Den förändrade arbetsmarknaden har lett till att kravet på att ungdomar går ut gymnasiet har blivit större. För elever som inte fullföljer sin gymnasieutbildning ökar risken att hamna i ett utanförskap, vilket medför en stor samhällskostnad. Det är således centralt för skolan att arbeta förebyggande för att förhindra skolavhopp. Här spelar motivationen hos elever en avgörande roll i att undvika avbrott från skolan.Studiens syfte är att undersöka hur omotiverade gymnasieelevers kan finna motivation till att fullfölja sina studier. Utifrån detta har följande frågeställningar ställts; Hur kangymnasieelevernas utveckling beskrivas i termer av förändrad motivation? Vilka faktorer är avgörande för att elevers motivation att studera ska stärkas?För att besvara studiens syfte har en kvalitativ metod tillämpats och sex semistrukturerade intervjuer på gymnasieelever har genomförts. Den insamlade empirin har analyserats med hjälp av motivationsteorin Self-Determination theory. Resultatet visar att motivation är föränderligt och att tre komponenter är avgörande för elevers nivå av motivation; självbestämmande, kompetens och samhörighet. Vidare spelar personer i elevernas omgivning en roll i hur väl dessa faktorer uppnås.

SammanfattningRengbo, Anna & Edlund, Christine. (2020). EHM – en ledstjärna i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragStudien förväntas bidra med kunskap om hur skolpersonal ser på begreppen hälsofrämjande och förebyggande arbete samt vilka olika uppfattningar det finns om vad detta arbete innebär. Denna kunskap skulle kunna användas som utgångspunkt för planering av skolans utbildningsbehov inom området. För den undersökande skolans del blir studien också en utvärdering av elevhälsomötet (EHM), som mötesmodell och bidrag till skolans hälsofrämjande och förebyggande arbete. Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att öka kunskapen om vilka olika uppfattningar det finns bland pedagoger och elevhälsa kring vad hälsofrämjande och förebyggande arbete innebär och huruvida EHM kan bidra till att utveckla detta arbete. Studien utgår från följande frågeställningar:•Vilka olika uppfattningar finns om vad hälsofrämjande och förebyggande arbete är bland skolpersonal? •Vilka olika uppfattningar finns om EHM:s möjlighet att utveckla verksamhetens hälsofrämjande och förebyggande arbete?TeoriFör att tolka resultatet i studien har det systemteoretiska perspektivet använts. Vi har genom att rikta blicken mot helheter, mönster och sammanhang undersökt på vilka nivåer; individ-, grupp- eller organisationsnivå, som uppfattningar om hälsofrämjande och förebyggande arbete ligger på. Genom att titta på kontexten, hur företeelser hänger samman och påverkar varandra samt betydelsen av att ha ett öppet system, så har uppfattningar om hur arbetsmodellen EHM kan bidra till det hälsofrämjande och förebyggande arbetet tolkats.MetodDet empiriska materialet har samlats in genom kvalitativa intervjuer. Sex semistrukturerade intervjuer har genomförts med; tre pedagoger från olika årskurser, specialpedagog, kurator och speciallärare i matematik på en skola. Den insamlade empirin har sedan bearbetats med inspiration av en fenomenografisk ansats.ResultatResultatet visar på tre olika sätt att uppfatta begreppen hälsofrämjande och förebyggande arbete - som två olika begrepp, som samma begrepp eller som två diffusa begrepp. Hälsofrämjande arbete uppges i huvudsak vara aktiviteter på grupp- eller organisationsnivå, som att skapa ett bra klassrumsklimat präglat av elevinflytande, arbetsro och goda relationer, samtalsgrupper kring nätetik, källkritik och pubertet samt god samverkan mellan elevhälsa och pedagoger kring elever. Förebyggande arbete beskrivs oftare som aktiviteter på individnivå, som tidig kontakt med vårdnadshavare kring frånvaro, kartläggning av elever och tidiga insatser. EHM bidrar, enligt respondenterna, till det hälsofrämjande och förebyggande arbetet på skolan genom att gynna kollegialt lärande, nyttja det tvärprofessionella perspektivet, generera nya tankar, ge förutsättningar för tidiga insatser och påverkansmöjlighet samt en upplevelse av gemensamt ansvar och mindre stress. Utmaningar som lyfts fram i samband med EHM är att all personal i verksamheten inte deltar, att det är för långt mellan mötestillfällena och att det inte sker någon tydlig uppföljning kopplat till det som diskuteras.Specialpedagogiska implikationerStudien visar att det finns olika uppfattningar om vad begreppen hälsofrämjande och förebyggande betyder. Specialpedagogen har en viktig roll i att klargöra dessa begrepp för att skapa samsyn inom verksamheten. Det tvärprofessionella perspektivet framkommer vara viktigt i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet, liksom kollegialt lärande. Allas kompetenser måste nyttjas på rätt sätt och specialpedagogen behöver vara aktiv i sin handledarroll. Enligt respondenterna bidrar EHM till det hälsofrämjande och förebyggande arbetet på den aktuella skolan. Som specialpedagog kan du sprida kunskap om och förankra modellen.

