarna mänskligheten står inför. Till följd av den globala urbaniseringen ökar efterfrågan på fastigheter, där städer växer till sig genom förtätning och utglesning. Utfallet blir en latent samhällsekonomisk kostnad i form av förlust av bostadsnära natur och urbana ekosystemtjänster. Ekologisk kompensation är ett framträdande koncept som tillämpas för att motverka förlust av biologisk mångfald. I denna studie har möjligheterna med ekologisk kompensation i samband med fastighetsutveckling i Sverige analyserats. Resultaten visar att incitament för frivilliga investeringar i ekologisk kompensation kan komma att öka i samband med förändringarna av EU:s taxonomiförordning och adopteringen av miljöcertifieringar. Vidare påvisas sambandet mellan ökade bostadsvärden och ekosystemtjänster. De största utmaningarna som stagnerar normalisering av ekologisk kompensation förefaller att grunda sig i avsaknaden av intern målsättning, skepticism och brister i samverkan med svenska kommuner. / Biodiversity loss and deprivation of ecosystem services are one of the most significant global environmental challenges that humanity faces today. As a consequence of global urbanization, the demand for housing and real estate in urban areas grow through urban densification and urban sprawl. This results in a latent societal cost which manifests itself through loss of greenspace and urban ecosystem services. Ecological compensation is a prominent tool that can be utilized to counteract losses of natural capital. In this study the possibilities of ecological compensation in the context of real estate development in Sweden has been analyzed. The results convey that incentives for voluntary investments in ecological compensation may increase due to the amendments of the EU Taxonomy as well as the adaptation of environmental certifications. Furthermore, correlations between property values and ecosystem services have been elucidated. Moreover, the biggest challenges that seem to impede normalization of ecological compensation underlie in perceptual factors, the lack of internal goal-setting and the shortcomings of collaboration with the Swedish municipalities.

Since the early 2000s, the ecosystem services concept has become increasingly popular internationally. It has also been central in Scandinavian environmental policies and projects. This thesis reviews the history of and the philosophical problems associated with the ecosystem services concept. In this connection, the ‘value’ of nature is explored from a theoretical and a practical lens by scrutinising the ecosystem services discourse. The histories and uses of the ecosystem services concept in Sweden, Norway and Denmark are traced through analyses of governmental-issued texts. The comparison of the three countries shows how this complex concept has been implemented and how it is related to other market-based conservation approaches. The thesis further discusses how pricing nature is both a powerful yet problematic tool in conservation efforts. In the overall discussion of the concept and its application, three issues of tension within the ecosystem services discourse are identified. They are referred to as ‘the ethical problem’ (can we value nature?), ‘the methodological problem’ (how do we estimate the worth of ecosystem services?) and ‘the affective problem’ (what is the effect of valuing ecosystem services?). Ultimately, by analysing the three case studies this thesis argues that the ecosystems services concept can be used to broaden discussions around the value of nature, which might lead to more democratic and accountable conservation.

Urban public green space is a core contributor to cultural ecosystem services in cities, comprising the non-material benefits that people obtain from contact with nature. Due to the many benefits that have been ascribed to it, green space has become subject to debates on justice about its fair distribution and equal opportunities to use it. Teenage girls living in socio-economically challenged neighbourhoods appear to belong to a societal group that is restricted in accessing green space, as well as having less opportunities to influence the governance of such space. Attempting to bring further light to these issues, this study utilises a phenomenological approach in which intersectionality theory is central. It aims to explore how intersections of identity markers, such as age, gender, and place of residence, interact with girls’ lived experiences of green space. It does so by collecting first-person narratives in eight interactive and online interviews with the support of satellite, aerial and street view imagery provided by Google Maps. The result shows the great complexity of urban public green space as a place with room for both feelings of liberty and feelings of exclusion. The girls’ narratives unveil how urban green is an important source for well-being and quality of life, and how connection with nature enables connection with loved ones, the community, and with oneself. Simultaneously, identity markers, such as age, gender, and place of residence, intersect into a synergy of exclusion for teenage girls to fully encounter urban nature. Feelings of urban public green space as a place occupied by others contribute to experiences of it as inappropriate and unsafe for girls to visit in certain places during certain times. This suggests how green space works as an arena for power relations, where the opportunities for girls to benefit from its free use and from cultural ecosystem services decrease under certain circumstances. Narratives and myths that green space is dangerous for girls paint a geography of fear; in which fear of becoming a victim of crime is expressed as a fear of space. This fear increases with preconceptions and self-images that girls are defenceless and weak. Furthermore, these experiences intersect with feelings that their neighbourhoods, and the green wherein, are framed adversely and neglected by planners, politicians, municipalities and the government. Still, the girls express great appreciation and pride over the voluminous public green areas in their neighbourhoods. Despite experiencing less power to influence, they have strong visions and aspirations to impact the design and function of urban nature, which indicates prospects for empowerment and revitalisation of green space. It is concluded that recognising lived experiences of girls is essential when working towards safe and accessible, but also lively and inviting, green space. Furthermore, it is argued that insights from intersectionality is valuable when researching use of green space, as intersectionality is a profoundly spatial concept; in which social categories articulate in relation to place and time, and where power and identity contribute at shaping experiences of green space.

