I denna studie är syftet att skapa en förståelse kring vad som utmärker socialsekreterarnas eftervårdsarbete med ungdomar placerade på särskilda ungdomshem. Studien använder sig av semistrukturerade intervjuer som datasamlingsmetod där socialsekreterarna delat med sig av sina erfarenheter och kunskaper. Utifrån intervjuerna har det i analysen gått att urskilja tre teman som beskriver vad som utmärker socialsekreterares eftervårdsarbete. Dessa teman är: Bibehålla ungdomarnas utveckling, Motstånd i eftervården och Förväntningar på ungdomarnas framtid. De olika insatserna som socialsekreterarna lämnar samt de framgångar och motgångar de har erfarenheter av i eftervården har tolkats utifrån resilience och gräsrotsbyråkrati. Med stöd av dessa teoretiska utgångspunkter framkommer områdena boende, sysselsättning, behandling och socialt nätverk, som socialsekreterarna anser främjar ungdomarnas chans att klara sig efter avslutad placering. I studien framkommer även att socialsekreterarna upplever motstånd från ungdomarna och på vilket sätt de bemöter detta. Studien belyser även att socialsekreterarna arbetar med att integrera ungdomarna i det övriga samhället och vilka förväntningar de uppfattar de kan ställa på dessa ungdomar. / In this study the aim is to create an understanding of what characterizes social workers measures in leaving care for young people in secure units. The study uses semi-structured interviews as a qualitative data collection method where social workers shared their experiences of working with leaving care for young people in secure units. Based on the interviews, our analysis found three themes that describe what characterize social workers’ work. The themes are: Maintain young people’s achievements, Resistance in leaving care and Expectations for young people’s future. What kind of measures the social workers provided along with what they experienced benefited or hindered their work has been analyzed on the basis of resilience and street-level bureaucracy. With the support of these theoretical perspectives housing, employment, treatment and social network was found to be a part of the social workers’ measures to promote young people’s chances for an independent living. It was also found that social workers experiences resistance from young people and how they worked with these setbacks. The study also highlights how the social workers’ strived to integrate young people back into society.

Sammanfattning                                 Bakgrund:Tiden efter förlossning benämns som den mest kritiska men också mest försummade perioden i en nybliven moders liv. Det är barnmorskans uppgift att bl. a. handlägga postnatal period samt bedöma behov av uppföljning. Det har framkommit att det finns brister och behov av utveckling i eftervården. Det finns få eller inga studier som visar styrkorna som finns i eftervården i Sverige. Syfte:Att undersöka hur mödrar och barnmorskor erfar eftervården.  Metod:Kvalitativa intervjuer med induktiv ansats har utförts. Analysen av insamlat datamaterial är genomförd med kvalitativ innehållsanalys. Fyra nyförlösta mödrar och fyra barnmorskor i en region i södra Sverige har intervjuats.  Resultat:Mödrarna var överlag nöjda med eftervården men det fanns en önskan om tidigare uppföljning och bättre amningsstöd. Barnmorskorna beskrev hur de flesta mödrar är välmående och att de inte anser att det finns några större brister i dagens eftervård. De har dock önskemål om tidigare uppföljning för möjligheten att kunna utforma en individuell plan för varje familj, mer utbildning och bättre samarbete mellan olika instanser. Konklusion: Eftervården har länge sett likadan ut och är i dagsläget icke flexibel med begränsade resurser. Det finns behov av förbättring och utveckling samt en önskan om en mer individanpassad vård. / Background:The time after childbirth is known as the most critical but also the most neglected time in every new mothers life. It is part of the midwifes’ task to care for the mother during the postnatal period and assess the need for follow-up. It has been shown that there are shortcomings and a need for development in the postpartum care. There are few or no studies which examines the strengths of the Swedish postpartum care. Purpose:To examine the experiences of postpartum care among midwifes and mothers. Method:Qualitative interviews with an inductive approach, which were analyzed with a qualitative content analysis. Four new mothers and four midwifes in a region in the south of Sweden were interviewed. Results:The mothers were mostly satisfied with the postpartum care but there was a wish for an earlier follow-up after birth and better breastfeeding support. The midwifes described that most mothers are feeling well and that there are no serious shortcomings with the postpartum care today. They do however wish for an earlier follow-up after birth in order to establish an individual plan of care for every family, more education and a better cooperation between different instances. Conclusion:The postpartum care has been designed in the same way for a long time and is inflexible with few resources. There is a need for improvement and development as well as a wish for more individualized care.

