I enlighet med den svenska läroplanen för grundskolan ska eleverna erbjudas en likvärdig undervisning av hög kvalite där samtliga elever ges bästa möjliga förutsättingar att uppnå de mål och kunskapskrav som anges i kursplanen. Under min tid som lärarstudent har jag haft möjlighet att delta i flera olika skolors musikundervisning. Jag har således lagt märke till hur villkoren för att bedriva musikundervisning kan se väldigt olika ut mellan olika skolor. Jag har mött musiklärare som upplever att de inte kan erbjuda eleverna en musikundervisning som gör det möjligt för dem att nå kunskapskraven. Därav väcktes mitt intresse av att undersöka hur musiklärare upplever sin arbetssituation och vilka förutsättningar de anser vara av betydelse för att kunna bedriva en läroplansenlig musikundervisning. I studien intervjuas fyra musiklärare i en svensk småkommun. Studien utgår från ett ramfaktorteoretiskt perspektiv där musiklärares egna åsikter om förutsättningar blir grunden för studiens resultat. Det framkommer i tidigare granskningar av musikämnet att många musiklärare upplever att det inte är möjligt att bedriva en läroplansenlig musikundervisning eftersom att det saknas resurser som tid, ändamålsenliga lokaler och utrustning. Undervisningen anses också bedrivas i för stora elevgrupper. Samtidigt finns det forskning som trycker på att lärares kompetens att ta sig an den givna situationen är den mest väsentliga förutsättningen för att undervisningen ska gå att bedriva. Den här studien kastar ljus på det spänningsfält som utgörs av både möjligheter och begränsningar i musiklärares arbete och resultatet visar att lärarna kan göra mycket genom att vända ut och in på sig själva men de anser samtidigt att kvalitén på undervisningen kunde vara bättre om förutsättningar som lokaler, tid, storlek på elevgrupper och möjligheten till samarbete hade sett annorlunda ut.NyckelordMusikpedagogik, villkor, musikundervisning, ramfaktorteori, ramar, elevgrupp, lokaler, musikutrustning, förutsättningar, utvärderingEngelsk titel:

Denna studies syfte är att, utifrån ett ramfaktorteoretiskt tänkande, undersöka hur lärare upplever att läroplanen och elevgruppen påverkar geografiundervisningen som behandlar Sverige, Norden och Europa i årskurs 4-6. Studien behandlar vilka tillgångar och hinder lärare upplever att läroplanen utgör i geografiundervisningen, samt vilka anpassningar lärare upplever att de gör utifrån elevernas bakgrund och erfarenheter.   Studien är baserad på analys från fyra verksamma lärare i årskurs 4-6. Två lärare är verksamma i mångkulturella klassrum och två lärare i homogena klassrum, detta för att jämföra lärares anpassningar utifrån elevgrupp.   Samtliga lärare i studien anser det vara en tillgång att centrala innehållet behandlar Sverige, Norden och Europa i geografiundervisningen i årskurs 4-6 på det sätt att man börjar i närområdet och utvidgar ämnesinnehållet därifrån. Liknande menar lärarna att en mångkulturell elevgrupp utgör en tillgång i geografiundervisningen då eleverna kan bidra med perspektiv från olika delar av världen Däremot upplever lärarna att läroplanen kan utgöra ett hinder då det blir svårt att följa upp elevernas intressen som ofta kan ligga utanför Europa. I analysen framkommer det att elevernas intressen påverkas av elevgruppens härkomst, tidigare erfarenheter av ämnet, medieanvändning samt resor eleverna gjort. Utifrån dessa intressen hävdar lärarna att de gör anpassningar på olika sätt. Ytterligare en aspekt som framkom av denna studie är att lärare kan utveckla sin interkulturella kompetens vidare för att vara verksamma i de rådande klassrummens geografiundervisning i årskurs 4-6. Studien visar inga stora skillnader kring lärarnas åsikter hos de verksamma i multikulturella kontra homogena klassrum.

Syftet med denna studie var att undersöka hur lärare upplever att kamrateffekter visar sig i klassrummet, och hur de påverkar deras upplevda möjligheter att bedriva undervisning i svenska. Särskilt fokus låg på att belysa hur kamrateffekter påverkar lärares didaktiska val, och vad konsekvenserna av kamrateffekter blir i klassrummet. För att besvara syfte och frågeställningar genomfördes semistrukturerade intervjuer med lärare, där de fick besvara frågor skriftligt. Resultatet av intervjuerna visade att samtliga lärare upplevde att kamrateffekter påverkar deras möjligheter att undervisa, där särskilt elevsammansättningen framstod vara särskilt betydelsefull. Lärarna hade olika sätt att förhålla sig till kamrataffekter där de anpassade sina didaktiska val utifrån sina förutsättningar och inställning till situationen. Medan positiva kamrateffekter förefaller möjliggöra för en kommunikativ och språkande undervisning, framstår negativa kamrateffekter ha en begränsande effekt. Elevgruppen verkar både möjliggöra och begränsa lärarens möjligheter att bedriva undervisning, där läraren får anpassa sina val utifrån elevgruppen.

