Bakgrund: Forensisk omvårdnad handlar om gränslandet mellan omvårdnad och rättssystem. Våldsutsatta patienter är vanligt förekommande i dagens sjukvård. Sjuksköterskor bör ha en grundläggande förståelse för forensiska frågor för att garantera patienters säkerhet och möjliggöra bästa möjliga vård. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors kunskap kring forensisk omvårdnad. Metod: En allmän, systematisk litteraturöversikt har genomförts enligt Fribergs (2022) metod. Åtta artiklar har analyserats och bearbetats. Som teoretisk referensram har Jane Watsons omsorgsteori (1992) använts i diskussionsdelen. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor upplever brister i utbildning och tillgång på verktyg som kan användas i det forensiska arbetet. Utan kunskap om forensisk omvårdnad är det svårt för sjuksköterskor att identifiera dessa patienter och ge dem rätt omvårdnad. Avsaknad av rutiner och protokoll leder till att sjuksköterskor har svårt att upptäcka våldsutsatta patienter, ta hand om bevis och säkerställa god omvårdnad. Slutsats: Våld innebär konsekvenser för våldsutsatta, familjer och samhällen, både fysiska, psykiska och ekonomiska. Sjuksköterskor behöver få utbildning och rätt verktyg för att kunna ge värdig vård åt denna patientgrupp. Med ett bättre samarbete mellan vården, rättsväsendet och samhället skulle våldsutsatta patienter få den vård de har rätt till och befrias från onödigt lidande. / Background: Forensic care deals with the interface between nursing and the legal system. Patients of violence are common in today's healthcare system. Nurses should have a basic understanding of forensic care to ensure patient safety and provide the best possible care. Aim: The aim was to highlight nurses' knowledge about forensic nursing. Method: A general, systematic literature review was conducted according to Friberg's (2022) method. Eight articles have been analyzed and processed. Jane Watson's theory of care (1992) has been used as a theoretical frame of reference in the discussion section. Results: The results showed that nurses experience a lack of training and access to tools that can be used in forensic care. Without knowledge of forensic care, it is difficult for nurses to identify these patients and provide them with the right care. The lack of procedures and policy documents makes it difficult for nurses to identify patients of violence, handle evidence and ensure good nursing care. Conclusions: Violence has physical, psychological and economic consequences for victims, families and communities. Nurses need training and the right tools to provide dignified care to this patient group. With better cooperation between health, justice and society, forensic patients would receive the care they deserve and be spared unnecessary suffering.

Bakgrund: Antalet personer som lever med demenssjukdom stiger i takt med medellivslängd och befolkningsmängd. Med sjukdomens progression leder det till att behovet av vård ökar, samt risken för att behöva sjukhusvård. Vårdmiljön på sjukhus är sällan anpassad för personer med demenssjukdom. Ett högt tempo och bullriga miljöer skapar en främmande och förvirrande miljö. I denna miljö ska sjuksköterskorna ansvara för att vården är patientsäker, med hänsyn till patientens självbestämmande och integritet. Syfte: Syftet var att skapa en översikt om sjuksköterskors erfarenheter att vårda personer med demenssjukdom i sjukhusmiljö. Metod: En allmän litteraturöversikt med 6 kvalitativa artiklar, 3 kvantitativa artiklar och 2 artiklar med mixad metod. Resultat: Tre kategorier identifierades som relevanta för sjuksköterskans erfarenheter (1) betydelsen av kunskap, (2)betydelsen av personcentrerad vård, samt (3) hantera BPSD. Slutsats: Sjuksköterskorna strävade efter att implementera personcentrerad vård, trots utmaningar som tidsbrist och underbemanning. Generellt hade sjuksköterskorna en positiv inställning till personer med demenssjukdom. Sjuksköterskorna ansåg att sjukhusmiljön inte lämpade sig för personer med demenssjukdom. / Background: The number of people living with dementia increases in line with the average life expectancy and population size. As the disease progresses the need for care increases, as well as the risk of needing hospital care. The care environment in hospitals is often not adapted for people with dementia, a fast pace and loud environments create an unfamiliar and confusing environment. In this environment nurses are responsible for the care and patient safety, taking into account the patient's self-determination and integrity. Aim: The aim was to create an overview of registered nurses' experiences of caring for people with dementia in a hospital environment. Method: A general literature review with 6 qualitative articles, 3 quantitative articles and 2 mixed method articles. Results: Three categories were identified (1) the importance of knowledge, (2) the meaning of person-centred care, and (3) managing BPSD. Conclusion: The nurses strived to implement person-centered care, despite challenges such as time constraints and understaffing. In general, the nurses had a positive attitude towards people with dementia. The nurses felt that the hospital environment was not suitable for people with dementia.

