Bakgrund: Socialt företagande utmärks av entreprenörens förmåga att identifiera samhällsproblem och tillmötesgå de sociala behoven i samhället. Det finns olika definitioner av socialt entreprenörskap, och dessa antyder att de styrande drivkrafterna skiljer sig ifrån de i traditionellt entreprenörskap. De motivationsfaktorer som den sociala entreprenören har skulle kunna återspeglas i hur verksamheten bedrivs och hur organisationens grundtankar förmedlas ut i företaget. Vidare skulle detta kunna ha en påverkan i strävan efter företagets uppsatta mål, vare sig deär socialt, miljömässigt eller ekonomiskt motiverade. Problemformulering: Vad finns det för drivkrafter hos en social entreprenör samt hur genomsyras det i företaget?Syfte:Syftet med uppsatsen är att genom fallstudie skapa ökad förståelse för den sociala entreprenören samt hur den motivation som finns visar sig iverksamheten. Metod: För uppsatsen har en kvalitativ ansats valts,och baseras på en fallstudie av ett företag vars verksamhet utgår ifrån socialt entreprenörskap. Data har samlats in via ett abduktivt tillvägagångssätt, genom semi-strukturerade intervjuer, observationer och teoretisk insamling. Slutsats: Uppsatsen påvisar de drivkrafter som finns hos den sociala entreprenören. Exempelvis att det primära målet är att uppnå en positiv social-och miljömässig påverkan i samhället, snarare än att generera en ekonomisk vinst. Andra drivkrafter är samtidigt att motivera och utbilda personalen inom medvetenhet om hållbarhet, säkerhet och kvalitet.

Denna hypotesprövande studie ämnar undersöka skillnader mellan män och kvinnor gällande entreprenöriella intentioner. Studien använder förklaringsmodellen Theory of Planned Behaviour som ett verktyg till att mäta intention. Studien tar även stöd av tidigare forskning inom området samt socialkonstruktionistisk genusteori. En kvantitativ metod ansågs lämpligast och är även en metod som i stor utsträckning varit relevant i tidigare forskning inom området. Två program på ett universitet i Sverige valdes ut och genom en totalundersökning nådde enkäten ut till 978 universitetstudenter. En svarsfrekvens på 8 procent resulterade i att studien erhållit svar från 80 respondenter, varav 20 var män och resterande kvinnor. Theory of Planned Behaviour är en väletablerad förklaringsmodell som använts inom forskningsområdet när det gäller att mäta entreprenöriell intention. Modellen används för att förutsäga ett visst beteende och inom forskningsområdet används modellen för att mäta intentionen att starta företag. Intentionen mäts baserat på tre olika faktorer som är attityd, subjektiva normer och upplevd kontroll av beteende. Dessa tre faktorer är enkätundersökningens huvuddelar, där samtliga faktorer undersökts och förväntas ge svar på studiens frågeställningar. Resultat från enkätundersökningen fann signifikanta skillnader, där män hade en starkare entreprenöriell intention än kvinnor. Detta är ett resultat som går i linje med tidigare forskning och studiens hypotes (H1). Socialkonstruktionistisk genusteori används för att förstå vad skillnaderna kan bero på, då tidigare forskning menar att entreprenörskap är ett könat begrepp som tillskrivs som typisk manligt. Dessa könsskillnader inom entreprenöriell intention indikerar att det kan finnas sociala och kulturella faktorer som påverkar hur män och kvinnor uppfattar och lockas till entreprenörskap. Varje enskild faktor enligt förklaringsmodellen undersöktes och studien fann signifikanta skillnader inom attityd. Hypotesen (H2a) bekräftades då det finns könsskillnader där män har en mer positiv attityd gentemot entreprenörskap, vilket också går i linje med tidigare forskning. Gällande subjektiva normer fann studien inga könsskillnader, ett resultat som stöds av tidigare forskningsresultat samt studiens hypotes (H2b). Gällande upplevd kontroll av beteende visade resultatet tydliga tendenser till könsskillnader, men som inte var statistiskt signifikant. Då resultaten visar tydliga tendenser och är i linje med tidigare forskning har hypotesen (H2c) delvis stöd gällande att det finns könsskillnader. Sammanfattningsvis bekräftas tre av studiens hypoteser och en får delvis stöd.