The ongoing urbanization leads to densification and growth of cities, which replaces natural areas with hard surfaces. Precipitation is then more likely to runoff as stormwater than to be detained locally. Also, precipitation is predicted to be increasing as an effect of climate change. Traditionally, stormwater has been handled by draining it in underground pipes. As a complement, blue-green infrastructure (BGI) can be used to take care of the increased amount of stormwater. BGI is vegetation and water-based systems that intend to restore the natural flows of water. It does, however, not only provide services for stormwater management but also other services that contribute to human welfare. These are provided for free by nature and are called ecosystem services. By illustrating the value of ecosystem services, the motivation of implementing more BGI can increase. The aim of this project was to provide guidance on how to value ecosystem services that BGI can provide at a district level. The valuation was to be semi-quantitative with the grades 1-5. To do so, ecosystem services were identified and given indicators that could illustrate the extent of the ecosystem services’ presence. Seven different BGI for stormwater management were studied, to determine which added values they can bring into urban settings. The BGI were green roofs, trees, rain gardens, swales, detention basin, detention ponds and attenuation storage tanks. Nine ecosystem services provided by these BGI were then identified. These were flood protection, water treatment, local climate regulation, air quality control, environmental noise control, erosion prevention, recreation, social relations and biodiversity.  Indicators were identified for each ecosystem service through a literature study. It was noted that to value the ecosystem service, it was not enough to only value the presence of the indicators but also necessary to estimate the demand or need for the ecosystem service. Therefore, questions were formed that could help determine the demand for the ecosystem service. The valuation was then based on how well the presence of the ecosystem service corresponded to the demand of it.  After using this valuation method on a case study, it was concluded that this type of valuation is useful for reconstruction projects in an early stage, to illustrate what functions and demands that need to be considered to obtain more ecosystem services. It can then be used for comparison of different proposals, to see which one provides the most ecosystem services. The valuation is conceptual rather than specific. It is useful as it can include any type of ecosystem service but lacks the perspective of costs. / Den pågående urbaniseringen leder till en ökad utbredning och förtätning av städer, vilket innebär att grönytor byts ut mot hårdgjorda. Detta leder till att nederbörd inte omhändertas lokalt utan avrinner istället på de hårdgjorda ytorna som dagvatten. Dessutom förutsägs nederbörden att öka i och med klimatförändringar, vilket ökar mängden dagvatten ytterligare. Traditionellt har dagvatten hanterats genom att avledas i ledningar under mark. Som ett möjligt komplement till denna infrastruktur finns blågrön infrastruktur (BGI). BGI är vegetations- och vattenbaserade system som avser att efterlikna det naturliga flödet av vatten för att minska översvämningsrisken men ger fler nyttor än så. Dessa nyttor benämns ekosystemtjänster. De ökar människors välbefinnande och förses av naturen gratis. Genom att synliggöra värdet av ekosystemtjänster kan motivation till att implementera BGI öka. Syftet med detta projekt var att sammanställa ett beslutsstöd för hur en värdering av ekosystemtjänster från BGI på stadsdelnivå kan gå till. Värderingen skulle vara semi-kvantitativ med en skala 1-5. För att möjliggöra detta identifierades först ekosystemtjänster som sedan tilldelades indikatorer som belyser i vilken utsträckning respektive ekosystemtjänst förekommer. Sju olika blågröna dagvattenlösningar studerades för att avgöra vilka mervärden i form av