I Skolinspektionens kvalitetsrapport och i Lärarförbundets undersökning från 2018 lyftes problematiken kring fritidshemmets arbetssituation gällande ramfaktorer. Syftet med den här studien var att få en överblick hur verksamhetens förutsättningar år 2022 ser ut på några fritidshem och hur några av ramfaktorerna både stödjer och hindrar fritidslärarnas möjligheter att uppfylla fritidshemmets uppdrag. Fritidshemmets planeringstid, elevgrupper, lokaler, samverkan och personal var de ramfaktorer som undersöktes med en kvalitativ metod. Metoden bestod av fyra kvalitativa intervjuer och tre enkäter baserade på samma frågor. Det empiriska materialet med intervjuerna transkriberades och sedan gjordes en meningskoncentrering för att göra materialet kortfattat och sedan meningskategorierades det materialet tillsammans med enkäterna. Ramfaktorerna är i dagsläget mer anpassade efter skolans verksamhet vilket gör att ramfaktorerna har en tendens att begränsa fritidshemmet på olika sätt, trots det kan flera av ramfaktorerna stödja lärarna att uppfylla uppdraget. Slutsatsenär att fritidslärarna upplever att de uppfyller fritidshemmets huvuduppdrag till en viss del eller att det är svårt eftersom många av ramfaktorerna på olika sätt både hindrar och stöttar dem i arbetet att uppfylla uppdraget.

Sverige har idag blivit alltmer mångkulturellt vilket visar sig i skolorna. Många har tidigare undersökt hur detta påverkar religionsundervisningen, men forskningen har främst fokuserats på äldre elever. Syftet med vår uppsats är därför att undersöka hur lärare för de yngre åldrarna anpassar sin religionsundervisning i heterogena och homogena elevgrupper. Vi vill se om det görs anpassningar i religionsundervisningen utifrån om elevgrupperna är mer heterogent eller homogent sammansatta utifrån ett religiöst perspektiv. Vi vill också se vilka likheter och skillnader det finns mellan dem. Undersökningen genomförs genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer av fyra lärare i nordvästra Skåne. Skolorna som lärarna arbetar på är placerade i områden med olika stor variation av mångkulturella invånare. Vi kom fram till att lärarna själva anser att anpassningarna i religionsundervisningen görs utifrån den aktuella elevgruppens intressen och bakgrund, och inte utifrån hur heterogena eller homogena klasserna är. Skillnaderna är främst att elever i mer heterogena klasser har mer diskussion och större kunskap i religionsämnet. Religionen får dessutom ta större plats i undervisningen i det heterogena klassrummet. Likheterna är att alla klasser enbart gör studiebesök till kyrkor samt att de har liknande undervisningssätt. Alla elever oavsett homogen eller heterogen elevgrupp är väldigt nyfikna på religion.

Detta är främst en kvantitativ studie men även en kvalitativ sådan. Denna studie jämför satsadverbialanvändningen mellan åtta elever i årskurs nio som läser svenska och svenska som andraspråk. Material utgörs av deras uppsatser i det nationella provet. Syftet är att se skillnader angående satsadverbialanvändningen mellan uppsatser som har fått betyget G och VG för båda elevgrupperna och om betygsskillnaderna beror på dessa skillnader. Analysen av materialet görs framför allt genom satsscheman för både huvudsats och bisats för att avgöra antal, andel och placeringar av informanternas satsadverbial.            Resultatet visar att de informanter som fick betyget G använder fler satsadverbial än de informanter som fick VG gör. Däremot har VG-gruppen en större andel satsadverbial räknat i procent än G-gruppen. VG-gruppen placerar även sina satsadverbialen i större utsträckning än G-gruppen på andra positioner än dess vanliga plats i satsschemana. Men ingen informant placerar satsadverbialen på någon annan plats än satsadverbialets vanliga plats i bisatser.           Vidare har svenska som andraspråksgruppen en större andel satsadverbial än svenskgruppen. De vanligaste typerna av satsadverbial som informanterna använder sig av är nekande och modala medan ingen av informanterna använder motsättande, förklarande och konklusiva satsadverbial.

Att arbeta inom fritidshemmet idag upplever vi vara ett mångfacetterat och komplext arbete. Det innebär stora utmaningar där lärare i fritidshem behöver förhålla sig till en mängd olika faktorer i allmänhet såsom organisation, ledning, outbildad personal, personaltäthet, samverkan och materialtillgång, vilka alla på något sätt inverkar på fritidshemsundervisningen. Karaktäristiskt för fritidshemmen är stora variationer i både gruppstorlek, personaltäthet och personalens utbildningsnivå, därmed försvåras oftast arbetet med att erbjuda barnen stimulerande fritidsaktiviteter. Syftet med studien är att, utifrån lärares i fritidshem perspektiv, undersöka hur tillgängligheten inverkar på fritidshemsundervisningen. Vår teoretiska ansats för att analysera det empiriska materialet har varit ramfaktorteorin. Studien är baserad på kvalitativa data från semistrukturerade intervjuer med fyra lärare i fritidshem för att besvara vår frågeställning och uppnå syftet med undersökningen. Resultatet visar på att tillgängligheten i form av lokaler, elevgruppens storlek och personaltäthet och utbildningsnivå inverkar på möjligheten att bedriva en god fritidshemsundervisning enligt läroplanens föreskrifter. Resultaten genererade tre begrepp, anpassningar, hög ljudnivå och stress, som en följd av trånga, bristfälliga och icke-adekvata fritidshemslokaler samt stora elevgrupper och personalbrist.

Syftet med denna studie är att studera vilka möjligheter och utmaningar F-3-lärare upplever med en språkblandad elevgrupp, det vill säga modersmålssvenska elever och andraspråkselever, när det gäller deras språk- och kunskapsutveckling. Fem F-3 lärare deltog i denna studie. Data samlades in genom semistrukturerade telefonintervjuer och analyserades genom en innehållsanalys. Resultatet har försett studien med en bredare förståelse för hur lärare i språkblandade elevgrupper kan gå tillväga för att gynna elevers språk- och kunskapsutveckling. Samtliga lärare som deltagit i studien uppger att ett kooperativt lärande är ett gynnsamt tillvägagångssätt för att utveckla samtliga av deras elevers språk- och kunskapsutveckling.