<p>Titel: ”Djävulen syns i detaljerna”</p><p>Författare: Maria Möllborn och Josefine Söderstedt</p><p>Kurs: Medie- och kommunikationsvetenskap (61-90)</p><p>Termin: Ht. 2007</p><p>Sektion: Hälsa och Samhälle (HOS)</p><p>Handledare: Malin Nilsson</p><p>Examinator: Veronica Stoehrel</p><p>Typ av dokument: C-uppsats</p><p>Sidantal: 62</p><p>Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka den mediala framställningen mellan manliga och kvinnliga politiker och om det finns någon skillnad i framställningen av dessa? Tanken med vår forskning är att bidra till en mer aktuell bild av hur dagens medieframställning av hur kvinnliga och manliga politiker ser ut. Vi anser också att Sverige befinner sig i en brytpunkt där vi för första gången har en kvinnlig statsministerkandidat i ett av de största partierna inför valet år 2010. Därför valde vi att inrikta oss på två personer, vår nuvarande statsminister Fredrik Reinfeldt och socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin. </p><p>Metod: ”Djävulen syns i detaljerna” är baserad på en kvalitativ metod och bygger på misstankens hermeneutiska tolkningsperspektiv. Vi har även tillämpat en kritisk diskursanalys till artiklarna. </p><p>Slutsats: Skillnaderna mellan de båda politikernas mediala framställning var inte markant sett ur ett genusperspektiv, även om just det symboliska våldet blev tydligt i vissa artiklar. Det är inte bara Sahlin som framställs negativt utan även Reinfeldt får negativ kritik. Dessutom är det Sahlin som får den huvudsakliga positiva kritiken i partiledardebatten. Den största skillnaden ligger dock i att Reinfeldt har sitt partis stöd medan Sahlin inte verkar ha det, vilket ger Sahlin en negativ bild.</p>

<p>År 1993 var Fredrik Reinfeldt 28 år, ordförande för Moderata Ungdomsförbundet och</p><p>riksdagsledamot sedan det föregående valet 1991. Detta år gav Reinfeldt också ut sin bok Det sovande folket vari han jämför välfärdsstaten med ”pest smittkoppor och Aids” (Reinfeldt, 1993:12). År 2005 finner vi istället en 40-årig Fredrik Reinfeldt som sedan två år tillbaka innehar partiledarpositionen för Moderaterna och vad som är intressantare är att han förklarar</p><p>sig att vara välfärdsstatens främsta försvarare då han deklarerar att ”en skattefinansierad välfärd har stora fördelar” (Reinfeldt, 2005).</p><p>Med anledning av ovanstående är det intressant att diskutera huruvida Reinfeldts politiska idéer har förändrats eller om de fortfarande är bestående. </p><p>Resultatet visar att Reinfeldt fortfarande präglas av framförallt nyliberala och konservativa ståndpunkter samtidigt som</p><p>socialliberala influenser har tenderat att öka.</p>

År 1993 var Fredrik Reinfeldt 28 år, ordförande för Moderata Ungdomsförbundet och riksdagsledamot sedan det föregående valet 1991. Detta år gav Reinfeldt också ut sin bok Det sovande folket vari han jämför välfärdsstaten med ”pest smittkoppor och Aids” (Reinfeldt, 1993:12). År 2005 finner vi istället en 40-årig Fredrik Reinfeldt som sedan två år tillbaka innehar partiledarpositionen för Moderaterna och vad som är intressantare är att han förklarar sig att vara välfärdsstatens främsta försvarare då han deklarerar att ”en skattefinansierad välfärd har stora fördelar” (Reinfeldt, 2005). Med anledning av ovanstående är det intressant att diskutera huruvida Reinfeldts politiska idéer har förändrats eller om de fortfarande är bestående. Resultatet visar att Reinfeldt fortfarande präglas av framförallt nyliberala och konservativa ståndpunkter samtidigt som socialliberala influenser har tenderat att öka.