<p>Många lokalsamhällen har problem med att skapa den nödvändiga förnyelsen för att samhället skall fortsätta att leva och utvecklas. Ett alternativ är att låta dessa lokalsamhällen somna in på ett naturligt sätt. Ett annat är att försöka stimulera det lokala entreprenörskapet så att det nödvändiga flödet av kontinuerlig återskapande och förnyelse uppstår igen. Under 2000-2003 arbetade jag som projektledare för ett lokalt utvecklingsprojekt i Hamrångebygden som ligger 3-5 mil norr om centrala Gävle. Där är denna problematik av central betydelse.</p><p>Geografiskt ligger Hamrångebygden vackert inramat mellan Bottenhavskusten med dess skärgård och den stora gränsskogen mellan Gästrikland och Hälsingland - Ödmården.</p><p>Bland de 3600 invånarna är den lokala identiteten stark och bygden har varit kontinuerligt bebodd sedan åtminstone 600-talet. Hamrånge Sockenbildning är från början av 1300-talet och rötterna i bondesamhället finns kvar, även om få arbetar heltid på sin gård numera.</p><p>Hamrångebygden domineras av en brukskultur. Stora Enso med sitt pappersbruk och sågverk har sammanlagt cirka 500 anställda och är bygdens enda riktigt stora privata arbetsgivare. Sågverket anlades 1867 och pappersbruket 1925. I övrigt finns det cirka 120 aktiva småföretag i Hamrångebygden, från deltidsföretag till vägrestaurangen Hakke Gård med cirka 30 årsanställda. Den offentliga sektorn är även en betydelsefull arbetsgivare i bygden.</p><p>Hamrångebygden är ett samlingsnamn för några större och mindre orter och byar där relationerna mellan de olika delarna i bygden pendlar mellan samarbete, likgiltighet och rivalitet. Ett rikt föreningsliv medför ett väl utbyggt socialt nätverk som binder samman olika intressen och bygden i sej. Det var en av de viktigaste anledningarna till att Gävle kommun tillsammans med EU, Länsstyrelsen och Arbetsförmedlingen satsade pengar i det lokala utvecklingsprojektet Affärsidé Hamrånge vilket jag varit projektledare för. Huvudprojektet omsatte tillsammans med sidoprojekt cirka 3 mkr under närmare tre år 2000-2003. Projektägare var Hamrånge Företagarförening tillsammans med Hamrångegruppen.</p><p>Utgångspunkten i uppsatsarbetet har varit kulturen eftersom jag ser den som samhällsbyggandets moder. Vad jag kommit fram till är att ett långsiktigt utvecklingsarbete behöver ta avstamp i en entreprenörkultur som stimulerar och aktivt arbetar med konstant förnyelse av samhällets olika delar inom alla ekonomiska sektorer: marknad, offentlig ekonomi, ideell ekonom samt inom den social ekonomin. Entreprenörskap definierar jag som skapande av ny verksamhet och entreprenörkultur definieras som en omgivning som stöttar entreprenörer på ett aktivt och konstruktivt sätt.</p><p>I uppsatsarbetet utvecklas en modell för hur entreprenörkulturer kan skapas. Det räcker inte med kulturarbete (t.ex. inspirations och attitydarbete) för att skapa en entreprenörkultur. Kulturarbete behöver kompletteras med såväl kapacitetsuppbyggande kompetensutveckling (t.ex. genom korta kurser och utbildning) liksom operativt stöd (t.ex. konsultinsatser och nätverk) under det kritiska uppbyggnadsskedet när företagsamma människor bygger upp sin entreprenöriella kapacitet. Långsiktighet är ytterligare en grundläggande förutsättning. Utan denna sammansatta utvecklingsansats riskerar utvecklingsarbetet att tappa hållbara resultat.</p>

