I denna uppsats behandlar vi ämnena talang och övning i relation till musikalitet. Vi har undersökt hur en grupp gymnasieelever från två skolor från olika delar av Sverige uppfattar dessa begrepp och presenterat och visat på olika vetenskapliga och historiska uppfattningar kring dessa begrepp och den inneboende komplexitet de besitter, samt vilka funderingar de väcker.  Vi har genomfört två gruppintervjuer som sedan har transkriberats enligt en tematisk analysmetod och resultatet visar på att majoriteten av eleverna tenderar att till viss del tro på talang som något medfött och nedärvt, endast givet till vissa individer. I relation till detta menar de att övning och förvärvad begåvning behövs för att utveckla musikalitet. En elev avviker från denna tolkning och menar att musik helt och hållet består av aktiv övning. I diskussionen lyfter vi de metoder vi använt oss av och resultaten i relation till tidigare forskning och litteratur.

I de naturorienterande ämnena ska eleverna utveckla kunskaper genom undersökande arbetssätt där laborationer är en bärande del. Tidigare forskning har fokuserat på att undersöka det laborativa arbetssättets påverkan på lärare och elever i de högre årskurserna samt gymnasiet. Forskningen är däremot sparsamt förekommande gällande de lägre årskurserna i grundskolan. Syftet med denna undersökning är därför att ta reda på vilka förutsättningar lärare i årskurs 1–3 har att arbeta laborativt och hur lärarna upplever att det laborativa arbetssättet påverkar elevernas kunskaper. För att kunna svara på undersökningens syfte intervjuades åtta lärare som har undervisat i fysik på lågstadiet. Den intervjumetod som valdes var den semistrukturerade intervjun. Lärarna intervjuades enskilt och den genomsnittliga tiden för intervjuerna var cirka 30 minuter. Resultatet visar att alla lärare upplever att det laborativa arbetssättet är helt avgörande för att eleverna ska få en förståelse för fysikaliska fenomen. Lärarna upplever däremot att det finns förutsättningar som påverkar hur frekvent arbetssättet används. De mest avgörande faktorerna som lärarna uttrycker är tid, klasstorlek, lärarkompetens och tillgång till material. När det inte finns förutsättningar för att implementera laborationer skapas inte den grundläggande förståelsen tidigt vilket påverkar elevernas kunskapsutveckling i de kommande skolåren. De rekommendationer vi vill rikta till skolan är att inspireras av varandra och hjälpas åt att bidra till en inspirationsbank med färdiga laborationsidéer.

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka förskollärares förhållningssätt till språkutveckling i socioekonomiskt svaga områden, där utbildnings- och inkomstnivån hos befolkningen är låg. Datan har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med verksamma förskollärare i områden som uppfyller dessa kriterier. Intervjuerna transkriberades och analyserades sedan genom en innehållsanalys bestående av; sortering, reducering och argumentering av materialet. Studien tar utgångspunkt i ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, där språket ses som bärande för människans sätt att förstå omvärlden. Resultatet visar att förskollärarnas sätt att arbeta med språkutveckling påverkas av att förskolan ligger i ett socioekonomiskt svagt område, då bland annat stora språkliga variationer och andra modersmål medför svårigheter för en jämlik utbildning. Undervisningen påverkas bland annat genom att barnen med sämre språk prioriteras på bekostnad av barnen med ett starkare språk. Främst lyfts föräldrarnas okunskap om språkutveckling som en avgörande faktor till barnens sämre förutsättningar till detta i hemmen. Förskollärarna förespråkar att förskolan och deras yrkesgrupp är särskilt viktiga i socioekonomiskt svaga områden, då de kan kompensera för de sämre förutsättningarna hemifrån. Språkets betydelse för såväl individen som samhället skildras i resultatet och relateras i diskussionen till teorin, även förskolans roll som en del i utbildningsväsendet och samhället lyfts fram. Avslutningsvis relateras studiens betydelse till förskollärarprofessionen och förslag på vidare forskning ges.

