Bakgrund: Idag finns en begränsad vetskap hur svenska elitsatsande barn och ungdomar som klättrar upplever smärta i fingrarna eller vilka träningsvanor de har. Detta kan leda till ökad risk av överbelastningsskador. En ökning av stressfrakturer på fingrarnas tillväxtzoner i de yngre åldrarna visar en felaktig utveckling. Fingerträning bör inte förekomma hos barn och ungdomar under 18 år. Syfte: Att kartlägga barn och ungdomars upplevda smärta i fingrarna och deras träningsvanor samt att undersöka samband mellan smärtupplevelse och träningsvanor. Material och metod: Utövarna har fyllt i en enkät gällande smärtupplevelse i fingrarna under 2016. Vidare undersöktes specifik fingerträning och övriga träningsvanor. Deltagarna delades in i ålderskategorier 9-13 år samt 14-19 år och kön. Resultat: Utav 86 deltagare genomförde 63 enkätundersökningen. Majoriteten 68.3 % använde specifika fingerträningsmetoder. Hos pojkar och den äldre ålderskategorin hade 30 % upplevt så mycket smärta i fingrarna att det påverkat deras träning negativt. 79.4 % av deltagarna tar hjälp av tränare. Det fanns ett starkt signifikant positivt samband (r = 0.355) mellan antalpass per vecka och upplevelse av smärta i fingrarna. Det var även en starkt signifikant negativ korrelation (r =-0.450) mellan att ta hjälp av tränare och ålder. Konklusion: Majoriteten av deltagarna använder sig av specifik fingerträning trots rekommendationerna att inte använda detta. Hälften upplever någon forma av smärta i fingrarna. Majoriteten har en tränare, vilken har ansvar för träningen. Tränaren behöver bli bättre på att övervaka individernas träningsvanor och deras fysiska status. Föräldrar, individ och tränaren behöver samarbeta bättre för säkrare träningsformer. / Background: There is limited knowledge of Swedish young elite level climbers and their experienced pain in the fingers and training habits. An increased expose of an overload injuries is at risk. Epiphyseal fractures of fingers growth zones reveals that the sport is developing in an unwanted way. Despite recommendations of specific finger training should not be a part of the training it is still common. Objective: To identify experience of pain in the fingers and training habits and to analyze the relationship between pain perception and exercise habits. Materials and Methods: The examined group filled out a questionnaire retrospective of their experience of pain in the fingers and exercise habits during 2016. The participants were divided into age categories (9-13 years and 14-19 years) and sex. Results: Out of a total 86 participants 63 completed the questionnaire. The majority 68.3 % used specific finger training methods. The boys and the older age group, 30 %, experienced so much pain in the fingers that it affected their training negatively. 79.4 % of participant’s took help from a coach in their training. There was a highly significant positive correlation (r=0.355) between the number of workouts per week and the experience of pain in the fingers. There was also a highly significant negative correlation between the use of trainers and age (r=-0.450). Conclusion: The majority of participants use specific finger exercise despite recommendations not to use it. Furthermore the majority have a coach. The coach is responsible for the training and need to be better of monitoring the individual's exercise habits and their physical status (injuries, strengths, weaknesses). Parents, the climber and their coach need to work better and closer together to increase safer training methods.

