Föräldrars delaktighet i omvårdnaden av barn på sjukhus har inte alltid varit självklart. I Sverige styrs föräldrars delaktighet i omvårdnaden av sitt barn på sjukhus av flera olika lagar och föreskrifter. I mitten av 1900-talet kom flera bevis om hur skadlig en lång separation mellan barn och föräldrar var för barnen. Barn upplever ofta kontakt med sjukvården som skrämmande, och det är viktigt för dem att ha stöd av sina föräldrar. Patient- och familjecentrerad vård är viktigt för en framgångsrik anknytning mellan barn och föräldrar. En bra anknytning är avgörande för hjärnans utveckling och barnets förmåga till stresshantering vilket påverkar barnets allmänna utveckling och framtida hälsa. Anknytningen är också viktig för att föräldrarna ska känna sig trygga i sin föräldraroll. Vårdpersonalen har en viktig uppgift att informera föräldrarna, hjälpa hantera den stress som kan uppstå i samband med barnets vårdbehov samt ge stöd till aktivt deltagande i barnets omvårdnad. Syftet var att belysa faktorer som påverkar föräldrars delaktighet i omvårdnad av deras barn på en neonatal- eller barnintensivvårdsavdelning. En litteraturöversikt har valts som metod för arbetet för att besvara syftet. Vetenskapliga databaser har sökts igenom vilket resulterade i 16 relevanta vetenskapliga artiklar. En kvalitetsbedömning av de inkluderade vetenskapliga artiklarna har genomförts och resultatet presenteras utifrån stöd i form av en integrerad analys. Det fanns varierande omfattning hur mycket delaktig föräldrarna har varit beroende på avdelning, barnets hälsotillstånd och i vilket land studierna var gjorda. Resultaten visade att många faktorer påverkar om och i vilken utsträckning föräldrar deltog i omvårdnaden och att det var uppskattat när hälso- och sjukvårdpersonal tog initiativ att involvera föräldrarna i omvårdnaden av barnet. Föräldrar och hälso- och sjukvårdspersonal har en gemensam positiv inställning till att föräldrar är delaktiga i omvårdnaden av det egna barnet. Resultatet lyfter att det är viktigt att föräldrarna är delaktig i omvårdnaden för att minska stressen hos föräldrarna, samt att föräldrar upplever trygghet och kan vara ett stöd för sitt barn. Det är viktigt för hälso- och sjukhuspersonal att de förstår att faktorer som information, kommunikation och samarbete med föräldrar såväl som en miljö som främjar interaktion mellan barn och föräldrarna påverkar föräldrarnas delaktighet.