Detta examensarbete problematiserar hur lärare kan synliggöra lärandemålen i matematik isin undervisning på två skolor med skilda socioekonomiska förutsättningar.Idén uppkom då vi på utbildningen jämförde hur olika förutsättningar lärare kan ha på våraskolor och hur detta påverkar elevernas måluppfyllelse.Arbetet utgår från teorier om fem nyckelstrategier för formativ bedömning och begreppenformativ och summativ bedömning. Arbetet redogör för forskning kring möjligheter attutveckla lärares undervisningspraktik inom området för formativ bedömning och de femnyckelstrategierna. Arbetet redogör också för forskning kring olika bakgrundsfaktorer sombidrar till ojämlikhet mellan olika skolor.Metoden för arbetet utgår från kvalitativa intervjuer av sex matematiklärare på två olikaskolor. Lärarna arbetar både på lågstadiet och på mellanstadiet.Vår slutsats är att trots samma intentioner hos lärarna med sin undervisning ärförutsättningarna för lärande väldigt olika. I skollagen står det att vi ska ha en likvärdig skolaför alla elever men så är inte fallet i praktiken. Elevernas lärande styrs av densocioekonomiska bakgrunden och de svårigheter som den språkliga medvetenheten skapar.Formativ bedömning är ett redskap för att synliggöra lärandet oavsett de olika språkligaförutsättningarna på våra skolor.

Syftet med examensarbetet har varit att undersöka ”Förskollärarnas syn på omsorg i förhållande till undervisning i förskolan”. Genom att undersöka detta område ville jag uppmärksamma omsorgens betydelse för de yngsta barnens möjligheter att införskaffa ny kunskap. Jag använde mig av fyra övergripande frågeställningar för att etablera en förståelse för förskollärarnas syn på omsorg, undervisning samt vilken betydelse de har för varandra.För att besvara mitt syfte använde jag mig av John Bowlbys anknytningsteori och Vygotskijs sociokulturella perspektiv. Teorierna etablerar en förståelse för vad som är betydelsefullt för det enskilda barnets utveckling. Både som enskild individ, men även i samspel med andra. Detta medför att pedagoger och föräldrar får en djupare förståelse för omsorgens betydelse samt på vilket sätt barnet får ny kunskap.Jag genomförde sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer som medförde till materialet som arbetet grundar sig på. Utöver det användes varierande litteratur och artiklar inom området jag undersökte. Resultatet visade att omsorgen är den viktigaste beståndsdelen för barnets förmåga att utvecklas och erövra ny kunskap. Vidare lyftes pedagogens förhållningssätt till både förälder och barn, samt vilken betydelse föräldern har när det gäller barnets förutsättningar till att hitta en anknytningsperson som kan ta förälderns plats när hen inte är där. Pedagogens bemötande och tillvägagångssätt, samt förutsättningar till omsorgsutövande och lärande av det enskilda barnet ansågs av pedagogerna som en avgörande faktor för barnets utveckling. Några av de faktorer som begränsade pedagogernas möjlighet till att ombesörja omsorg och undervisning till det enskilda barnet var bland annat mycket personalfrånvaro, vikariebrist, outbildad personal och barngruppernas storlek.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur idrottslärare på högstadiet förstår läroplanen avseende friluftsliv samt hur dessa arbetar för att bedöma friluftsliv beroende på de förutsättningar som finns på skolan. Undersökningen är baserad på semistrukturerade intervjuer vilket är en typ av kvalitativ metod. Uppsatsens teoretiska utgångspunkt tar avstamp i ett socialkonstruktivistiskt perspektiv samt Göran Lindes teori kring de tre arenorna, formulerings-, transformerings- och realiseringsarenan. Empirin bygger på sex idrottslärares upplevelser och tankar. Två av dem arbetar på skolor i en mindre ort och fyra på skolor i stadsmiljö. Syftet med detta urval var att visa på eventuella skillnader och likheter och huruvida skolans geografiska plats kan påverka undervisningen i friluftsliv. Resultatet pekar på att idrottslärarna generellt anser läroplanens del gällande friluftsliv vara svårtolkad samt att det spontana friluftslivet är en större utmaning för stadsskolor. Det visar sig också att samtliga idrottslärare använder någon form av friluftsdag vid undervisningen och att detta ofta kombineras med orientering.

