I detta examensarbete undersöker jag hur Luleå kommun framställs på kommunens webbsida. Under min praktik på Luleå kommun våren 2017 fick jag en chans att se kommunens arbete på nära håll och även diskutera kommunens viktigaste kommunikationsfrågor med anställda, och det är utifrån dessa erfarenheter jag har valt inriktningen för denna undersökning. Materialet består av 6 webbtexter som har publicerats på kommunens hemsida under fliken 10 000 nya Luleåbor. Materialet valdes efter en närläsning av kommunens varumärkesplattform med syfte att identifiera hur kommunen själva uttrycker att de vill uppfattas. För att analysera webbtexterna har jag använt en systemisk-funktionell metod där jag har tittat närmare på hur ideationella betydelser som rör kommunen uttrycks i texterna. Syftet är att undersöka om kommunen framställs som en aktiv eller passiv deltagare och som en kommun som, i enlighet med ett utvalt påstående ur varumärkesplattformen framställs som en kommun som “bidrar till en hållbar tillväxt”.   Resultatet visar att kommunen visserligen framställs i en aktiv roll när kommunen förekommer i texter, men att vissa faktorer samtidigt påverkar bilden av kommunen som en kommun som aktivt bidrar till en hållbar tillväxt. Vissa av de lexikogrammatiska valen i texterna verkar istället göra arbetet med tillväxten och kommunens roll i det otydlig. Passiva processer används exempelvis i större utsträckning för att informera om byggandet av bostäder i kommunen än processer i aktiv form med en tydlig agent. Att förstå kommunens roll i tillväxtarbetet ställer därmed vissa krav på förkunskaper hos läsaren.

I denna uppsats har tre textdelar i ett digitalt gymnasieläromedel i historia undersökts. Syftet har varit att med teoretisk utgångspunkt i systemisk funktionell lingvistik (SFL) undersöka (1) vilka de språkliga utmaningarna är i de tre textdelarna och (2) vilket diskursivt mönster som framträder i textdelarna. En ideationell analys har därför genomförts och textdelarna har analyserats med avseende på transitivitet och agentivitet. Även deltagarnas lexikala kategorier har undersökts. Därtill har textdelarnas diskursiva mönster studerats. Sammantaget visar resultaten och analyserna av dessa att de språkliga utmaningarna finns på både process- och deltagarnivå och att en gemensam nämnare för flera språkliga strukturer som kan utgöra hinder för förståelse och lärande är att de på olika sätt döljer "vem som gör vad" i det historiska skeendet. Det gäller exempelvis passiva konstruktioner med utelämnad agent, icke-mänskliga deltagare och grupper/generiska. Som en särskild svårighet bland de icke-mänskliga deltagarna framstår de grammatiska metaforerna. Vidare framträder i textdelarna ett diskursivt mönster, där det i huvudsak är västerlänningar, som i egenskap av förstadeltagare i processerna, är de som agerar. Perspektivet i textdelarna framstår som västerländskt, vilket även det kan hindra förståelse och lärande.

Vad är det som gör att vi uppfattar en person på ett visst sätt? Vi påverkas inte bara av personen själv och allt som personen själv bidrar med, utan även av vår egen utgångspunkt, våra egna och andras värderingar och andras val av framställning. Genom att plocka isär meningar och satser i åtta partiledarintervjuer, analysera deras lexikogrammatiska beståndsdelar och kategorisera dem har jag undersökt om det var möjligt att hitta språkliga mönster för detta. För det syftet har jag använt den systemisk-funktionella grammatiken, SFG, eftersom den gör det möjligt att kategorisera satsers lexikogrammatiska beståndsdelar utifrån både funktion och betydelse. De analyserade beståndsdelarna är förstadeltagare, processtyper och modalitet i alla fria satser. Det analyserade materialet är intervjuer med Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt publicerade i fyra svenska dagstidningar inför valet 2010, ett material som därför innehåller både citat från den studerade personen och kommentarer om densamma. Analysmaterialet är indelat i partiledarens diskurs och journalistens diskurs, för att belysa vilka roller intervjupersonerna själva intar och vilka roller de tilldelas av journalisten. Resultatet visar att det inte räcker att kvantitativt analysera kategorierna processtyper, förstadeltagare och modalitet för att hitta de språkliga mönster som skapar intrycket av en person. Även kontexten och det semantiska innehållet i de verb som får realisera processerna har i det sammanhanget stor betydelse. Resultatet visar också att journalistens diskurs är mer avgörande för hur intervjupersonerna uppfattas, eftersom journalisten styr samtalet genom sina val av verb som får realisera de olika processtyperna och i viss mån även genom modaliteten.