Bakgrund: Delaktighet erfars av de äldre när de har en stöttande anhörig vid sin sida, och en god relation till sjuksköterskor finns. Sjuksköterskor erfar delaktighet som en balansgång mellan att vara rak och ärlig och att vara sensibel, men de ser det som ett kall att lära känna de äldres livshistoria och öka deras delaktighet. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på totalt 13 vårdvetenskapliga artiklar. 11 artiklar med kvalitativ ansats, en med blandad ansats och en med kvantitativ ansats. Syfte: Syftet var att skapa en översikt över de anhörigas erfarenheter av delaktighet vid vårdplaneringssamtal på vårdboenden. Resultat:Tre tema framkom; den goda relationens betydelse för delaktighet, informationens betydelse för delaktighet samt anhörigas önskan om delaktighet i beslutsfattande. Temana visade på att de anhöriga önskade vara delaktiga vid vårdplaneringstalen, där de med sin närvaro kunde inta en medlande och stöttande roll. I rollen erfor de anhöriga att de äldres delaktighet i vårdplaneringen ökade. Vidare är för de anhöriga att en god relation till sjuksköterskor och tillräcklig information erfors som utförande aspekter för deras delaktighet. Slutsats: Resultatet presenterade tema som kan öka sjuksköterskors medvetenhet, och fungera som verktyg för sjuksköterskor att öka anhörigas delaktighet, och därmed öka de äldres delaktighet. / Bakgrund: Delaktighet upplevs av äldre när de har en stödjande anhörig vid sin sida, och en god relation med sjuksköterskor finns. Sjuksköterskor upplever delaktighet som en balansgång mellan att vara rak och ärlig och att vara lyhörd, men de ser det som en kallelse att lära känna de äldres livshistoria och öka deras delaktighet. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på totalt 13 hälsovetenskapliga artiklar. 11 artiklar med ett kvalitativt förhållningssätt, en med ett blandat förhållningssätt och en med ett kvantitativt förhållningssätt. Syfte: Syftet var att skapa en överblick över de anhörigas erfarenheter av deltagande i vårdplaneringssamtal på äldreboenden. Resultat:Tre teman dök upp; betydelsen av den goda relationen för delaktighet, informationens betydelse för delaktighet och de anhörigas önskan om delaktighet i beslutsfattande. Teman visade att de anhöriga ville vara delaktiga i vårdplaneringssamtalen, där de kunde spela en förmedlande och stödjande roll med sin närvaro. I rollen upplevde de anhöriga att äldres deltagande i vårdplanering ökade. För de anhöriga krävs vidare en god relation med sjuksköterskor och tillräcklig information som genomförandeaspekter för deras deltagande. Slutsats:Resultatet presenterade teman som kan öka sjuksköterskors medvetenhet, och fungera som ett verktyg för sjuksköterskor för att öka anhörigas delaktighet, och därmed öka de äldres delaktighet.