I en mångkulturell skolkontext är det viktigt att lärarna tillämpar ett interkulturelltförhållningssätt för att alla elever ska få tillgång till en likvärdig skolgång. Syftet meddenna studie är att få fördjupad förståelse för det interkulturella kontra detmonokulturella förhållningssättet i svenskundervisningen för andraspråkseleversutveckling i det svenska språket. Arbetet har avgränsats till att undersöka vilketförhållningssätt som är det mest dominerande, samt på vilket vis förhållningssättenframställs under intervjuerna, vilken inverkan informanterna uppfattar att detmonokulturella kontra det interkulturella förhållningssättet har på andraspråkseleversandraspråksutveckling och vilka förutsättningar de upplever att de har, och behövs, föratt uppnå ett interkulturellt arbete. Jag antog en kvalitativ metodansats genom åttasemistrukturerade intervjuer, med fyra rektorer och fyra svensklärare. Materialetanalyserades genom närläsning och en abduktiv ansats antogs. De teoretiskautgångspunkterna och begrepp som studien grundas i är det sociokulturella perspektivet,Cummins teori om andraspråksutveckling samt det monokulturella och detinterkulturella förhållningssättet. Resultatet visar att det monokulturellaförhållningssättet är det mest dominerande, men att det finns en strävan efter atttillämpa ett interkulturellt förhållningssätt. Informanterna beskriver det interkulturellaförhållningssättet som det mest gynnsamma för andraspråkselevers utveckling isvenska, men de ansåg att de inte hade förutsättningar att tillämpa det. Deförutsättningar som poängterades var segregationens påverkan, organisationens fokus,kompetensen hos personalen samt den svenska skolans struktur. Slutsatsen som dras äratt segregationen är den största skillnaden och hindret för det interkulturella arbetetsamt att lärare behöver mer kompetens inom detta ämne för att någon utveckling skaske. Det krävs en interkulturell kompetens och det räcker inte med en medvetenpersonal med goda ambitioner.

Utifrån statistiken från 2017 diagnostiserades cirka 61 000 individer med cancer, vilket är en ökning med 1 336 fler fall jämfört med året innan. Dessutom räknar man med att det om 20 år kommer vara 100 000 nya fall per år som diagnostiseras och att var tredje svensk kommer att få en cancersjukdom. Incidensen av cancer i Sverige fortsätter att öka men samtidigt har det skett stora framsteg inom behandlingen av cancer. Mycket, tack vare att forskningen har gått framåt. Trots en mängd forskning kring de positiva effekterna av att vara fysiskt aktiv under sin behandling, såsom ökad livskvalitet, minskad fatigue och dödlighet är rekommendationerna gällande fysisk aktivitet för individer under behandling av cancer begränsad och styrs av olika faktorer inom läkarvården. Dessutom visar forskning på att det är få individer med cancerdiagnos som är fysiskt aktiva under – och efter sin behandling.Syftet med denna studie var att undersöka vilka upplevelser individerna hade i förhållande till fysisk aktivitet och livskvaliteten. Men också vilka förutsättningar individerna lyfte fram som begränsade eller främjade den fysiska aktiviteten under behandling av cancer. Insamlingen av empirin i denna studie skedde via semistrukturerade intervjuer med sex individer, både män och kvinnor med olika cancersjukdomar.Utifrån teorin KASAM som innefattar tre dimensioner: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet och ett salutogenetiskt perspektiv, vilket innebär att försöka att förklara varför individer med cancer hamnar vid den positiva polen i dimensionen hälsa-ohälsa och hur de gör det, analyserades sedan den insamlade empirin. Sju underkategorier skapades utifrån empiriinsamlingen och var följande: vana och kunskap, balans och förutsättningar, vilka går under dimensionen begriplighet.Under dimensionen hanterbarhet kategoriserades: kontroll och acceptans samt socialt stöd. I den tredje dimensionen, meningsfullhet kategoriserades socialt sammanhang och framtid.Resultatet i denna studie visar på att förutsättningar såsom cancerbehandling och typ av fysisk aktivitet både kan begränsa och främja förmågan att vara fysiskt aktiv. Men utifrån tidigare erfarenhet av att vara fysiskt aktiv fanns det vana och kunskap som bidrog till att individerna kunde hantera behandlingsrelaterade symptom och