Den här studiens syfte är att undersöka om, hur och varför man kan läsa litteratur inom moderna språk, franska, på grundskola senare år. För att genomföra undersökningen har aktionsforskningsmetoden används, vilket innebär att forskaren deltog i den process som undersöktes som lärare. Studien har alltså två dimensioner: - Att planera, genomföra och utvärdera en verksamhet för en nionde klass som harmoniserar de nationella målen i moderna språk och studien av en litterär bok på franska (Le Petit Prince av Antoine de Saint-Exupéry). Att fundera på lärarens förhållningssätt. - Att undersöka elevernas lärande, uppfattning, förutsättningar, reaktioner och upplevelser genom enkäter och observationer. Studien visar att det är möjligt att harmonisera en undervisning baserad på litteratur med de nationella målen för moderna språk. En sådan undervisning kan främja kommunikation både muntligt och skriftligt. Den kan också utveckla elevernas medvetenhet om hur språkinlärningen går till, bland annat genom att ge dem insikt om de olika lässtrategierna och uppmuntra dem att lära sig anpassa lässtrategin med textens natur. Att litteratur utgör en del av kulturen bör dock förstärkas hos eleverna. Boken Le Petit Prince kännetecknas av underlättande särdragen och erbjuder samtidigt en rimlig utmaning. Bokens tema var inte lika motiverande för alla elever och några elever fick svårigheter i samband med deras språknivå. Studien visar dock att elevernas arbetsvanor spelar en avgörande roll i nyttan av undervisning baserad på litteratur både vad det gäller deras förhållningssätt och hur de upplever svårigheterna. Användning av lärobokstexter i språkundervisningen främjar bottom up-läsning och installerar vanor som kan hindra en top downläsning vid långa och autentiska texter. Att utveckla nya vanor anses alltså vara nödvändigt för att utnyttja språkundervisningen baserad på litteratur optimalt. Variation visar sig vara ett nyckelbegrepp då eleverna behöver uppmuntras och utmanas genom varierande aktiviteter och uppgifter. Detta gäller både inom språkundervisningen baserad på litteratur så som språkundervisningen i övrigt. Litteratur anses alltså vara ett bra komplement till läroböcker.

Denna uppsats har som syfte att studera hur identitet skildras i de självbiografiska romanerna Garçon manqué (2000), skriven av Nina Bouraoui och Je ne parle pas la langue de mon père (2003), skriven av Leïla Sebbar. Utifrån postkoloniala och feministiska perspektiv visar jag hur romanerna, skrivna av fransk-algeriska, kvinnliga författare, gestaltar erfarenheter av splittrad identitet och utanförskap. Dessa erfarenheter lyfts fram som resultatet av bland annat nationalistiska och misogyna diskurser. Minnena av våldet i de koloniala relationerna mellan Frankrike och Algeriet lever starkt kvar i protagonisternas medvetanden. På så sätt länkas deras personliga upplevelser av våld till en kollektiv historia. Samtidigt artikulerar romanerna motstånd mot de diskurser som genom sina ansatser att bemäktiga sig subjektet påminner om en kolonial logik.

Samuel Beckett (1906-1989), irlandais d’expression française et anglaise, peut être considéré comme un des écrivains modernistes du XXe siècle les plus influents. Son nom est surtout associé au théâtre de l’absurde, un style de théâtre des années 50 inspiré des surréalistes et des dadaïstes, dont l’origine était le traumatisme de la Seconde Guerre mondiale. Parmi les pièces absurdes les plus importantes se trouve En attendant Godot de Beckett, une pièce connue et jouée dans le monde entier. Ce que Samuel Beckett nous montre dans En attendant Godot est évidemment l’absurdité de la vie, et l’absurdité de ce qui n’est pas encore venu ou déterminé. Le point central dans cette pièce est – malgré l’absence d’histoire, de sens et de but – sa représentation de la condition humaine : les relations, la communication, l’inquiétude et, bien sûr, l’attente. Le but de se mémoire sera d’examiner de quelle manière Beckett révèle son image de la condition humaine à travers d’une pièce rompant avec toute convention théâtrale classique.

Uppsatsen ger en kort sammanfattning av det koloniala Algeriet och tiden efter frigörelsen från Frankrike. Under 90-talet mördades många människor i Algeriet, darav 7 munkar i Tibhirine. Denna händelse har filmats av Xavier Beauvois, Des hommes et des dieux. Filmen analyseras beträffande  dialog, foto och musik. Den senare delen av uppsatsen behandlar betydelsen av filmen för en dialog mellan islam och kristendomen i Frankrike.

