Syftet med denna kandidatuppsats var att undersöka hur elever i behov av särskilt stöd inkluderas i skolan genom att undersöka elevassistenters uppfattningar kring inkludering och ett inkluderande arbetssätt. Forskning om elevassistenters inkluderande arbete verkade saknas vilket bidrog till studiens avsikt att belysa elevassistenters perspektiv. Genom en kvalitativ metod och genom semistrukturerade intervjuer utformades studiens resultat. Studiens resultat påvisade gemensamma definitioner om att en elev i behov av särskilt stöd kan vara lika inkluderad som övriga elever och att inkludering grundar sig i den självupplevda känslan hos eleven. Resultatet visade dock att det krävs särskilda förutsättningar för att uppnå en inkludering med varje elev. Vidare analyserades studiens resultat med hjälp av en analysmodell som består av tre olika definitioner av inkludering. Utifrån resultatet konstaterades det att elevassistenter på ett mer utförligt sätt beskrev specifika arbets- och förhållningssätt angående att inkludera elever i behov av särskilt stöd än tidigare forskning. Studiens slutsatser blev att inkludering handlar om att utgå ifrån varje enskild elevs behov istället för att utgå från allmänna förhållningssätt samt att elevassistentens yrkesroll är viktig och därför behöver tydliggöras i skolan.

Lärares syn på inkluderingsarbetet och tillvägagångssätt i utformandet av undervisning för elever i behov av särskilt stöd skiljer sig avsevärt på olika skolor.  Studien har i syfte att undersöka vilka upplevelser grundskollärare har gällande arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer av grundskollärare och relateras till tidigare forskning. Analysen av resultatet har genomförts utifrån det kategoriska och relationella perspektivet. Resultatet av intervjuerna visade att somliga lärare delade åsikten om att tidsbrist är en stor utmaning i arbetet med elever i behov av särskilt stöd. En del lärare förklarade även att den bristande kompetensen gällande elever i behov av särskilt stöd innebar att alla elever inte fick de rätta hjälpmedlen i undervisningen. En slutsats som kan dras är att strävan efter en god relation mellan lärare-elev kan leda till att läraren kommer närmre eleven och får en förståelse om hur hen kan hjälpa eleven. Det innebär att lärares ovannämnda upplevelser kan till viss del förebyggas med goda relationer. De centrala delarna i studien är lärares definition av uttrycket elever i behov av särskilt stöd, inkluderingsarbetet och lärares upplevelser av möjligheter och utmaningar i arbetet med elever i behov av särskilt stöd.

No description available.

Vi ville ta reda på hur specialpedagoger och speciallärare resonerar kring dilemmat att elever i behov av särskilt stöd riskerar att exkluderas istället för att inkluderas vid upprättandet av åtgärdsprogram samt huruvida kartläggningsprocessen och därpå beslutade åtgärder präglas av ett kategoriskt/kompensatoriskt, kritiskt, dilemmaperspektiv eller ett relationellt perspektiv.Vi valde att intervjua åtta specialpedagoger och speciallärare. Intervjun är en kvalitativ undersökningsmetod som är lämplig i empiriska undersökningar med syftet att synliggöra människors erfarenheter. Vi använde en semistrukturerad intervjuguide och materialet analyserades utifrån tematisk analys. Resultatet visar vikten av att utveckla ett mer inkluderande arbetssätt där stöd istället ges i elevens klassrum samt att samtliga av de fyra specialpedagogiska perspektiven förekommer men att det kategoriska/kompensatoriska perspektivet dominerar. Den teoretiska utgångspunkten för vårt arbete är Bronfenbrenners utvecklingsekologi. Den växelverkan som beskrivs, inom samt mellan de olika nivåerna och hur detta påverkar ett barns utveckling, förstärker betydelsen av god samverkan mellan alla parter när en elevs behov ska kartläggas.Gemensamt för våra respondenter är uppfattningen om att mycket arbete återstår innan alla elever erbjuds en tillgänglig lärmiljö i och utanför sina ordinarie klassrum och att vägen dit kantas av möjligheter såväl som hinder när det gäller kunskap och attityder bland skolans aktörer.

