Examensarbetet redogör för hur diabetes fungerar allmänt och specifikt under träning. Det redogör också för vilka ansvar och möjligheter skolan, läraren och andra runt omkring en elev med typ 1-diabetes har för att inkludera dem i undervisningen. Samt hur verkligheten för en elev med typ 1-diabetes i svensk skola idag ser ut. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur verkligheten i svensk grundskola för en elev med typ 1- diabetes, med särskilt fokus på idrottsundervisningen, ser ut. Frågeställningarna som arbetet utgår ifrån är följande: Hur ska man förstå de skyldigheter enskilda lärare har för egenvård och inkludering och uppfylls dessa i idrottsundervisningen? Och Hur ser möjligheterna för inkludering av elever med typ 1-diabetes ut? För att hjälpa till vid analysen så valdes det kompensatoriska perspektivet och Orems egenvårdsteori ut som teoretiska perspektiv. Under tidigare forskning hittas både nationell och internationell forskning kring mina frågeställningar. Metoden som använts i arbetet har varit en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att det finns skillnader mellan de undersökta skolorna när det kommer till hur de uppfyller de skyldigheter som de har. Resultatet gav också många förslag på möjligheter för lärare att inkludera elever med typ 1-diabetes i undervisningen. / This master thesis describes how diabetes works in general and specifically during exercise. It also describes what responsibilities and opportunities the school, the teacher and others around a student with type 1-diabetes have to include them in the teaching and how the reality of a student with type 1-diabetes in the Swedish school looks today. The purpose of this master thesis is to investigate how the reality in Swedish school for a student with type 1 diabetes, with a particular focus on sports education, looks like. The issues on which the work is based are as follows: How should one understand the obligations of individual teachers for self-care and inclusion and are these fulfilled in sports education? And What are the possibilities for inclusion of students with type 1 diabetes? To help with the analysis, the compensatory perspective and Orem's self-care theory were chosen as theoretical perspectives. In previous research, both national and international research on my issues is found. The method used in the work has been a qualitative method in the form of semi-structured interviews. The result shows that there are differences between the schools studied when it comes to how they fulfill the obligations they have. The result also gave many suggestions for opportunities for teachers to include students with type 1-diabetes in the teaching.

Bakgrund: Hjärtsvikt klassificeras som en av Sveriges folksjukdomar där 10% av populationen vid en ålder av 80 år drabbas. Att leva med hjärtsvikt innefattar en kontinuerlig kontakt med hälso- och sjukvården, samt ett omfattande personligt ansvar att utföra egenvård. För en del patienter innebär egenvård ett överväldigande ansvar, där såväl yttre som inre omständigheter kan påverka en patients egenvårdsförmåga, och i sin tur även livskvalitet.  Syfte: Syftet är att beskriva faktorer som påverkar egenvård vid hjärtsvikt ur ett patientperspektiv.  Metod: Designen är en litteraturöversikt. Resultatet grundar sig på 15 vetenskapliga artiklar hämtade från databasen CINAHL; 7 kvalitativa, 7 kvantitativa samt 1 mixed method-studie.  Resultat: Faktorer som påverkar egenvården för patienter med hjärtsvikt kunde delas in i fem huvudkategorier: Kultur, Kunskap och utbildning, Acceptans och förståelse, Emotionella upplevelser samt Motivation. Resultatet visade att såväl fysiska som psykiska och sociala faktorer ansågs påverka egenvården vid hjärtsvikt ur ett patientperspektiv.  Slutsats: Att leva med hjärtsvikt utgör olika individuella förutsättningar till egenvårdshandling, där olika faktorer påverkar patientens egenvårdsförmåga. Forskning visar att vardagliga situationer och vanor har stor betydelse för egenvårdsförmågan, där familjen och inte minst hälso- och sjukvården utgör en hörnsten till att kunskap, delaktighet och trygghet integreras. Genom en kontinuerlig vårdkontakt och att känna motivation till att leva efter de förutsättningar patienten har kan egenvårdsförmågan stärkas och därmed även livskvaliteten. / Background: Heart failure is classified as one of Sweden's public diseases and 10% of the population at the age of 80 are affected. Living with heart failure includes continuous contact with health care, as well as extensive personal responsibility to perform self-care. For some patients, self-care means an overwhelming responsibility, where both external and internal circumstances can affect a patient's self-care ability, and in turn also quality of life.  