Tecken finns på att det objektorienterade paradigmet börjar tappa sinstatus som den oomstridda lösningen inom systemutveckling. Nya idéerkommer in och ställer grundläggande programmeringsprinciper påända. Vad kan ett deklarativt förhållningsätt tillföra och vad innebär detatt programmera funktionellt? Variabler är en viktig komponent i denprogrammering som huvudsakligen bedrivs idag. Variabler tillhör detimperativa paradigmet i vilket programmeraren i hög grad beskriverhur beräkningar skall utföras av datorn. Detta står i kontrast till detdeklarativa paradigmet – i vilket funktionell programmering normaltplaceras – där man har en högre abstraktionsgrad, saknar variabler ochendast beskriver att något skall göras – inte hur. I funktionellprogrammering kan inte något tillstånd i samma bemärkelse som iimperativ – procedurell eller objektorienterad – programmering finnas.Upprepningar måste göras med rekursion och program ärdeterminerade. Både fördelar och nackdelar finns med detta, det blirlättare att resonera kring ett program men samtidigt kan sidoeffekter,som att skriva något till en fil, inte förekomma i rent funktionellaprogram. Eftersom detta är en vanligt förekommande uppgift idatorprogram idag måste det hanteras på något sätt. Att kombinerafunktionella och objektorienterade språk innebär visserligen enkompromiss där man förlorar en del av de fördelar som finns med rentfunktionella program men är samtidigt en naturlig utveckling från detobjektorienterade arbetssätt vilket för närvarande är så dominerande.Följande uppsats ämnar att förklara den funktionella programmeringen,redogöra för de aspekter som gör den intressant och beskriva dess platsi framtidens program- och systemutveckling.Tecken finns på att det objektorienterade paradigmet börjar tappa sinstatus som den oomstridda lösningen inom systemutveckling. Nya idéerkommer in och ställer grundläggande programmeringsprinciper påända. Vad kan ett deklarativt förhållningsätt tillföra och vad innebär detatt programmera funktionellt? Variabler är en viktig komponent i denprogrammering som huvudsakligen bedrivs idag. Variabler tillhör detimperativa paradigmet i vilket programmeraren i hög grad beskriverhur beräkningar skall utföras av datorn. Detta står i kontrast till detdeklarativa paradigmet – i vilket funktionell programmering normaltplaceras – där man har en högre abstraktionsgrad, saknar variabler ochendast beskriver att något skall göras – inte hur. I funktionellprogrammering kan inte något tillstånd i samma bemärkelse som iimperativ – procedurell eller objektorienterad – programmering finnas.Upprepningar måste göras med rekursion och program ärdeterminerade. Både fördelar och nackdelar finns med detta, det blirlättare att resonera kring ett program men samtidigt kan sidoeffekter,som att skriva något till en fil, inte förekomma i rent funktionellaprogram. Eftersom detta är en vanligt förekommande uppgift idatorprogram idag måste det hanteras på något sätt. Att kombinerafunktionella och objektorienterade språk innebär visserligen enkompromiss där man förlorar en del av de fördelar som finns med rentfunktionella program men är samtidigt en naturlig utveckling från detobjektorienterade arbetssätt vilket för närvarande är så dominerande.Följande uppsats ämnar att förklara den funktionella programmeringen,redogöra för de aspekter som gör den intressant och beskriva dess platsi framtidens program- och systemutveckling. / There are signs that the object-oriented paradigm is beginning to lose itsstatus as the undisputed answer in system development. New ideas arearriving and they are flipping fundamental programming principlesupside down. What can a declarative approach bring and what does itmean to program in a functional fashion? Variables are an importantcomponent in the type of programming that is generally conductedtoday. Variables belong to the imperative paradigm in which theprogrammer to a large extent describe how calculations are to bepreformed by the computer. This is in contrast to the declarativeparadigm – in which functional programming is usually placed – wherethe level of abstraction is higher, variables are missing and where youonly describe that something is to be performed – not how. In functionalprogramming there cannot be any state in the same sense as inimperative – procedural or object-oriented – programming. Repetitionhas to be performed with recursion and programs are deterministic.There are both benefits and disadvantages with this, reasoning about aprogram is easier but at the same time there cannot be any use of sideeffects,like writing something to a file, in a purely functional language.Since that is a common task in computer programs today the dilemmahas to be dealt with in some way. Combining functional and objectorientedlanguages does mean making a compromise where some of thebenefits of purely functional programs are lost but it is also a naturalevolution from the object-oriented methods that are currentlydominating. The following thesis will show what functionalprogramming is, explain which aspects make it interesting and describeits place in the program and system development of the future.There are signs that the object-oriented paradigm is beginning to lose itsstatus as the undisputed answer in system development. New ideas arearriving and they are flipping fundamental programming principlesupside down. What can a declarative approach bring and what does itmean to program in a functional fashion? Variables are an importantcomponent in the type of programming that is generally conductedtoday. Variables belong to the imperative paradigm in which theprogrammer to a large extent describe how calculations are to bepreformed by the computer. This is in contrast to the declarativeparadigm – in which functional programming is usually placed – wherethe level of abstraction is higher, variables are missing and where youonly describe that something is to be performed – not how. In functionalprogramming there cannot be any state in the same sense as inimperative – procedural or object-oriented – programming. Repetitionhas to be performed with recursion and programs are deterministic.There are both benefits and disadvantages with this, reasoning about aprogram is easier but at the same time there cannot be any use of sideeffects,like writing something to a file, in a purely functional language.Since that is a common task in computer programs today the dilemmahas to be dealt with in some way. Combining functional and objectorientedlanguages does mean making a compromise where some of thebenefits of purely functional programs are lost but it is also a naturalevolution from the object-oriented methods that are currentlydominating. The following thesis will show what functionalprogramming is, explain which aspects make it interesting and describeits place in the program and system development of the future.