Bakgrund: Kontinuerlig barnmorskeledd vårdmodell för kvinnor under graviditet, förlossning och eftervård tillämpas i flera länder runtom i världen. Modellen har visat sig positiv både ur medicinska och ekonomiska aspekter. Kvinnor i Sverige uttrycker en önskan om att kontinuiteten i vården kring graviditet, förlossning och eftervård ska öka. Trots detta tillämpas inte kontinuerlig barnmorskeledd vårdmodell i Sverige idag, bortsett från enstaka nyligen påbörjade projekt. Syfte: Att beskriva kvinnors upplevelser av kontinuerlig barnmorskeledd vårdmodell under graviditet, förlossning och eftervård. Metod: Kvalitativ metasyntes med metaetnografisk innehållsanalys. Femton (15) artiklar inkluderades i resultatet. Resultat: Tre huvudkategorier och sju underkategorier identifierades som centrala och övergripande teman för kvinnors upplevelser av kontinuerlig, barnmorskeledd vårdmodell. De tre huvudkategorierna var personcentrerad vård, relationen till barnmorskan och kommunikationen. Överlag var kvinnornas upplevelser av kontinuerlig, barnmorskeledd vårdmodell positiva. Slutsats: Kvinnor upplever kontinuerlig barnmorskeledd vårdmodell som stödjande, stärkande och personcentrerad. Kontinuerlig barnmorskeledd vårdmodell är en personcentrerad vårdform som stödjer och stärker kvinnorna genom graviditet, förlossning och eftervård. De positiva upplevelserna av kontinuerlig barnmorskeledd vårdmodell verkar minska när vården under graviditeten bedrivs i gruppform istället för individuellt. Klinisk tillämpbarhet: Resultatet av denna studie kan vara till stöd för att utveckla mödrahälsovården och förlossningsvården i Sverige. Den här studien kan inspirera till förändring för att uppnå personcentrerad vård för kvinnor under graviditet, förlossning och eftervård. / Background: Midwife-led continuity of care model for women during pregnancy, childbirth and postpartum care is applied in several countries around the world. The model has proved positive both from medical and economic aspects. Women in Sweden express the wish that the continuity of care regarding pregnancy, childbirth and aftercare should increase. Despite this, midwife-led continuity of care model is not applied in Sweden today, apart from single recently initiated projects. Aim: To describe women's experiences of midwife-led continuity of care model during pregnancy, childbirth and aftercare. Method: Qualitative meta-synthesis with etnographic content analysis. Fifteen (15) items were included in the result. Results: Three main categories and seven subcategories were identified as central and overarching themes for women's experiences of midwife-led continuity of care model. The three main categories were person-centered care, the relation to the midwife and the communication. Overall, women's experiences of midwife-led continuity of care model were positive. Conclusion: Women experience midwife-led continuity of care model as supportive, strengthening and person-centred. Midwife-led continuity of care model is a person-centered form of care that supports and strengthens the women through pregnancy, childbirth and postpartum care. The positive experiences of midwife-led continuity of care model seem to decrease when the care is given in group form during pregnancy instead of individually. Clinical implications: The result of this study can be of value for developing maternity care in Sweden. This study can inspire to create new ways to achieve person-centered care for women during pregnancy, childbirth and postpartum care.