Aim: The aim is to describe factors that affect self-care in heart failure from a patient perspective.  Method: The design is a literature review. The results are based on 15 scientific articles conducted from the CINAHL database: 7 qualitative, 7 quantitative and 1 mixed method study.  Results: Factors that affect self-care for patients with heart failure could be divided into five main categories: Culture, Knowledge and education, Acceptance and understanding, Emotional experiences and Motivation. The results showed that both physical, mental and social factors were considered to affect self-care in heart failure from a patient perspective.  Conclusion: Living with heart failure constitutes different individual prerequisites for self-care, where different factors affect the patient's self-care ability. Research shows that everyday situations and habits are of great importance for the self-care ability, where the family and not least health care constitute a cornerstone for the integration of knowledge, participation and security. Through continuous health care contact and feeling motivated to live according to the conditions the patient has, self-care ability can be strengthened and thus also the quality of life.

Bakgrund: Diabetes är en global folksjukdom som drabbar ett stort antal människor. Sjukdomen är kronisk och kan leda till allvarliga komplikationer som amputation. Sjuksköterskan behöver förståelse för hur en amputation påverkar patientens upplevelser av hälsa och livskvalitet. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser och livskvalitet till följd av att leva med amputation som komplikation av diabetes. Metod: En litteraturöversikt genomfördes där resultatet baseras på 13 vetenskapliga artiklar. Dessa söktes fram i databaserna CINAHL Complete och PubMed. Resultat: Resultatet hanterade patienternaserfarenheter av en amputation. Patienternas känslor vid förlusten av en kroppsdel och hur den nya situationen kunde accepteras belystes. Livskvaliteten påverkades av amputationen och kunde förbättras eller försämras jämfört med innan amputation. Behovet av stöd från vård och närstående belystes för att patientens syn på livskvalitet och hälsa ska vara positiv, trots amputation. Slutsats: Amputation leder till en stor fysisk och psykisk påverkan på patientens upplevelse av sin sjukdom och livskvalitet. Beroende på patientens syn på sin förmåga och jämfört med upplevelsen av fotsår som leder till amputation kan ingreppet leda till försämrad eller förbättrad upplevelse av livskvalitet. Patientens egna förmågor och resurser styr hur vården planeras, genomförs och utvärderas. / Background: Diabetes is a global illness that affects a great number of people worldwide. The disease is chronic and can develop into serious complications such as amputaion. The nurses need understanding of how an amputation affects the patients’ experience of health and quality of life. Aim: The aim in this study was to illustrate patients’ experience and quality of life when living with a diabetes-related amputated extremity. Method: A literature review was made where the results are based on 13 scientific articles. These were taken from the databases CINAHL Complete and PubMed. Results: The results described patients’ experience of an amputation. The patients’ feelings of dealing with a lost extremity and how this new situation was accepted was described. Patients’ experience of quality of life was illustrated and was improved or impaired compared to before the amputation. The need for support from health services and relatives were illustrated for the patients’ view on quality of life and health to be positive, despite the amputation. Conclusion: Amputation leads to a great physical and psychological impact on the patients’ experience of their disease and quality of life. Depending on the patients’ view of their ability and compared to the experience of foot ulcers leading up to amputation, the procedure can lead to reduced or increased experienced quality of life. The patients’ own abilities and resources control the planning, implementation and evaluation of self-care.