Introduktion: Barnmorskan uppmanar rutinmässigt gravida kvinnor att avstå från alkohol men diskuterar inte den blivande pappans alkoholvanor. Inskrivningen på MVC ger en unik möjlighet både för den gravida kvinnan och den blivande pappan att reflektera kring alkoholvanor under graviditeten, inför föräldraskapet och alkoholproblem inom släkten. Syfte: Att undersöka om samtal med båda de blivande föräldrarna leder till reducerad alkoholkonsumtion under graviditet och om psykosocialt stöd från främst blivande pappan har betydelse för valet av alkoholfri graviditet och om han får motsvarande stöd av henne till minskat drickande. Metod: Kvasiexperimentell studie inom ordinarie MVC-verksamhet. I interventionsgruppen deltog 238 par. I två olika kontrollgrupper deltog tillsammans 413 par. Muntlig och skriftlig information i interventionsgruppen gavs före inskrivning på MVC och båda parterna fyllde i frågeformulär vid inskrivningen. Paret fick vidare tillfälle att reflektera kring sina alkoholvanor, attityder till alkohol inför föräldraskapet samt hur det i vissa fall varit att växa upp med alkoholism. I kontrollgrupperna fortsatte barnmorskan med ordinarie alkoholinformation. Interventionsgruppen och första kontrollgruppen fyllde i förmätningsinstrument efter inskrivningen och eftermätningsinstrument i graviditetsvecka 33. Andra kontrollgruppen deltog enbart med eftermätningsinstrument. Resultat och slutsatser: De flesta blivande föräldrarna använde alkohol året före graviditeten men de flesta kvinnor slutade att dricka alkohol vid graviditetsbeskedet. De flesta blivande pappor fortsatte dricka under graviditet men många minskade sin konsumtion. Ungefär 25% av männen drack för avstressning och lika många berusningsdrack. Få män (2-3%) hade någon gång oroat sig för kvinnans drickande men 12% kvinnor hade någon gång oroat sig för mannens drickande. Blivande pappor får mindre stöd än gravida kvinnor till minskat drickande. I 6-13% av svaren uppgavs en alkoholiserad förälder och i 64-68% av svaren uppgavs frånvaro av alkoholism i familjen/släkten. Skillnaderna mellan grupperna var genomgående små. Dock ansåg man i interventionsgruppen i högre grad att MVC givit den viktigaste informationen om alkohol samt upplevde i högre grad stöd från varandra än i kontrollgrupperna / Introduction:In Sweden, midwives as a routine encourage pregnant women to refrain from alcohol use but theydo not discuss the habits of the father. The registration at the ACC provides a unique opportunity for both the mother and the father to reflect over alcohol habits during pregnancy and parenthood and possible alcohol problems among relatives. Purpose: The objective was to study if conversationswith both parents-to-be leads to reduced consumption of alcohol during the pregnancy and if psychosocial support primarily from the father is of importance for the mother ́s choice of pregnancy without alcohol and if the father receives corresponding support to decrease drinking. Method: The study was quasi-experimental within regular ACC-activities. The intervention group comprised of 238 couples. Two control groups with together 413 couples participated. The intervention group received written and oral information before registration and the couple filled questionnaires at registration. The couples were given opportunity to reflect about their habits and attitudes concerning alcohol in pregnancy and parenthood. They were also encouraged to think about how it in some cases was to be brought up with alcoholism. In the control groups, the midwife conducted a routine alcoholinformation. The intervention group and the first control group filled premeasuring after registration and filled postmeasuring in pregnancy week 33. The second control group only filled postmeasuring in pregnancy week 33. Results and conclusions:Most parents-to-be, used alcohol the year before the pregnancybut the majority of the women stopped when they got to know they were pregnant. Most fathers-to-be continued drinking but many of them reduced their consumption. One quarter drank for relaxation and about as many drank to become drunk. Few men (2-3%) did ever worry about the alcoholconsumption of the women but 12% of the women did ever worry about the alcohol consumption of the men. Fathers-to-be receive less support for reduced drinking than the pregnant women. In 6-13% of all answers there is a notion of alcohol problems among own father or mother and 64-68% of all answers stated absence of alcoholismamong relatives. The differences between groups were generally small. However, the persons in the intervention group reported that they thought ACC to give the most important information about alcohol. They also perceived that theyto a higher extent got support from each other more often than in the control groups / <p>ISBN 91-7997-113-X</p>