<p>An evaluation: how have the goals of “Vårdkedjeprojektet” been implemented at the treatment centre of Rällsögården</p><p>This evaluation was commissioned on behalf of the treatment centre of Rällsögården. The aim of this study is to evaluate how the goals of “Vårdkedjeprojektet” (VKP) have been implemented in the institutional care at the treatment centre of Rällsögården. This study was focused on the following questions: a) how is the function ”internal coordinator” experienced by staff at Rällsögården, b) in the function of internal coordinator what aspects are thought of as effective/non-effective concerning the cooperation with ”external coordinators” and contact with clients and staff, c) how is Vårdkedjeprojektet and its treatment approach “Community Reinforcement Approach” (CRA) experienced by coordinators, clients and staff and d) how well is the aftercare functioning for clients who have finished their treatment at Rällsögården, and still participate in VKP?</p><p>The choice of research method was triangulation; a combination of qualitative and quantitative methods. Data was collected through interviews with all the coordinators and clients and a questionnaire was distributed among the staff at Rällsögården. The result shows that the function internal coordinator is appreciated by the external coordinators as well as by staff at Rällsögården. The external coordinators and the internal coordinator find their cooperation as satisfying. However most of the clients experience the contact with the internal coordinator as not satisfying. The majority of the staff at Rällsögården would appreciate more participation from the internal coordinator in the daily treatment work at Rällsögården. A majority of the staff and none of the clients at the institution have knowledge of the significance of CRA. The clients in aftercare have knowledge of the method and they have had CRA-sessions. The two clients in aftercare have two different experiences of the aftercare and the contact with concerned authorities. One of the clients is satisfied with his aftercare and the contact with the internal coordinator and the other client is not satisfied.</p><p>In conclusion a majority of the respondents think that the positive aspects of VKP are the “over-all thinking” and the increased cooperation between social services and institutions. Another important aspect is the guaranteed six months aftercare.</p><p>Keywords: Aftercare, clients, coordinator, Community Reinforcement Approach, implementation, Vårdkedjeprojektet</p> / <p>En utvärdering av hur Vårdkedjeprojektets mål har implementerats i verksamheten på Behandlingshemmet Rällsögården</p><p>Denna utvärdering utförs på uppdrag från Rällsögårdens behandlingshem. Syftet med studien är att dels utvärdera den funktion som innehas av Rällsögårdens interna samordnare (IS), dels undersöka vilka hinder och möjligheter som kan identifieras vid implementeringsprocessen av Vårdkedjeprojektets mål på Rällsögården. Ur syftet formulerades följande frågeställningar: a) hur uppfattas funktionen intern samordnare av personal på Rällsögården, b) i samordnarfunktionen; vad upplevs som verksamt/mindre verksamt avseende samarbetet med samordnare och kontakt med berörda klienter samt personal, c) hur upplevs Vårdkedjeprojektet (VKP) och dess samtalsmetodik Community Reinforcement Approach (CRA) av samordnare, klienter och personal, d) hur har vårdkedjan fungerat för de klienter som avslutat sin behandling på Rällsögården?</p><p>För att besvara studiens syfte och frågeställningar tillämpades metodtriangulering; det vill säga en kombination av kvalitativa och kvantitativa metoder. Utvärderingen innefattar material från intervjuer med samtliga samordnare inom VKP, Rällsögårdens interna samordnare och klienter samt data från den enkätundersökning som genomfördes bland personal på behandlingshemmet Rällsögården. Av resultatet framkommer att funktionen intern samordnare är uppskattad av såväl samordnare inom VKP som personal på behandlingshemmet. Samtliga samordnare är nöjda över kontakten med Rällsögårdens interna samordnare och denne är i sin tur nöjd över samarbetet med samordnarna. Flertalet av klienterna är dock ej tillfredsställda över kontakten med den interna samordnaren. Ett önskemål som framförs av personalgruppen är att den interna samordnaren borde vara mer involverad i det dagliga arbetet på behandlingshemmets olika avdelningar.