Bakgrund: Kronisk hjärtsvikt är en sjukdom med stor dödlighet. Det är en komplex sjukdom när det gäller vård, egenvård och behandling. Omvårdnaden är viktig för att kunna stödja personer i deras egenvård. Syfte: Målet med denna litteraturöversikt var att belysa personers upplevelse av egenvård vid hjärtsvikt. Metod: I denna litteraturöversikt söktes artiklar i databaserna Cinahl och Pubmed där 16 kvalitativa originalartiklar valdes ut. Resultat: I resultatet uppkom tre kategorier och två subkategorier. kunskap och information, livsstilsförändring och att känna stöd från familj och anhöriga. Under kategorin livsstilsförändring uppkom två subkategorier; svårigheter med livsstilsförändring och motivationer och anpassning av det nya livet. Egenvård kan vara svårt att utföra på grund av dålig ekonomi, brist på kunskap och motivation. Personer handskas med att försöka acceptera en ny livsstil. Diskussion: Personer med hjärtsvikt saknade information och hade en bristande kunskap när det kom till egenvård vilket ledde till att de kände sig inkapabla till att utföra egenvård. Det är av vikt att vårdpersonal stöttar, ger information på ett förståeligt sätt och även finnas tillgänglig för personer med hjärtsvikt. Slutsats: Att belysa personer med kronisk hjärtsvikts upplevelse kan bidra med ökad förståelse hos vårdpersonal. Ett stort behov av information och kunskap finns för personer med kronisk hjärtsvikt. Mer forskning kring detta område är av vikt för att kunna förbättra omvårdnaden och minska belastning i öppenvården och slutenvården. / <p>Examinationsdatum: 2020-11-02</p>

Bakgrund: Kronisk njursvikt är en vanlig förekommande sjukdom och andelen patienter i behov av dialys är hög. Patienten har idag möjlighet att behandlas i hemmet med antingen hemodialys eller peritonealdialys. För att patienten ska kunna utföra sin behandling i hemmet är egenvård och delaktighet centralt. Att sjuksköterskor arbetar personcentrerat är också en viktig aspekt, där patientberättelsen är utgångspunkten i hur vården ska utformas. Syfte: Beskriva patienters upplevelser av dialysvård i hemmet. Metod: Då syftet var att beskriva patienters upplevelse av sin dialysbehandling utfördes en kvalitativ litteraturöversikt bestående av 11 vetenskapliga artiklar med patientperspektiv. Resultat: Resultatet visar att patienten i början av behandlingen upplever en osäkerhet kring lärandet av hemdialys, men tryggheten ökar med tiden. Behovet av stöd ifrån sjuksköterskor och närstående beskrivs som en viktig faktor då det bidrar till en ökad trygghet för patienten i sin behandling. Efter en tid kan patienten anpassa sin behandling inom den terapeutiska ordinationen för att kunna styra sin behandling utifrån vardagliga aktiviteter. Konklusion: Hemdialys medför stora krav på patientens delaktighet och egenvård. Sjuksköterskans stöd leder till trygghet i behandlingen. När en god egenvård uppnås och behandlingen fungerar medför hemdialys flexibilitet och frihet där patienten upprätthåller en önskvärd livsstil. / Background: Chronic kidney disease is a common disease, and the numbers of patients in need of dialysis are high. The patient today has the opportunity to do dialysis at home with either hemodialysis or peritoneal dialysis. Self-care and participation are essential and central for the patient to cope with the treatment method at home. It's also important that the nurse operate person-centered. The patient's own story is the focal point in how the care is designed. Purpose: Describe patients experience on dialysis at home. Method: Qualitative articles with a patient perspective were analyzed. Results: The patient was initially uncertain about learning the treatment, but security comes with time. The need for support by relatives and nurses were described as necessary in the security of their treatment. With time the patient learned to adjust the treatment within the therapeutic ordination to fit with everyday activities. Conclusion: Home dialysis involves requisites on the patient. Self-care and participation are central. Support of the nurse gives the patient security in their treatment. When a good self-care is reached, the treatment method enables flexibility and freedom, and the patient can live a more desirable life.