Bakgrund: God vård kännetecknades av medlidande. Sjuksköterskors yrke innebar möten med både glädje och sorg. Flertalet faktorer kunde leda till att sjuksköterskor drabbades av compassion fatigue. Patienters välbefinnande främjades av sjuksköterskors medlidande. Syfte: Beskriva hur sjuksköterskor finner kraft till att vårda. Metod: En allmän litteraturöversikt genomfördes. Tolv artiklar valdes, varav nio kvalitativa och tre kvantitativa. Resultat: Närvarande chefer och kollegor var en viktig faktor för att sjuksköterskor fann kraft till att vårda. Det var viktigt för sjuksköterskor att få chans till kompetensutveckling och möta utmaningar på arbetet. Arbetserfarenhet visade sig ha en positiv påverkan på hur sjuksköterskor fann kraft till att vårda. Många sjuksköterskor upplevde ett kall och en inneboende vilja att vårda som en bidragande faktor som ökade kraften till att vårda. Det var viktigt med återhämtning samt att värna om sig själv för att sjuksköterskor skulle behålla kraften till att vårda. Slutsats: Genom en arbetsplats med närvarande och förstående chefer där kunskap och samarbete fungerade bra främjades sjuksköterskors kompetensutveckling. Detta i kombination med inre vilja att vårda, arbetserfarenhet och återhämtning bidrog till kraft att vårda. Genom att sjuksköterskor hade kraft till att vårda kunde en vård präglad av medlidande ges. / Background: Good care should be recognized as compassion. The nursing profession involved encounters with both joy and sorrow. Many factors could lead nurses to experience compassion fatigue. Patients’ well-being was enchanted by nurses’ compassion. Aim: To describe how nurses find strength to provide care. Method: A general literature review was performed. Twelve articles were chosen, nine qualitative and three quantitative. Result: Present supervisors and colleagues were important factors for nurses’ strength to care. It was important for nurses to get the opportunity for knowledge and competence development and to meet challenges at work. Work experience was found to have a positive influence on how nurses found strength to care. Many nurses experienced a vocation and an inherent will to care as a contributive factor that increased the strength to care. It was important with self-care and recovery for the nurses to keep the strength to care. Conclusion: Trough a workplace with present and understanding supervisors and where knowledge and collegial cooperation worked well, nurses’ competence development was promoted. This in combination with inherent will to care, work experience and recovery contributed to the strength to care. Because nurses had the strength to care, care characterized by compassion could be given.

Bakgrund: I sjuksköterskors omvårdnad och ansvar ingår det att stödja anhöriga i individuella sorgeprocesser vid dödsfall. Enligt riktlinjer ska sjuksköterskor leda omvårdnadsarbete i samverkan med anhöriga. Däremot beskriver anhöriga i tidigare forskning att de upplever bristande bemötande från sjuksköterskor. Enligt anhöriga beror det på en hög arbetsbelastning som kan förhindra möjligheter till ett fullständigt avsked med familjemedlemmar som avlider. Syfte: Att skapa en översikt kring sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta anhöriga i samband med dödsfall. Metod: En allmän litteraturöversikt tillämpades utifrån elva inkluderade artiklar. Totalt inkluderades åtta kvalitativa artiklar, två kvantitativa artiklar och en artikel med mixad metod. Resultat: Det identifierades tre olika teman som besvarade valt syfte. De var: Sjuksköterskors emotionella påverkan vid bemötande, Sjuksköterskors förutsättningar att bemöta anhöriga och Kommunikation vid bemötande. Sjuksköterskor erfor att brist på utbildning och praktisk erfarenhet försvårade bemötande till anhöriga. Ytterligare erfor de att kommunikation var bristfälligt men viktigt i bemötande. Det som ansågs främja bemötande var tillit, god relation och respekt gentemot båda parter. Slutsats: Sjuksköterskors bemötande till anhöriga är bristfälligt. Det framgår att tidsbrist, otillräcklig kunskap och förutsättningar är orsaken till detta. Ett främjande bemötande kan skapas genom att se anhöriga som enheter samt erbjuda tid åt individuella behov de har. / Background: In nurses ‘nursing care and responsibilities it includes of giving support to relatives in their individual bereavement processes in event of deaths. According to the available nurses’ guidelines for nursing they are intended to lead nursing care work in relation with relatives. However, relatives describe in previous research that they can experience a lack of encounter and care from nurses. In accordance with relatives, this may depend on a high workload that can prevent the possibilities of a proper farewell of deceased family members. Aim: To create an overview of nurses ‘experiences when dealing with relatives in connection with deaths. Method: A general literature review was applied based on eleven selected articles. Eight articles were qualitative, two were quantitative and one article containing a mixed method. Results: The three themes that were identified answered the chosen aim. They were: Nurses emotional impact during encounters, Nurses prerequisites of encounters with relatives and Communication during encounters. Nurses experienced a lack of education and practical manners aggravated the encounter with relatives. Relatives’ feelings and experiences affected the feelings nurses experienced. Furthermore, nurses experienced that communication was inadequate but crucial for their’ encounter with the relatives. Trust, good relations, and respect were beneficial regarding both parties. Conclusion: Nurses ‘encounters was inadequate to relatives. It appears that a lack of time, insufficient knowledge, and lack of prerequisites may be the reason behind this. A promoting encounter can be established by seeing relatives as unified units and offering time to individual needs they have.