The lexical semantics of a language is an area of linguistics that has many important implications for the life of modern society. It is important to understand how language change works and why this change occurs. Thus the aim of the work described in the thesis was to examine how six Swedish words, fett, fräsch, fräck, grym, häftig, and tajt are used by five different age groups of Swedish people in Uppsala region. To accomplish the aim of the study an appropriate questionnaire was compiled and used by the author. The questionnaire asked for information about the respondents as well as about the usage of each studied word. Analogous previous studies of the ongoing semantic change are reported in literature, frequently in regard to the words from English language. My results show that most of the chosen words are used differently by different age groups. Some words change their usage only slightly while other words experience larger metamorphose. The investigated words do not change their meaning completely, however some meanings do become more or less frequent. The results also show that the usage of the words does not always correlate to their dictionary definitions. Overall it can be concluded that semantic change for the considered words is a gradual ongoing process. / Den lexikala semantiken i ett språk är ett område inom lingvistik som har många viktiga konsekvenser för livet i det moderna samhället. Det är viktigt att förstå hur språkförändring fungerar och varför denna förändring sker. Därför var syftet med det arbete som beskrivs i uppsatsen att undersöka hur sex svenska ord fett, fräsch, fräck, grym, häftig och tajt användes av fem olika åldersgrupper av infödda talare av svenska i Uppsalaregionen. För att uppnå syftet med studien sammanställdes en enkät. Enkäten innehöll frågor om respondenterna samt om användningen av vart och ett av de studerade orden. Liknande tidigare studier av pågående semantisk förändring rapporteras i litteraturen, ofta i fråga om orden från engelska. Resultaten visar att de flesta av de valda ord användes på olika sätt av olika åldersgrupper. Vissa ord har ändrat sin användning något medan andra ord har genomgått en större förändring. De undersökta orden ändrade inte sin betydelse helt och hållet, men vissa betydelser blev mer eller mindre frekventa. Resultaten visade också att användningen av orden inte alltid korrelerar med deras ordboksdefinitioner. Sammantaget kan man dra slutsatsen att semantisk förändring för dessa ord var en gradvis process.

Bakgrund: Inom både dam- och herrishockey är hjärnskakningar vanligt förekommande. Definitionen av hjärnskakning är att hjärnan hamnar i rörelse av direkt eller indirekt våld mot huvudet. Riktlinjer finns framtagna över hur hjärnskakningar ska hanteras och rehabiliteras och bör tas på allvar då det finns risk för blödning eller kvarstående symtom. SCAT-3 är ett värderingsverktyg vid hjärnskakningar, där ingår en symtomskattning. En hög poängsumma innebär stora symtomatiska besvär. Inga studier har påträffats över förekomst av hjärnskakningar samt hjärnskakningslikande symtom för spelare i Svenska damhockeyligan (SDHL).Syfte: Att beskriva förekomst av hjärnskakningar samt hjärnskakningsliknade symtom hos ishockeyspelare i SDHL jämfört med en kontrollgrupp.Metod: Kvantitativ, deskriptiv samt komparativ tvärsnittsdesign. Ett internetbaserat testformulär byggt på SCAT-3. Totalt 92 deltagare, n=48 hockeyspelare, n=44 kontrollgrupp.Resultat: Förekomsten av hjärnskakningar var 64,6 % bland ishockeyspelare, och signifikant högre jämfört med kontrollgruppen 38,6 % (p=0,013). Totalsumma av hjärnskakningsliknande symtom bland hockeyspelarna (17,6 poäng) jämfört med kontrollgruppen (16,4 poäng) skiljde sig inte signifikant. Vanligaste symtomen bland hockeyspelarna var känsla av trötthet/brist på energi, nackont samt irritation. Vanligaste symtomen för kontrollgruppen var känsla av trötthet/brist