Typ 2 diabetes mellitus (T2DM) är den vanligaste formen av diabetes. Denna form ökar kraftigt i hela världen och debuterar i allt tidigare ålder. Egenvård är den kanske mest betydande delen i behandlingen. Främst handlar egenvården om att ändra på sina levnadsvanor för att hålla blodsockernivån på en hälsosam nivå. Dessa förändringar i livsstil och levnadsvanor ställer krav på patienten, och kan av vissa upplevas svåra att genomföra. För att kunna ge patienter ett bra stöd är det viktigt att sjuksköterskan har kunskaper om hjälpmedel som främjar egenvården. Telemedicin är ett sådant hjälpmedel. Syftet med denna studie var att undersöka hur telemedicin kan stödja patienter med T2DM i deras egenvård. Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie. I analysen ingick tretton vetenskapliga artiklar av kvalitativ och kvantitativ design. Resultatet visade att telemedicinska lösningar var ett bra hjälpmedel för egenvården vid diabetes. Det gav bättre kliniska värden, positiva livsstilsförändringar, stärkte patienternas empowerment och var kostnadseffektivt. Bristande kunskap, motivation och engagemang var faktorer som hindrade användandet. Slutsatsen blev att sjuksköterskan behöver känna till och kunna informera om de resurser som finns att tillgå. Med ökad kunskap om sjukdomen ökar patientens känsla av kontroll, samt känsla av trygghet i egenvården. Den ökade kunskapen leder i sin tur till att patienten lär sig se vilka livsstilsförändringar som främjar behandlingen och motiverar därigenom patienten att utföra sin egenvård.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ-2 är en kronisk folksjukdom som fortsätter öka över hela världen. Sjukdomen innebär en minskad insulinproduktion tillsammans med en ökad insulinkänslighet. Behandling av sjukdomen ställer krav på en strikt egenvård tillsammans med livsstilsförändringar, som dieter och motion. Kunskap och information om sjukdomen samt stöd från vårdpersonal och närstående beskrivs som viktiga komponenter för att främja egenvård. Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser av egenvård vid diabetes typ-2. Metod: En strukturerad litteraturöversikt som baseras på en sammanställning av resultat från tio vetenskapliga artiklar. Samtliga artiklar är publicerade i databaserna CINAHL Complete och Pubmed. Valda artiklar analyserades och tematiserades utifrån Fribergs metodbeskrivning. Resultat: Resultatet beskriver både positiva men främst negativa upplevelser av egenvård vid diabetes typ-2, vilka presenteras under fyra huvudteman;Egenvård i vardagen, Kunskap och information, Behov av stöd och Läkemedelsbehandling. Sammanfattning: Det är vanligt att personer med diabetes typ-2 upplever svårigheter i vardagen då egenvårdshanteringen kräver tid, kunskap och anpassning. Svårigheterna kopplas främst till de livsstilsförändringar som krävs samt integreringen av nya vanor och rutiner. Många personer upplever en bristande motivation, där stödet från närstående och vårdpersonal har en avgörande roll. / Background: Type-2 diabetes mellitus is a public health chronic disease that continues to increase worldwide. The disease results from a lack of insulin production in combination with an increased insulin sensitivity. The treatment of the disease requires a strict self-care management along with lifestyle changes, such as diets and physical activity. The knowledge and information about the disease together with the support from healthcare professionals and relatives are considered as important components for promoting self-management. Aim: The purpose was to describe people´s experiences with self-management of type-2 diabetes. Method: A structured literature review based on a compilation of results from ten scholarly articles. The articles are all published in the databases CINAHL Complete and Pubmed. The content was analyzed and thematized based on the description of Friberg's analysis method. Results: The results describes both positive but mainly negative experiences in managing self-care with type-2 diabetes which was presented as four main themes; Self-management in everyday life, Knowledge and information, Need for support and Medical treatment. Conclusion: It is common for people with type-2 diabetes to experience difficulties in their everyday life because maintaining self-care management requires time, knowledge and adaptation. The difficulties are mainly linked to the required lifestyle changes together with a integration of new habits and routines. Many people experience a lack of motivation, where the support of relatives and healthcare professionals play a crucial role.