Att bli förälder till ett svårt sjukt barn som behöver vård på en neonatal intensivvårdsavdelning gav upphov till en mängd känslor. Det fanns beskrivet att som förälder vara oförberedd på komplikationer och när förlossningen inteblivit som förväntat kunde det ge upphov till känslor av besvikelse och en förlust av föräldrarollen. På en neonatal intensivvårdsavdelning vårdas förtidigt födda och svårt sjuka nyfödda barn. I familjecentrerad neonatalvård är flexibilitet, respekt, samarbete och stöd värdegrunder. Det sågs som en självklarhet ur ett familjecentrerat perspektiv att föräldrarna aktivt deltog i sitt barns vård. Personalens uppgift var att uppmuntra föräldrarna att delta i vården av sitt barn. Att ge föräldrarna information,undervisning och känslomässigt stöd främjade anknytningen och stärkte föräldrarollen. Syftet var att beskriva föräldrars upplevelse när deras svårt sjuka barn vårdas på en neonatal intensivvårdsavdelning. En litteraturöversikt användes för att besvara syftet. Via databaser söktes 16 vetenskapliga artiklar fram som granskades. Fynden i artiklarnas resultat delades upp i fyra kategorier med underrubriker, dessaresultatpresenterades integrerat. I resultatet framkom att tidig kontakt och ingen separation mellan föräldrar och barn främjade anknytningen. Informationens betydelse var av stor vikt för föräldrarna där bristen på information bidrog till känslor av ensam-och övergivenhet. Att få ett tryggt mottagande där hela familjen togs om hand och där föräldrarna med hjälp av personalens stöd, kunskap och uppmuntran fick vara delaktiga i sitt barns vård upplevdes som positivt. Miljön på en neonatal intensivvårdsavdelning upplevdes som ett hinder för delaktighet. Många starka känslomässiga upplevelser såsom chock, sorg, ångest, rädsla, skuldkänslor, hjälplöshet och stress uppkom hos föräldrarna när deras svårt sjuka barn behövde vård på en neonatal intensivvårdsavdelning. Det uppskattades av föräldrarna om personalen var omtänksam, gav känslomässigt stöd, visade medkänsla samt var mild, vänlig och artig. Att få ett svårt sjukt barn som behöver vård på en neonatal intensivvårdsavdelning gav upphov till en mängd upplevelser hos föräldrarna. Som sjuksköterska var det av stor vikt att bistå föräldrarna med åtgärder som främjade anknytningen, att det gavs en tydlig information och att det skapades gynnsamma förutsättningar för att underlätta kommunikationen. Det var också viktigt att hjälpa föräldrarna så att de blev delaktiga i sitt barns vård samt att det gavs ett känslomässigt stöd så att föräldrarna kunde känna sig trygga och säkra i omvårdnaden av sitt barn.På en neonatal intensivvårdsavdelningdär vården hela tiden är under utveckling är det av stor vikt att fortsätta undersöka hur föräldrar upplever vården av sitt barn.

Bakgrund Föds ett barn prematurt eller sjukt kan det behöva vård på en neonatalavdelning där man vårdar barn som behöver hjälp i början av livet på grund av sjukdom eller komplikation. Föräldrar och familjemedlemmar ses som en viktig resurs i omvårdnaden och uppmanas att vara hos sitt barn dygnet runt, och ha ett aktivt deltagande i barnets vård. Sjuksköterskans ansvar på neonatalavdelningen innefattar att göra föräldrar delaktiga i omvårdnaden av sitt barn och stärka dem i sin föräldraroll. Syfte Syftet med studien var att beskriva föräldrars upplevelse av delaktighet i omvårdnaden av det egna barnet på neonatalavdelningar, samt vilka faktorer som hindrar eller möjliggör delaktighet Metod Litteraturöversikt användes som metod. Resultatet bygger på 17 vetenskapliga artiklar som inhämtades i databaserna PubMed och CINAHL. Resultat Resultatet presenteras i fyra huvudteman utifrån begreppet delaktighet, dessa är: Delaktighetens betydelse för att växa in i föräldrarollen, Betydelsen av hud mot hudvård, Sjuksköterskans roll för att möjliggöra delaktighet och Vårdmiljöns betydelse för delaktighet. Föräldrar som vårdar sina barn på en neonatalavdelning upplever både hinder och möjligheter att vara delaktiga i sina barns omvårdnad. Slutsats Hud mot hudvård och delaktighet stärker föräldrarollen. Stöd, adekvat information och kommunikation och välkomnande vårdmiljö var faktorer som möjliggjorde för föräldrarna att känna sig delaktiga i det egna barnets omvårdnad. När föräldrar upplevde brister i stöd och kommunikation och inte gavs möjligheter att vara nära sitt barn samt upplevde miljön som ogästvänligt påverkades upplevelsen av delaktighet negativt. Föräldrarna ansåg att sjuksköterskorna hade en viktig roll i att skapa förutsättningar för delaktighet.