på energi, mer känslosam än vanligt och koncentrationssvårigheter. Konklusion: 64,6 % av spelarna i SDHL har fått minst en hjärnskakning. Hjärnskakningar var vanligare bland spelare i SDHL än i kontrollgruppen. Ingen signifikant skillnad av hjärnskakningsliknade symtom sågs mellan grupperna. Symtomen var inte tillräckligt specifika för att jämföra grupper emellan, utan bör enbart jämföras individuellt. / Background: Concussions are frequently occurring in ice hockey, both women and men hockey. A concussion appears from direct or indirect violence against the head, that will cause brain movement, and in worse case a bleeding on the brain. There are guidelines for concussion management and rehabilitation that needs to take seriously as there are risks of retaining symptoms. SCAT-3 is a concussion tool, with a symptom scale. A higher score means bigger issues of the symptoms. No studies have been done on the concussion frequency and concussion-similar symptoms for players in the Svenska damhockeyligan (SDHL).Purpose: Find out frequency of concussion and concussion-similar symptoms compared to a control group. Method: Quantitative descriptive and comparative cross-sectional design. An internet based test, based on SCAT-3, with total 92 participants, n=48 hockey players, n=44 control group.Results: Concussion frequency was 64.6 % for hockey players, and significant higher compared to the control group 38.6% (p=0.013). In total, concussion-similar symptom score for hockey players was 17.6 points and for control group 16.4 points. No significant difference between the groups. The most common symptoms among hockey players were fatigue or low energy, neck pain and irritation. In the control group, fatigue or low energy, more emotional and concentration difficulties was the most common.Conclusion: 64.6 % of the players in SDHL had received at least one concussion. Concussions are more common among players in SDHL than a control group. No significant difference of concussion-similar symptoms. The symptoms are not specific

Bakgrund: Mer och mer forskning kommer fram som styrker fördelarna med regelbunden fysisk aktiv (FA). Ändå har många svårt att röra på sig tillräckligt. I tidigare forskning har interventioner med ett webbaserat program (WBP) och interventioner med coaching fått positiva resultat med att främja FA. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att undersöka effekten av ett webbaserat program tillsammans med coaching för att främja FA hos individer som är i behov av ökad FA. Metod: För att besvara syftet har en litteraturöversikt gjorts med sammanställning av 8 vetenskapliga originalartiklar. Sökningen gjordes med Databasen PubMed. Artiklarna granskades med hjälp av ”Oxford Levels of Evidence 2011” evidensmetod. Resultat: Majoriteten av studierna (n=6 av 8) visade en positiv effekt av WBP och coaching på FA. Två artiklar såg ingen signifikant förbättring. Slutsats: Utifrån den granskade litteraturen så finns det skäl till att använda ett webbaserat program tillsammans med coaching för att främja FA. Mer forskning kräves för att säkerställa effekten av ett WBP och Coaching på FA samt specifikt effekten på den yngre och äldre befolkningen. / Background: More and more research is emerging that demonstrates the benefits of regular physical activity (FA). Still, many have difficulty being physically active. In previous research, interventions with a web-based program (WBP) and interventions with coaching have had positive results in promoting FA. Aim: The purpose of the review is to investigate the effect of a web-based program together with coaching to promote FA in individuals who are in need of increased FA. Method: In order to answer the purpose, a literature review has been compiled with the compilation of 8 scientific original articles. Articles were found using the PubMed database. The articles were reviewed using the "Oxford Levels of Evidence 2011" evidence method. Results: The majority of studies (n = 6 of 8) showed a positive effect of WBP and coaching on FA. Two articles saw no significant improvement. Conclusion: Based on the literature reviewed, there is positive evidence to suggest usage a web-based program together with coaching to promote FA. More research is needed to ensure the effect of a WBP and Coaching on the FA and specifically the effect on the younger and older population.