Då konflikter är en del av livet ville vi med denna studie ta reda på hur fritidslärare hanterar och löser konflikter samt hur de använder konflikthantering som en grund för lärande för eleverna i de lägre åldrarna på fritidshemmen. Då vi båda på ett eller annat sätt varit i kontakt med olika fritidshem kunde vi se att konflikter var något som uppstod konstant. Vi ansåg att det skilde sig i hur fritidslärare agera i olika konfliktsituationer och tyckte därför ämnet var intressant och viktigt att utforska. För att arbetet kring konflikthantering ska bli bättre och utvecklas är det viktigt att kunna se hur det ser ut i dagsläget. Vi kan med denna studie ge en bild av styrkor och svagheter som rådet kring konflikthantering inom fritidshemmet. Vi använde oss utav kvalitativ metod där vi genomförde enskilda intervjuer med sju verksamma fritidslärare för att få ta del av deras tankar om konflikter och konflikthantering. För att hjälpa oss stärka våra tolkningar av empirin använde vi oss av det sociokulturella perspektivet då det beskriver olika strategier och metoder som vi ansåg relevanta för vår studie.I resultatet framkom det att fritidslärarna hade en snarlik syn på tillvägagångssättet vid konflikter. Det förebyggande arbetet, så som värdegrundsarbete, sociala relationer, är centralt på samtliga fritidshem. Fritidslärarnas roll som medlare och “hjälpverktyg” var också något som de sju respondenterna var överens om. Den kunskap fritidslärarna har kring konflikter och konflikthantering kommer mestadels, eller enbart, från erfarenhet. De alla var överens om att grundlärarutbildningen bör ha en mer omfattande kurs rörande konflikthantering.

Flickor inom autismspektrumtillstånd (AST) tenderar att missas eller diagnostiseras senare än pojkar inom AST. I Barnombudsmannens årsrapport från (2016) framkommer att det är fler pojkar jämfört med flickor som diagnostiseras med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) och att flickor med NPF får sina diagnoser senare än pojkar. Flickors symtom uppmärksammas inte på samma sätt som pojkars, vilket kan leda till en del svårigheter för flickor som exempelvis depression, ätstörning och skolfrånvaro (Kopp, 2010). Det är av vikt att personal i förskolan har tillräckligt med kunskap kring flickor inom AST för att kunna upptäcka dem i god tid och erbjuda det stöd som behövs (Hedvall, 2014).Denna studies syfte är att synliggöra flickor inom AST i fem förskolor, detta genom att belysa pedagogers och specialpedagogers upplevelser kring skillnader i symptomspresentation mellan pojkar och flickor. Syftet är även att undersöka om det finns svårigheter med att upptäcka flickor med autism och vad de upplever att det kan bero på, samt specialpedagogens roll i det förebyggande arbetet. Detta genom följande frågeställningar:•Vilken kunskap finns kring flickor inom autismspektrumtillstånd i de studerande förskolorna?•Finns det könsskillnader i upptäckten av förskolebarn med AST, om så är fallet vilka orsaker kan det bero på?•Hur arbetar specialpedagogen förebyggande i arbetet med flickor inom autismsspektrumtillstånd?Vi har knutit an vår studie till Thomas Brantes professionsteori och de fyra begreppen; legitimitet, förtroende, auktoritet och autonomi som beskriver olika professioners villkor. Professionsteorin gjorde att vi kunde koppla samman specialpedagogens roll och uppdrag till förskollärarnas syn på specialpedagogen och dennes kunskap.Studien är inspirerad av den vetenskapsfilosofiska ansatsen fenomenologi med livsvärldsansatsen som utgångspunkt. Det är en kvalitativ studie som består av semistrukturerade intervjuer med förskollärare och specialpedagoger. Resultatet visar att förskollärarnas kunskapsnivå kring flickor inom AST varierar men att den överlag är låg. Detta kompletterar tidigare forskning som visar att lärare har en svag till acceptabel kunskapsnivå om AST (Haimour & Obaidat, 2013). Majoriteten av deltagarna lyfter fram att de mött fler pojkar än flickor inom AST och att pojkars symtom är lättare att känna igen än flickors. Båda professionerna upplever att de inte fått tillräcklig kunskap kring detta under sina utbildningar. Den kunskap som de införlivat har de inhämtat genom att de mött barn inom AST och att de själva sökt kunskap kring fenomenet. Detta stämmer överens med tidigare forskning som visar att lärares egen kunskapssökning i området har en positiv påverkan på lärares kunskaper (Young, Mannix McNamara & Coughlan, 2017). Specialpedagogerna lyfter fram att de genom handelning och fortbildning arbetar förebyggande medan förskollärarna betonar att de saknar specialpedagogen som utbildare och kunskapsförmedlare. Det framkommer även att det saknas en samsyn om vad ett förebyggande arbetet innebär.Slutsatsen är att det behövs mer forskning kring flickor inom AST och en ökad kunskap hos förskolans personal. Utbildningarna bör inkludera kurser inom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) för att kunna öka kunskapen hos förskollärarna och specialpedagogerna.

