I dagens samhälle inom primärvården sker ofta den första kontakten via telefonrådgivning och det är sjuksköterskan som tar emot samtalen från patienten. Primärvården ska vara tillgänglig via telefon under hela dagen för att patienten ska kunna få en första bedömning av sitt vårdbehov under samma dag som de ringer in. Det finns både hinder och förutsättningar för sjuksköterskan i sitt arbete med telefonrådgivning. Studien syftade till att undersöka sjuksköterskans upplevelse av att arbeta med telefonrådgivning inom primärvården. Studien var en kvalitativ studie som använde innehållsanalys med en induktiv ansats. Åtta sjuksköterskor som arbetar med telefonrådgivning och har erfarenhet och upplevelse av det som undersöks intervjuades. Frågorna som ställdes var semistrukturerade. Intervjuerna transkriberades och lästes flera gånger för att få fram kategorier och subkategorier. Det framkom två kategorier och det var Kontinuerlig kompetensutveckling och Svårigheter med telefonrådgivning samt fem subkategorier. Det som framkom tydligast i resultatet var att sjuksköterskorna upplevde en stress, att stödet från kollegor var viktigt samt att kunskap och erfarenhet skapar en trygghet hos sjuksköterskan vid bedömningar vid telefonrådgivning. För att vården ska utvecklas och vara tillgänglig för patienten måste det finnas sjuksköterskor som arbetar med telefonrådgivning och kan möta patienten på ett värdigt sätt. För att uppnå det krävs det att sjuksköterskorna får en bättre arbetsmiljö med minskad stress som kan leda till att de känner sig trygga i sina bedömningar. Detta kan i förlängningen leda till att patienten känner sig väl bemött, lyssnad på och känner tilltro till vården.

No description available.

This study aims to highlight and make visible students' needs for special educational support within municipal adult education. The study intends to make visible and clarifying students' varied conditions but also their needs for support in adult education.  Qualitative semi-structured interviews were chosen as the method and four selected students were interviewed. The students who were interviewed were already studying at municipal adult education, both at basic and upper secondary level. The interviews were transcribed in their entirety and the material was analysed based on a narrative approach. Their stories are presented in their entirety, each student separately. With the help of the systems theory of developmental ecology and the relational pedagogical theory, the results have been analysed.  The results of the study show that students who study in adult education have varied conditions for successful studies based, for example, on different diagnoses but also on other external factors. These external factors are described as substance abuse, mental illness, criminality and staying home for long periods to name a few. The students describe central factors that distinguish the special educational support they need, such as help with structuring studies, recurring follow-up but also continuous support that extends over a longer period. The students describe relationships within the school as a context as a distinguishing factor for success. Also, the special teacher's role was described as encouragement and continuous support over time. The students also need subject-related help but at the same time explain that the interpersonal relationships where there is a belief that they will succeed is of central importance. According to the students, the special educational support increases learning while at the same time counteracting exclusion.  The conclusion of this study is that special educational issues should be highlighted more within municipal adult educational. Also allowing the students' voices to be heard in research can contribute to future studies where an increased understanding of the target group of adult education. This in turn can contribute to expand not only the research field but also special educational support within adult education.

Inledning: Inom dagens röntgenverksamhet, där personalbristen är omfattande, förlitar sig regionerna i större utsträckning på att anställa röntgensjuksköterskor tillfälligt via bemanningsföretag. Detta väcker frågor kring vad som krävs för att möjliggöra ett patientsäkert arbetssätt. Oavsett vilken anställningsform en röntgensjuksköterska har krävs vissa förutsättningar för att kunna arbeta patientsäkert. Syfte: Studiens syfte var att kartlägga tillsvidareanställda och tillfälligt anställda röntgensjuksköterskors förutsättningar för att arbeta patientsäkert. Metod: En enkätundersökning genomfördes via flera regioner med nationell spridning i Sverige samt genom en grupp i sociala medier. Enkäten inspirerades av SKL:s handbok om patientsäkerhet indelat i områden: arbetsplats och organisation, information och rutiner samt samarbete och bestod av flervalsfrågor. Resultat: Majoriteten av respondenterna ansåg inte att det fanns tillräckligt med bemanning för att klara av arbetsbelastningen och patientsäkerheten offrades ibland för att hinna få mer gjort. Att få information om och diskutera misstag som inträffar/kunde ha inträffat på arbetsplatsen visade sig inte vara helt självklart. Däremot vågar majoriteten göra en avvikelserapport om något fel inträffat eller kunde ha inträffat. Samarbetet mellan röntgensjuksköterskor upplevdes till största del som bra medan samarbetet med övriga yrkesroller inom verksamheten upplevdes som ännu bättre. Slutsats: Sammanfattningsvis visar studiens resultat att behov av förbättring finns gällande arbetsbelastning, arbetsklimat och rutiner för att skapa förutsättningar för att arbeta patientsäkert. Samarbetet mellan röntgensjuksköterskor oavsett anställningsform fungerar delvis. Brister i samarbete kan leda till kommunikationssvårigheter som påverkar patientsäkerheten negativt. Det kan vara svårt att bygga ett fungerande samarbete med tanke på att möjligheten att tillsätta tjänster för röntgensjuksköterskor är ett gemensamt problem för Sveriges regioner.