Bakgrund: Bemötandet är en del av sjuksköterskans ansvar. Sjuksköterskans bemötande påverkar patientens och anhörigas syn på sjukvården. Vid oväntade dödsfall blir ofta situationen komplex. Anhöriga beskriver att de ofta känner sig bortglömda inom sjukvården och att sjuksköterskornas bemötande kan leda till ett onödigt lidande. Examensarbetet utgår från Erikssons vårdvetenskapliga teori samt kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska och ICN:s etiska kod. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att bemöta anhöriga i samband med oväntade dödsfall. Metod: I arbetet används allmän litteraturöversikt. Elva artiklar har granskats varav nio var kvalitativa, en kvantitativ och en mixad metod. Resultat: Analysen av artiklarnas resultat ledde fram till fyra olika teman: Hinder i bemötandet, emotionell påverkan, betydelsen av god kommunikation och att skapa förtroendefulla relationer. Slutsatser:Bemötandet av anhöriga vid oväntade dödsfall leder till en inre stress hos sjuksköterskan. Att skapa förtroendefulla relationer är viktigt för att anhöriga ska känna sig trygga. Bristen på resurser och kunskap leder till ett sämre bemötande som sedan påverkar anhörigas sorgeprocess. / Background: The encounter is part of the nurse's responsibility. The nurse's encounter affects the patient's and relatives' view of healthcare. In the case of unexpected deaths, the situation often becomes complex. Relatives describe that they often feel forgotten in healthcare and that the nurses' encounter can lead to unnecessary suffering. The candidate thesis is based on Eriksson's nursing science theory as well as the competency description for registered nurses and ICN's code of ethics. Aim: Is to describe nurses’ experiences in dealing with relatives in unexpected deaths.Method: The work uses a general literature review. Eleven articles have been reviewed, of which nine were qualitative, one quantitative and one mixed method. Results: The analysis of the results of the articles led to four different themes: Obstacles in the encounter, emotional impact, the importance of good communication and creating trusting relationships. Conclusions: The encounter of relatives in the event of unexpected deaths leads to internal stress for the nurse. Creating trusting relationships is important for relatives to feel safe. The lack of resources and knowledge leads to poorer encounter, which then affects the relatives' grieving process.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att anhöriga till patienter som avlidit på sjukhus upplever brister i kommunikation samt emotionellt stöd och önskar mer tid och tillgänglighet. Anhöriga ser problem med att få och ta emot information i en situation som beskrivs som kaotisk, likt en emotionell kris. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter vid möten med anhöriga i sorg vid plötsliga dödsfall. Metod: En allmän litteraturöversikt med en induktiv design. Resultat: I resultatet identifierades fyra teman. Sjuksköterskan menar att relationer och kommunikation var en viktig del kring mötet med anhöriga samtidigt som emotionella reaktioner försvårade situationen. Sjuksköterskans erfarenheter visade att det fanns försvårande faktorer i arbetsmiljön samt bristande kompetens som påverkade möjligheten att ge stöd. Slutsats: Sjuksköterskans möte med anhöriga är en komplex men betydelsefull situation. Sjuksköterskors erfarenheter skiljer sig utefter arbetsmiljö, kompetens och övriga jämförbara förutsättningar. Sjuksköterskorna ser ett behov av feedback och utbildningsmöjligheter inom området. / Background: Previous research shows that families to patients who died a sudden death at a hospital experience insufficient information and emotional support and wish for more time and access regarding emotional support. Families suffer access and to understand information in a situation of emotional chaos and grief. Aim: The aim was to describe nurses' experiences meeting with the next of kin after the sudden death of a loved one. Method: A literature review with an inductive design. Results: Four themes were identified. Nurses mean that relations and communication were important parts of the meeting with the next of kin, at the same time emotional reactions affected the outcome of the situation at hand. Nurses experienced that there were problematic factors in the work environment and a lack of competence which affected the possibility to provide support. Conclusion: Nurses´ meeting with next of kin is a complexed and important situation. Nurses' experiences are different due to work environment, competence and other comparable conditions. Nurses experience a need for feedback and possibilities for education in the subject.