</p><p>Klienterna på institutionen uppger att de ej har kännedom om CRA, medan klienterna i eftervård har kunskap om metoden och har haft CRA-samtal. Även flertalet av personalen på behandlingshemmet uppger att de ej har kännedom om metoden. De två klienterna i eftervård har olika upplevelser av vårdkedjan och kontakten med berörda myndighetspersoner. Den ena klienten är nöjd över sin eftervård och den andra klienten är missnöjd med den. Flertalet respondenter menar att de positiva aspekterna av VKP är att projektet innebär ett helhetstänkande och att det har ökat samarbetet mellan socialtjänst och institutioner. Ytterligare aspekter som framhålls är projektets långsiktighet och dess satsning på eftervård.</p><p>Nyckelord: Community Reinforcement Approach, eftervård, implementering, klienter, samordnare, Vårdkedjeprojektet</p>

An evaluation: how have the goals of “Vårdkedjeprojektet” been implemented at the treatment centre of Rällsögården This evaluation was commissioned on behalf of the treatment centre of Rällsögården. The aim of this study is to evaluate how the goals of “Vårdkedjeprojektet” (VKP) have been implemented in the institutional care at the treatment centre of Rällsögården. This study was focused on the following questions: a) how is the function ”internal coordinator” experienced by staff at Rällsögården, b) in the function of internal coordinator what aspects are thought of as effective/non-effective concerning the cooperation with ”external coordinators” and contact with clients and staff, c) how is Vårdkedjeprojektet and its treatment approach “Community Reinforcement Approach” (CRA) experienced by coordinators, clients and staff and d) how well is the aftercare functioning for clients who have finished their treatment at Rällsögården, and still participate in VKP? The choice of research method was triangulation; a combination of qualitative and quantitative methods. Data was collected through interviews with all the coordinators and clients and a questionnaire was distributed among the staff at Rällsögården. The result shows that the function internal coordinator is appreciated by the external coordinators as well as by staff at Rällsögården. The external coordinators and the internal coordinator find their cooperation as satisfying. However most of the clients experience the contact with the internal coordinator as not satisfying. The majority of the staff at Rällsögården would appreciate more participation from the internal coordinator in the daily treatment work at Rällsögården. A majority of the staff and none of the clients at the institution have knowledge of the significance of CRA. The clients in aftercare have knowledge of the method and they have had CRA-sessions. The two clients in aftercare have two different experiences of the aftercare and the contact with concerned authorities. One of the clients is satisfied with his aftercare and the contact with the internal coordinator and the other client is not satisfied. In conclusion a majority of the respondents think that the positive aspects of VKP are the “over-all thinking” and the increased cooperation between social services and institutions. Another important aspect is the guaranteed six months aftercare. Keywords: Aftercare, clients, coordinator, Community Reinforcement Approach, implementation, Vårdkedjeprojektet / En utvärdering av hur Vårdkedjeprojektets mål har implementerats i verksamheten på Behandlingshemmet Rällsögården Denna utvärdering utförs på uppdrag från Rällsögårdens behandlingshem. Syftet med studien är att dels utvärdera den funktion som innehas av Rällsögårdens interna samordnare (IS), dels undersöka vilka hinder och möjligheter som kan identifieras vid implementeringsprocessen av Vårdkedjeprojektets mål på Rällsögården. Ur syftet formulerades följande