Bakgrund I takt med den ökande förekomsten av diabetes mellitus typ 2 (DM2) är det av stor vikt att hitta behandlingsmetoder som både kan förebygga insjuknandet och minska sjukdomsbördan på både individ - och samhällsnivå. Motiverande samtal (MI) är en samtalsmetod vars behandlande kärna är att stärka individens förmåga till att göra positiva livsstilsförändringar. Metoden har haft framgång inom vård av personer med beroendeproblematik. Syfte Att undersöka om motiverande samtal som behandlingsmetod kan leda till förändrad hälsostatus hos personer med diabetes mellitus typ två. Metod En litteraturöversikt valdes som metod för att besvara syftet. Databassökningar genomfördes i CINAHL, PsycInfo samt PubMed med hjälp av MeSH-termer och fritextsökningar. Sammanlagt 15 vetenskapliga artiklar inkluderades i studien efter att ha värderats, klassificerats och sammanställts i en matris. Resultat I sammanställningen av resultatet framkom att MI kunde ha effekt på de uppsatta hälsoparametrarna. Dock var det i ett litet antal av artiklarna där det framkom statistiskt signifikanta och hållbara förändringar. Resultatet presenterades under rubriker för varje uppsatt hälsoparameter; Viktförändringar, ändrade rökvanor, förändrad fysisk aktivitet, förändrat HbA1c, ändrade kolesterolvärden och psykosociala effekter. Slutsats Ingen samstämmighet kring MI som framgångsrik behandlingsmetod framkommer i våra granskade studier. På vissa parametrar har MI effekt, på andra inte. Svårigheter framkommer också i att få hållbara resultat på lång sikt. Slutsatsen får antas vara att MI inte ger bättre effekt, på de av oss uppsatta parametrar som fått representera hälsostatusen hos personer med DM2, än sedvanlig vård.

Bakgrund  Svårläkta sår ett vanligt förekommande symtom som ökar med stigande ålder och annan sjuklighet. Symtomet innebär ofta ett långvarigt lidande med stark smärta och nedsatt allmäntillstånd och livskvalitet. Då läkningsprocessen är komplex och dessa personer kan tvingas leva i åratal med sina sår har sjuksköterskan en viktig uppgift i att främja dessa personers förmåga att vårda sig själva till ökad hälsa. Syfte Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskan kan främja egenvårdsförmågan hos personer som har svårläkta sår eller som löper risk för att utveckla svårläkta sår. Metod Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Databassökningen utfördes i Cinahl och PubMed och resulterade i 17 inkluderade artiklar. Resultat Resultatet visade att sjuksköterskan för att främja egenvårdsförmågan hos personer med svårläkta sår behöver se bortom såret och möta hela personen. Detta för att med kunskap om alla de aspekter som påverkar en människas förmåga att vårda sig själv skapa sig en bild av varje patients unika förutsättningar och hinder för att utföra egenvård. Viktiga förutsättningar för att främja egenvårdsförmåga är också att ge patienterna stöd, förmedla hopp och tillförsäkra dem erforderlig kunskap.   Slutsats Resultatet visar att sjuksköterskan för att främja egenvårdsförmågan hos personer med svårläkta sår behöver ha kunskap och kompetens om vad som påverkar förmågan att vårda sig själv. Detta för att kunna ta reda på vilka resurser och hinder för egenvård som föreligger hos varje enskild patient. För att lyckas krävs att sjuksköterskan utgår från ett personcentrerat förhållningssätt; att hon ser bortom såret och möter hela personen.

