Denna studie syftar till att bidra med kunskap om vilka betydelser som skrivs fram i yngre elevers narrativa texter. Hur pojkar och flickor förhåller sig till genus när de skriver berättelser och hur deras berättelser kan förstås i förhållande till den systemiskt funktionella grammatiken är denna studies huvudfokus. Genom institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier fick vi ta del av redan insamlat material. Data för vår studie utgjordes av 18 texter skrivna av elever i årskurs 2 vid ett enskilt tillfälle. Med systemisk funktionell grammatik som teoretisk bas utfördes en transitivitetsanalys och en ergativitetsanalys, för att besvara följande frågeställningar: Med vilka processtyper realiseras mening i de olika elevtexterna? Hur skrivs agentivitet och påverkanskraft (ergativitet) fram i processerna? Hur samspelar agentivitet och genusidentitet i texterna med skribenternas kön? Vi fann att relationella och materiella processer är vanligast förekommande i både pojkar och flickors texter. Båda grupperna skrev om könsneutrala medium och agenter. Ett annat resultat var att pojkar inte alls skrev om agenter eller medium med kvinnligt genus, till skillnad från flickor som skrev om agenter med både manligt och kvinnligt genus.

Horoskopet som koncept sträcker sig långt tillbaka i tiden och är idag ett vanligt inslag i dags- och nöjestidningar. Eftersom horoskopet därmed är en samhällelig text innefattar det normer och normalföreställningar som reproduceras genom diskursiva handlingar. Syftet med denna studie är att undersöka vilka normer och normalföreställningar som reproduceras i horoskop från 1971 och 2021 och vidare utforska hur de har ändrats under åren. Det analyserade materialet är 48 horoskop från tidningen Expressen och metoden som används är en kritisk diskursanalys med utgångspunkt i Faircloughs tredimensionella boxmodell och den systemisk-funktionella grammatiken som grund för textanalys. Resultatet visar att horoskopet sett till form och struktur inte har genomgått några stora förändringar på 50 år men däremot visar innehållet på diskursiva skillnader. En språklig förändring som har skett är att horoskopen från 1971 tilltalar läsaren med ni medan de från 2021 använder ett du-tilltal. I horoskopen från 1971 går det även att urskilja ett kollektivt synsätt där öppenhet och generositet förespråkas medan horoskopen från 2021 har ett större fokus på individens egna välmående.

This paper addresses strong artificial intelligence (AI) and, if it is possible,if consciousness could be replicated. Focus lies on Searle's article Minds,brains and programs and David J. Chalmers's theory that consciousness can be replicated because it is as an organizational invariant. The purpose is to evaluate Searle's argument against strong AI in light of Chalmers theory that simulation is replication in terms of consciousness. My thesis is that Chalmers can show that simulation can be replication but not that it is enough to prove strong AI possible. My conclusion is that Searle's arguments against strong AI in the said article does not hold but Chalmers also cannot prove that consciousness can be replicated. However, Chalmers can prove that simulation and replication in some cases can be the same. If it would be possible for some type of semantic content to emerge from syntax, the path for strong AI is open. / Denna uppsats behandlar stark artificiell intelligens (AI) och, om det är möjligt, huruvida medvetande skulle kunna replikeras. Som utgångspunkt används Searles artikel Minds, brains and programs samt David J. Chalmersteori om att medvetande kan replikeras då det är en organisatorisk invariant. Syftet är att utvärdera Searles argument mot stark AI i ljus av Chalmers teori om att simulering är replikering när det gäller medvetande. Min tes är att Chalmers kan visa att simulering kan vara replikering men att det inte räcker till för att bevisa att stark AI är möjlig. Vad jag kommit fram till är att Searles argument mot stark AI i den nämnda artikeln inte håller men Chalmers kan inte heller bevisa att medvetande kan replikeras. Däremot kan Chalmers bevisa att simulering och replikering i vissa fall kan vara samma sak. Om det visar sig möjligt att någon typ av semantiskt innehåll kan uppkomma ur syntax är vägen för stark AI öppen.

