WHO:s klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa antogs 2001. ICF är framtaget för att skapa ett gemensamt språk genom olika ICF koder som anses vara användbara både kliniskt och inom forskningen. Genom att länka mätinstrument som redan används, exempelvis självskattningsskalor, till ICF underlättas kommunikation och jämförelser av olika resultat internationellt. Syftet med denna uppsats var att undersöka vilken ämnesspecifik självskattningsskala inom hörselområdet som använts mest inom forskningen mellan åren 2000-2009 och länka den till ICF. Vi använde oss av en systematisk litteratur-studie i form av en totalundersökning för att hitta den mest använda självskattningsskalan inom forskningen. Vid länkningen av den mest använda självskattningsskalan till ICF utförde vi en kvalitativ latent innehållsanalys och länkade självskattningsskalans påståenden systematiskt med hjälp av ICF linking rules. Abbreviated Profile of Hearing Aid Benefit (APHAB) var den mest använda självskattningsskalan inom forskningen mellan år 2000-2009. Länkningsresultatet visade att APHAB utifrån ett ICF perspektiv mäter komponenterna aktivitet och delaktighet, kroppsfunktion och omgivningsfaktorer. Det fortsatta arbetet med utveckling av ett Core Sets for Hearing Loss kommer underlätta användningen både kliniskt och inom forskningen. Ett relevant urval för användning inom hörselområdet gör ICF mer hanterbart, och underlättar därmed användningen av ICF både inom Sverige och internationellt.

Uppsatsen undersöker användbarheten av tre digitala verktyg som pedagoger använder för att skapa digitala uppgifter och prov. Skolverkets digitaliseringsstrategi har som delmål att alla nationella prov ska skrivas digitalt år 2022. Karlstads Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltning önskade hjälp med att utvärdera hur pedagoger upplever användbarheten på lärplattformen Itslearning samt de digitala verktygen DigiExam och Microsoft OneNote som ingår i Microsoft Office 365. Syftet med uppsatsen är att undersöka vad pedagogerna tycker fungerar samt identifiera eventuella problem med de digitala verktygen. En avgränsning har gjorts till att undersöka hur pedagogerna upplever funktionen ”Test” i Itslearning, DigiExams funktion ”Skapa nytt prov”. En allmän utvärdering av Microsofts OneNote har utförts i syfte att undersöka pedagogernas uppfattning om verktygets användbarhet. Sex lärare på en gymnasieskola i Karlstad genomförde några arbetsuppgifter varefter de besvarade ett frågeformulär baserat på John Brookes ”System Usability Scale” (SUS). Slutsatsen är att Itslearning-funktionen ”Test” och DigiExam-funktionen ”Skapa nytt prov” är båda lätta att använda och väl genomtänkta. Utvärderingens resultat antyder en inte lika god användbarhet hos Microsoft OneNotes.