Bakgrund I en del familjer runt om i världen diagnostiseras barn med cancer. Föräldrarna till det sjuka barnet ställs då inför en ny och utmanande livssituation när cancerdiagnosen träder in i deras liv. Ett flertal faktorer spelar in i hur konsekvenserna ter sig och hopp är en viktig del i processen. Syfte Syftet var att beskriva upplevelsen av att vara förälder till ett barn med cancer. Metod För detta arbete valdes litteraturöversikt som design vilken innefattar vetenskapliga artiklar. Detta för att kunna sammanställa befintlig forskning inom ämnesområdet. En kvalitetsgranskning samt integrerad analys genomfördes av dem artiklar som ingick i resultatet. Artiklarna söktes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Resultat Dataanalysen resulterade i fem teman: Psykologiska effekter, arbete och ekonomi, hoppets inverkan, påverkan på familjen och informationsbehov. De psykiska påfrestningar som majoriteten av föräldrarna uppgav i berörda studier var ångest, depression, rädsla, chock samt ovisshet. Många upplevde en ekonomisk börda samt en försämrad ekonomisk situation till följd av sitt barns sjukdom. Hopp visade sig ha en stark inverkan i bearbetningsprocessen där merparten föräldrar angav att hopp var väldigt viktigt. Positiva aspekter såsom stärkta familjerelationer framträdde. Kunskap kring sjukdomen, behandling och omvårdnad påvisades vara de områden flest föräldrar önskade information kring. Slutsats Att som förälder tvingas genomgå sitt barns cancersjukdom medför konsekvenser på flera plan. Psykiska påfrestningar som depression och ångest är vanligt förekommande och ekonomin kan drabbas hårt till följd av minskat antal arbetstimmar. Det sociala samlivet kan förändras på olika sätt och genom en ökad kunskap hos vårdpersonal kan föräldrarnas behov av information och möjlighet att känna hopp tillgodoses på ett professionellt och individanpassat sätt. Därmed kan den bästa möjliga vård bedrivas. Det framkom även att upplevelsen leder till positiva förändringar, såsom stärkta relationer och en ny syn på livet.

Cirka 300 barn per år i Sverige insjuknar i cancer. Upplevelsen av att ens barn diagnostiseras och behandlas för cancer är något av det svåraste som kan drabba en förälder. Barn får andra former av cancer än vuxna och behandlingen är ofta lång och påfrestande. I sjuksköterskans ansvarsområde ingår att ha en dialog med patient och närstående samt att ge stöd under behandlingen. Genom att sjuksköterskan stödjer föräldrarna under barnets behandling ger det föräldrarna möjlighet till att på bästa möjliga sätt ta hand om sitt barn. Syftet med studien var att beskriva föräldrars upplevelse av stöd från sjuksköterskan under tiden då deras barn behandlades för cancer.

SAMMANFATTNING Bakgrund Fetma är ett folkhälsoproblem som har ökat i hela världen och utgör ett hot mot folkhälsan. Fetma drabbar vuxna såväl barn och är en bidragande faktor till ett flertal, livshotande sjukdomar. Skolsköterskan har en central roll i det preventiva arbetet mot detta problem och det är betydelsefullt med tidig diagnostisering och uppföljning, som bör ske i samråd med barnens föräldrar. Genom detta ökar chansen till god behandling samt tillfrisknande. På samhällsnivå genererar detta en friskare befolkning samt minskar sjukvårdskostnaderna för hela samhället. Syfte Syftet var att beskriva skolsköterskans preventiva arbete mot barnfetma. Metod En litteraturöversikt genomfördes, i syfte att sammanfatta aktuell, vetenskaplig fakta som berör området. Efter 16 framtagna artiklar, från databaserna, PubMed och Cinahl, analyserades de och fördes in i en matris. Matrisen fungerade som underlag för resultatet. Resultat I resultatet åskådliggjordes fem huvudområden. Skolsköterskans förutsättningar i sitt arbete, där hennes yrkesroll i skolan, innebar en nyckelposition, Föräldrautbildning, där föräldrar har inverkan på barnens dagliga beteende, Motiverande samtal, som fungerar vägledande och motiverar både barn och föräldrar till ett hälsosammare liv utan att berörda känner sig kritiserade. Skolsköterskans samverkan med andra yrkeskategorier är betydelsefulla när skolsköterskan saknar kunskap inom området. Slutligen sågs svårigheter i skolsköterskans preventiva arbete, påverkat av samhällets, föräldrars och skolsköterskans syn på problemet. Slutsats Skolsköterskans centrala roll i skolan är en informativ och vägledande funktion för en hälsosam livsstil, med rätt kost och motion. Hens preventiva arbete är betydelsefullt då hen kan påverka inte bara individen utan också hela samhällets nästa generation.