Denna kvalitativa studie riktar sig till yrkesverksamma pedagoger i förskolan. Syftet är att undersöka och analysera så kallade dramakompetenta förskollärares erfarenheter och resonemang om vilka förutsättningar drama kan ha i mångkulturella barngrupper. Med förutsättningar menas såväl möjligheter som utmaningar. Studien genomfördes i södra Sverige genom individuella semistrukturerade intervjuer med två dramakompetenta förskollärare, som avser förskollärare som har kunskap och erfarenhet av drama, såväl i som utanför arbetet. De dramakompetenta förskollärarna ingår även i en särskild dramagrupp på förskolan där de möts för att planera och utvärdera dramaundervisningen. Studien har tagit stöd i och analyserats utifrån fyra olika dramapedagogiska perspektiv för att kunna förstå och analysera förskollärarnas resonemang. Resultatet visar olika förutsättningar med dramaundervisning utifrån de dramakompetenta förskollärarnas erfarenheter och resonemang. Studiens resultat pekar även på att olika förutsättningar med dramaundervisning kan bero på pedagogers förhållningssätt till olika kulturer och ämnet drama. Slutligen visar studien att dramagruppen kan ha en betydelse i verksamheten för att kunna reflektera, diskutera och utvärdera olika förutsättningar i dramaundervisningen tillsammans med andra verksamma pedagoger.

Studiens syfte är att undersöka hur verksamma förskollärare arbetar med att inkludera alla barn i förskolans verksamhet. Denna kvalitativa studie genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Studiens analys utgår ifrån det sociokulturella perspektivet och dess centrala begrepp. I resultatet synliggörs förskollärarens ökade förståelse för inkludering som begrepp i förhållande till tidigare forskningsresultat. De deltagande förskollärarna i studien lyfter upp förutsättningar, metoder och utmaningar som är nödvändiga eller kan förekomma i arbetet som eftersträvar en inkluderande verksamhet. Målet enligt deras beskrivningar ska vara att alla barn utvecklar känslan av tillhörighet, gemenskap och delaktighet. Studiens slutsats är att framgång i arbetet med inkludering förutsätter ett gemensamt förhållningssätt och samsyn hos personalen, kontinuerlig kompetensutveckling och samarbete med vårdnadshavare. Hinder i detta arbete är brist på personal och tid, stora barngrupper, samt otillräcklig kunskap hos personal.

Studiens syfte var att undersöka åtta förskollärares erfarenheter av planerad undervisning. Vi ville undersöka vilka förutsättningar förskollärare beskriver att de har för att bedriva planerad undervisning samt när den planerade undervisningen i förskolan sker.  Vi valde en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer, studien utgick ifrån ramfaktorteorin. Resultatet visar att förskollärare har begränsade förutsättningar till att bedriva planerad undervisning. Förutsättningarna som påverkar om och när den planerade undervisningen bedrivs beror främst på ramfaktorerna tid, gruppindelning och förskolans ekonomiska resurser. Slutsatsen är att flera ramfaktorer påverkar varandra och inverkar även när den planerade undervisningen bedrivs.

Studiens syfte är att genom förskollärares beskrivna erfarenheter undersöka hur de med hjälp av olika tillvägagångssätt arbetar med likvärdighetsuppdraget. Denna kvalitativa intervjustudie har genomförts med åtta förskollärare i tre områden med höga respektive låga socioekonomiska förutsättningar. För att tolka vår insamlade data har vi i analysen använt oss av en kvalitativ innehållsanalys och ett hermeneutiskt förhållningssätt. I vårt resultat blir det tydligt att förskollärarnas erfarenheter av att arbeta med likvärdighet ser olika ut beroende på de utmaningar som de möter i verksamheten. Några av de faktorer som förskollärarna menar påverkar arbetet med förskolans likvärdighet är kompensatoriskt arbete, arbetslagets utbildningsnivå, personalbrist, kompetensutveckling, barns vistelsetid och barngruppens storlek, samverkan med vårdnadshavare, barns språk och språk i relation till lek samt tid. De faktorer som blir av extra vikt i området med lägre socioekonomiska förutsättningar är insatser för att hjälpa barnen i deras språkutveckling, längre vistelsetider och samverkan med vårdnadshavare. Vi ser utifrån vårt resultat ett behov av ytterligare forskning kring hur förskollärare kan motverka social ojämlikhet och arbeta för en likvärdig utbildning av hög kvalitet.