Den föreliggande studien undersöker om en omarbetad version av skalan Risk Perception Self (RPS) och Risk Perception Other (RPO) som Hunter (2002) vidareutvecklade från Imhoff och Levine (1981) för att mäta riskperception hos piloter, även mäter riskperception hos militär personal. Hunters skala bestod av (RPS=26, RPO=17) frågescenarier uppdelade i 2 perspektiv föreställande typiska risksituationer som piloter kan möta i sitt arbete. Skalan översattes till svenska och scenarierna anpassades till risksituationer av allmänmilitär karaktär som militärpersonal förstår och möter i sitt arbete. Den omarbetade skalan besvarades av 153 militärer, 20-66 år gamla, genomsnittsålder 32.5, 17% kvinnor. Deltagarnas erfarenhet av militär verksamhet varierade, Erfarna individer var soldater som hade genomgått grundläggande militär-, soldat- och befattningsutbildning (n=93). Noviser var soldater som hade nyligen påbörjat sin utbildning (n=60). Skalan hade god reliabilitet (Chronbach α för RPS=0.88, RPO=0,89) och Hunters skalas struktur kunde till stor del återfinnas i den omarbetade skalan. Den omarbetade riskperceptionsskalan användes därefter för att undersöka om studiedeltagarnas kunskap, erfarenhet, kön och ålder påverkar riskperceptionen och om den kontexten man befinner sig i när man besvarar frågorna påverkar deltagarnas riskuppfattning. Resultaten visade att Erfarna deltagare bedömer risker som mindre farliga. Kvinnor och äldre bedömer risker som farligare och personal tillhörande stridande förband bedömer risker som mindre farliga än personal vid stödjande förband. Dessa resultat är i huvudsak i linje med tidigare forskning vilket tyder på att den omarbetade skalan förmår att mäta riskperception bland militär personal. Generellt bedömde Noviser risker som farligare jämfört med Erfarna i underdimensionerna Självorsakade risker, Externa hot och Riskbenägna beslut oavsett vilken kontext de befann sig i när de fyllde i enkäten. / The present study investigated whether a revised version of the scale Risk Perception Self (RPS) and the Hazard Perception Other (RPO) that Hunter (2002) developed from Imhoff and Levine (1981) to measure the risk perception of pilots, also measures risk perception among military personnel. Hunters scale consisted of (RPS=26, RPO=17) scenarios divided in 2 perspectives depicting typical risk situations that pilots faced in their work. The scale was translated into Swedish and the scenarios adjusted to risk situations of general military nature as military personnel would understand and encounter in their work. The revised scale was answered by 153 servicemen, 20-66 years old, average age 32.5; 17% women. The participants' experience of military operations varied: Experienced individuals were soldiers who had undergone basic military training and specific military training (n = 93). Novices were soldiers who had recently started their training (n = 60). The scale had good reliability (Cronbach α = 0.88 for RPS, RPO = 0.89) and the factor-structure of Hunter’s scale replicated reasonably well in the revised scale. The revised risk perception scale was then used to investigate whether the study participants´ knowledge, experience, gender and age affected risk perception and if the respondents’ contexts affected the participants´ risk perception. The results showed that Experienced participants assessed risks as less dangerous. Women and older people assessed risks as more dangerous, and personnel associated with combat units assessed risks as less dangerous than personnel in supporting units. These results are generally in line with previous research and suggest that the revised scale is capable of measuring the risk perception among military personnel. An interesting result was that the context in which the participants answered the questionnaire also affected risk perception. Generally, Novices assessed risks as more dangerous than experienced in self-made hazards, external threats and risk-prone decisions regardless of what context they were in when they filled in the questionnaire.

<p> I hälso- och sjukvården finns stora möjligheter att arbeta hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande. Frågeformuläret ”Fem frågor om din hälsa” vände sig till patienter och innehöll frågor om fysisk aktivitet, BMI, bruk av tobak och alkohol samt allmän och psykisk hälsa. Formuläret hade två syften; dels för patienten för att få stöd att behålla eller hitta en hälsofrämjande livsstil, dels för personalen som ett verktyg för att identifiera levnadsvanor och upplevt hälsotillstånd samt få underlag för samtal och eventuella fortsatta insatser. Syftet med denna studie var att undersöka framgångsfaktorer och hinder enligt personalen för att införa och använda detta livsstilsformulär i det dagliga arbetet på en vårdcentral. Studien var kvalitativ och som metod användes fokusgruppsintervjuer och individuell intervju. Framgångsfaktorer var bland annat tilltro till nyttan med frågeformuläret, att det är lätt och enkelt, resurser, information, utbildning, kunskap, uppföljning, feedback och att det finns en rutin för att nå alla patienter. Hinder var till exempel upplevelse av att det är svårt att tillfråga vissa patienter och känsla av osäkerhet, tidsbrist samt brist på kunskap i motiverande samtalsmetod. Den största skillnaden mot tidigare arbetssätt verkar inte främst vara själva införandet av frågeformuläret, utan till vilka patienter frågorna ställdes och av vilka yrkesgrupper.</p> / <p>Health care provides a great opportunity for preventive and  health promoting work. The questionnaire "Five questions about your health," is addressed to patients and contains questions about physical activity, BMI, the use of tobacco and alcohol and questions about general and mental health. The questionnaire has two purposes; the first is for the patient to receive support in order to maintain or find a healthy lifestyle, secondly the questionnaire is a tool for the staff to identify lifestyle and perceived health status of the patient and provide the basis for talks and possible further action. The aim of this study is to investigate the success factors and obstacles according to staff to implement and use this lifestyle questionnaire as a tool in the daily work at a primary health care center. The study has a qualitative design and focus group and individual interviews are the methods that have been used. Success factors were for example confidence, easy and simple, appropriate level of resources allocated, importance of information, education, knowledge, monitoring, feedback and a routine in place to reach all patients. Obstacles were for example experience that it is difficult to query some patients, a feeling of uncertainty, time constraints and lack of knowledge of Motivational Interviewing. The major difference from previous ways of working does not seem to be the introduction of the questionnaire, but rather the kind of patient groups that were queried and the groups of professionals that asked the questions.</p>