Introduktion: Förekomsten av barncancer globalt varierar från 50 till 200 fall per miljon barn. När ett barn drabbas av en cancersjukdom påverkas hela familjen, och att vårda ett barn med cancersjukdom kan innebära en stor börda för föräldrarna. Föräldrarna kan under barnets cancersjukdom utveckla fysiska och psykiska symtom som orsakar en försämrad livskvalitet. Syfte: Att identifiera föräldrars behov av stöd när deras barn drabbats av en cancersjukdom. Metod: En litteraturöversikt utförd med studier av deskriptiv kvalitativ design. Resultat: Litteraturöversikten identifierade fyra teman av behov; Socialt stöd, information, tillit och att involveras i barnets vård. Inom socialt stöd identifierades internt socialt stöd och externt socialt stöd. Inom temat information diskuterade föräldrarna behovet av att vara välinformerade. Inom temat tillit identifierades tre olika strategier; positivt tänkande, hopp och religion. Vid analys av att involveras i barnets vård framkom en önskan att inkluderas i beslut och en upplevelse av hjälplöshet. Slutsats: Syftet med litteraturöversikten var att identifiera föräldrars behov av stöd när deras barn drabbats av en cancersjukdom. Litteraturöversiktens resultat genomsyrades av fyra huvudsakliga teman av behov: socialt stöd, information, tillit och att involveras i barnets vård,som kan betraktas vara strategier för ökat välmående och minskade hälsokomplikationer. Resultatet kan implementeras kliniskt inom den pediatriska onkologiska vården för att ge heltäckande vård utifrån teorin om familjecentrerad omvårdnad. Nyckelord: Barn, cancer, föräldrar, behov, stöd

Bakgrund: Övervikt och fetma är ett problem som ökar världen över och ses som en oroväckande trend hos framför allt barn. Föräldrar till barn med övervikt bär ett stort ansvar gentemot sina barn hälsa. Barn med övervikt riskerar fortsatt övervikt i vuxen ålder, att drabbas av sjukdomar relaterade till övervikt samt att utsättas förmobbning. Syfte: Att belysa föräldrarnas upplevelse av att ha ett barn med övervikt. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats genomfördes. Artiklarna söktes fram i databaserna PubMed och CINAHL, vilket resulterade i 579 artiklar. Resultatet grundas på analys av Bettany-Saltikov & McSherry´s nio stegs metod och tio kvalitativa vetenskapliga artiklar ingick i resultatet. Resultat: I resultatet framkom det att föräldrarna kände ett stort ansvar för sina barns hälsa men att övervikt var ett ömt ämne att prata om. Där känslor av skuld och skam men även att misslyckas i föräldraskapet. Föräldrar önskade att träffa andra i samma situation och att det kunde bringa en känsla av samhörighet. Resultatet redovisas genom tre kategorier: Ansvar för barnets övervikt, Skuldkänslor och oro och Information om barnets övervikt frambringar känslor. Slutsats: Fler aspekter behöver beaktas hos föräldrar till överviktiga barn. Vårdpersonal ska med sin kunskap och kompetens stödja föräldrarna att uppnå god hälsa hos sina barn. Viktigt är att inte öka känslan av skuld och skam hos föräldrarna, som i sin tur kan resultera i en känsla av misslyckande. Kunskap och kännedom om föräldrarnas upplevelse kan förebygga dessa känslor och i stället skapa förutsättningar för vårdande relationer mellan distriktssköterska och föräldrarna.

