Studiens syfte har varit att studera hur några förskollärare förhåller sig och bemöter barnen i det pedagogiska samtalet samt hur förskolläraren kan göra för att skapa ett gott samtal. Studien har tagit utgångspunkt ifrån observationer, där även intervjuer har använts som ett komplement för att identifiera förskollärarnas edagogiska samtal med barn. Förskollärarna i studien har ett medvetet örhållningssätt gentemot barnen där de aktivt lyssnar och är engagerade i det arnen har att säga och där de strävar efter ett givande samtal med barnen. För att på ett bra pedagogiskt samtal med barnen behövs ett bra förhållningssätt hos örskolläraren där de har förmågan att balansera sitt sätt att bemöta barnen utifrån en dominans de har som vuxna och den tid som finns i verksamheten.

Förskolan är i dag den plats där många barn möts och där många barn leker tillsammans. Den omgivande miljön talar om för barnen vilka möjligheter till lek som erbjuds. Inomhusmiljön återspeglar vilken typ av lek som förväntas förekomma och vilken som inte är möjlig. Syftet med undersökningen är att redogöra för vilka valmöjligheter som finns, i fråga om förskolebarns tillgång till rum, lekmaterial och en närvarande vuxen, under den tid som är avsatt för fri lek inomhus. De frågor som ställs i arbetet är: Hur beskriver förskollärare barnens tillgång till olika rum, lekmaterial och en närvarande vuxen? Hur menar förskollärare att tiden, rummen och lekmaterialet används? Och: Hur kan det se ut i en förskola under tiden för fri lek, i fråga om barns tillgång till olika rum, lekmaterial och en närvarande vuxen? Den valda metoden för undersökningen är intervju av förskollärare och observation av var barn och vuxna befinner sig i den fysiska inomhusmiljön i en förskola. I undersökningen framkom bland annat att förskolebarnens möjligheter att välja rum och lekmaterial under tiden för fri lek, är begränsad. Tillgängligheten till lekmaterial styrs av förskollärarnas farhågor om att de yngre barnen ska stöka till och kvar blir ett traditionellt lekmaterial som barnen redan är bekanta med. Möjligheten att välja rum för sin lek påverkas av om barnen är beroende av närhet till en vuxen, eller söker sig bort från vuxnas övervakning för att leka ifred.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka förskollärares medvetenhet om, samt tillämpning av, utemiljöns pedagogiska möjligheter. Vi har via en webbaserad enkätundersökning tagit del av förskollärares åsikter och förhållningssätt kring arbetet på förskolegården. Resultatet visade en osäkerhet kring arbetet med gården som ett uterum. Ju mer positiv förskolläraren känner att det är på förskolegården desto mer lustfyllt blir det att vara där! Det finns en viss osäkerhet hos förskollärarna i vad som kan göras på förskolans gård, den beror dels på hur man uppfattar sig själv och vilken inställning man har till utevistelsen.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattning av hur artefakter kan användas som verktyg i syfte att främja barns sociala samspel. Studien har utgått ifrån en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som metod, där intervjuer genomförts med åtta förskollärare. Studien analyseras utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att artefakter är betydande för barns sociala samspel. Förskollärarens förhållningssätt är av vikt hur artefakterna introduceras i den pedagogiska miljön, samt används i lek- och lärsituationer för främjandet av barn sociala samspel. Tillgängliga samt varierande artefakter benämns som väsentliga då barn erbjuds rika möjligheter att utöva sociala samspel genom artefakten. Slutsatsen av studien visar utifrån förskollärarnas beskrivningar att artefakter bidrar till ett främjande av alla barns sociala samspel. Artefakterna skapar möjligheter för barn att interagera utifrån ett gemensamt intressen oberoende av ålder eller individuella förmågor. Det är väsentligt att förskolläraren tillför lämpliga artefakter i barns sociala samspel utifrån barns behov.

Studiens syfte är att bidra till kunskaper om hur förskollärare använder sig av innelärmiljön för att utveckla barns språk. Barn behöver en god innelärmiljö där de erbjuds en variation av material som bidrar till barns språkutveckling. Studiens frågeställningar handlar om hur förskolans innelärmiljö och förskollärares förhållningssätt kan bidra till barns språkutveckling. De betydelsebärande begreppen i studien är innelärmiljön, förhållningssätt och språkutveckling. Den föreliggande studien tillämpar en kvalitativ forskningsmetod där fyra semistrukturerade intervjuer har använts som forskningsverktyg. Valet av informanter har utgått från ett subjektivt och målinriktat urval för att få tillgång till informanternas erfarenheter och kunskaper. Studiens resultat har analyserats utifrån tre vetenskapsteoretiska perspektiv: Design för lärande, sociokulturellt perspektiv och Barns perspektiv samt tidigare forskning. Resultatet i studien visar på att förskolans material i innelärmiljön och förskollärares förhållningssätt har betydelse för barns språkutveckling. Samtliga informanter belyste de olika materialens betydelse, förutbestämt och icke förutbestämt material, för att det ska kunna ske en språkutveckling hos barnen. Förskollärarens förhållningssätt till innelärmiljön det vill säga det fysiska rummet, innelärmiljön, materialet och förskollärares barnsyn framkom som betydelsefullt för att en språkutveckling ska kunna ske.