ekosystemtjänster dessa kan tillföra urbana miljöer. Dessa dagvattensystem var gröna tak, träd, växtbäddar, svackdiken, översvämningsytor, dagvattendammar och fördröjningsmagasin. Nio ekosystemtjänster identifierades kunna uppkomma av dessa blågröna lösningar. Dessa var översvämningsskydd, vattenrening, lokalklimatsreglering, luftrening, bullerreducering, erosionskontroll, rekreation, sociala relationer och biologisk mångfald. För att värdera i vilken utsträckning funktionerna hos ekosystemtjänsterna fanns närvarande togs indikationer fram genom en litteraturstudie. Det ansågs däremot att det inte räckte att enbart värdera förekomsten av ekosystemtjänsten för att bestämma dess värde, utan det var även nödvändigt att studera behovet av dem. Därmed inkluderades frågor som skulle besvara behovet av ekosystemtjänsterna. Värderingen av ekosystemtjänsten baserades då på hur väl förekomsten av ekosystemtjänsten svarade mot behovet. Efter att denna värdering använts på en fallstudie kunde det konstateras att denna typ av värdering är användbar i ett tidigare skede av ombyggnadsprojekt, för att belysa vilka funktioner och behov som behöver tas i beaktande för att erhålla olika ekosystemtjänster. Den kan även användas vid jämförelse av olika förslag, för att visa på vilket förslag som bidrar med mest ekosystemtjänster. Värderingen är konceptuell snarare än specifik och har fördelen att alla ekosystemtjänster kan värderas men belyser enbart nyttor och inte kostnader.

Biocrusts and the ecosystem services they provide are becoming more susceptible to fire as exotic annual grass invasions facilitate the spread of desert wildfires. Further, precipitation patterns across the western United States are predicted to change over the next century, and have the potential to dramatically influence fire regimes and the recovery of burned biocrusts. Despite these changes to desert fire and precipitation cycles, our understanding of post-fire biocrust recovery is limited, especially regarding the first two years after fire. To investigate biocrust recovery, we created burn manipulations (i.e., unburned and burned) and tracked crust form and function over two years in one cold and one hot desert ecosystem (UT, USA). We evaluated the entire bacterial community, but focused on Cyanobacteria species that confer soil stability and N fixation capabilities to biocrusts. Specifically, we quantified shifts in biocrust bacterial community composition using target metagenomics of 16S rDNA; monitored biocrust moss and lichen cover; measured N fixation potential; and assessed soil infiltration rates and soil stability. We found little evidence that biocrust form or function recovered from fire within two years. Based on pyrosequencing results, fire altered biocrust community composition in interspace and shrub biocrusts. Cyanobacteria species were almost completely eliminated by fire, constituting 9-21% of unburned plots and less than 0.01% of burned interspace and shrub biocrust communities. Based on cover estimates, no lichen or moss species survived the fire or recovered within two years. N fixation potentials decreased by at least six-fold in burned interspace biocrusts, representing a reduction in soil N inputs into already N-limited desert soils. Soil infiltration rates also drastically declined in burned biocrusts and remained depressed, but only remained depressed for one year. To investigate the interactions between biocrust recovery, fire, and precipitation, we nested precipitation treatments manipulating the amount of monthly rainfall (i.e., ambient, plus 30% and minus 30%) within burn treatments during the second year. Soil NH4+ was the only parameter to be affected by precipitation, and exhibited a positive relationship with precipitation magnitude at the end of one year. Our results demonstrate that fire is a strong destabilizer of the bacterial components of biocrust communities and that the ecosystem services provided by crusts recover at different rates, with N dynamics recovering more slowly than soil ecohydrology.

