Syfte: Syftet med studien är att undersöka tandläkares erfarenheter av bemötande på grund av genus och etnicitet i mötet med patienten, arbetskollegor och/eller klinikchef.   Material och metod: Studien baseras på semistrukturerade intervjuer med fyra manliga och fyra kvinnliga tandläkare varav fem tandläkare hade utländsk bakgrund. Intervjuerna utfördes med yrkesverksamma tandläkare på Malmö universitet och Folktandvården Skåne. Allt material från intervjuerna spelades in på mobiltelefoner, transkriberades ned och materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys (1). Resultat: Analysen av materialet resulterade i fyra teman: 1) Patienters skilda förväntningar på kvinnliga och manliga tandläkare, 2) Missgynnade tandläkare av arbetskollegor och klinikchef 3) Nedvärdering på grund av utländsk bakgrund och 4) Tandläkares problemhantering. Resultaten visar att majoriteten av intervjupersonerna upplevde ett negativt bemötande av patienter på grund av kön eller etnicitet. Intervjupersoner uppgav även erfarenheter av ett negativt bemötande på grund av kön av arbetskollegor och klinikchef. På frågan om hur de intervjuade skulle hantera ett problem med patienter svarade de flesta att de främst försöker lösa konflikten med patienten. De intervjuade beskrev även att andra lösningar skulle vara att tala med arbetskollegor och klinikchef. Samtliga intervjuade svarade nej på frågan om de är bekanta med jämställdhetsdokumenten. Slutsats: Kvinnliga tandläkare upplever ett negativt bemötande av patienter, arbetskollegor och klinikchefer på grund av deras kön. Manliga tandläkare beskriver att det beror på patienters trosuppfattning och inte på deras kön när de blir negativt bemötta av patienterna. Kvinnliga och manliga tandläkare upplever att de bemöts med stereotypiska förväntningar. Tandläkare med utländsk bakgrund upplever att de har blivit negativt bemötta på grund av deras etnicitet, däremot krävs mer forskning om betydelsen av tandläkares etnicitet. / Purpose: The purpose of this study was to examine dentists' experiences of treatment due to gender and ethnicity in the meeting with the patient, work colleagues and/or clinic manager. Material and method: The study is based on semi-structured interviews with four male and four female dentists. The interviews were conducted with dentists at Malmo University and Folktandvarden Skane. All material from the interviews was recorded on mobile phones, transcribed and the material was analyzed using qualitative content analysis (1). Results: The analysis of the material resulted in four themes: 1) Patients' different expectations of female and male dentists, 2) Disadvantaged dentists by work colleagues and clinic manager 3) Devaluation due to foreign background and 4) Dentists' problem management. The results show that the majority of interviewees experienced a negative treatment of patients because of gender or ethnicity. Interviewees also stated experiences of negative treatment due to gender by work colleagues and clinic manager. When asked how the interviewees would handle a problem with patients, most answered that they primarily would try to resolve the conflict with the patient. The interviewees also described that other solutions would be to talk to work colleagues and the clinic manager. All interviewees answered no to the question of whether they are familiar with the equality documents. Conclusion: Female dentists experience negative treatment from patients, work colleagues and clinic managers because of their gender. Male dentists describe that it depends on patients' beliefs and not their gender when they are treated negatively. Female and male dentists feel that they are met with stereotypical expectations. Dentists with a foreign background feel that they have been treated negatively because of their ethnicity, however, more research is needed on the significance of dentists' ethnicity.

Bakgrund: Vistelse i natur kan bidra med psykiska och fysiska hälsoeffekter. Förstag enerationens invandrare är en folkgrupp som visar sig vara underrepresenterad gällande utövandet av svenskt friluftsliv. Genom ett större engagemang samt inkludering av denna folkgrupp kan svenskt friluftsliv visa sig vara fördelaktigt genom ökade känslor av tillhörighet till ett nytt samhälle. Syfte: Arbetet syftade till att beskriva första generationens invandrares upplevelser av det svenska friluftslivet samt söka djupare förståelse för hur etnicitet, marginalisering och diskriminering kan ses inverka på dessa upplevelser. Metod: Studien byggde på kvalitativasemistrukturerade intervjuer och bestod av sex deltagare som var första generationens invandrare från en småländsk kommun. Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av en riktad innehållsanalys. Resultat: Deltagarnas upplevelser visade på att friluftsliv utövades som en individuell och social aktivitet, vissa uppskattade lugnet i natur och att det där fanns tid för eftertanke och rekreation, medan andra beskrev sociala aspekter där svampplockning och fisketurer med vänner eller grillning och umgänge med familjen lyftes fram. Positiva upplevelser avfriluftsliv beskrevs utifrån närheten till natur, identifiering av preferenser i naturen och möjlighet till rekreation. Negativa upplevelser av friluftsliv beskrevs utifrån nedskräpning, svår terräng och kunskapsbrist. Konklusion: Samtal om användningen och upplevelser för svenskt friluftsliv kunde tolkas utifrån marginalisering, etnicitet och diskriminering; brist på information, kulturellaskillnader och fördomar. Utsagor kunde även katalogiseras som hämmanderespektive främjande aspekter.