Syftet med denna kvalitativa studie var att utifrån intervjuer beskriva och analysera förskollärares syn och förhållningssätt till matematikundervisningen i förskolan. Genom tidigare forskning i detta ämne visas det på att det är vanligt att förskollärare ser matematiken som problematisk och svårt att inkludera i det dagliga arbetet. I studien intervjuades fem förskollärare med olika geografiska positioner i landet. Resultatet i studien visar på både svårigheter men även på goda förhållningssätt mot matematikundervisningen. Svårigheterna tar jag även upp i diskussionen då förskollärarna uttrycker brister i deras kunskap att se barns matematiska lärande i förskolan. Därför har det varit extra intresseväckande att få möjlighet att utforska förskollärarens syn samt förhållningssätt och se vilka faktorer som påverkar. / <p>Betyg i Ladok 210606.</p>

Under vår utbildning till förskollärare på Malmö Universitet har vi haft möjlighet till verksamhetsförlagd utbildning samt arbetat inom professionen. Vi har båda skapat oss ett bredare intresse inom förskolans utomhusmiljö och fysiska aktiviteter. I Läroplanen för förskola Lpfö 18 (2018) står det att: Utbildningen ska ge utrymme för barnens egna initiativ, fantasi och kreativitet. Barnen ska kunna växla mellan olika aktiviteter under dagen, både utomhus och inomhus och i varierande miljöer. (2018, s. 11) Vårt syfte med studien är undersöka förskollärarnas förhållningssätt till utomhusvistelsen på förskolan. Vi studerar även om det finns ett samband mellan utomhusmiljön, hälsa och rörelse. Vi har genomfört vår studie utifrån kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Vi utgår från poststrukturell teori och analyserar vårt resultat utifrån Foucaults maktteori. De centrala begreppen i vår studie är hälsa, fysisk aktivitet och utomhusmiljö. Resultatet visar att förskollärarna anser att utomhusmiljön har betydande faktorer på barnens utveckling och lärande men däremot visar det sig även att utomhusmiljön används som en resurs när personalbrist förekommer. Vi upptäckte även att pedagogernas förhållningssätt till utomhusmiljön är en bidragande del till vad barnen erbjuds på sin utevistelse.

Vi är två förskollärarstudenter som tillsammans undersökt sex förskollärares syn på barngruppens olikheter i förskolan. Studien syftar framför allt till hur förskollärarna beskriver deras arbetssätt kring barngruppens olikheter, hur förskollärarna tar till vara på och främjar barngruppens olikheter och likheter. Vi anser att barns tidigare erfarenheter hela tiden utmanas i samspel med andra barn och därför har vi valt att utgå ifrån ett sociokulturellt perspektiv i studien. Barn får i samspel med andra ta del av olika erfarenheter, på så vis kan barn utvecklas och lära sig nya kunskaper. Vi har i studien undersökt hur förskollärare tar hänsyn till barns olikheter och hur man kan utmana barngruppen så att alla barn bli inkluderade och ses som tillgångar i förskolan.Vi kom i studien fram till att de sex olika förskollärarna som vi intervjuat hade olika förhållningssätt till olikheter, förskollärarna beskriver hur de individuellt arbetar för att skapa förutsättningar för alla barn i verksamheten. Flera av förskollärarna har beskrivit att det kan vara svårt att tillgodose olikheter i en barngrupp och att de inte alltid hinner med alla barnen. Med hjälp av studien har flera förskollärare ifrågasätt sitt eget förhållningssätt och flera har fått tankar om hur verksamheten kan arbeta för att alla barns olikheter tillgodoses.Vi har använt oss av en pilotstudie, kvalitativa intervjuer och vi har slutligen bearbetat och sammanställt en sammanfattning av resultatet. Sammanfattningen av resultatet visar att barns olikheter behöver synliggöras mer i förskolan, barns olikheter och likheter är förutsättningar som borde ses som tillgångar då vi utvecklas och lär i samspel med andra individer.

Syftet med denna studie är att studera hur förskollärare använder estetiska lärprocesser för att gynna barnens kommunikation och samspel mellan varandra. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet och den kvalitativa metoden där semistrukturerade intervjuer använts som datainsamlingsmetod. Resultatet visar att förskollärares förhållningssätt och inställning är avgörande för hur estetiska lärprocesser ges plats i undervisningen. Med ett negativt synsätt gällande estetiska lärprocesser menar förskollärarna att vissa estetiska uttryckssätt utesluts, därav att förskollärare behöver vidga sina kompetenser kring estetiska lärprocesser för att gynna barnets individuella processer. Resultatet visar även att estetiska lärprocesser gynnar barns kommunikation och samspel då barnen ges möjlighet att kunna integrera med varandra. Sammanfattningsvis redovisar denna studie hur förskollärare behöver åsidosätta sina egna tankar gällande prestation och resultat, utan att fokusera på barns individuella processer samt hur de ska tillföra ett arbetssätt som bidrar till ett meningsskapande undervisningstillfälle hos barnen.

Alla barn i förskolan ska känna sig inkluderade i sin utbildning oavsett olikheter eller behov. När man började prata om inkludering inom utbildningsområdet var den riktad mot de som har särskilda rättigheter, men nu omfattar den alla barn. Många forskningsprojekt har undersökt olika metoder för en lyckad inkludering, men i denna studie koncentrerade vi oss på att lyssna in förskollärares erfarenheter och metoder i arbetet med inkludering i verksamheten. Studien är en kvalitativ intervjustudie och bygger på berättelser från sex förskollärare om deras erfarenheter av inkluderingsarbetet. Innehållsanalys har använts för att sammanställa och tematisera materialet, för att få överblick av vad som ses som relevant för undersökningens syfte och för att vidga förståelsen för deras uttalanden. I resultatet finner vi viktiga variabler som alla behövs för ett framgångsrikt inkluderingsarbete. Förskollärarna lyfter metoder som upplevs fungera, men även hinder som kan begränsa dem i sitt inkluderingsarbete och uppdrag som förskollärare. Vår slutsats är att en tydlig grund att stå på vad gäller struktur och planering samt kompetenser och resurser behövs lika mycket. När något av dessa delar uteblir försvåras inkluderingsarbetet i förskolan.