Introduktion: För tidigt födda barn som vårdas på en neonatalvårdsavdelning är känsliga för stimuli. Delaktiga föräldrar är en förutsättning för den vård som barnet får. Musikterapi har positiv inverkan på det för tidigt födda barnet och kan hjälpa familjen med förbättrad anknytning och kommunikation. Det är av intresse att höra föräldrarnas upplevelser av musikterapi i samband med smärtsamma procedurer på barnet. Syfte: Att beskriva föräldrars upplevelse av musikterapi i samband med blodprovstagning på barn som vårdades på en neonatalvårdsavdelning. Metod: Kvalitativ intervjustudie där datainsamlingsmetod utgjordes av semistrukturerade intervjuer med påföljande innehållsanalys. Resultat: Totalt genomfördes sju interventioner vilket resulterade i åtta intervjuer. I dataanalysen framkom åtta kategorier. Dessa var (1) föräldrarna upplever att musikterapi ger sinnesro och en avledning från proceduren, (2) föräldrarna upplever att barnet var tryggt under proceduren, (3) föräldrarna upplever att blodprovstagning blir lättare att genomföra när musikterapi finns med, (4) föräldrarna upplever att musikterapin är till hjälp när de ska stötta sitt barn, (5) föräldrarna är nöjda med interventionens utformning, (6) föräldrarna upplever avstämning nödvändig för att klargöra deras delaktighet under proceduren, (7) föräldrar upplever musikterapeuten som ett stöd och (8) föräldrar upplever att vissa praktiska moment kan vara utmanande. Slutsats: Musikterapi i samband med blodprovstagning på för tidigt födda barn skänker föräldrarna sinnesro och ökar deras närvaro med sitt barn samt stöttar dem i föräldrarollen. Föräldrar upplever att blodprovstagningen blir lättare att genomföra och att deras barn är lugnt och tryggt under proceduren när musikterapi finns med.

Alla kommer någon gång drabbas av ett dödsfall av en nära anhörig och den efterföljande sorgen, ändå upplevs sorg som något som är svårt att prata om och dela med sig av. Denna uppsats undersöker hur föräldrar upplever sorgen efter deras barns bortgång genom att analysera fyra memoarer skrivna av sådana föräldrar. I synnerhet studeras sorgens förlopp över tid samt vilka aktiviteter som förekommer i sorghanteringen. Materialet bearbetas genom en konventionell kvalitativ innehållsanalys för att låta föräldrarnas framställning av sorgen stå i centrum. Resultatet visar att förlusten av ett barn innebär en stor omställning för föräldrarna som pågår under en lång tid. Sorgens förlopp delas in i fyra stadier. Det första stadiet fokuserar på föräldrarnas direkta reaktion på dödsfallet, vilket beskrivs som en chock. Det andra stadiet lyfter de sekundära förlusterna som flera drabbas av, samt ångesten att något annat hemskt ska hända. Det tredje stadiet beskriver känslan av ensamhet som de sörjande upplever, början på återgången till en vardag samt en omnavigering av vad det innebär att vara förälder. Det fjärde stadiet präglas av acceptans, lärdomar av sorgen samt insikten att skribenterna alltid kommer att vara föräldrar till sina barn. Under samtliga stadier används olika aktiviteter för att hantera sorgen. Dessa aktiviteter har antingen en distraherande eller sorgbearbetande funktion och båda kategorierna behövs vid olika tillfällen. Resultatet lyfter likheter mellan skribenternas berättelser samtidigt som individuella skillnader också framhävs för att illustrera att en sorg inte är identisk med en annan. I diskussionen jämförs resultatet med tidigare forskning om sorg samt Meads identitetsteori och Goffmans stigma för att förklara vad sorg innebär för individerna i en social kontext och hur aktiviteter för sorghantering kan liknas med och skiljas från copingstrategier.