I Sverige finns 71 sjukhusbundna akutmottagningar som under 2015 uppskattades handlägga 2,53 miljoner besök, en siffra som ökar år från år. Siffran är en ökning med ca tre procent jämfört med 2014. Den större andelen patienter anländer på annat sätt än med ambulans och utan föregående kontakt med någon annan vårdnivå, såsom primärvård, sjukvårdsrådgivning, SOS Alarm eller motsvarande. Samtliga akutmottagningar tillämpar någon form av triage för att bedöma patienternas sökorsak, akutsjukvårdsbehov och akuticitet. Enligt Socialstyrelsen bedömdes 80 procent av det totala patientunderlaget ha en första medicinsk angelägenhetsgrad motsvarande de tre lägsta graderna i en femgradig skala. På den i denna studie aktuella akutmottagningen introducerades ett datorbaserat kliniskt beslutsstöd för rådgivning att användas parallellt med sedvanlig triage som stöd för sjuksköterskor avseende hänvisning av patienter till annan vårdnivå samt för egenvårdsrådgivning. Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att hänvisa patienter från en akutmottagning till annan vårdnivå utifrån ett datorbaserat rådgivningsstöd. Då syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser valdes en kvalitativ, deskriptiv studiedesign med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med totalt sex informanter. Intervjuerna transkriberades och innehållsanalys av det manifesta innehållet genomfördes enligt Graneheim och Lundman. Analysen av resultatet mynnade i två kategorier som i sin tur hade nio underordnade subkategorier. Kategorin system och handhavande relaterade till upplevelser om rådgivningsstödet som system med dess begränsningar och fördelar medan yrkesroll och utveckling berörde den utveckling som sker hos den individuella sjuksköterskan i samband med användandet av rådgivningsstödet samt den inverkan som systemet har på sjuksköterskans arbetssätt och yrkesroll. Det var svårt att dra några långtgående slutsatser men det erhållna resultatet antydde att sjuksköterskor som arbetar med triage på en akutmottagning kunde uppleva att det fanns ett flertal fördelar med att ha tillgång till ett rådgivningsstöd med stöd för beslut om hänvisning och som bidrog till att liknande bedömningar utfördes oavsett bedömare eller vårdinstans i samband med hänvisning till annan vårdnivå. Rådgivningsstödet kunde ge en ökad trygghet för sjuksköterskor och patienter och bidra till en mer systematiserad dokumentation av hänvisningar från akutmottagningen. Resultatet antydde också att en utveckling av rådgivningsstödet kan behövas när det används utanför telefonrådgivning och i det direkta mötet mellan patient och sjuksköterska. / In Sweden there are 71 hospital-bound emergency departments which in 2015 approximately handled 2.53 million visits, an increasing figure year by year. The figure is an increase of about three percent compared to 2014. The greater proportion of the patients are arriving by means other than ambulance and without contact with any other level of care, such as primary care, telephone healthcare advice, emergency dispatch centre or equivalent. All emergency departments apply some form of triage to assess the patients’ chief complaint, need of emergency care and acuity. According to Swedish National Board of Health and Welfare 80 percent of the total patient population were assessed of having a first medical urgency corresponding to the three lowest ranks in a five-graded scale. The emergency department in focus in this study introduced a computer-based clinical decision support system [CDSS] to be used in parallel with conventional triage as support for nurses regarding referral of patients to other care-levels and for administering self-care advice. The aim was to describe nurses' experiences of referring patients from an emergency department to other care-levels on the basis of a computer-based clinical decision support system. Since the purpose was to describe nurses' experiences a qualitative, descriptive study design was chosen with inductive approach. Semi-structured interviews were conducted with a total of six informants. The interviews were transcribed and content analysis of the manifest content was performed according to Graneheim and Lundman. The analysis of the results gave two categories, which in their turn had nine subcategories. The category System and Handling related to the experiences of the CDSS as a system with its limitations and benefits while Professional role and Development concern the developments taking place in the individual nurse in conjunction with the use of the CDSS as well as the impact that the system has on the nurses' work and professional role. It was difficult to draw any extensive conclusions but the obtained result suggested that nurses working in an emergency department could experience that there are several advantages to have access to a CDSS to support a decision of referral and to help ensure that similar assessments were made regardless of the assessor or health authority. CDSS could provide greater security for nurses and patients and contribute to a more systematic documentation of referrals from the emergency department. The results suggested as well that development of the CDSS may be needed when it is used outside of telephone health care advice and in the direct interaction between patient and nurse.