anpassa sin fysiska aktivitet utifrån sitt fysiska – och psykiska mående och på så sätt få en bättre livskvalitet. Resultatet visar också på att socialt stöd, kontroll och acceptans samt sociala sammanhang var av betydelse i förhållande till fysisk aktivitet och livskvaliteten.Dessutom visar resultatet på många likheter såsom en ökad självkänsla, självacceptans, ökat självförtroende, känna gemenskap, samhörighet, glädje, motivation och leva det liv som fanns innan sin cancersjukdom genom att vara fysisk aktiv. Men också att rekommendationer kring fysisk aktivitet från läkarvården upplevdes som bristfällig. Resultatet visade även på små skillnader gällande individernas framtidsplaner inom kategorin framtid samt kring vilken typ av fysisk aktivitet individerna hade erfarenhet ifrån sedan tidigare.Nyckelord:Cancer, Fysisk aktivitet, Förutsättningar, KASAM, Salutogenes, Upplevelser. / Based on the statistics from 2017, about 61,000 individuals were diagnosed with cancer, which meant 1,336 more cases of cancer than the year before. In addition, it is expected that in 20 years there will be 100,000 new cases per year that are diagnosed and that every third Swedish will have a cancerous disease. The incidence of cancer in Sweden continues to increase, but at the same time there has been great progress in the treatment of cancer. Much, thanks to the fact that the research has progressed. Despite a lot of research on the positive effects of being physically active during their treatment, such as increased quality of life, reduced fatigue and mortality, the recommendations on physical activity for individuals during the treatment of cancer are limited and governed by various circumstances in the medical field. In addition, research shows that there are few individuals with cancer diagnosis that are physically active during and after their treatment.The purpose of this study was to investigate what experiences the individuals had in relation to physical activity and quality of life. But also, what presumptions the individuals highlighted as limited or promoted the physical activity during the treatment of cancer. The collection of empirical data in this study was done through semi-structured interviews with six individuals, both men and women with various cancer diseases.Based on the theory Sense of Coherence that includes three dimensions: comprehensibility, manageability and meaningfulness and a salutogenetic perspective, which means trying to explain why individuals with cancer end up at the positive pole in the dimension health-ill-health and how they do it were then analyzed the collected empirical data. Seven subcategories were created from the empirical collection and were as follows: habit and knowledge, balance and conditions, which go under the dimension of comprehensibility. Under the dimension manageability was categorized: control and acceptance as well as social support. In the third dimension, meaningfulness was categorized social context and future. The result of this study shows that presumptions such as cancer treatment and the type of physical activity can both limit and promote the ability to be physically active. However, based on previous experience of being physically active, there was the habit and knowledge that contributed to the individuals being able to handle treatment-related symptoms and adapting their physical activity based on their physical - and mental attitude - and thus getting a better quality of life. The result also shows that social support, control and acceptance as well as social contexts were of importance in relation to physical activity and quality of life.In addition, the result shows many similarities such as increased self-esteem, self-acceptance, increased self-confidence, feeling community, affinity, joy, motivation and living the life that existed before its cancer by being physically active. But also, that recommendations regarding physical activity from the medical service were perceived as inadequate.The results also showed small differences regarding the individuals' future plans in the category of future and about what kind of physical activity the individuals had experience from before.Keywords: Cancer, Experiences, Physical activity, Presumptions, Salutogenesis, Sense of coherence.