Inledning: Bristfällig information till patienterna inför en MR-undersökning kan leda till att patienterna blir nervösa, stressade och känner obehag och därmed uteblir från bokade tider eller väljer att avbryta sina undersökningar i förtid. Med en tydlig information till patienten innan MR-Kaundersökningen startar ökar det patientens förståelse inför besöket. Det kan göra att patienterna kommer på sina bokade tider och därmed har möjlighet att få svar på oklara funderingar utifrån den skriftliga informationen med hjälp av en röntgensjuksköterska innan undersökningens start. Syfte: Syftet med studien var att sammanställa den information som ges till patienter inför en MR-undersökning samt betydelsen av informationen. Metod: Studien som genomförts är en allmän litteraturöversikt, där artiklarna hämtats från databaserna Pubmed och Cinahl. I studien ingår både kvantitativa och kvalitativa artiklar, som i sin tur har kvalitetsgranskats och analyserats utifrån syftet. Resultat: 10 stycken artiklar har delats in i tre kategorier som följer: skriftlig information, verbal information och digital information. Resultatet av studien visar på att oro och ångest hos patienterna kan ge rörelseartefakter med dålig bildkvalitet som följd, behov av upprepade undersökningar, att patienten väljer att avbryta eller vägrar att lägga sig i kameran. Detta kanresultera i försenad diagnos och behandling för patienten. Genom en kombination av skriftlig, verbal och digital information så ökar det förståelsen och tryggheten på ett bättre sätt än endast skriftlig information. Slutsats: Området är viktigt att belysa då information inför MRundersökning inte bara lindrar stress och ångest utan även ger trygghet till patienten och större möjlighet att få en så bra kvalitet på undersökning och bildframställning som möjligt. Studien tyder på att det finns ett behov av vidare forskning för att kunna utreda vilken information som patienten saknar inför sin MR-undersökning för att ge ökad trygghet. Men det finns stora möjligheter att kunna använda sig av förberedande information inför MR-undersökningar i form av appar och VR i framtiden. / Introduction: Inadequate information to patients prior to an MRI examination can lead to patients becoming nervous, stressed and feeling discomfort and thus absent from booked appointments or choosing to cancel their examinations. With clear information to the patient before the MRI examination starts, it increases the patient's understanding before the visit. This can mean that patients arrive at their booked times and thus have the opportunity to get answers to unclear thoughts based on the written information with the help of an X-ray nurse before the start of the examination. Aim: The purpose of the study was to compile the information given to patients prior to an MRI examination and the importance of the information. Method: The study conducted is a general literature review, where the articles were retrieved from the databases Pubmed and Cinahl. The study includes both quantitative and qualitative articles, which in turn have been quality reviewed and included in the work. Results: 10 articles have been divided into three categories:such as written information, verbal information and digital information. The results of the study show that anxiety and stress in patients may cause motion artifacts with poor image quality as a result, need for repeated examinations, that the patient chooses to interrupt or refuses to go to the camera. Through a combination of written, verbal and digital information, it increases understanding and security in a better way than just written information. Conclusion: The area is important to highlight as information prior to MRI examination not only relieves stress and anxiety but also provides security to the patient and greater opportunity to get the best quality of examination and imaging possible. The study indicates that there is a need for further research in order to be able to investigate what information the patient lacks prior to their MRI examination, in order to increase well-being. But there are great opportunities to be able to use preparatory information for MRI examinations in the form of apps and VR in the future.

Bakgrund: Våld i nära relation ses som ett globalt folkhälsoproblem där kvinnor världen över faller offer för våldet. Det som kännetecknar våld i nära relation är att det finns en relation och känslomässigt band mellan offer och förövare. Våldet kan ge uttryck fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt, ekonomiskt och socialt. Tidigare forskning visade att cirka var tredje kvinna som varit i en relation har utsatts för någon form av våld. Enligt Världshälso-organisationen (WHO) bör hälso- och sjukvården vara drivande i arbetet mot våld i nära relationer. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården kan identifiera tecken på att kvinnor blivit utsatta för våld i nära relation. Metod: Litteraturöversikt användes som metod till studien. Åtta kvalitativa och en kvantitativ artikel valdes ut. Resultat: Hälso- och sjukvårdspersonal var ofta de första som mötte kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Sjukvården arbetar utifrån olika screeningmetoder där bland annat frågor ställs för att utforska kvinnans situation och hälsa. Det var viktigt att screening genomfördes för att identifiera om eventuell våldsproblematik fanns. Utifrån artiklarnas resultat framträdde tre subteman och ett huvudtema som svarade till studiens syfte. Konklusion: Studiens resultat visade att hälso- och sjukvården var medvetna om kvinnans utsatthet för våld i nära relation. Sjukvården hade ett flertal metoder som rekommenderades att arbeta efter, dock fanns det hinder som resulterade i att screening inte användes på rätt sätt och i vissa fall inte användes alls. Det finns förbättringsområden i sjukvårdens arbete med våldsutsatta kvinnor. / Background: Intimate partner violence is a global public health problem where women all around the world fall victims to violence. Intimate partner violence is the relationship and emotional bond between victim and perpetrator. Violence can manifest in several different ways, such as physical, mental, sexual, material, economic or social. Previous research showed that about every third woman who had been in a relationship were victims to some form of violence. According to the World Health Organization (WHO) health care services should be a driving force in the work against intimate partner violence.  Aim: The aim of the study was to investigate how health care professionals can identify expose of intimate partner violence among women.  Method: A literature review was conducted. Eight qualitative and one quantitative article were selected.  Results: Health care professionals are often the first to meet the woman who has been subjected to violence. The health care services used various screening methods where, questions are asked to explore the woman's situation. Based on the results of the articles, a main theme and three sub-themes were constructed.  Conclusion: The result of this study shows that the health care services are aware of the woman's exposure to violence. The health care system has several methods that they should work with, however there are many obstacles that result in both screening not being used correctly and in some not being used at all. There are areas for improvement in health care work with women exposed to violence.