Examensarbetet handlar om hur leken gestaltas i två barngrupper med olika etniska sammansättningar som befinner sig i två stadsdelar i Malmö. Den ena barngruppen består av barn med majoritet av svenskt etniskt ursprung och i den andra barngruppen har barnen olika etniska ursprung. Syftet med examensarbetet är att få syn på likheter och olikheter i barns lek och hur det etniska ursprunget påverkar leken. De frågor som arbetet utgått ifrån är: Vad leker barnen på en förskola i Sverige med majoritet av barn med svenskt etniskt ursprung? Vad leker barnen på en förskola i Sverige där barnen har olika etniska ursprung? Vad finns det för likheter och olikheter i barnens lek i dessa olika barngrupper? De metoder som använts för att besvara frågeställningarna har varit att observera samt samtala med barnen om leken och att intervjua barnen om lek. De teoretiska utgångspunkterna har varit lek och etnicitetsbegreppet samt den kulturhistoriska teorin. Resultatet pekar på att leken speglas av barnens olika erfarenheter och värderingar som barnen bär med sig från sina kulturer. Det gemensamma språket har stor betydelse för lekens utveckling. Barnen tar stoffet till fantasin från de kunskaper de har fått i det verkliga livet och sedan skapar de något nytt tillsammans i leken. Gemensamma upplevelser är viktiga för att berika och inspirera barnens fantasi. Slutsatsen i arbetet är att lek formas av etnicitet och att etnicitet formas av lek.

No description available.

This study, carried through interviews with six individual elderly persons, describes their stories in regards to how they experience growing old in Sweden as well as the connection between having a different ethnic background in the aging process. Therefore, the main purpose of this study is to highlight important themes and issues, i.e. the shortcomings and the advantages of growing old in Sweden, which these persons experience in their everyday life. As many of them have not by their own choice chosen to grow old in Sweden, the importance of having a relationship with fellow countrymen, being able to communicate in their own native language as well as have a basic knowledge about the elderly care system are aspects these individuals emphasize to be of great importance. The result of this study, based on several theories that reflect over individuality and perspective ethnicity, indicates that aging is based on an individual primary process experience and that there are no rights and wrongs of how one should deal with/experience the growing old process. To understand the experience of each individual, you also have to have an insight in the individuals’ former life, which is the understanding of circumstances in the individual’s former social environment in their home country.

Syftet med studien är att undersöka i vilken grad andra etniciteter än den svenska inkluderas och representeras i förskolans miljöer samt fånga upp pedagogers resonemang kring hur man arbetar med etnisk inkludering i förskolans praktik och organisation. Studien är en flermetodsforskning där vi har använt oss av enkäter i pappersform och semistrukturerade intervjuer. Enkäterna har delgivits till samtliga arbetslag på två jämnstora förskolor inom samma kommun. I enkäten deltog elva arbetslag som motsvarar 29 personer. När enkäterna var sammanställda intervjuades de två förskolornas utvecklingspedagoger. Studiens teoretiska ram utgår från socialpsykologins syn på samspel och identitetsskapande samt ett interkulturellt perspektiv med stöd från “vi och dem”-tänkandet. Studiens resultat tar stöd av tidigare forskning som behandlar inkludering, tillgänglighetsmodellen, pedagogers förhållningssätt till mångfald och förskolans roll som kulturell mötesplats. I resultatet från vår enkätstudie kan vi se att respondenterna upplever att arbetslagen på de undersökta förskolorna består huvudsakligen av personer med svensk bakgrund, medan förskolorna skiljer sig åt sett till hur respondenterna upplever att vårdnadshavarna har svensk bakgrund eller inte. Studiens resultat visar också att andra etniciteter än den svenska är representerade till viss grad i de undersökta förskolornas miljöer, detta genom exempelvis dockor och bilder/tavlor men även genom högtider och sång. Enkätens resultat visar även på olikheter kring hur man arbetar för att inkludera etnisk mångfald i praktiken. Resultatet från intervjuerna påvisar förskolornas olika tillvägagångssätt för att inkludera mångfald i praktiken och organisationen, exempelvis genom förhållningssätt och olika dokument. Resultatet från den kvalitativa delen av studien visar även pedagogernas resonemang kring svårigheterna med mångfald, men också att möjligheterna står i fokus då inkluderingsarbetet värderas högt.