I den här undersökningen analyseras texter skrivna av elever i olika skolår. Skillnader i texterna jämförs på helhets-, menings-, ord- och teckennivå, mellan de olika skolåren. Tjugo texter, tio från skolår 3 och tio från skolår 5, analyseras funktionellt och strukturellt. Elevurvalet har jämn könsfördelning och hälften har ett annat modersmål än svenska. Resultatet visar att skillnaderna mellan skolåren är små och främst på menings- och ordnivå. I skolår 5 skriver eleverna fler fullständiga meningar, använder fler långord och färre särskrivningar men textlängderna varierar mer än i skolår 3. Oavsett skolår använder eleverna sagans berättelsestruktur, avslutar meningarna med punkt och använder initial versal. Några elever skriver korta texter, har en enkel syntax eller skriver inte enligt skrifspråkets normer, vilket kan tyda på att eleverna har språksvårigheter eller svenska som andraspråk.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur Skolverket konstruerar bilden av läraryrket i kampanjen För det vidare. Uppsatsen har en språkvetenskaplig grund. Analysverktyg och val av metod bygger på en kombination av den systemisk-funktionella grammatiken (SFG) och Faircloughs kritiska diskursanalys. Materialet består av textinformationen under tre flikar på hemsidan fördetvidare.se. Regeringen gav Skolverket i uppdrag att genomföra en informationskampanj om lärar- och förskolläraryrkena och mitt material är delar av resultatet. Dom tre flikarnas övergripande rubriker är Varför lärare?, Utbildningen och Karriären. Resultatet visar att alla tre texter genomsyras av marknadsföringsdiskursen. Bilden av läraryrket konstrueras utifrån den potentiella lärarstudentens möjligheter till att göra karriär. Marknadsföringsdiskursen och karriärdiskursen samspelar med myndighetsdiskursen och idealtypsdiskursen i den övergripande diskursordningen konsumtionskulturen. Interdiskursiviteten bidrar till att konsumtionskulturens hegemoniska position upprätthålls. Analysen visar även att Skolverket positionerar sig mot en motdiskurs där medias bild av läraryrket beskrivs med negativa konnotationer. I texterna ställs läraren i relation till du-deltagaren. Satsinledningar med sakomständigheter förutsätter att läsaren accepterat erbjudandet att söka till lärarutbildningen. Det som sedan erbjuds är ofta kopplat till en karriärmässig progression. Avsändaren är osynlig i texterna, vilket skulle kunna förstärka Skolverkets roll som maktfaktor. Slutligen diskuteras resultatet mot bakgrund av konsumtionskulturens diskursordning och dess utbredning i samhället. Utifrån begreppen kommersialisering och avreglering beskrivs processen där marknadsföringsdiskursen koloniserar institutionella diskurser. Skolverkets konstruktion av läraryrket reproducerar diskursordningen och bevarar status quo i den sociala praktiken.