Många lokalsamhällen har problem med att skapa den nödvändiga förnyelsen för att samhället skall fortsätta att leva och utvecklas. Ett alternativ är att låta dessa lokalsamhällen somna in på ett naturligt sätt. Ett annat är att försöka stimulera det lokala entreprenörskapet så att det nödvändiga flödet av kontinuerlig återskapande och förnyelse uppstår igen. Under 2000-2003 arbetade jag som projektledare för ett lokalt utvecklingsprojekt i Hamrångebygden som ligger 3-5 mil norr om centrala Gävle. Där är denna problematik av central betydelse. Geografiskt ligger Hamrångebygden vackert inramat mellan Bottenhavskusten med dess skärgård och den stora gränsskogen mellan Gästrikland och Hälsingland - Ödmården. Bland de 3600 invånarna är den lokala identiteten stark och bygden har varit kontinuerligt bebodd sedan åtminstone 600-talet. Hamrånge Sockenbildning är från början av 1300-talet och rötterna i bondesamhället finns kvar, även om få arbetar heltid på sin gård numera. Hamrångebygden domineras av en brukskultur. Stora Enso med sitt pappersbruk och sågverk har sammanlagt cirka 500 anställda och är bygdens enda riktigt stora privata arbetsgivare. Sågverket anlades 1867 och pappersbruket 1925. I övrigt finns det cirka 120 aktiva småföretag i Hamrångebygden, från deltidsföretag till vägrestaurangen Hakke Gård med cirka 30 årsanställda. Den offentliga sektorn är även en betydelsefull arbetsgivare i bygden. Hamrångebygden är ett samlingsnamn för några större och mindre orter och byar där relationerna mellan de olika delarna i bygden pendlar mellan samarbete, likgiltighet och rivalitet. Ett rikt föreningsliv medför ett väl utbyggt socialt nätverk som binder samman olika intressen och bygden i sej. Det var en av de viktigaste anledningarna till att Gävle kommun tillsammans med EU, Länsstyrelsen och Arbetsförmedlingen satsade pengar i det lokala utvecklingsprojektet Affärsidé Hamrånge vilket jag varit projektledare för. Huvudprojektet omsatte tillsammans med sidoprojekt cirka 3 mkr under närmare tre år 2000-2003. Projektägare var Hamrånge Företagarförening tillsammans med Hamrångegruppen. Utgångspunkten i uppsatsarbetet har varit kulturen eftersom jag ser den som samhällsbyggandets moder. Vad jag kommit fram till är att ett långsiktigt utvecklingsarbete behöver ta avstamp i en entreprenörkultur som stimulerar och aktivt arbetar med konstant förnyelse av samhällets olika delar inom alla ekonomiska sektorer: marknad, offentlig ekonomi, ideell ekonom samt inom den social ekonomin. Entreprenörskap definierar jag som skapande av ny verksamhet och entreprenörkultur definieras som en omgivning som stöttar entreprenörer på ett aktivt och konstruktivt sätt. I uppsatsarbetet utvecklas en modell för hur entreprenörkulturer kan skapas. Det räcker inte med kulturarbete (t.ex. inspirations och attitydarbete) för att skapa en entreprenörkultur. Kulturarbete behöver kompletteras med såväl kapacitetsuppbyggande kompetensutveckling (t.ex. genom korta kurser och utbildning) liksom operativt stöd (t.ex. konsultinsatser och nätverk) under det kritiska uppbyggnadsskedet när företagsamma människor bygger upp sin entreprenöriella kapacitet. Långsiktighet är ytterligare en grundläggande förutsättning. Utan denna sammansatta utvecklingsansats riskerar utvecklingsarbetet att tappa hållbara resultat.

Läroplanen för grundskolans tidigare år 2011 uppmanar personalen i skolan att utveckla ett entreprenöriellt förhållningssätt hos eleverna.  Skolverket menar att entreprenörskap ska löpa som en röd tråd genom hela skolan och förutsättningen är att lärarna är bekväma med begrepp som entreprenörskap och entreprenöriellt lärande. Studien syftar till att undersöka vilka arbetsformer som anses entreprenöriellt lämpliga. Genom kvalitativa intervjustudier uppmärksammas hur fem lärare resonerar kring val av arbetsformer för att stimulera entreprenöriella kompetenser. Lärarna finner det viktigt att utveckla egenskaper hos elever såsom kreativitet, lusten att skapa och förmågan att ta initiativ och göra idéer till handlingar. Detta bör ske genom skapande aktiviteter som väljs utifrån demokratiska former med elevinflytande för att skapa delaktighet och engagemang.   Lärarens ses agera som en coach som aktivt uppmuntrar och vägleder eleverna i arbetsprocessen, för att lyfta fram deras kvalitéer och kompetenser i entreprenöriellt arbetssätt. Studien visar att detta lärande blir som tydligast i praktiskt estetiska ämnen där eleverna får skapa en faktisk produkt. Estetiska uttrycksmedel bör integreras i all undervisning för att skapa möjlighet för eleverna att tillägna sig sitt lärande på olika sätt.