ProblemområdeVi har båda arbetat en längre tid i skolans år F-6 och kommit i kontakt med många elever i behov av särskilt stöd. Vår erfarenhet är att arbetet med att utreda elevers behov av särskilt stöd ser väldigt olika ut på skolorna och att även specialpedagogens roll i detta arbete ser olika ut.Syfte och preciserade frågeställningarSyftet med vårt examensarbete är att undersöka hur specialpedagoger beskriver att de arbetar med pedagogisk utredning samt hur dokumentationen i detta arbete ser ut i skolår F-6. Vi vill ta reda på vilken roll specialpedagogen har, samt se vilka likheter och olikheter det finns inom detta område. De preciserade frågeställningarna är: Hur beskriver specialpedagoger att de arbetar med pedagogiska utredningar i skolår F-6? Hur ser dokumentationen i detta arbete ut?Teoretisk ramI undersökningen utgår vi från två teoretiska ansatser. Ett specialpedagogiskt perspektiv och ett systemteoretiskt perspektiv. I det specialpedagogiska perspektivet finns två dominerande synsätt, det kategoriska/kompensatoriska perspektivet där eleven ses som bärare av sina problem samt det relationella/kritiska perspektivet där pedagoger och annan berörd personal på skolan ser till elevens totala situation i relation till omgivningen. Det systemteoretiska perspektivet innebär att pedagoger och annan berörd personal utgår från helheten och har ett helhetstänkande där individ och organisation ses i sitt sammanhang.MetodVårt arbete är en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer samt en dokumentanalys. Det empiriska materialet som ligger till grund för arbetet består av intervjuer med sex specialpedagoger samt en dokumentanalys av formulär för pedagogiska utredningar.Resultat med analysResultatet av vår undersökning visar att alla specialpedagoger själva upplever att de har tydliga rutiner för hur de arbetar med pedagogiska utredningar samt att beslutet att genomföra en pedagogisk utredning alltid måste gå via elevhälsoteamet. Samtliga specialpedagoger samlar den information som ligger till grund för utredningen på liknande sätt och de skriver själva den pedagogiska utredningen. När det gäller dokumentationen visar resultatet att specialpedagogerna använder sig antingen av en mall som finns i kommunen eller skolverkets mall för pedagogisk utredning som de gjort om till sin egen för att passa verksamheten bättre.Vår analys är att de informanter som använder sig av kommunens mallar verkar ha en trygghet i den färdiga mallens struktur medan de som använder Skolverkets mallar ser ut att ha en större frihet vid skrivandet av pedagogiska utredningar.KunskapsbidragVår förhoppning med detta arbete är att öka kunskapen inom området samt bidra till att ämnet diskuteras och därav bidra till att höja kvaliteten inom detta område ute på skolorna.Specialpedagogiska implikationerSom blivande specialpedagoger anser vi att det är viktigt att ha ett helhetsperspektiv kring eleven och alltid se till elevens bästa samt att det finns tydliga riktlinjer och rutiner för hur pedagogiska utredningar ska genomföras. En stor del av vårt arbete som specialpedagoger kommer att handla om att arbeta med förebyggande insatser och att sätta in rätt åtgärder i rätt tid. En annan viktig del av vårt arbete är att stötta och vägleda pedagogerna i arbetet med elever i behov av särskilt stöd.

Isberg, Annette. & Lewin Holm, Lena. (2006). Handledning och Läromiljö. Councelling and learning environment. Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö högskola.SyfteSyftet med följande arbete är att undersöka vilken betydelse specialpedagogisk handledning har för arbetet med elever i behov av särskilt stöd med tanke på ämnesinnehåll, val av metodik och lärare - elev relationen?MetodFör att uppnå syftet intervjuar vi lärare i grundskolan som haft handledning från ett halvår upp till fem år. En egen version av Vernerssons didaktiska analysschema hjälpte oss att strukturera intervjuerna och Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsteori var oss behjälplig då vi analyserade svaren.ResultatResultatet av vår undersökning visar att handledning har betydelse för hur läraren utformar läromiljön vilket i förlängningen kommer eleverna till godo. Enligt de lärare vi intervjuat, bidrar specialpedagogisk handledningen till en gynnsammare undervisningssituation och förbättrade studieresultat för eleverna. Handledningen kunde få oönskade följder p.g.a. för många missriktade åtgärder vid feldiagnostisering. Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsteori tydliggjorde att handledningen fick positiva konsekvenser för eleverna på såväl mikro-, som exo- och makronivå. Till synes små förändringar fick stora påverkanseffekter på elevens läromiljö och bidrog till förbättrade studieresultat. På exonivå fann vi samtidigt en negativ konsekvens för eleven.

I nedanstående arbete diskuteras didaktiska utmaningar och metoder vid undervisning i svenska av elever med autismspektrumproblematik i grundskolans årskurs 9. Med utgångspunkt i tillgänglig litteratur i ämnet belyses olika aspekter: styrdokument/lagar, utmaningar, avvägningar och metoder, utifrån följande frågeställningar: Hur kan en svensklärare i grundskolans årskurs 9 arbeta didaktiskt med elever med autismspektrum- problematik? Hur kan dessa elever inkluderas i den gemensamma undervisningen? Vilka anpassningar kan göras? Vilka är behoven och hur kan de mötas? Metoden som används är en systematisk litteraturstudie. Studien tar avstamp i förändringarna av skollagen i Lgr11. Dessa innebar att elever med högfungerande autismspektrumproblematik många gånger kom att skrivas in i grundskolan, istället för som ofta tidigare i grundsärskolan. Samtidigt betonades vikten av inkludering. Detta skapade sammantaget en ny situation, med nya behov, och ny aktualitet för ett tidigare inte lika uppmärksammat forskningsfält. Slutsatserna i nedanstående arbete pekar på det viktiga i individuell kartläggning, väl avvägd kommunikation och genomtänkt bemötande, och betonar bland annat behoven av struktur, tydlighet, konkretion, visualisering, planering och arbete med det sociala klimatet i klassrummet. De stöttande strukturernas inkluderande funktioner och hjälp för hela elevgruppen lyfts fram, liksom behovet av djupgående kunskaper hos pedagogen.