No description available.

Denna uppsats undersöker hur de två manliga politikerna Håkan Juholt och Sven Otto Littorin samt de två kvinnliga politikerna Gudrun Schyman och Ulrica Schenström framställs i kvällstidningen Aftonbladet efter politiska skandaler. Syftet är att med en systemisk-funktionell analys i kombination med en kort ideologikritisk analys undersöka ifall det förekommer några skillnader mellan framställningarna av manliga och kvinnliga politiker.       Frågeställningarna berör: artiklarnas verbprocesser, i vilken mån politikern är deltagare i processerna, i vilken utsträckning politikern är första- och andradeltagare i processerna, vilken verklighetsbild artiklarnas påståenden framställer samt ifall skillnaderna kan kopplas till genus.       Materialet består av sammanlagt 20 artiklar från kvällstidningen Aftonbladets hemsida, där de första fem artiklarna där skandalerna nämns analyseras i respektive skandal. De tillämpade metoderna är en kvantitativ SFG-analys av verbprocesser inom den ideationella nivån samt en kort, kvalitativ ideologikritisk analys – även den inom den ideationella nivån.              Undersökningen visar att det finns en ojämn rapportering av skandalerna, där de kvinnliga politikerna är deltagare i relationella processer mer frekvent än de manliga, vilket innebär att de oftare sätts i relation till något annat eller beskrivs som bärare av egenskaper och attribut. De manliga politikerna är något mer frekvent deltagare i materiella processer samt mer frekvent deltagare i verbala processer vilket innebär att de oftare framställs som agerande eller som talare. Vidare visar resultatet att Aftonbladet fokuserar mer på de kvinnliga politikerna som privatpersoner men mer på de manliga politikernas förseelser, vilket är i enlighet med tidigare forskning. Aftonbladets rapportering av manliga och kvinnliga politiker efter dessa skandaler är därmed inte helt jämställd.

I min uppsats analyserar jag meningsexempel i Språkriktighetsboken ur ett genusperspektiv. Jag använder mig av kvantitativ analys, processtypsanalys (del av den systemisk-funktionella grammatiken) och en tematisk analys. Sammanfattningsvis visar resultaten på att det inte är en fråga om ett antingen jämställt eller ojämställt språk, utan snarare om ett både jämställt och ojämställt språk. Det rör sig inte på något sätt om fullständig jämställdhet, men fördelningen är bättre än den som mycket av tidigare forskning har visat. Emellertid hävdar jag också att en mer allsidig analys hade gett en mer dyster bild av jämställdhetsläget i Språkriktighetboken.

Allt fler kritiska röster höjs idag om kampmetaforer om cancer och deras potentiella skadliga verkan på cancersjuka. Trots detta saknas svensk forskning på ämnet. Syftet med denna uppsats var att undersöka vilka och hur kampmetaforer om cancer används i svensk tidningsprosa, vilken bild de skapar av sjukdomen och den sjuke och om metaforerna är lämpliga att använda. Uppsatsens material utgjordes av 211 kampmetaforer om cancer från 294 tidningsartiklar från januari 2015, insamlade med hjälp av korpusen Mediearkivet. Metaforerna analyserades både kvantitativt och kvalitativt, med hjälp av systemisk-funktionell grammatik, Hellspong & Ledins (1997) begrepp röster och Seminos m.fl. (2015) kategorier för stärkande respektive försvagande kampmetaforer. Analysen visade att många olika kampmetaforer används om cancer. Åtta grupper av kampmetaforer identifierades, nämligen Kamp, Icke-våldsamma aktioner, Egenskaper, Våldsamma aktioner, Stöd, Krig, Rättegång och Övriga. Sex röster låg bakom metaforerna: media, anhöriga, cancersjuka, forskare, vårdpersonal och välgörenheter. Kampmetaforerna skapade en bild av den sjuke som en kämpe och av cancern som den sjukes motståndare, och metaforerna satte den sjuke i en framför allt försvagad situation. Resultaten tyder på att kampmetaforer om cancer kan skapa en skadlig bild av cancersjukdomen. Man bör därför vara försiktig med användningen av kampmetaforer och publika medier har ett särskilt ansvar att vara det.