Det övergripande syftet med studien har varit att belysa olika perspektiv på vad entreprenöriell pedagogik i fritidshem kan innefatta samt hur lärare och elever upplever arbetet. För att klargöra olika perspektiv har undersökningen bestått av intervjuer med tre lärare och åtta elever i fritidshem.  Observationer av arbete med entreprenöriell pedagogik har också utförts i tre fritidshem. Resultatet av studien visar att arbetet med entreprenöriell pedagogik medfört att lärarna nu mera uppmuntrar eleverna att ta egna initiativ och att ansvara för aktiviteter. Det har fått till följd att aktiviteterna mera utgår från elevernas intressen. Lärarna märker dock inte så stor förändring i verksamheten men framhåller ändå att eleverna nu vågar mer och att det kan leda till att eleverna lär sig att ta ansvar, och visa respekt för varandra. Resultatet påvisar också att eleverna tycker att det är roligt att få planera och genomföra aktiviteter samt att lärarna i arbetet mera fungerar som ett bollplank för eleverna. Det har även inspirerat andra elever till att vilja ansvara för aktiviteter. Sammantaget visar studien ändock på att arbetet är i behov av utveckling då eleverna mestadels vill hålla i liknande aktiviteter, samt för att arbetet försvåras av brist på lokaler och tidsmässiga ramar. Arbetssättet visar också att mer kunskap om arbetsområdet, samverkan och utvärdering skulle kunna medföra en utveckling av arbetet.

Enligt Skolverket (2017) bör eleverna lära sig entreprenörskap och utveckla entreprenöriella förmågor, ta mer ansvar för eget lärande och livsföring i syfte att bli mer motståndskraftiga och bättre förbereda att möta de skiftande och ständigt växande anställningskraven. Därför är det viktigt att ta reda på hur detta kan åstadkommas och om det går att uppnå genom skolundervisning som präglas av entreprenöriellt förhållningssätt. Syftet med förevarande arbete är att undersöka hur lärare och elever upplever effekten av begreppens införande i skolundervisningen. Detta studeras med hjälp av en metasyntes som utgår från svensk skolrelaterad forskning. Den systematiska forskningsöversikten bör belysa det aktuella forskningsläget för att skapa förståelse för effekten av begreppens införande i skolundervisning. Resultatet från studien grundar sig på nio svenska studier som behandlar entreprenöriellt förhållningssätt, entreprenöriellt ledarskap och entreprenöriellt lärande. Studiens resultat påvisar positiva effekter på lärande och utveckling hos både lärare och elever samt på elevernas motivation. Studien lyfte även fram den rådande bristen på samsyn avseende begreppets definition och funktion som har påverkat lärarnas uppfattning, tolkning och implementering av begreppet.

I uppsatsen undersöks hur sex ekonomilärare på gymnasiet resonerar runt bedömningsarbetetav en rad generiska och kompetensbaserade kunskapskrav i kursen Entreprenörskap och företagande. Detta för att utreda om bedömningen bedrivs i linje med skolans styrdokumentsamt huruvida bedömningen baseras på entreprenöriella kompetenser.Lärarnas redogörelser visar att entreprenöriella kompetenser utgören central del av bedömningen och indikerar vidare att bedömningen lever upp till styrdokumentens formuleringar. Vissa skillnader identifierades mellan lärarna gällande tillvägagångssättet vilket tillskrivs det professionens friutrymme. Utöver detta visar uppsatsen att lärarna upplever kompetenskunskapskraven som enkla för eleverna att uppnå samt att utbildningskonceptet Ung Företagsamhet underlättar lärarnas bedömningsarbete.