Sweden identifies itself as one of the world's most equal and equal countries, and within preschool, educators must actively work with the values ​​so that children will gain an understanding of the equal value of people. Research shows that Sweden's self-image has led to the color-blind anti-racism and that the claim of race or skin color has become taboo. This has contributed to a false belief that racism has been left behind, when the focus is on "real racism", there is a risk of making the everyday racism and discrimination to which children are exposed invisible. In our study, race has been treated by preschool teachers from two points of view, one is with color blindness, that skin color is not a factor for discrimination. The second is that race is a social construction, a common consensus whose meaning can be changed through discussion, reflection and action. Previous research shows that preschool teachers are unsure of how to respond to issues regarding racial and ethnic discrimination in preschool. This study is based on a social constructivist perspective where we address the issue of whether skin color is a factor for discrimination in preschool. The study data consists of qualitative interview interviews that have been analyzed in two steps, first through a phenomenographic analysis method, then a social constructivist perspective. The results show that both educators and children are discriminated against on the basis of their race and ethnicity. The majority of respondents did not consider skin color to be a factor in discrimination in preschool. What we found most prominent in the study was that preschool teachers can not always identify situations where racism or discrimination takes place. Our perception of the problem is based on the fact that preschool teachers do not have sufficient tools to deal with and pay attention to racial and ethnic discrimination, which leads to them not gaining enough knowledge to assess when children are discriminated against on the basis of skin color. / Sverige identifierar sig som ett av världens mest jämlika och jämställda länder, och inom förskolan ska pedagoger aktivt arbeta med värdegrunden för att barn ska få en förståelse för människors lika värde. Forskningen visar att Sveriges självbild har föranlett till den färgblinda antirasism och att talan om ras eller hudfärg blivit tabu. Detta har bidragit till en falsk övertygelse om att man lagt rasismen bakom sig, när fokus läggs på den "riktiga rasismen" riskerar man att osynliggöra den vardagliga rasism och diskriminering som barn utsätts för. I vår studie har ras bemöts av förskollärarna  utifrån två ståndpunkter, den ena är med färgblindhet, att hudfärg inte är en faktor för diskriminering. Den andra handlar om att ras är en social konstruktion, ett gemensamt samförstånd vars innebörd går att ändra med hjälp av diskussion, reflektion och agerande. Tidigare forskning visar att förskollärare är osäkra på hur de ska bemöta frågor gällande ras- och etnisk diskriminering i förskolan. Den här studien utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv där vi adresserar frågan om  hudfärg är en faktor för diskriminering i förskolan. Studiens data består av kvalitativa intervjusamtal som har analyserats i två steg, först genom en fenomenografisk analysmetod, därefter ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Resultatet visar att både pedagoger och barn diskrimineras utifrån sin ras och etnicitet. Majoriteten av respondenterna ansåg inte att hudfärg var en faktor för diskriminering i förskolan. Det vi fann mest framträdande i studien, var att förskollärarna inte alltid kan identifiera situationer där rasism eller diskriminering försiggår. Vår uppfattning av problematiken grundar sig i att förskollärarna inte har tillräckliga verktyg för att hantera och uppmärksamma ras- och etniskt diskriminering, vilket leder till att dem inte får  tillräckligt med  kunskap för  att bedöma när barn diskrimineras utifrån hudfärg.