No description available.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur Kustbevakningen skapar en relation med läsaren och hur de konstruerar bilden av den ideala medarbetaren på sina webbsidor Jobba hos oss. Uppsatsen har ett kritiskt diskursperspektiv (Fairclough, 1995). Analyserna har genomförts med interpersonella metoder från systemisk funktionell grammatik (Halliday & Matthiessen, 2004) och visuell grammatik (Kress & van Leeuwen, 2021). Analysen utgår från textens språk- och bildhandlingar och visar att Kustbevakningen använder modusmetaforer för att realisera erbjudanden och krav i kombination med ett direkt tilltal i sitt relationsskapande men undviker direkt tilltal i form av blickar i textens bildhandlingar. Kustbevakningen döljer vem som ställer krav och modifierar läsarens handlingsutrymme med modala verb som kan och måste. Studien visar också att det råder ett distanserat och hierarkiskt förhållande till medarbetare, medborgare och jobbsökande. Jobba hos oss-sidorna vänder sig implicit till endast en yrkesgrupp, kustbevakaren, som också framställs som den ideala medarbetaren i bildhandlingar och krävande språkhandlingar. Kustbevakaren är stolt över sitt arbete, är engagerad, lyhörd och initiativrik och trygg men ska inte vara för självständig.

Bakgrund: Handhållen dynamometer (HHD) kan användas för att mäta maximal isometrisk muskelstyrka. Enbenslängdhopp och trestegshopp används för att bedöma prestationsförmågan vid hopp och är vanligt förekommande i klinik.  Syfte: Att undersöka korrelationen mellan maximal isometrisk muskelstyrka mätt med handhållen dynamometer i nio muskler i bål och nedre extremitet med prestationen vid enbenslängdhopp och trestegshopp hos friska idrottsaktiva individer. Ett delsyfte var att undersöka sambandet mellan maximal isometrisk styrka i de nio musklerna i bål och nedre extremitet. Metod: Tjugofem friska, idrottsaktiva män (72%) och kvinnor i åldrarna 15-25 (22±2) rekryterades. Maximal isometrisk muskelstyrka mätt med HHD utfördes med ”make-teknik” på mm. quadriceps, mm. hamstrings, m. iliopsoas, m. gluteus medius, m. gluteus maximus, mm. adductorer, m. obliquus externus höger och vänster samt m. lumbar erector spinae. Funktionell prestation undersöktes genom enbenslängdhopp och trestegshopp. Alla tester utfördes på det icke-dominanta benet.  Resultat: Maximal isometrisk muskelstyrka i nedre extremitet och bål korrelerade svagt till måttligt (r=0,376-0,649, p=0,065- <0,001) med prestation på enbenslängdhopp och trestegshopp. Det fanns en svag till stark korrelation mellan musklerna i bål och nedre extremitet (r=0,429-0,909, p<0,05) Konklusion: Det fanns ett samband mellan prestation på hopptester och maximal isometrisk muskelstyrka i nedre extremitet och bål vilket bidrar till en ökad förståelse vid användning av hopptesterna i klinik. Enbenslängdhopp och trestegshopp korrelerade måttligt med mm. quadriceps, m. lumbar erector spinae och m. iliopsoas. Trestegshopp korrelerade även måttligt med mm. hamstrings, m. gluteus medius och m. gluteus maximus. Sannolikt ställer trestegshopp större krav på stabilitet i höft- och knäled. Det fanns ett samband mellan maximal isometrisk muskelstyrka i bål och nedre extremitet. En stark korrelation sågs mellan m. obliquus externus och m. gluteus medius, mm. hamstrings, mm. quadriceps samt m. iliopsoas. En stark korrelation sågs även mellan m. lumbar erector spinae och mm. quadriceps samt m. iliopsoas.

I föreliggande magisteruppsats undersöks elevers språkbruk i naturorienterande ämnen (NO). Mer explicit riktas fokus mot kvalitéer i elevskrivna laborationsrapporter i NO. Med en modell som har teoretisk förankring i Systemisk Funktionell Lingvistik (SFL) delas elevernas meningar in i NO-ord, processord (verb) samt övriga ord för att analysera elevernas språkanvändning i deras texter. Studien syftar till att undersöka och ge svar på frågor kring hur SFL-teori kan anpassas för att både vara funktionell och lätt att tillämpa samt vilken potential modellen rymmer som ett didaktiskt lärarverktyg?       I analysen riktas fokus mot NO-ord och ord som beskriver experimentmaterial samt processord. Processorden är verb som beskriver vad som görs i ett experiment eller undersökning samt vad som händer. Resultaten indikerar att modellen erbjuder ett verktyg för lärare, att genom ett systematiskt sätt, uppmärksamma inte bara NO-ord utan även processord som beskriver aktiviteter och skeenden. Genom lärarledda dialogistiska samtal med eleverna, exempelvis i helklass, går det att argumentera för att modellen erbjuder en potential till ökat lärande hos eleverna. Ett lärande där eleverna får möjlighet att utveckla sitt språkliga register i naturvetenskap.