Syftet med mitt examensarbete är att undersöka innebörden av entreprenöriellt lärande. Jag vill också undersöka huruvida man kan hitta mönster i företagsekonomilärares definitioner av entreprenöriellt lärande och hur mina resultat kan jämföras med tidigare publikationer som finns på området samt pedagogisk teori.För att undersöka detta gjorde jag en kvalitativ studie där jag genomförde intervjuer med fyra ämneslärare i företagsekonomi på tre olika gymnasieskolor. Jag sammanställde även en kunskapsbakgrund med en översikt över styrdokument, Skolverkets publikationer samt tidigare forskning. Från intervjusvaren hittade jag en samling övergripande teman vad gäller entreprenöriellt lärande. Dessa teman jämfördes med teman och nyckelord från kunskapsbakgrunden för att se om mönster kunde hittas. Resultatet visar att det mellan olika lärares synsätt på entreprenöriellt lärande finns både likheter och skillnader. Detsamma gäller för om man jämför tidigare forskning med vad lärarna hade att säga. Lärarna och forskningen är generellt sätt överens om att vissa kompetenser, så som stärkt självförtroendet, att ta ansvar, att samarbeta, att kommunicera samt att vara handlingskraftig, stimuleras av entreprenöriellt lärande. Det finns också en viss samstämmighet i att det överlag finns en definitionsproblematik när man talar om entreprenörskap. Det finns också en samstämmighet mellan lärarna avseende hur de definierar entreprenöriellt lärande. Jag har plockat kärnan i det de deltagande lärarna har sagt och kommit fram till att entreprenöriellt lärande är att eleverna gör saker och driver sin egen process.

Syftet med denna studie är att undersöka entreprenörskap i grundskoleundervisning då den nya skolreformen som infördes 2011 har detta som fokus. Reformen betonar att entreprenörskap ska främjas hos elever av alla åldrar med fokus på entreprenöriella kompetenser. Studien är kvalitativ och avser söka tecken på tendenser till ett entreprenöriellt förhållningssätt utifrån kvalitativa intervjuer genomförda på två grundskolor. Studien avser även söka tecken på huruvida ett aktivt arbete med entreprenörskap i undervisningen resulterar i en större grad av entreprenöriellt förhållningssätt. De intervjuer som utgör studiens empiriska grund är hämtade från en skola som aktivt arbetar med entreprenöriellt lärande samt en som ej har ett betonat arbete kring ämnet. Studiens resultat visar att eventuell skillnad mellan skolorna ej kan bekräftas då det förefaller individuellt betonat i vilken grad elever utvecklar ett entreprenöriellt förhållningssätt. Eleverna som deltagit i studien uppfattar entreprenöriella kompetenser med stor variation och visar även tecken på stor variation kring ett entreprenöriellt förhållningssätt. Studien har visat att det på båda skolor existerar lärandeaktiviteter som främjar entreprenöriella kompetenser och ett entreprenöriellt förhållningssätt, och att även den skola som inte aktivt arbetar med entreprenörskap främjar elevernas utveckling av entreprenöriella kompetenser. / The purpose of this study is to examine entrepreneurship in primary education as the new school reform introduced in 2011 has this as a focus. The reform emphasizes that promoting entrepreneurship among students of all ages with a focus on entrepreneurial competencies. The study is qualitative and relates to seek signs of tendencies towards an entrepreneurial approach based on qualitative interviews were conducted at two elementary schools. The study will also seek evidence of whether active efforts with entrepreneurship in education results in a greater degree of entrepreneurial approach. The interviews that make up the study's empirical basis is taken from a school that actively works with entrepreneurial learning and one that does not have an emphasized work on the subject. Study results show that the potential difference between the schools cannot be confirmed, then it would appear individually emphasized the extent to which students develop an entrepreneurial approach. Students who participated in the study perceive entrepreneurial competences with great variety and also show signs of considerable variation around an entrepreneurial approach. The study has shown that there in both schools exist learning activities that promote entrepreneurial competences and an entrepreneurial approach, and that even the school who are not actively working with entrepreneurship promotes students' development of entrepreneurial competences.