frågeställningar: a) hur uppfattas funktionen intern samordnare av personal på Rällsögården, b) i samordnarfunktionen; vad upplevs som verksamt/mindre verksamt avseende samarbetet med samordnare och kontakt med berörda klienter samt personal, c) hur upplevs Vårdkedjeprojektet (VKP) och dess samtalsmetodik Community Reinforcement Approach (CRA) av samordnare, klienter och personal, d) hur har vårdkedjan fungerat för de klienter som avslutat sin behandling på Rällsögården? För att besvara studiens syfte och frågeställningar tillämpades metodtriangulering; det vill säga en kombination av kvalitativa och kvantitativa metoder. Utvärderingen innefattar material från intervjuer med samtliga samordnare inom VKP, Rällsögårdens interna samordnare och klienter samt data från den enkätundersökning som genomfördes bland personal på behandlingshemmet Rällsögården. Av resultatet framkommer att funktionen intern samordnare är uppskattad av såväl samordnare inom VKP som personal på behandlingshemmet. Samtliga samordnare är nöjda över kontakten med Rällsögårdens interna samordnare och denne är i sin tur nöjd över samarbetet med samordnarna. Flertalet av klienterna är dock ej tillfredsställda över kontakten med den interna samordnaren. Ett önskemål som framförs av personalgruppen är att den interna samordnaren borde vara mer involverad i det dagliga arbetet på behandlingshemmets olika avdelningar. Klienterna på institutionen uppger att de ej har kännedom om CRA, medan klienterna i eftervård har kunskap om metoden och har haft CRA-samtal. Även flertalet av personalen på behandlingshemmet uppger att de ej har kännedom om metoden. De två klienterna i eftervård har olika upplevelser av vårdkedjan och kontakten med berörda myndighetspersoner. Den ena klienten är nöjd över sin eftervård och den andra klienten är missnöjd med den. Flertalet respondenter menar att de positiva aspekterna av VKP är att projektet innebär ett helhetstänkande och att det har ökat samarbetet mellan socialtjänst och institutioner. Ytterligare aspekter som framhålls är projektets långsiktighet och dess satsning på eftervård. Nyckelord: Community Reinforcement Approach, eftervård, implementering, klienter, samordnare, Vårdkedjeprojektet

Abstract The term aftercare is largelyexplained by means of the contextual and ideological conditions for treatmentwhich are to be found in juvenile care facilities. The development of the livesof young people who have been placed in care facilities is dependent ontherapeutic relationships, professional separations, continuing follow-ups andan even transition from control to autonomy. The aim of this study was toexamine the steering mechanisms behind the execution and planning of aftercareat a youth facility for care or residence. The aim was further defined throughthe specification of the following questions: 1. How are the concepts ofresocialisation and aftercare define and delimit? 2. What criteria, standpointsand underlying reasons form the basis for the development of resocialisationand aftercare? 3. What characterises the work of the staff during the treatmentprocess? 4. What implications and specific needs are highlighted in the work ofresocialisation and aftercare?  The studyis based on a qualitative methodology where five semi-structured in-depthinterviews were carried out. The result shows that the organisation itselfdefines the concepts of resocialisation and aftercare through an integratedtreatment process. The core of the process consists of relational andstructurally close therapeutic work which forms the basis of a developmentalprocess in which the young person moves towards an independent life. It ishowever clear that the therapists experience the separation between therapistand young person as being problematic. Further, there is an expressed demandfor clearer time frames for finishing the process, more even transitionsbetween the treatment and structures and demands of the aftercare, and fordevelopmental work with the young persons’ networks and socialisation tocontinue. In the final discussion an integrated and investigatory clarificationof the implications of the aftercare process is suggested.    