Titel: ”Djävulen syns i detaljerna” Författare: Maria Möllborn och Josefine Söderstedt Kurs: Medie- och kommunikationsvetenskap (61-90) Termin: Ht. 2007 Sektion: Hälsa och Samhälle (HOS) Handledare: Malin Nilsson Examinator: Veronica Stoehrel Typ av dokument: C-uppsats Sidantal: 62 Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka den mediala framställningen mellan manliga och kvinnliga politiker och om det finns någon skillnad i framställningen av dessa? Tanken med vår forskning är att bidra till en mer aktuell bild av hur dagens medieframställning av hur kvinnliga och manliga politiker ser ut. Vi anser också att Sverige befinner sig i en brytpunkt där vi för första gången har en kvinnlig statsministerkandidat i ett av de största partierna inför valet år 2010. Därför valde vi att inrikta oss på två personer, vår nuvarande statsminister Fredrik Reinfeldt och socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin. Metod: ”Djävulen syns i detaljerna” är baserad på en kvalitativ metod och bygger på misstankens hermeneutiska tolkningsperspektiv. Vi har även tillämpat en kritisk diskursanalys till artiklarna. Slutsats: Skillnaderna mellan de båda politikernas mediala framställning var inte markant sett ur ett genusperspektiv, även om just det symboliska våldet blev tydligt i vissa artiklar. Det är inte bara Sahlin som framställs negativt utan även Reinfeldt får negativ kritik. Dessutom är det Sahlin som får den huvudsakliga positiva kritiken i partiledardebatten. Den största skillnaden ligger dock i att Reinfeldt har sitt partis stöd medan Sahlin inte verkar ha det, vilket ger Sahlin en negativ bild.

En undersökning över hur ordet "ansvar" använts i svensk politik 1991-2013 och den förändring ordet genomgått i avsende på argumentativ funktionalitet under Fredrik Reinfeldts tid som statsminister.

No description available.

Vårt syfte med denna studie var att förstå fenomenet retorik som partiledare använder sig av i partiledardebatter i Sveriges riksdag. För att klarlägga fenomenet har vi utgått från teorierna, övertygningsmedel och partesläran. Vi har sedan jämfört vårt empiriska resultat med våra teoretiska utgångspunkter. Vi har valt att använda oss av en kvalitativ ansats med en hermeneutisk inriktning och jämfört en fallstudie genom att utföra retorikanalyser med två svenska partiledare som underöskningsobjekt, Fredrik reinfeldt och Mona Sahlin. Valet föll på dessa då de är partiledare för de två största partierna i Sverige, Moderaterna och Socialdemokraterna. Våra analysresultat visar att de båda följer den retoriska arbetsprocessen men de nyttjar den inte till fullo. Analysresultten visar även på att det finns tydliga skillnader mellan partiledarna och få likheter. Våra slutsatser visar att Reinfeldts retorik karaktäriseras av sakligt resonemang i argumentationen, en stark, klar och flexible röst med ett varierat kroppsspråk samt att han har en neutralt ansiktsuttryck utan känsloyttringar. Sahlins retorik karaktäriseras av att hon fokuserar på att skapa känslor hos åhörarna genom att använda pathos-argument och stilfigurer. Hon har även en stark, tydlig och flexibel röst med varierat ansiktsuttryck men hon är sparsam med gester för att stärka det hon säger. Det som skiljer partiledarna åt är hur de använder sig av den retoriska arbetsprocessen, partesläran, då Reinfeldt fokuserar på saklig argumentering medan Sahlin fokuserar på elocutio. Båda är medvetna om hur de ska arbeta fram ett tal utifrån partesläran, dock nyttjar de den inte fullt ut.

<p>Vårt syfte med denna studie var att förstå fenomenet retorik som partiledare använder sig av i partiledardebatter i Sveriges riksdag. För att klarlägga fenomenet har vi utgått från teorierna, övertygningsmedel och partesläran. Vi har sedan jämfört vårt empiriska resultat med våra teoretiska utgångspunkter.</p><p>Vi har valt att använda oss av en kvalitativ ansats med en hermeneutisk inriktning och jämfört en fallstudie genom att utföra retorikanalyser med två svenska partiledare som underöskningsobjekt, Fredrik reinfeldt och Mona Sahlin. Valet föll på dessa då de är partiledare för de två största partierna i Sverige, Moderaterna och Socialdemokraterna. Våra analysresultat visar att de båda följer den retoriska arbetsprocessen men de nyttjar den inte till fullo. Analysresultten visar även på att det finns tydliga skillnader mellan partiledarna och få likheter.</p><p>Våra slutsatser visar att Reinfeldts retorik karaktäriseras av sakligt resonemang i argumentationen, en stark, klar och flexible röst med ett varierat kroppsspråk samt att han har en neutralt ansiktsuttryck utan känsloyttringar. Sahlins retorik karaktäriseras av att hon fokuserar på att skapa känslor hos åhörarna genom att använda pathos-argument och stilfigurer. Hon har även en stark, tydlig och flexibel röst med varierat ansiktsuttryck men hon är sparsam med gester för att stärka det hon säger. Det som skiljer partiledarna åt är hur de använder sig av den retoriska arbetsprocessen, partesläran, då Reinfeldt fokuserar på saklig argumentering medan Sahlin fokuserar på elocutio. Båda är medvetna om hur de ska arbeta fram ett tal utifrån partesläran, dock nyttjar de den inte fullt ut.</p>