Syftet med denna studie är att undersöka hur elever gör beskrivningar i sina berättande texter och vad dessa beskrivningar ger läsaren för någon information. Syftet är även att ta reda på vilken ordklass de främst använder sig av för att göra beskrivningar. I studien ingår tio elevtexter skrivna vid det nationella provet i svenska för årskurs 3. Elevtexterna har analyserats genom en transitivitetsanalys som är en analysmodell inom den systemisk-funktionella grammatiken (SFG). Genom denna analysmodell och begreppen som ingår i den – deltagare, process och omständigheter – har vi kunnat identifiera karaktärer och miljöer i elevers berättande texter och tittat närmare på hur de beskrivs. Resultatet visar att elever beskriver karaktärer genom deras kön, utseende, ålder, egenskaper, intresse, föremål och känslor. Beskrivning av miljön görs genom att skriva om tiden, vädret, omgivningen, känslorna och den specifika platsen där berättelsen utspelar sig. Resultatet visar även att i vissa fall saknas en beskrivning av karaktärer och miljöer i texterna. När det gäller framställningen av beskrivningarna ser vi att de inte alltid ger läsaren en tydlig bild av karaktären eller miljön i berättelsen, och att det även förekommer missvisande beskrivningar. För att läsaren ska få en tydlig bild av både karaktärerna och miljön är det viktigt att göra medvetna ordval som förstärker den inre bilden. Detta kräver i sin tur att eleverna behärskar orden i sig och vad orden förmedlar i ett specifikt sammanhang. Resultatet i vår studie visar att den ordklass som främst används vid karaktärs- och miljöbeskrivningarna är substantiv. Därför skulle elever kunna uppmuntras till att använda sig av fler adjektiv, verb och adverb för att kunna göra bättre beskrivningar som hjälper läsaren att skapa mentala bilder.

Sammanfattning I den här studien analyseras 40 texter i svenska och svenska som andraspråk åk.9 från NP 2013/2014. Syftet är att identifiera vilka språkliga skillnader som finns i de olika betygsstegen och om möjligt koppla dessa till vardagsspråk och kunskapsspråk. Metoden som används utgår från den systemisk funktionella grammatiken, där grammatiska metaforer undersöks i texterna för att se grad av innehållstäthet i texterna, vilket är en indikation på det mer vuxna kunskapsspråket. Förekomst av materiella processer undersöks då dessa är övervägande i berättande texter och indikerar ett mer vardagsnära språk. Resultatet av dessa undersökningar visar en markant skillnad gällande grammatiska metaforer där texterna med högre betygssteg är betydligt mer GM-täta. På liknande sätt ses en tydlig koppling mellan betyg och materiella processer, då dessa är betydligt fler i lägre betygssteg.  Skrivuppgiften kräver att eleven skriver i den argumenterande genren och därför undersöks hur genre realiseras i de olika betygsstegen. Detta har gjorts genom att identifiera förekomst av tes, argument, retoriska frågor, uppmaning och signatur, eftersom detta är strukturella steg som ska finnas i den argumenterande texten. Resultaten visar på tydliga mönster där texter med högre betyg i betydligt högre grad anpassar strukturen till den argumenterande genren med en tydlig tes och utvecklade argument. Dessa texter innehåller i högre grad retoriska frågor och en avslutande uppmaning.

This paper surveys the most prominent research done by Swedish scholars of religion in the years 2010-2019 on the subject of the definition of religion in order to ascertain the dominant trends in the findings of this area and speculate as to what prospects these findings offer for the development of a more general definition of religion. The dominant trends are categorised as supernaturality, ineffability and unusability, where the first defines religion in terms of conceptions of supernatural beings, the second defines religion in terms of conceptions of something ineffable or indescribable, and the third maintains that the concept of ‘religion’ is unusable on the grounds that it cannot be coherently defined. These trends are then further categorised in terms of a dichotomy of positive/negative definitions of religion, where positive definitions of religion propose that religion can be coherently defined and negative definitions of religion propose that they cannot. The final and speculative part of the paper offers two roads ahead for future research, firstly to investigate the difficulties inherent in the concept of “supernaturality”, and secondly, in the event that the different religious traditions of the world are found to be ultimately incommensurable, to aim at defining the ways in which different religions define each other.