Key words: aftercare, youth, treatment,facilities, separation, therapeutic relationships / Sammanfattning Begreppeteftervård förklaras i hög grad via de kontextuella och behandlingsideologiskavillkor som råder på de ungdomsvårdande institutionerna. Institutionsplaceradeungdomars livsutveckling är beroende av terapeutiska relationer, professionellaseparationer, återkommande uppföljningar och en jämn övergång från kontrolltill autonomi. Denna studie syftar till att undersöka styrande drivkrafter iutförandet och planerandet av arbetet med eftervård vid ett hem för vård ochboende för ungdomar. Syftet konkretiseras genom frågeställningarna: 1. Hurdefinieras och avgränsas begreppen utsluss och eftervård? 2. Vilka kriterier,ställningstaganden och bevekelsegrunder utgör grunden för utformandet av utslussoch eftervård? 3. Vad kännetecknar personalens arbete underbehandlingsprocessen? 4. Vilka implikationer och specifika behov uppmärksammasi arbetet med utsluss och eftervård? Studien bygger på en kvalitativmetodansats där fem halvstrukturerade djupintervjuer genomfördes. Resultatetvisar att verksamheten definierar begreppen utsluss och eftervård genom enintegrerad behandlingsprocess. Processens kärna består av ett relations- ochstrukturnära terapeutiskt arbete som blir utgångspunkten för en förändringsprocessdär ungdomen utvecklas mot ett självständigt liv. Det framgår emellertid attterapeuterna upplever separationen mellan terapeut och ungdom somproblematiska. Vidare efterfrågas tydligare tidsramar för avslut, jämnareövergångar mellan behandlingen och eftervårdens strukturer och krav samt attett fortsatt utvecklingsarbete med den unges nätverk och socialiseringfortskrider. I slutdiskussionen föreslås ett integrerat och utredande synsättav eftervårdsprocessens implikationer.   Nyckelord: eftervård, ungdomar,behandling, institutioner, separation, terapeutisk relation

Bakgrund: Teamarbete anses nödvändigt i hälso- och sjukvården. Barnmorskan och undersköterskan ska kunna samarbeta i team tillsammans med andra barnmorskor, undersköterskor samt med andra professioner. Syfte: Syftet med studien var att beskriva barnmorskors och undersköterskors upplevelser av teamarbete på ett BB. Metod: En kvalitativ metod används i genomförandet av studien. Tio telefonintervjuer, med fem barnmorskor och fem undersköterskor, utfördes. Datamaterialet analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: Resultatet sammanställdes i sex kategorier: Att arbeta mot samma mål, Att kommunicera, Att stödja varandra i arbetet, Att ha förståelse för varandra inom teamen, Att känna trygghet i teamet samt Att hantera stress. Två av kategorierna genererade i underkategorier. Slutsats: Det är grundläggande att ha ett effektivt teamarbete för att skapa en god vård. För att skapa ett effektivt teamarbete krävs det att teammedlemmarna stödjer varandra och arbetar mot samma mål. Det är även viktigt att ha en god kommunikation med varandra och ha förståelse för varandras professioner. / Background: Teamwork is considered necessary in health care. The midwife and the assistant nurse must be able to work in teams together with other midwives, assistant nurses and other professions.  Purpose: To describe midwives and assistant nurses experience of teamwork in postnatal care. Method: A qualitative method was used. The data collection was conducted using semi structured interviews. Interview material was analyzed using a qualitative content analysis by Graneheim och Lundman. Result: The results were compiled in six categories: To work towards the same goal, To communicate, To support each other in the work, To have an understanding of each other in the teams, To feel secure in the team and To manage stress. Two of the categories generated in subcategories. Conclusion: It is fundamental to have effective teamwork to create good care. To create effective teamwork, team members need to support each other and work towards the same goal. It is also important to have good communication with each other and have an understanding of each other's professions.