Röstinspelning och akustisk analys används inom röstlogopedi som objektiva och kvantifierbara verktyg för röstbedömning samt planering och utvärdering av behandlingsupplägg. Adekvata och korrekta akustiska analyser kräver en väl utförd röstinspelning med relevanta talmaterial. Detta gör akustiska analyser och röstinspelningar till en komplex fråga med många relevanta parametrar att beakta. I Sverige saknas nationella riktlinjer för hur röstinspelning och akustisk analys av röststörningar ska genomföras. Detta antas leda till att förutsättningarna för att utföra dessa komplexa men användbara analysmetoder skiljer sig åt för logopeder inom olika verksamheter och på olika platser i landet. Syftet med denna studie var att undersöka förutsättningar och rutiner för röstinspelning och akustisk analys genom en digital enkät som distribuerats till logopeder inom röstlogopedi i Sverige. Data har analyserats och grupperats utifrån deltagarnas verksamheter och geografiska lokalisation. Resultaten har analyserats deskriptivt för att påvisa likheter och skillnader på gruppnivå. Totalt inkom 34 svar. Trots ett relativt lågt deltagarantal visar resultaten på att förutsättningarna för röstinspelning och -analys skiljer sig åt i Sverige. Detta gäller såväl tekniska som rutinmässiga förutsättningar och förefaller variera såväl inom som mellan de verksamheter deltagarna arbetar inom. Därmed kan leda till att vården patienterna ges inte blir likvärdig, utan kan variera utifrån vad på var i landet man bor och vilken vårdinstans man har tillgång till. / Voice recordings and acoustic analysis are used in speech therapy as an objective and quantifiable tool for voice assessment. It is also used for planning and evaluating treatment approaches. Adequate and accurate acoustic analyses require well-executed voice recordings with relevant speech tasks. This makes acoustic analysis and voice recordings a complex matter with many relevant parameters to consider. In Sweden, there are no national guidelines on how voice recording and acoustic analysis should be conducted. This is believed to result in varying conditions for performing these complex but useful analysis methods among speech therapists in different practices and locations in the country. The purpose of this study was to examine the conditions and procedures for voice recording and acoustic analysis of voice disorders through a digital questionnaire, distributed to speech-language pathologists in Sweden. Data has been analyzed and grouped based on participants’ practices and geographical locations. The study has been conducted using descriptive analysis to demonstrate similarities and differences at the group level. In total, 34 answers were received. Despite a relatively low number of participants, the study can still indicate that the conditions for voice recording, and analysis vary in Sweden. This applies to both technical as well as routine prerequisites and seems to vary both within and between practices where the participants work. Thus, this can lead to the care patients receive not being equivalent, but instead varying depending on where in the country one lives and which healthcare provider one has access to.

Det svenska samhället har förändrats och blivit alltmer mångkulturellt, vilket har haft en inverkan på förskolans verksamhet där det ställs nya och högre krav eftersom de barn som vistas där kan ha ett annat modersmål än svenska. Idag har vart fjärde barn som vistas på förskolan ett annat modersmål än svenska. Syftet med denna studie var att få djupare förståelse för och kunskap om hur förskollärare förhåller sig till och arbetar med att stimulera barns modersmål bland yngre och äldre barn. Undersökningen utgår ifrån en kvalitativ forskningsmetod där vi först observerade materialet som fanns tillgängligt på åtta olika avdelningar, som kunde kopplas till förskollärares arbete med olika modersmål. Observationsmaterialet användes som ett komplement till intervjuerna, som medförde att vi kunde ställa följdfrågor. Sedan utfördes enskilda semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare på fyra förskolor. Datainsamlingen från intervjuerna transkriberades och analyserades sedan med hjälp av tematisk analys. I analysen och tolkningen av resultatet utgick vi från det sociokulturella perspektivet och använde dess teoretiska begrepp. I resultatet framkom det att förskollärare tycker att det är en utmaning att arbeta med olika modersmål eftersom de själva inte behärskar språken och saknar kompetensutveckling om hur de kan arbeta med flerspråkighet. Vidare visar resultatet att förskollärare bland yngre och äldre barn använder sig av olika metoder och redskap för att stimulera och stötta barns olika modersmål. I sitt arbete använder de sig främst av bild- och teckenstöd samt digitala verktyg. Även flerspråkig personal samt vårdnadshavare används som en tillgång i arbetet. Slutligen visar resultaten att alla barns modersmål inte lyfts fram likvärdigt i arbetet eftersom det inte finns förutsättningar för att stimulera alla barns modersmål. Dock visar datainsamlingen från observationerna att det finns gott om material som kan stödja förskollärarnas arbete med olika modersmål.