Syftet med examensarbetet har varit att undersöka specialpedagogensuppdrag som del av elevhälsans uppdrag. Studien har vilat på en kvalitativansats där empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med tiospecialpedagoger i grundskolan och gymnasiesärskolan från åtta olika skolori samma kommun. Resultaten av studien visar att specialpedagogerna arbetari mycket liten skala med förebyggande och hälsofrämjande arbete. Ettmönster som framkom var att elevhälsans arbete bestod till större delen avåtgärder istället för det förebyggande hälsoarbetet gentemot eleverna. Ettannat mönster var att samarbetet mellan specialpedagoger och övrigaprofessioner fungerade väl, vilket den övriga forskningen också visar. Engemensam samsyn på att skapa en god lärmiljö lyftes som avgörande för godelevhälsa.

I stor omfattning har psykisk ohälsa sedan mitten av 1900 talet ökat bland barn och unga. Unga med återkommande psykosomatiska symtom har fördubblats varav förskrivningen av depressiva läkemedel har haft en kraftig ökning. Syftet med studien är således att få större kunskap för skolkuratorers syn på psykisk ohälsa bland grundskoleelever och hur skolkuratorer arbetar kring problemet i förebyggande syfte. Studiens teoretiska utgångspunkter stödjer sig på Svenssons m.fl. (2013) definition av handlingsutrymme och teoretiska verktyg: möte och bemötande, interaktion och kommunikation, roller och relationer. Studiens metodologiska utgångspunkt är en kvalitativ metod som understödjer avsikten att forma nyanserad kunskap om skolkuratorers syn på och preventiva arbete för psykisk ohälsa. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har 5 semistrukturerade intervjuer genomförts med skolkuratorer från 5 olika grundskolor. Resultatet visar att psykisk ohälsa kan beskrivas på flertal olika sätt. Bortsett från dess psykosomatiska besvär, beskrivs psykisk ohälsa som ett hinder i den enskilda individens vardag. Det förebyggande arbetet rör sig således på individ-, grupp- och organisatorisk nivå och utförs delvis genom samarbetes och bemötande aspekter samt uppföljningsinsatser.

SAMMANFATTNING Bakgrund De senaste åren har antalet fall av klamydia, Humant immunbristvirus (HIV), gonorré och syfilis ökat i Sverige. Vad gäller klamydia och gonorré har den största ökningen skett bland ungdomar och unga vuxna som är i åldern 15-24 år. Effektiva förebyggande insatser existerar i nuläget, men antalet fall av ovanstående sexuellt överförbara infektioner (STI) fortsätter att öka. Syfte Syftet var att beskriva det förebyggande arbetet med att förhindra sexuellt överförbara infektioner bland ungdomar och unga vuxna i åldrarna 15-24 år i en storstad. Metod Studien utgick från kvalitativa intervjuer med en deskriptiv ansats. Vid två intervjuer medverkade två personer från verksamheterna vilket resulterade i att nio personer intervjuades vid sju intervjutillfällen. Inklusionskriterierna för att få medverka i studien var att respondenterna arbetade inom professionella verksamheter som arbetade förebyggande mot STI hos ungdomar och unga vuxna. Sju intervjuer genomfördes. Resultat Resultatet redovisades utifrån ett antal huvudkategorier med tillhörande underkategorier. I det förebyggande arbetet med att förhindra spridning av STI var utbildning, information och att ständigt aktualisera ämnet tre centrala begrepp. Bland annat använde verksamheterna sig av metoder så som utåtriktad verksamhet, massmedia, kondomutdelning och personliga möten för att nå målgrupperna. Resultatet visade även brister som respondenterna ansåg fanns i det förebyggande arbetet och vad respondenterna ansåg behövde utvecklas inom området. Slutsats När föreliggande studie gjordes fanns ett flertal aktörer som arbetade med att på olika sätt hålla frågan om STI på dagordningen. Skolan visade sig ha en betydande roll i mötet med ungdomar och unga vuxna. Sex- och samlevnadsundervisningen i skolan var en viktig grund för ungdomar och unga vuxnas sexuella hälsa samt levnadsvanor. För att förändra ungdomar och unga vuxnas sexuella riskbeteenden krävdes inte bara en större kunskap utan också en förändring av beteenden i praktiken.