De första timmarna efter födseln ska en rad åtgärder, viktiga för såväl kvinnan som det nyfödda barnet, utföras. Den nyblivna familjen lämnas ofta innan dessa åtgärder är slutförda.  Förbättringsarbetets syfte var att skapa bättre förutsättningar för god eftervård på förlossningsavdelningen under barnets första två–tre levnadstimmar. Studiens syfte var att efter förbättringsarbetet undersöka personalens erfarenheter av förbättringsarbetet och av att ostört arbeta klart med den omedelbara eftervården Förbättringsarbetet utfördes med hjälp av 5p, Nolans förbättringsmodell och sensemaking-aktiviteter. Studiens gruppintervjuer analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Andelen kvinnor som fick ha ostörd personal kvar ökade. Kvinnornas upplevelser av den omedelbara eftervården förbättrades liksom medarbetarnas bedömning om rimlig arbetsbelastning. Andelen barn som ammat ökade. Den kvalitativa intervjustudien visade att arbetssättet upplevdes ha betydelse för patientsäkerhet och arbetstillfredsställelsen. Sensemaking-aktiviteterna hade skapat förståelse för syftet med förbättringsarbetet.  Att ostört arbeta vidare med den omedelbara eftervården gav ökat värde för kvinnan och för barnet.  Personalens arbetstillfredsställelse ökade. Det krävs arbete för att påminna om när anpassningar mellan kvalitet och effektivitet är nödvändiga. Sensemaking är verkningsfullt för att skapa förståelse för förändring men metoden är tidskrävande. / In the first hours after birth, a number of measures, important for both the woman and the newborn, must be performed. The new family is often left alone before these measures are completed.  The aim was to create better conditions for good postpartum care during the child's first 2-3 hours of life. The aim of the study was to examine the staff's experiences of the improvement work and of working undisturbed with the immediate postpartum care.  The improvement work was carried out with the help of 5p, Nolan's improvement model and sensemaking activities. The study's group interviews were analyzed with qualitative content analysis. The proportion of women who were allowed to keep undisturbed staff increased. The women's experiences of immediate postpartum care were improved, as was the employees' assessment of a reasonable workload. The proportion of children who breastfed increased. The interviews showed that the working method was perceived to be important for patient safety and job satisfaction. The sensemaking activities reminded of the importance of postpartum care.  Being able to work undisturbed with the immediate postpartum care increased value for both the woman and the newborn. It also improved job satisfaction for the staff. Efforts are needed to remind when adjustments between quality and efficiency are necessary. Sensemaking is effective in creating motivation for change, but the method is time-consuming.

Förmaksflimmer är den vanligaste arytmin. Symtomen och diagnosen i sig har visats kunna orsaka upplevelser av oro, rädsla, osäkerhet och nedsatt livskvalité. Även om upplevelserna har visats kunna lindras med information, är det inte klargjort vilka behov personerna har av hjälp och stöd från vården. Syftet med arbetet var därför att undersöka det upplevda behovet av eftervård hos personer med förmaksflimmer. Metoden som har använts är av deskriptiv design med nio stycken kvalitativa semistrukturerade intervjuer efterföljt av manifest innehållsanalys. I resultatet presenteras tre kategorier besvarande av syftet. I kategorin Kunskapsbehov beskrivs informanternas upplevelse av behov att få ställa frågor och att få svar, bland annat på vilken behandling som var aktuell. Kategorin beskriver även behovet av information, som varierade, samt hur information bäst inhämtas. I kategorin Ansvar för uppföljning och eftervård framkom det olika upplevelser om var ansvaret för eftervård ligger. Vissa personer ansåg att det var deras ansvar att kontakta vården, medan andra personer ansåg att ansvaret låg hos vården. Kontinuerlig uppföljning är ett behov som många upplever, men som kan styras av det aktuella måendet och medicineringen. Den tredje kategorin är Vård och egenvård, behov av stöd. Den kännetecknas av behovet av en hantering av förmaksflimmer, som delvis kunde upplevas vara botemedel för sjukdomen. Behovet av vägledning från vården, i form av fysioterapeut, kurator och praktiska hjälpmedel påtalades. Kategorin beskriver även behovet av stöd från vården och samtalsgrupp var ett förslag som framkom för att tillgodose behovet av stöd. Slutsatsen är att det upplevda behovet av eftervård vid förmaksflimmer varierar. Behovet av uppföljning utmärker sig, även om alla inte upplever det behovet. För att tillgodose personernas individuella behov ställs det krav på sjuksköterskan och dennes roll i informatik, hälso-informatik samt personcentrerad