Samhällsdebatten och den kriminalpolitiska arenan har idag kommit att förknippa invandring med kriminalitet, inte minst i Tidöavtalet (2022) som lades fram av regeringen och dess samarbetsparti. Tidigare forskning har visat på att en rasifieringsprocess tagit plats i samhället, vilken gör personer med utländsk bakgrund till de “rasifierade andra”, åtskilda från majoriteten. Utifrån stämplingsteorin kan menas att de som uppfattas vara av utländsk bakgrund stämplas som kriminella, oavsett om de faktiskt är det. Detta möjliggör för att de kan behandlas annorlunda med mer ingripande åtgärder av flera instanser i samhället. Forskningen har bland annat visat på att de med utländsk bakgrund löper större risk att dömas till fängelse för vissa brottstyper än de med svensk bakgrund. Detta trots att diskriminering är förbjuden enligt lagstiftning och alla ska vara lika inför lagen. Det är rimligt att tänka sig att denna typ av diskriminering i samhället och hur samhällsdebatten går även har en påverkan på allmänhetens syn på straff. Därav intresserar sig denna studie för hur allmänhetens syn på straff ser ut, samt om det finns en diskriminerande tendens att döma utländska förövare till hårdare straff än svenska. Är vi verkligen lika inför lagen? Studien genomfördes med enkäter som delades ut till olika klasser på Stockholms Universitet. Dessa innehöll två vinjetter som beskriver två olika brottsfall, för vilket respondenterna sedan fick utdöma straff till förövarna. Två olika enkätversioner utdelades även, där endast etniciteten på förövaren varierades. Resultatet visar på att utländska förövare diskrimineras i vissa fall, men även att respondenterna tenderade att utdöma hårdare straff för förövare av samma etnicitet som en själv. Detta kan möjligen ses som ett uttryck för någon form av avståndstagande från handlingen. För den grövre brottstypen som skildrades, dödligt våld, var sambandet så pass otydligt att slusatsen drogs att då brottet framstår som av väldigt grov karaktär spelar etniciteten på förövaren inte någon markant roll.

Det huvudsakliga syftet med föreliggande studie har varit att undersöka den multietniska identifieringen och upplevelsen i Sverige. Studiens bidrag ur ett svenskt kontext ses särskilt värdefullt då tidigare forskning om etnisk identitet är begränsat sett till studier som fokuserar sig till just multietniska individer och ger dem en egen identitet. Tidigare forskning visar även att den multietniska identifieringen och upplevelsen skiljer sig från monoetniska. Därmed ämnar studien att undersöka den multietniska upplevelsen, såväl som vilka faktorer som ses betydelsefulla för identitetsskapandet. Studien har genomförts genom att utföra åtta intervjuer med individer som har en svenskfödd och en utlandsfödd förälder, mellan åldrarna 18-30. Empirin från intervjuerna har analyserats genom en tolkande fenomenologisk analys. I sin helhet har även studiet antagit en fenomenologisk ansats i syfte att ta fasta på informanternas levda erfarenhet och upplevelser. Vidare har resultatet analyserats utifrån studiens teoretiska ramverk som utgörs av Richard Jenkins (2014) sociala identitetsteori, med ett komplement från Peter Burkes (1991) teori om identitetshantering, samt Joane Nagels (1994) teori om etnisk konstruktion. Studiens resultat och analys synliggör att den multietniska identifieringen och upplevelsen skiljer sig mellan multietniska individer i Sverige och att yttre attribut, omgivning och umgänge, relation till kultur samt språk är särskilt betydelsefulla faktorer i den multietniska identitetsprocessen. Samtliga faktorer finns närvarande i informanternas liv, men påverkar i varierande grad deras identitetsskapande på grund av interpersonella skillnader relaterade till självförtroende och självkänsla. Samtidigt framkommer det att det svenska samhällets strukturer och normer tydligt inramar den multietniska identitetsprocessen genom att olika föreställningar om svenskhet internaliseras och att olika maktstrukturer aktualiseras i informanternas liv, vilket villkorar informanternas identitetsskapande.

Denna studie handlar om vägledning ur ett etniskt perspektiv. Syftet med denna studie är att undersöka hur den sökande ser på vägledningen samt hur den sökande anser sig bli bemött och förstådd av vägledaren. Vi vill också undersöka hur vägledningen utförs med individer som har en utländsk bakgrund på ett Lärcenter i södra Sverige. Våra forskningsfrågor är följande: Hur utförs vägledning med individer som har en utländsk bakgrund? Vad är den vägledningssökandes respektive vägledarens uppfattning av vägledningen i ett etniskt perspektiv? I vårt arbete har vi gjort en kvalitativ undersökning där vi har videoinspelat fyra vägledningssamtal. I två av samtalen var informanterna födda i Sverige och i två av samtalen var informanterna utländskt födda. Vi har därefter gjort semistrukturerade intervjuer med både informanterna och vägledaren. I resultatet kom vi fram till att språket, kroppsspråket, information om utbildningsväsendet samt respekt för den andres kulturella identitet var aspekter som vägledaren betonade och använde sig av i vägledningen. Vår studie visar hur vägledning ur ett etniskt perspektiv kan se ut.