Syftet med denna kvalitativa studie är att beskriva hur förebyggande arbete mot läs- och skrivsvårigheter sker i praktiken med kartläggningsmaterialet LegiLexi, i årskurserna F-3.  Genom att lyfta fram några lärares och speciallärares uppfattningar om att upptäcka, samt förebygga läs- och skrivsvårigheter, vill jag bidra med kunskap om hur detta arbete kan se ut. Jag är även intresserad av att undersöka återkoppling till eleverna utifrån LegiLexis resultat. Studiens fyra frågeställningar handlar om att upptäcka och förebygga läs- och skrivsvårigheter, samt om återkoppling till elever. LegiLexi är en icke vinstdrivande stiftelse som har utformat ett digitalt kartläggningsmaterial inom läsning, som baserar sig på forskning och beprövad erfarenhet. LegiLexi utvecklades efter inspiration från Response to intervention (RTI) och formativ bedömning. LegiLexi bygger på den väletablerade teoretiska modellen The simple view of reading (Gough & Tunmer 1986), vilken förklarar läsningens olika delar. Denna studie tar sin utgångspunkt i samma teoretiska modell och bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med nio respondenter. De transkriberade intervjuerna har analyserats med stöd av Braun och Clarkes (2006) modell för tematisk analys. Detta har genererat fem olika teman: Ett finmaskigt nät, Lärare behöver och efterfrågar fortbildning, Återkoppling till eleverna varierar, Evidensbaserade och strukturerade insatser underlättas, samt Föräldrar som resurs. Slutsatsen är att respondenter beskriver ett arbete som verkar mer inspirerat av RTI, än av formativ bedömning. De flesta insatser riktade till elever med störst svårigheter genomförs av speciallärare utanför klassrummet. Inom RTI motsvarar detta tier 3, medan insatser i mindre grupp (tier 2) och i klassrumsundervisning (tier 1) beskrivs mer sällan.

Arbetet går ut på att undersöka 8 undervisande lärares uppfattningar om talrädsla i skolan och organisatoriska förutsättningar och hinder för att kunna arbeta förebyggande mot talrädsla. Undersökningen är kvalitativ med semistrukturerade intervjuer och innehållsanalys som metod. Resultatet visar att deltagande informanter ger liknande svar. Informanternas svar visar på att förutsättningarna att arbeta för att motverka talrädsla behöver utvecklas. Det finns även organisatoriska förutsättningar och hinder som kan förbättras.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) rapporterar att allt fler unga begår brott. Trots att tidiga insatser och förebyggande åtgärder har identifierats som nyckeln för att minska ungdomsbrottsligheten, finns det brist på resurser och kunskap för att effektivt implementera detta. Samtidigt som samhällets strukturer begränsar ungdomar och deras individuella möjligheter att motstå brottslighet. Syftet med denna studie var att genom intervjuer med socialsekreterare utforska deras syn på "hinder" och "möjligheter" för unga människor när det kommer till brottslighet, samt den roll som relationen spelar i deras arbete med denna målgrupp. Resultatet tyder på att det finns mycket kvar att göra för att socialtjänsten ska kunna arbeta förebyggande i praktiken, samt att om ett positivt paradigmskifte ska vara möjligt krävs det att fokus förskjuts från att släcka bränder och repressiva åtgärder till ett mer förebyggande arbete som stärker ungdomars möjligheter att motstå eller ta sig ur brottslighet. Samtidigt visar resultatet att några kommuner är på god väg, även om det finns mycket kvar att utveckla med det förebyggande arbetet i praktiken. / Swedish National Council for Crime Prevention is reporting that the issue of youth delinquency in Sweden is increasing. Early intervention and prevention are crucial to reducing youth crime, however, there is a lack of resources and knowledge to effectively implement prevention measures. The purpose of this study is to investigate how social workers understand and handle youth delinquency and to explore their views on the obstacles and opportunities of young people in relation to youth delinquency. Also to explore the importance of relationships in the work with youth delinquency. The results suggest that social services need to shift their focus from repressive measures to more preventive work to strengthen young people's opportunities to resist or leave a criminal life. While there is still much to be done, some municipalities are on the right track in developing preventive work in practice.