Bakgrund: Undernäring hos äldre blir allt vanligare och det leder till ett lidande. Sjuksköterskor har ansvar över omvårdnadsåtgärder som nutrition. Deras erfarenheter och tidigare forskning inom området kan hjälpa hur undernäring hos äldre kan förebyggas och behandlas. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av undernäring hos äldre patienter. Metod: Litteraturöversikt av sex kvalitativa artiklar, fyra kvantitativa och två med mixed-metod. Resultat: Fyra teman identifierades av sjuksköterskors erfarenheter i vård av äldre med undernäring; ”bristande kunskaper inom nutrition”, ”erfarenheter av delaktighet i nutrition”, ”screeningverktyg och åtgärder inom nutrition” samt ”sjuksköterskors arbetsmiljö”. Det fanns kunskapsbrister inom ämnet hos sjuksköterskor. Generellt användes subjektiv bedömning som inte alltid stämde överens med objektiv bedömning av undernäring hos äldre patienter. Det uppfattades ibland som svårt att veta vad och vart som skulle dokumenteras gällande undernäring. Sjuksköterskor erfor tidsbrist och hög arbetsbelastning som påverkade kvalitén på nutritionsbehandlingar. Det fanns även en ensamhetskänsla hos sjuksköterskor gällande nutrition hos äldre och att andra professioner inte var intresserade. Slutsatser: Det behövs mer kunskap inom området för att öka äldres hälsa. Delaktighet för äldre och deras anhöriga är viktig för att förebygga och behandla undernäring, trots det är möjligheten att vara delaktig låg för de äldre patienter. / Background: Malnutrition in elderly is becoming more common and it leads to suffering. Nurses are responsible of nursing care such as nutrition. Their experiences and previous research in the field can help how malnutrition in elderly can be prevented and treated. Purpose: To describe nurses’ experiences of malnutrition in older patients. Method: A literature review of six qualitative articles, four quantitative and two with a mixed method. Results: Four themes were identified from nurses’ experiences in caring for malnourished elderly; “lack of knowledge in nutrition”, “experiences of participation in nutrition”, “screening tools and actions in nutrition” and “nurses’ work environment”. There were knowledge gaps in the subject among nurses. In general, subjective assessment was used which did not always agree with objective assessment of malnutrition in elderly patients. It was sometimes perceived as difficult to know what and where to document malnutrition. Nurses experienced a lack of time and high workload which affected the quality of nutrition treatments. There was also a feeling of loneliness among nurses regarding nutrition in the elderly and that other professions were not interested. Conclusions: More knowledge is needed in the field to increase the elderly’s health. Participation of the elderly and their relatives is important to prevent and treat malnutrition, despite this, the possibility of participation is low for the eldery patients.