Syftet med studien var dels att studera och jämföra hur politiker går tillväga för att övertyga väljarna att rösta på deras parti och dels att sätta uppfattningen om att politiker är dåliga på att svara på frågor och ofta avbryter en talare på sin spets genom att analysera avbrott och svar och icke-svar. Mer specifikt är det partiledarna för de största riksdagspartierna Stefan Löfven (S) och Fredrik Reinfeldt (M) som analyserats och jämförts. Tv-debatterna är från riksdagsåren 2012-2014 som är en intressant period i svensk politik då 2014 var ett supervalår med såväl europaparlamentsval som riksdagsval. För att få svar på frågeställningen om politikernas väg till övertygelse har jag använt metoden retorikanalys med utgångspunkt i partesläran, den retoriska arbetsprocessen. För att analysera den andra frågeställningen användes en samtalsanalytisk ansats, då avbrott, svar och icke-svar är viktiga delar i samtalsanalysen. Resultaten av retorikanalysen visade att på ett mer övergripande plan kan man, utifrån analysen dra slutsatsen att partiledarna använder många av de retoriska grepp som återfinns i partesläran. Även om det är svårt att sia om huruvida de har studerat retorik och har koll på begrepp inom retoriken, är det tydligt att de har en viss strategi för att övertyga väljarna att rösta på deras parti. Efter att ha gått in mer på djupet i partiledarnas retorik har jag kommit fram till vilka dessa strategier är och vilka retoriska grepp som de använder sig av. Utifrån parteläran har jag hittat aspekter som skiljer de båda partiledarna åt, hur de inleder, ger bakgrundsbeskrivningar, argumenterar och använder språket. När Löfven ofta inleder med något drastiskt, väljer Reinfeldt ofta att inleda med något aktuellt. Argumenten skiljer sig åt genom att Reinfeldt oftare argumenterar för sin egen politik medan Löfven med sin konfliktorienterade retorik inte sällan argumenterar mot alliansens politik. När det gäller Elocutio, stilen, språket och dess fyra dygder, att uttrycka sig korrekt, klart, konstfullt och passande har det visat sig att Reinfeldt uppfyller dessa dygder i större utsträckning än vad Löfven gör. Samtalsanalysen visade att det låg en sanning i uppfattningen att politiker ofta på olika sätt kringgår att svara på en fråga och avbryter såväl andra politiker som journalister. Nära hälften av frågorna besvarades inte och båda politikerna hade en tendens att avbryta andra politiker, dock mer sällan journalister. Till sist sammanfattades slutsatserna och bland relationen mellan journalister och politiker diskuterades med slutsatsen att journalisterna har en stor makt i samtalen, en makt som de emellertid inte utnyttjar till fullo.

Sweden is considered prominent in gender equality issues. Despite that, Sweden was the last of the Nordic countries to have a female prime minister, and previous studies demonstrate that gender stereotypes remain. The aim of this thesis is to critically analyze how the former Prime Ministers – Magdalena Andersson, Stefan Löfven and Fredrik Reinfeldt – have been portrayed in Swedish newspapers from a gendered perspective. For the aim of the thesis were a gendered theoretical framework developed. A critical discourse analysis was conducted through a methodological framework developed based on Fairclough's three-dimensional model. The results demonstrate how all three of the former Prime Ministers are related to male norms in the portrayal of them in the newspaper articles. However, it differs between the former Prime Ministers in how the male attributes are ascribed to them and if the attributes are considered positive or negative. Through these findings, it is concluded that the portrayal of Andersson does not follow the pattern shown by previous research of negatively portraying the politician from a stereotypical female perspective.