Syftet med undersökningen är att undersöka barns och pedagogers uppfattningar om skolbarnsfysiska aktivitet och vad skolor gör för att tillgodose deras rörelsebehov. Vi har använt oss aven kvalitativ metod i form av frågeformulär med öppna frågor till pedagoger, samt kvantitativmetod i form av en enkätundersökning med barnen. Totalt sex pedagoger från fyra skolor harsvarat på frågeformuläret, och 218 barn i åldrarna åtta till tio år från samma skolor besvaradeenkäten. Genom undersökningen har vi fått kännedom om hur de tillfrågade barnen uppfattarsin fysiska aktivitet både i skolan och på fritiden, resultatet visade att 83 % av barnen att detyckte motion är viktigt och 73 % att de rörde på sig tillräckligt mycket. Pedagogernas svarvisar att barnen har idrottslektioner mellan 50 till 90 minuter varje vecka och en tredjedel avklasserna har organiserad rastverksamhet som ofta innehåll fysisk aktivitet varje dag. NCFFmenar på att barn behöver ha en hög nivå av fysisk aktivitet, vilket enligt forskning av Statensfolkhälsoinstitut endast följdes av 10-20 % år 2009, det är det vår slutsats att det finns en godsannolikhet att barnen i vår undersökning rör sig mer än så.

I hälso- och sjukvården finns stora möjligheter att arbeta hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande. Frågeformuläret ”Fem frågor om din hälsa” vände sig till patienter och innehöll frågor om fysisk aktivitet, BMI, bruk av tobak och alkohol samt allmän och psykisk hälsa. Formuläret hade två syften; dels för patienten för att få stöd att behålla eller hitta en hälsofrämjande livsstil, dels för personalen som ett verktyg för att identifiera levnadsvanor och upplevt hälsotillstånd samt få underlag för samtal och eventuella fortsatta insatser. Syftet med denna studie var att undersöka framgångsfaktorer och hinder enligt personalen för att införa och använda detta livsstilsformulär i det dagliga arbetet på en vårdcentral. Studien var kvalitativ och som metod användes fokusgruppsintervjuer och individuell intervju. Framgångsfaktorer var bland annat tilltro till nyttan med frågeformuläret, att det är lätt och enkelt, resurser, information, utbildning, kunskap, uppföljning, feedback och att det finns en rutin för att nå alla patienter. Hinder var till exempel upplevelse av att det är svårt att tillfråga vissa patienter och känsla av osäkerhet, tidsbrist samt brist på kunskap i motiverande samtalsmetod. Den största skillnaden mot tidigare arbetssätt verkar inte främst vara själva införandet av frågeformuläret, utan till vilka patienter frågorna ställdes och av vilka yrkesgrupper. / Health care provides a great opportunity for preventive and  health promoting work. The questionnaire "Five questions about your health," is addressed to patients and contains questions about physical activity, BMI, the use of tobacco and alcohol and questions about general and mental health. The questionnaire has two purposes; the first is for the patient to receive support in order to maintain or find a healthy lifestyle, secondly the questionnaire is a tool for the staff to identify lifestyle and perceived health status of the patient and provide the basis for talks and possible further action. The aim of this study is to investigate the success factors and obstacles according to staff to implement and use this lifestyle questionnaire as a tool in the daily work at a primary health care center. The study has a qualitative design and focus group and individual interviews are the methods that have been used. Success factors were for example confidence, easy and simple, appropriate level of resources allocated, importance of information, education, knowledge, monitoring, feedback and a routine in place to reach all patients. Obstacles were for example experience that it is difficult to query some patients, a feeling of uncertainty, time constraints and lack of knowledge of Motivational Interviewing. The major difference from previous ways of working does not seem to be the introduction of the questionnaire, but rather the kind of patient groups that were queried and the groups of professionals that asked the questions.