Under de senare åren har vi tagit del av den högaktuella situation som råder ute på förskolorna. Flertalet debatter och grupprörelsen Förskoleupproret vittnar om att pedagoger blir stressade, sjukskrivna och upplever otillräcklighetskänslor. Studiens syfte är att undersöka hur förskollärarna upplever kvalitet i sitt yrkesutövande och hur deras erhållna förutsättningar påverkar kvaliteten på den pedagogiska verksamheten. För att få fram empiri som studien kunde ha som utgångspunkt har vi genomfört kvalitativa intervjuer som en insamlingsmetod. Vi intervjuade sex stycken förskollärare från tre olika förskolor, samtliga förskolor ligger i samma kommun men med olika förskolechefer. För att vi ska kunna förstå vår insamlade empiri har vi använt oss av Dahllöf och P. Lundgrens ramfaktorteori vilket är en teori som tittar på yttre faktorer som kan påverka kvaliteten på den pedagogiska verksamheten.Resultatet av studien visar att förskollärarna har en tydlig bild av vad som är en verksamhet av kvalitet men de erhåller, enligt dem, inte tillräckliga förutsättningar för att kunna uppfylla de krav som åligger i förskollärarprofessionens uppdrag. En handfull med ramfaktorer som påverkar verksamhetens kvalitet, enligt förskollärarna, tas upp och det skiljer inte mycket i förskollärarnas uppfattningar. Det visar sig dock att det skiljer sig i respektive förskolas förutsättningar, trots att de tillhör samma kommun. Nyckelord: förskola, förskollärarprofession, förutsättningar, kvalitet, ramfaktorer

Högskoleförordningen beskriver att målet med studie- och yrkesvägledarexamen är att fåmed sig kompetenser så att den examinerade studenten självständigt kan arbeta som studieoch yrkesvägledare inom skolväsendet. De förväntas arbeta med vägledning tillsammans med andra professioner i skolväsendet. Lärare som är en yrkesgrupp de ska arbeta tillsammans med, har reglerade avtal som ger rätt till kompetensutveckling och mentorskap för att möjliggöra en introducering första arbetsåret som lärare. Motsvarande avtal finns inte reglerat för studie- och yrkesvägledare vilket skapar ett större eget ansvar för den egna kompetensutvecklingen. Syftet med studien är att beskriva och förstå hur studie- och yrkesvägledarekompetensutvecklas under det första arbetsåret. Studiens frågeställningar är: Hur beskriver studie- och yrkesvägledare förutsättningarna för kompetensutveckling under första året som yrkesverksam inom sin profession? I vilka sammanhang beskriver studie- och yrkesvägledare att deras kompetensutveckling sker? En kvalitativ studie har gjorts med sex studie- och yrkesvägledare med examen från 2019 och som arbetar inom skolväsendet. Vid analys av empirin används Illeris kompetensformel med tillhörde begrepp engagemang, praktik och reflexion och Nice-handboken med tillhörande begrepp kärna av kompetenser.Studien visar att studie- och yrkesvägledarna under det första arbetsåret har tagit ett egetansvar för sin kompetensutveckling. Det egna behovet, engagemanget och kravet på nyakompetenser driver studie- och yrkesvägledarna att själva initiera kompetensutveckling.Studien visar även ett behov av avsatt formell arbetstid för reflektion och kollegialt utbytesom bidrar till studie- och yrkesvägledarnas kompetensutveckling. Även stöd frånbranschkollegor och vikten av att få en mentor under det första året skapar tillfällen förutveckling av kompetenser