This study aims to look at multiple modern first person shooter games communitiesto see how their perception of gunplay may be similar or differ from one another.The study uses Toh’s (2016) model for players' feelings towards their primaryweapons to form a questionnaire, the questionnaire is based upon previous researchwithin appraisal theory, player goals , and players feelings. The questionnaire wasthen sent out to Apex Legends, Call of Duty: Warzone and Rainbow Six: Siegecommunities to gather their perception of weapon attributes and their effects onplayers. After analysis of the data similarities and differences were found withinspecific weapon attributes that showed how the communities valued variousweapon attributes. Call of Duty: Warzone focused more on lowering time to kill, whileRainbow Six: Siege focused more on being able to accurately breach and hold offenemies in close engagments. Using background research a possible way to showgame developers how to increase a player's play time from the data collected is alsodiscussed. With the help of an acafen approach a discussion on possibilities as towhy the games have different values and preferences is also had.

Health questionnaires are widely used. A low response rate can lead to biased results and affect the validity of the study. This thesis investigates what can be done to increase the response rate and expedite the return of health questionnaires. The main aim of the study is to provide suggestions on how to improve the response rate to the National Pain Registry’s questionnaire at Danderyd Specialized Pain Rehab Clinic, although the result is significant in other contexts where questionnaires are used and a high response rate desired. Material has been collected through literature search, observations, interviews with patients at Danderyd Specialized Pain Rehab Clinic and interviews with clinics that have a high response rate according to the National Pain Registry’s reports. Several factors affecting response rate was found in the literature studies and interviews. Providing a digitalized alternative, clearly explaining the aim of the study and why completing the questionnaire is important and making the participants feel like stakeholders in the study are examples of areas where improvements can be made. According to the patient interviews about the National Pain Registries first and second questionnaire some problems to fill in the questionnaires were due to difficulties in estimating the pain because of shifting pain intensity, unclear phrasing of the questions or answer and a feeling of lack of someone to ask. Reasons for not returning the one-year follow-up questionnaire were that the questionnaire never was received, it got cluttered and therefore never mailed back or that it was not seen as important nor beneficial to the patient. Suggestions made to increase response rate and expedite the return of the questionnaires based on the findings include increased information about the questionnaires and the National Pain Registry, notifications and reminders to help patients remember and tracking the mailed questionnaire to make sure it reaches the patient. Changing the front-page layout could make it more interesting to look at. To clarify questions, the option to complete all questionnaires at the clinic could be given and a computer alternative. The option to hand back the questionnaire either by mail, digitally or at the visit along with a scheduled one-year follow-up meeting could both increase response rate and expedite the return. / Hälsoenkäter används omfattande. En låg svarsfrekvens kan leda till missvisande resultat och påverka giltigheten av studien. Det här examensarbetet undersöker vad som kan göras för att öka svarsfrekvensen och påskynda återlämningen av hälsoenkäter. Det huvudsakliga målet med studien är att ge förslag som kan öka svarsfrekvensen till det Nationella