Antalet skadade cyklister i trafiken har ökat. Detta medför, utöver lidande för den enskilde individen, en samhällsekonomisk kostnad. Det är få studier som tidigare fokuserat på om personer som tagit körkort har ett annat beteende och strategier jämfört med personer utan körkort. En studie genomfördes för att undersöka om cyklister med erhållen körkortsutbildning, i högre utsträckning följde väjningsplikt vid cykelpassager. Det undersöktes samtidigt om cyklister utan körkort oftare använde deskriptiva normer. Samtidigt undersöktes eventuella skillnader i beteendet mellan dessa grupper vid cykelpassager. Tio testdeltagare cyklade sammanlagt drygt fyra kilometer i normal trafikmiljö och passerade totalt 40 stycken cykelpassager. Studiedesignen bestod av video- samt ljudinspelning av trafiksituationerna, där testdeltagarna fick tänka högt under testet. Testdeltagarna fick även fylla i ett frågeformulär angående väjningsplikt efter cyklingsmomentet. Resultatet indikerade att testdeltagarna med körkort tog trafiklagar i beaktning under cyklingen i större utsträckning än testdeltagarna utan körkort, men att beslut vid cykelpassagerna främst fattades på tidigare erfarenhet. Erfarenheten av att deskriptiva normer brukade fungera vid cykelpassager. Det indikerade även att cyklister med körkort hade större avsökningsområde gällande både längd och bredd i körriktningen

Bakgrund: Amerikansk fotboll är en sport under tillväxt internationellt. I Sverige finns tre herrligor i dagsläget. Styrketräning är, nästintill, nödvändigt för spelare inom amerikansk fotboll för att optimera prestation samt reducera risk för akuta- samt överbelastningsskador.  Syfte: Kartlägga styrketräningsdosering samt skade- och sjukdomsläget hos spelare i Sveriges högsta och tredje herrliga under fyra veckor i tävlingssäsong. Metod: Ett frågeformulär formades riktat åt studiens syfte, och förmedlades ut till organisationer i ovan nämnda ligor. Data gällande antal styrketräningspass per vecka, antal övningar per styrketräningspass, antal set per övning, antal repetitioner per set samt skattad utmattning (RPE) i genomsnittligt set samlades in. Även data gällande sjukdomar och skador som begränsat träning senaste fyra veckorna togs in. Data delades in i subgrupper enligt liga samt spelarens position. Resultat: Insamlad data visade följande: 41 % av deltagarna styrketränade ett till två pass per vecka och 37 % tre till fyra pass. Tjugoen procent utförde tre till fyra övningar per pass, 48 % utförde fem till sex och 27 % utförde sju eller fler. Åttioen procent utförde tre till fyra set per övning. Fyrtio procent utförde fyra till sju repetitioner per set och 52 % utförde åtta till tolv. Medianvärdet (kvartilavstånd) för RPE skattningar per set var 7 (2). Andelen som begränsats i träning av skada under de senaste fyra veckorna var 42 %. Motsvarande andel gällande sjukdom var 13 %. Slutsats: Denna studie visar att hälften av deltagarnas styrketräningsdosering var i linje med rekommendationer för att bibehålla styrka och kraftutveckling samt inverka på risk för akuta- samt överbelastningsskador under tävlingssäsong. På grund av stickprovets begränsade storlek behövs vidare studier i detta område samt kring optimal styrketräningsdosering hos spelare inom amerikansk fotboll. / Introduction: American football is a growing sport internationally. In Sweden there are three leagues of men’s American football. Strength training is thought necessary for American football players to perform well and reduce the risk of acute and overload injuries. Aim: To describe what the dosage of strength training were among the players and, further, the number of injuries and illnesses of players active in the first and third Swedish league during the competitive season.  Method: A survey was created for this aim and sent to organizations in targeted leagues. Data on weekly number of sessions, number of exercises per session, number of sets and repetitions and ratings of perceived exertion as well as injuries and illnesses was collected and analyzed for the entity and subgroups, determined by league and position. Results: The collected data showed the following: 41 % of the players performed one to two weekly sessions and 37 % performed three to four weekly sessions. Twenty-one percent performed three to four exercises per session, 48 % performed five to six and 27 % performed seven or more. Eighty-one percent performed three to four number of sets per exercise. Forty percent performed four to seven repetitions per set and 52 % performed eight to twelve. The median value (inter-quartile range) of the rated perceived exertion per set was 7 (2). The amount of players limited in training by injuries during the previous four weeks was 42 %. The equivalent for illnesses was 13 %.  Conclusion: Approximately half the sample of players performed a total strength training dosage thought to retain strength and power and, further, to have an effect on the risk of acute and overload injuries during the competitive season. Because of the small sample size, optimal strength training dosage for American football players needs further study.