Världens befolkning ökar idag i rask takt. Om cirka 30 år beräknas det bo närmare tio miljarder människor i världen, varav över sex miljarder beräknas bo urbant. Urbaniseringen ökar kraftigt vilket sätter stor press på den fysiska planeringen. För att kunna inhysa en ökande befolkning är det många kommuner som satsar på att förtäta städerna. Dock leder förtätning till att de grönområden som finns i städerna blir allt färre vilket gör att städerna blir fragmenterade och att invånarna får allt längre till rekreationsområden. Vilka är viktiga för människans hälsa och välbefinnande. Städer måste ha grönområden som klarar ett ökat besökstryck eftersom slitaget ökar. Slitage, förändrad markanvändning och fragmentering påverkar biologisk mångfald och ekosystemtjänster negativt, både lokalt och regionalt. Ett samhälle med låg biologisk mångfald och få ekosystemtjänster har sämre förutsättningar för att klara chock och stress såsom pandemier och en ökad befolkning. I denna kvalitativa studie undersöks hur Järfälla kommun, Sollentuna kommun samt Sundbybergs stad i Stockholmsregionen arbetar med ett ökat besökstryck på sina grönområden. Samtliga kommuner har olika förutsättningar men gemensamt är att alla har en förväntad befolkningsökning samt hög befolkningstäthet. Empirin har samlats in med hjälp av intervjuer med kommunala tjänstemän samt dokumentanalys av kommunernas översiktsplaner. Det teoretiska ramverket utgörs av tidigare forskning kring ekosystemtjänster i urban miljö samt social-ekologiska system. Resultatet visar att samtliga kommuner i någon form har förändrat sitt arbete till följd av det ökade besökstrycket och det beräknade ökade invånarantalet. Förvaltning, planering, samverkan, kunskap och värdering är viktigt för att skapa ett hållbart och resilient samhälle. / The world's population is growing rapidly. It is estimated that almost ten billion people will live in the world in about 30 years, of which over 6 billion people are estimated to live in urban areas. Urbanization is increasing, which puts great pressure on urban planning. In order to accommodate an increasing population, many municipalities plan to densify the cities. However, densification leads to fewer green areas in the cities, which means that the cities become fragmented and that the inhabitants have longer distances to recreational areas. Which are important to human health and welfare. Cities must have green areas that can withstand an increased visitor pressure as wear and tear increases. Wear and tear, changes in land use and fragmentation have negative effects on biodiversity and ecosystem services, both locally and regionally. A society with low biodiversity and few ecosystem services is less able to cope with shock and stress such as pandemics and an increased population. This qualitative study examines how Järfälla municipality, Sollentuna municipality and the city of Sundbyberg in the Stockholm region work with increased visitor pressure in their green areas. All municipalities have different conditions, but they all have in common that they have an expected population increase and a high population density. The empirical data has been collected with the help of interviews with municipal officials and document analysis of the municipalities' general plans. The theoretical framework consists of previous research on ecosystem services in urban environments and social-ecological systems. The results show that all municipalities in some forms have changed their work because of the increased visitor pressure and the estimated increased number of inhabitants. Management, planning, collaboration, knowledge and evaluation are important for creating a sustainable and resilient society.