Registret över Smärtrehabiliterings frågeformulär vid Danderyds Högspecialiserade Smärtmottagning, även om resultatet är betydelsefullt även i andra sammanhang där frågeformulär används och en hög svarsfrekvens önskas. Material har samlats in genom litteraturstudier, observationer, intervjuer med patienter vid Danderyds Högspecialiserade Smärtmottagning och intervjuer med kliniker som har en hög svarsfrekvens enligt det Nationella Registret över Smärtrehabiliterings rapporter. Flertalet faktorer som påverkar svarsfrekvens enligt litteraturstudier och intervjuerna hittades. Tillhandahålla ett digitalt alternativ, klargöra och förklara målet med studien och varför formuläret är viktigt att fylla i och att få deltagarna att känna sig som intressenter i studien är exempel på områden där förbättringar kan ske. Enligt patientintervjuerna angående nationella smärtrehabiliteringens första och andra frågeformuläret beror en del av problemen att fylla i formuläret på att smärtan skiftar i intensitet, oklara formuleringar av frågor och svar och en känsla av brist på någon att fråga. Skäl till att ett-årsuppföljningsformuläret inte återlämnades var att det aldrig mottogs, att det blev plottrigt och därför aldrig skickades tillbaka eller att det inte sågs som varken viktigt eller fördelaktigt att fylla i av patienten. Förslag på hur svarsfrekvensen kan ökas och återlämning påskyndas av frågeformulären baserat på upptäckterna inkluderar ökad information om frågeformulären och det Nationella Registret över Smärtrehabilitering, notifieringar och påminnelser för att hjälpa patienterna att komma ihåg och spårning av brevet med formuläret för att se till att det når patienten. Ändring av framsidans utseende skulle kunna göra det intressantare att titta på. För att klargöra frågor skulle en valmöjlighet att fylla i alla formulären på kliniken kunna ges samt ett datoralternativ. En valmöjlighet att ge tillbaka formuläret antingen via brev, digitalt eller för hand tillsammans med ett schemalagt ett-årsuppföljningsmöte kan både öka svarsfrekvensen och påskynda återlämningen av formuläret.

Introduktion: Ett kostnadseffektivt sätt att kartlägga fysisk aktivitet (FA) är med hjälp av subjektiva mätmetoder som frågeformulär, till exempel socialstyrelsens indikatorfrågor för FA (FASTA). Dessa kan valideras mot objektiva mätinstrument (aktivitetsmätare), till exempel Actigraph GT3X+, men detta har ännu inte gjorts för FASTA-formuläret på den äldre populationen. Syfte: Syftet med studien var att undersöka samband mellan Socialstyrelsens indikatorfrågor om fysisk aktivitet och fysisk aktivitet uppmätt med Actigraph GT3X+ hos äldre personer som är friska men inte tränar. Metod: Sjuttio äldre personer (över 65 år) som var friska men inte tränade bar aktivitetsmätare (Actigraph GT3X+) under sin vakna tid i 7–8 dagar. I anknytning till detta fick deltagarna fylla i FASTA-formuläret. Formuläret består av två frågor där mängden vardagsmotion och fysisk träning under en typisk vecka uppskattas. Korrelation mellan uppmätt och uppskattad FA analyserades med hjälp av Spearman’s rho. Resultat: Måttlig korrelation upptäcktes mellan medelintensiv FA och självskattad vardagsmotion (rho=0.545, p&lt;0.05). Övriga resultat nådde inte statistisk signifikans. Under aktivitetsmätningsperioden var deltagarnas uppmätta tid i medeltal 892 ± 63.0 minuter per valid dag och 5.59 ± 0.885 valida dagar per person. Konklusion: Hos äldre personer som är friska men inte tränar sågs måttligt korrelation mellan medelintensiv FA (MFA) uppmätt med Actigraph GT3X+ och FASTA-formulärets fråga om vardagsmotion. Sambandet mellan högintensiv FA (HFA) uppmätt med Actigraph GT3X+ och FASTA-formulärets fråga om fysisk träning var inte statistiskt signifikant. Mer framtida forskning behövs för att utveckla bättre metoder för att validera FASTA-formuläret på den äldre populationen. / The Umeå High-Intensity Training Study