No description available.

Background. Head-tracking enables the use of head movements as a form of input for video games. Some games allow the player to use their head to orient the in-game camera. However, the movement of the in-game camera is seldom proportional to the movement of the player. Head-Coupled Perspective is achieved by tracking the player’s head and displacing the in-game camera similarly. There is a lack of data gathered on how a Head-Coupled Perspective affects user experience in video games. Objectives. The aim of this thesis is to investigate how Head-Coupled Perspective affects user experience by implementing it into a first-person shooter game. Methods. Head-Coupled Perspective was implemented into Receiver 2 (WolfireGames LLC). An experiment was conducted where 28 participants were divided into two groups. The groups were divided by the order in which they play the standard version and the Head-Coupled Perspective version of the game. Their impressions were measured using a questionnaire adapted from the Game Experience Questionnaire. After playing both versions, participants answered comparative questions comparing the game versions. Participants’ in-game task completion time and head velocity were recorded during the tests. Results. The results showed that both groups preferred the first version of the game they played. Overall, the Head-Coupled Perspective version of the game generated higher scores for the Flow and Negativity constructs. The results gathered through the questionnaire had low statistical significance. Conclusions. This study indicates that task engagement and negative feelings increase when playing a First-Person Shooter game with Head-Coupled Perspective. However, due to the low statistical significance of the data, more work is required on the subject before a rigorous conclusion can be drawn. On top of that, Head-Coupled Perspective had no significant effect on the difficulty of the game and the subjects' head velocity. / Bakgrund. Huvudspårning möjliggör användning av huvudrörelser som en form av inmatning för datorspel. Vissa spel låter spelaren använda huvudet för att orientera kameran i spelet. Mängden rörelse för kameran i spelet är dock sällan proportionell mot spelarens huvudrörelse. Huvudbundet perspektiv uppnås genom att spåra spelarens huvud och röra spelets kamera därefter. Studier har utförts om hur ett huvudbundet perspektiv påverkar användarupplevelsen i datorspel. Men för lite data har genererats från dessa tidigare studier för att dra en slutsats om dess påverkan på användarupplevelsen. Syfte. Syftet med denna rapport är att undersöka hur huvudbundet perspektiv påverkar användarupplevelsen genom att utveckla det för ett förstapersonsskjutspel. Metod. Huvudbundet perspektiv implementerades i Receiver 2 (Wolfire GamesLLC). Ett experiment genomfördes där 28 deltagare delades in i två grupper. Grupperna är uppdelade efter den ordning i vilken de spelar standardversionen och den huvudbundna perspektivversionen av spelet. Deras intryck mättes med hjälp av frågeformulär anpassat från Game Experience Questionnaire. Efter att ha spelat och svarat på enkäten för båda versionerna svarade deltagarna på frågor som jämförde spelversionerna. Tiden deltagarna tog för att fullfölja speluppgiften mättes. Samt spelarnas huvudrörelser mättes under testerna. Resultat. Resultaten visade att båda grupperna föredrog den första versionen avspelet de spelade. Totalt sett genererade den huvudbundna perspektivversionen avspelet högre poäng för Game Experience Questionnaire områdena associerade medspelengagemang och negativitet. Resultaten hade låg statistisk signifikans. Slutsatser. Den här studien indikerar att spelengagemang och negativa känslor ökar när man spelar ett förstapersonsskjutspel med huvudbundet perspektiv. På grund av den låga statistiska signifikansen hos datan krävs mer arbete inom ämnet innan en rigorös slutsats kan dras. Utöver det har huvudbundet perspektiv ingen signifikantpåverkan på spelets svårighetsgrad och deltagarnas huvudrörelse.