vård. Eftervården måste anpassas efter den individuella personens behov. / Atrial fibrillation is the most common arrhythmia. The symptoms and diagnosis has shown to cause experiences of worry, fear, uncertainty and reduced quality of life. Even though these experiences can be relieved by information, it is not clear what need of help and support from healthcare the persons has. That is why the aim of this study was too investigate the perceived need for aftercare in persons with atrial fibrillation. The method that have been used is a descriptive design with nine qualitative semi-structured interviews, follow by a manifest content analysis. In the result three categories that described the aim is presented. The category The need for knowledge showed that the persons experience a need to ask questions and get them answered, among other things answers about current treatment. The category also describes the need for information, which varied, as well as how information is best collected. In the category Responsibility for follow-up and aftercare different experiences of where the responsibility for aftercare lays arose. Some persons felt that it was their responsibility to contact the healthcare, while other persons felt that the responsibilities laid with the healthcare. Continuous follow-up is a need that many people experience, but the need can be controlled by the current mood and medication. The third category is Care and self-care, the need for support. It was characterized by the need for management of atrial fibrillation, which in part could be perceived as a cure for the disease. The need for guidance from the healthcare, in form of a physical therapist, curators and practical aids was pointed out. The category also describes the need for support from healthcare and conversation therapy group was a proposal that came up to meet the need for support. The conclusion is that the perceived need for aftercare with atrial fibrillation varies. The need for follow-up stands out, even though not all experience that need. In order to accommodate the persons individual needs the nurse play a pivotal role in informatics, health informatics and person-centered care. The aftercare must accommodate the individual persons need.

Studiens syfte var att undersöka hur unga vuxna (18–35 år) som tidigare har varit placerade inom familjehem, stödboende eller HVB, har erfarit sin övergång mot vuxenlivet, när placeringen upphört. Studien är kvalitativ och sex semistrukturerade intervjuer utfördes. Tidigare forskning inom området har använts som kunskapsgrund för att stärka studiens tillförlitlighet. Denna studie tyder på liknande resultat som forskningen, att tidigare placerade unga saknade delvis stöd och delaktighet i sin utslussningsprocess och i övergången mot vuxenlivet. Empowerment och KASAM ligger som teoretisk grund i studien.En tematisk analys ledde fram till två centrala teman: Vikten av sociala hållbara relationer och, känsla av maktlöshet och brist på stöd. Hållbara sociala relationer var av vikt utifrån teorierna då kontinuitet och trygga relationer kunde stärka ungdomarnas egenmakt och förmåga att ta egna beslut samt göra övergången begriplig, hanterbar och meningsfull. Brister som identifierades var att en del av ungdomarna uppgav att de blev helt ”släppta” när de lämnade sin placering och inte fick något stöd efter det att de fyllt 18 år, vilket gjorde dem sårbara. Slutsatsen visar att det krävs en förändring i form av skärpta riktlinjer kring eftervården och uppföljningsansvar efter ungdomar har avslutat sin placering. / The purpose of the study was to investigate how young adults (18–35 years) that hadpreviously been placed in foster care, supported housing or HVB, have experienced their transition towards adulthood, when the placement has ended. The study is qualitative and six semi-structured interviews were conducted. Previous research has been used to strengthen the study and indicates that previously placed youths lacked support and participation in their aftercare and transition towards adulthood. Empowerment and KASAM form the theoretical basis of the study. A Thematic Analysis led the study to identify two themes: The importance of sustainable social relationships and, Feeling of powerlessness and deficiencies in support. Sustainable social relationships were important as continuity and secure relationships could strengthen young people's empowerment, ability to make their own decisions and make the transition understandable, manageable, and meaningful. Deficienciesthat were identified were that some of the informants were "let go" when they left their placement and did not receive any support after they turned 18, which made them vulnerable. Furthermore, the results indicate that a change is required in the form of stricter guidelines regarding aftercare and follow-up responsibility.