Concerns related to global environmental changes due to land use changes have been driving international communities towards more sustainable land use systems. Brazil is a country of global strategic importance in this matter considering that it is the nation with the largest extension of preserved tropical native vegetation, recognised for its ecosystem services and high and unique biodiversity. Expansion of forestry and agriculture is taking place rapidly in Brazil, partly over degraded pastureland, but also over native vegetation. Regulating policies to govern and limit this expansion is crucial to ensure the preservation of the ecosystems services provided by native vegetation.  This thesis aims at improving the understanding of the potential impacts of prevailing public and private policies in the conservation of nature in Brazil. For this end, the Land Use Policy Assessment (LUPA) model was employed to evaluate potential pathways of implementation of the land use policies. Paper 1 evaluated the effects of current private and public command and control regulations in the protection of above-ground carbon stocks, identifying the most relevant stakeholders holding carbon stocks. The findings suggest that about 10% of carbon stocks are unprotected, where other policy instruments based on the market will be mostly required. Paper 2 performed an assessment of the mechanism for offsetting the legal deficit of native vegetation among landholders, evaluating the different offsetting implementation practices and their impacts on nature protection and socio-economic development. The results indicate that the offsetting mechanism may have little or no additional effects on protection of native vegetation and its ecosystem services because most of the offsetting is likely to take place where native vegetation is already protected by current legislations. However, it is viable to maximise environmental and socio-economic returns from the offsetting mechanism. / <p>QC 20170510</p>

Humanity’s detrimental impacts on the Earth’s ecosystems have been studied extensively, and these impacts’ negative consequences across societal groups, nations, and generations, have garnered much attention, from the scientific community as well as from civil society, where the attention often has been directed at how unfair the distribution of these environmental burdens is. The fairness of the distribution of global environmental benefits, however, has seen much less study, especially when it comes to the implementation of such concerns for fairness in environmental policy. In support of the research project Beyond GDP-growth, this thesis has centered on a Swedish context, and has focused on the term “biocapacity”, which is a quantifiable measure of many environmental benefits, and in the thesis is defined as the ability of terrestrial ecosystems to regenerate the biological materials extracted by humans. The thesis has then aimed to determine the current potential for the implementation of a fair distribution of global biocapacity in Swedish environmental policy, mainly by way of a series of interviews with individuals engaged in different forms of Swedish environmental work – from different levels of government, to civil society and centers of scientific research. It is concluded that the current potential for the implementation of a fair distribution of global biocapacity in Swedish environmental policy is primarily hindered by the seeming lack of a relevant discourse on the matter. Without such a discourse, a lack of public understanding of the subject is deemed to cause poor public support for any potential policies promoting a fair distribution of global biocapacity. It is suggested that a relevant and effective discourse is best achieved through transparent trade practices, and by the active participation of scientific experts and other actors outside of the political system. Furthermore, the thesis discusses the usefulness of the term “biocapacity” in this context, concluding that more research is needed, while identifying the main point of contention as what the term is intuitively understood to mean, as well as whether or not it can be used as a means to achieve a focused public discourse on the fair distribution of environmental goods. / Mänsklighetens skadliga inverkan på jordens ekosystem har studerats i stor utsträckning, och den här inverkans negativa konsekvenser för olika samhällsgrupper, länder och generationer har fått mycket uppmärksamhet från både forskningsvärlden och civilsamhället, där det främst har fokuserats på den orättvisa fördelningen av dessa ”miljöbördor”. Men, rättvisa när det kommer till fördelningen av ”miljönyttor” har studerats betydligt mindre, särskilt i samband med hur sådana rättviseaspekter kan implementeras i miljöpolicy. Den här uppsatsen har – i en svensk kontext och som stöd till forskningsprojektet Bortom BNP-tillväxt – fokuserat på en kvantifierbar term kallad ”biokapacitet”, som innefattar många miljönyttor, och i uppsatsen definieras som landbaserade ekosystems kapacitet att regenerera de biologiska material som människor extraherar. Uppsatsen har sedan ämnat att undersöka de nuvarande förutsättningarna för implementeringen av en rättvis fördelning av global biokapacitet i svensk miljöpolicy, främst genom en serie intervjuer med individer som i olika sammanhang är engagerade i svenskt miljöarbete – från kommunal till statlig nivå, samt i civilsamhället och i forskningssammanhang. Uppsatsen utmynnar i slutsatsen att de nuvarande förutsättningarna för implementeringen av en rättvis fördelning av global biokapacitet i svensk miljöpolicy främst begränsas