Bakgrund: Demenssjukdom innebär gradvis försämring av kognitiva funktioner. Det finns ingen botande behandling men symtom kan lindras med läkemedel och åtgärder kan bidra till förbättrad livskvalité för patienter med demenssjukdom. Problem: Demensvård bör grundas på personcentrerat förhållningssätt samt främja patienters autonomi. Om demensvård inte anpassas till detta innebär det begränsad möjlighet till vistelse i utemiljön för patienter med demens. Det är viktigt att ta reda på vilken inverkan utemiljön har för patienter med demenssjukdom för att därefter kunna anpassa användning av utemiljön inom demensvård efter behovet hos patienter med demenssjukdom. Syfte: Syftet var att skapa en översikt om utemiljöns inverkan för patienter med demenssjukdom. Metod: Allmän litteraturöversikt med beskrivande design. Åtta artiklar med kvalitativ och tre med kvantitativ ansats. Resultat: Utemiljön hade i stor utsträckning positiv inverkan psykiskt och fysiskt samt inverkan på beteenden för patienter med demenssjukdom. Positiv inverkan uppmärksammades bland annat genom att livskvalité och känsla av fysisk välmående främjades samt genom att aggressiva beteenden minskade. Slutsatser: Att involvera utemiljön i omvårdnaden kan bidra till förbättrade livssituationer för patienter med demenssjukdom. / Background: Dementia causes gradual loss of cognitive abilities. There is no cure for dementia but symptoms can be helped with medication and actions can contribute to improved quality of life. Problem: Dementia care should be based on a person-centered approach and promote patient autonomy. If not, consequently this means limited opportunity to be in the outdoor environment for patients with dementia. It is important to examine what impact the outdoor environment has on patients with dementia to adapt the use of the outdoor environment in dementia care to the need of patients with dementia. Aim: The aim was to make an overview about the impact of the outdoor environment on patients with dementia. Method: General literature review with descriptive design. Eight articles with qualitative approach and three with quantitative approach. Result: The outdoor environment had a significant positive impact psychologically, physically and on behaviors in patients with dementia. Positive impact was noted for example in promotion of quality of life, physical wellness and in decrease of aggressive behaviors. Conclusions: Usage of the outdoor environment in care for patients with dementia may contribute to improved life situations.

Bakgrund: Patienter och anhöriga vill ha själsligt stöd från sjuksköterskor när patienter vårdas i livet slut. Sjuksköterskans stöd kan visas genom samtal, tydlig kommunikation, empati, förståelsen att utföra religiösa ritualer och viljan att finnas till för patienten och dess anhöriga. Problemformulering: Tidigare forskning visar också att patienter och anhöriga är i behov av själsligt stöd från sjuksköterskorna. Sjuksköterskans erfarenheter av att ge själslig omvårdnad bör undersökas för att skapa ytterligare kunskaper inom ämnet. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge själslig omvårdnad till patienter vid livets slut. Metod: En allmän litteraturöversikt utfördes. Sju kvalitativa och tre kvantitativa artiklar granskades. Artiklarna söktes fram i databaserna Cinahl+ och PubMed. Resultat: Majoriteten av sjuksköterskorna var eniga om att utbildning inom själslig omvårdnad var nödvändig för att utveckla kunskapen om omvårdnad vid livets slut. Exempel på brister som sjuksköterskorna kunde se inom den själsliga omvårdnaden var brist på kunskap, brist på vilja, rädsla och tidsbrist. Sjuksköterskorna ansåg att själsligt stöd var viktigt för både patient och anhöriga. Slutsats: Ytterligare forskning inom området krävs för att bredda sjuksköterskors kunskap om själslig omvårdnad vid livets slut.Vidareutbildningsinsatser inom ämnet bör utvecklas och implementeras i omvårdnaden. / Background: Patients and their relatives want to receive more soul support when patients receive end of life care. Nurses support can be shown through conversation, clear communication, empathy, understanding religious rituals and the will to be there for the patients and their relatives. Problem: Previous research shows that patients and their relatives need soul support from nurses. Nurses experiences of giving soul support needs to be examined to create further knowledge. Purpose: The purpose is to describe nurses’ experiences of giving soul support to patients with end of life care. Method: A general literature review was performed. Seven qualitative and three quantitative articles were reviewed. The articles were searched in Cinahl+ and PubMed. Result: Most of the nurses agreed that further education in soul care was needed to evolve knowledge about end of life care. Examples of shortcomings that the nurses could see in soul care was lack of knowledge, lack of will, fear, and lack of time. The nurses feel that soul care is important for both the patient and their relatives. Conclusion: Further research is needed to broaden the knowledge of soul support in end of life care for nurses. Further education in the subject should be developed and implemented in the care.