Syftet med denna kvalitativa studie är att ta reda på hur transitionen mellan grundskolan och gymnasiet organiseras och utformas för elever i behov av särskilt stöd. Vi har valt att intervjua två rektorer på gymnasieskolor samt en rektor på en grundskola med årskurs 9 elever. Metoden är en kvalitativ forskningsintervju vars huvudsyfte är att fånga fenomenet transition ur skolledares perspektiv. Anledningen till fokus på skolledare är att det ytterst ärskolledarna som är ansvariga för organisering och utformning av transitionsprocessen för elever i behov av särskilt stöd.Resultatet av vår studie visar att det till stor del är enskilda skolornas normer och traditioner som påverkar transitionernas kvalité för elever i behov av särskilt stöd. Organisering och utformning utgår dels från vilka resurser och kompetenser skolorna har och dels från vilket specialpedagogiskt perspektiv som dominerar verksamheten. / Hamnedalen, Mia & Wibäck, Magnus (2009). Transitionen mellan grundskolan ochgymnasieskolan för elever i behov av särskilt stöd. The transition from nine-year compulsory school to comprehensive upper secondary school for pupils in special needs. Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogik. Lärarutbildningen, Malmö högskola.

Syftet med den här studien är att utifrån ett sociokulturellt perspektiv och diskursbetydelse belysa hur pedagoger uppfattar skolsvårigheter och de påverkande faktorer i arbetet med åtgärdsprogram samt att undersöka om de vidtagna åtgärderna leder till inkludering av elever i behov av särskilt stöd. I undersökningen ingår pedagoger från tre olika skolor som har behörighet att undervisa i de tidiga skolåren.Vi har gjort en kvalitativ undersökning som innehåller litteraturgenomgång, intervjuer och dokumentanalys. Studien är baserad på tio öppna intervjuer och analys av 48 åtgärdsprogram som har upprättats av de tio pedagogerna. I intervjuerna har vi utgått från tre frågeområden; Skolsvårigheter, Betydelsefulla faktorer och Inkludering.Vår hypotes handlade om att pedagoger tenderar att beskriva skolsvårigheter utifrån den förförståelse de har och den kultur som råder i skolan samt att sättet att beskriva svårigheter präglar de vidtagna åtgärderna. Resultatet visar att hypotesen håller men visar ytterligare ett perspektiv på skolsvårigheter. Utsagorna visar att pedagogerna har en strävan att alla elever ska inkluderas i sin ordinarie grupp. De arbetar för inkludering men vidtar ändå exkluderande insatser av olika skäl.

Syftet med uppsatsen är att undersöka elevers delaktighet i sina åtgärdsprogram ur pedagogens perspektiv. Jag har titta på hur pedagoger förhåller sig till elevers delaktighet, vad eleverna faktiskt har inflytande över och om pedagoger har strategier för att göra elever delaktiga och hur dessa i så fall ser ut. Jag använder mig av två olika metoder. Dels en textstudie av 15 åtgärdsprogram och dels en studie av fyra inspelade och transkriberade intervjuer. Textstudien är endast ett komplement till den mer omfattande kvalitativa studien av intervjuerna. Textstudien visade att eleverna ofta är närvarande när åtgärdsprogrammen upprättas men att det är svårt att utläsa deras delaktighet i det som skrivits i åtgärdsprogrammen. I den kvalitativa studien av intervjuerna fann jag att alla pedagoger jag pratat med är mycket positiva till att eleverna deltar när ett åtgärdsprogram upprättas. De kan dock se att elevens delaktighet kan bli problematisk av flera anledningar. Till exempel upplever flera pedagoger att det kan bli problematiskt att eleven deltar om åtgärdsprogrammet rör något socialt. Flera pedagoger uttrycker också att elevens unga ålder kan göra att de inte är vana vid att formulera sig kring sitt eget lärande vilket resulterar i att pedagogen formulerar åtgärdsprogrammet. Min studie visar också att elevens delaktighet ofta sträcker sig till att definiera sina egna svårigheter medan pedagogen kommer med förslag på och beslutar om vilka åtgärder som ska sättas in. Slutligen har jag kommit fram till att pedagogerna har vissa strategier för att göra eleverna mer delaktiga. Det kan handla om att förklara på ett enkelt sätt, att sätta eleven i fokus i samtalet och att visa närvar under det samtal som ligger till grund för åtgärdsprogrammet.