av att den offentliga debatten till synes inte behandlar ämnet nämnvärt. Utan en offentlig debatt om ämnet förmodas den resulterande kunskapsbristen hos allmänheten leda till ett bristande offentligt stöd för policyförslag som förespråkar en rättvis fördelning av global biokapacitet. En relevant och effektiv offentlig debatt tros bäst kunna uppstå genom transparent handel och ett aktivt deltagande av experter från forskningsvärlden, samt andra utompolitiska aktörer. Dessutom diskuterar uppsatsen nyttan av begreppet ”biokapacitet” i en sådan debatt, och kommer fram till att vidare studier krävs för att nå en tillfredsställande slutsats. Uppsatsen identifierar dock den intuitiva uppfattningen av termens betydelse, samt frågan om termen kan användas för att uppnå en fokuserad debatt på ämnet, som de främsta problemområdena som behöver behandlas. / Beyond GDP-growth (sv. Bortom BNP-tillväxt)

Stadsodling har allt oftare börjat påtalas i städers styrdokument, till exempel Stockholms stad, som en strategi för att främja social och ekologisk stadsutveckling. Familjebostäder, ett av Stockholms allmännyttiga bostadsföretag har vidare fått som verksamhetsdirektiv att arbeta med stadsodling i sin verksamhet. Genom en kvalitativ studie av tre av Familjebostäders bostadsgårdar, där en stadsodling har startats på en av gårdarna, undersöks boendes möjligheter att odla. Detta konkretiseras i hur stadsodling på innergårdar kan skapa sociala mervärden för brukarna och bidra till ekologiska värden på/i gården, som en del av stadens övergripande grönstruktur. Studien undersöker även åtgärdsbehov och utvecklingsmöjligheter för Familjebostäders arbete med planering och förvaltning av sina innegårdar framöver. Underlaget till studien utgörs av en litteraturstudie, fallstudie och intervjuer som en del av fallstudien. Totalt har 33 semistrukturerade intervjuer genomförts med två särskilt sakkunniga inom stadsodling, fyra tjänstepersoner från Familjebostäder och 27 boende, varav fem stycken är brukare av stadsodlingen. Studien visar att hyresgäster kan involveras i odling på sin gård genom att initiativet till odling kommer antingen centralt, organiserat av förvaltaren, eller att initiativet kommer från de boende själva, vilket förutsätter att förvaltaren kan bemöta sådana initiativ. De ekosystemtjänster som odling kan skapa på gårdar, är främst kulturella - men även till viss del stödjande och reglerande ekosystemtjänster. Organisatoriskt sett kan Familjebostäder i sin verksamhet systematisk arbeta med att inkludera boende i frågor som handlar om deras utemiljö i allmänhet och stadsodling i synnerhet, både i ett kortsiktigt och långsiktigt perspektiv. Slutligen bidrar studien till en slutsats och diskussion om hur brukarmedverkan i boendes närmiljö och odling kan bidra till social aktivitet och som en målpunkt på gården. Gårdar som är interaktiva upplevs som trivsamma av sina hyresgäster, leder till möten mellan grannar och främjar ekosystemtjänster och biologisk mångfald i allmänhet. Av de tre studerade gårdarna har gårdens struktur visat på vissa skillnader i de boendes intresse för att odla. / Urban agriculture has begun to be mentioned much more frequently in city policies as a strategy for striving towards socially and ecologically sustainable cities, with the city of Stockholm being one example. Familjebostäder, one of Stockholm’s municipal housing agencies, have furthered this by starting a directive which will implement urban agriculture into their organisation. This study has been conducted through a qualitative assessment of three of Familjebostäder’s innergardens, one of which has already had urban agriculture recently started. The focus of the study is to assess how urban agriculture on such innergardens can spur social values for users and contribute to ecological values for the yard/ shared space as part of the city’s green infrastructure. The study will also explore how Familjebostäder can be more proactive with their implementation of urban agriculture in the organisation, and integrate it with the execution and maintenance of their yards. The execution of the study consists of a literary review and case studies comprising of interviews. In total, there were 33 semi-structured interviews conducted, two of which were carried out with interviewees who have expansive knowledge surrounding urban agriculture, four representatives from Familjebostäder and 27 tenants, five of whom are currently using the garden. What the study shows is that tenants can be involved in urban gardening in their yard, whether the initiative comes from the housing organisation or whether the tenants themselves take their own initiative. The latter requires that the housing organisation can meet and enable initiatives of that kind. Ecosystem services that can be generated, in this context, are mainly cultural ecosystem services but also to some extent supporting and regulating ecosystem services. Seen from an organisational perspective, Familjebostäder can systematically improve how tenants can get involved and engaged with their courtyard and urban agriculture both in the short and long term. To conclude, the outcome of the study forms a discussion about how co-creation of the local outdoor space management and gardening can become a point of interest and a central social activity between neighbours. An interactive outdoor environment creates a space perceived as pleasant by their tenants and of which support ecosystem services and biodiversity in general. The typology of the housing and the three respective courtyards has shown that there is some variance in tenant interest of starting agricultural activities.