<p>Mitt arbete handlar om hur franskstuderande elever i grundskolan skulle kunna använda sina kunskaper i engelska. Det engelska språket innehåller en mängd romanska ord, d.v.s. ord med franskt och latinskt ursprung. Således finns det många ord i franskan som eleverna känner igen från engelskan. Min uppfattning är att det borde underlätta för eleverna i franskinlärningen att utnyttja denna företeelse som en inlärningsstrategi och en kommunikationsstrategi. Att använda sina förkunskaper vid inlärning är för övrigt ett grepp som många lärare förespråkar. </p><p>Resultatet av min undersökning i fyra högstadieklasser visar att det finns en klar positiv attityd till denna form av ordinlärning, men också att den kan förefalla förvirrande för många elever. I min uppsats behandlar jag även ordinlärning i allmänhet samt vikten av att använda sina förkunskaper.</p>

<p>Det svenska medlemskapet i EU har vidgat gränserna och skapat ett nytt retoriskt rum, där nivåer och sektorer och deras respektive plats i ett nytt geopolitiskt sammanhang ofta fungerar annorlunda än i folkhemmet.</p><p>Hur ser detta retoriska rum ut, om jag undersöker två journalistiska modeller, en europeisk-meridional och en anglosaxisk, med exempel från Frankrike och Sverige? Detta undersöker denna franska uppsats på magisternivå, som här erbjuds i svensk översättning. Uppsatsen lades fram vid Institutionen för språk och kultur, Linköpings Universitet, den 16 november 2006.</p><p>Frankrike anses av många i Sverige som ett modernt land, men – ack, så traditionellt… Le Nouvel Observateur är en arena där denna och andra uppfattningar går att verifiera, eftersom tidningen fortsätter att komma ut en gång i veckan sedan 1964. Moderna Tider, för sin del, var en av många svenskar uppskattad intellektuell arena under perioden 1994- 2002. Förhoppningsvis kan dessa båda tidskrifter och deras historia hjälpa oss att bättre förstå några intellektuella och journalistiska förutsättningar i ett par av Europas länder.</p><p>«Skulle problemet med det franska språket, för en del, kunna förknippas med de skilda värden som erbjuds av frankofonin, respektive english-speaking world? Värden som från båda sidor har en naturlig tendens att uppfattas som en «diskursiv hegemoni – frågorna kan inte ställas på annat sätt»?</p>

<p>Le but de ce mémoire est de comparer l’aide publique au développement de la Suède et de la France offerte au Mali. La comparaison est axée autour des plus grands bailleurs ; l’Asdi (Agence suédoise de coopération Internationale au Développement) et l’AFD (Agence Française de Développement) et leur aide au développement pour le Mali. Les questions de recherche posées sont ; quels sont les buts principaux de l’Asdi et de l’AFD avec leur aide au développement au Mali, et quelles sont leurs méthodes utilisées pour les atteindre?</p><p>La recherche montre que le but est le même pour les deux agences. Elles mettent l’accent sur la lutte contre la pauvreté, les inégalités ainsi que sur un développement durable.</p><p>Cependant les méthodes appliquées divergent. Les actions suédoises au développement réalisent les conditions demandées par la théorie promouvant la démocratie et cela probablement parce les quatre grandes lignes directrices de l’aide au développement du gouvernement suédois correspondent à la théorie appliquée.</p><p>Les actions accomplies par l’AFD ne correspondent pas à toutes les actions exigées par la théorie, probablement parce que les grandes lignes de l’AFD n’y correspondent pas et que l’agence suit une autre théorie. L’aide au développement de l’Asdi en comparaison avec celles de l’AFD, est clairement plus complexe de ce point de vue. Donc les méthodes divergent distinctement, probablement parce que les deux agences suivent des théories différentes.</p>

<p>This study focuses on the different strategies that the author uses to subvert the patriarchal and the colonial discourses which are reflected in the novel "Les Honneurs perdus" of Calixthe Beyala. In the introduction a theoretical background is given which includes feminist and postcolonial literary theories and their relation to postmodern theories and deconstruction. The introduction underlines the importance of the constitution of subject in postcolonial and feminist theories in contrast to deconstruction of subject in postmodernism and poststructuralism.</p><p>The analysis demonstrates that the novel can be seen as a female bildungsroman in the protagonist’s intent to create an autonomous identity. A gynocentric writing and the dialogue with another female character, the heroine’s antagonistic double, which includes the possibility of a female genealogy, as well as the final love to a white man, contribute essentially to transculturation and the construction of the heroine’s hybrid identity.</p><p>The second chapter of the analysis shows that the dichotomies Europe–Africa and man–woman in the binary system of the western way of thinking are very marked in the novel. Finally the third chapter points out how the different narrative techniques like the mixing of different language levels, the creation of new words, the use of irony and carnivalation, a special form of parody, as well as the intertextuality of magic realism deconstruct and subvert the heritage of colonial and patriarchal values and demonstrate the post-colonial misery both in the protagonist’s native suburb in Cameroun and in Paris.</p>

<p>The creation of Emma Bovary, the major character in Madame Bovary written by Gustave Flaubert, must have been one of the most reckless literaray enterprises of its time. There is no doubt that its inventor, Flaubert, aimed to promote a feminist viewpoint. In this masterwork, Flaubert fully depicts the different options, offered to women in the Napoleon era.</p><p>However, somehow Flaubert’s novel is concerned less with the differences between men and women, as they are pre-given, than with what differentiates men from other men. Therefore, I have in this essay also payed particular attention to the codified social roles and rights for men within the legal framework of the Code Napoléon, leading to a reformulation of ‘masculinity’ and ‘manhood’ in nineteenth-century France. These codified roles and rights reveal a number of negative power-and social relationships with men, as well as with women. Not all men are equal or unaffected by the laws of Patriarchy. In Madame Bovary shifts in gender value, shifts in the codification of what is ‘feminine’ or ‘masculine’ are present throughout the entire novel, thus creating a real gender trangression or a new woman and a new man.</p>

No description available.