Syftet med denna studie är att synliggöra hur pedagoger uppfattar sin roll vad det gäller att skapa goda relationer till barn och deras föräldrar samt den kvarvarande barngruppens betydelse under den föräldraaktiva introduktionen i förskolan. Studien utgår från två frågeställningar som handlar om hur pedagoger uttrycker sin relationsskapande roll och hur de uttrycker den kvarvarande barngruppens roll vid föräldraaktiv introduktion. I studien intervjuades fyra pedagoger om deras tankar och erfarenheter kring hur de skapar tillitsfulla relationer under den korta introduktionprocessen samt tankar kring den kvarvarande barngruppens bemötande av nya familjer. Resultatet analyserades utifrån anknytningsteoretiskt perspektiv och utifrån tidigare forskning. I resultat framträder betydelsen av att skapa förtroendefulla relationer till föräldrar och där olika pedagogpositioner växte fram. Resultat visar att centrala delar för att skapa relation till barnet handlar om att vara lyhörd, vikten av att tillgodose barnets basbehov, att medvetet utgå från barnets intresse för att skapa kontakt och anpassa miljön efter barnet och vilken pedagogisk närvaro som är av betydelse. I resultat presenteras också att den kvarvarande barngruppen ses som förebilder för nya familjer gällande rutinsituationer och förmedlande av redan existerande normsystem, trots delvis mindre positiva reaktioner. Genom pedagogers interaktion med kvarvarande barngruppen, och kvaliteten i denna, tycks det ske en tyst kommunikation och förståelse för det nya barnet i fråga om hur väl pedagogen kan fungera som en trygg bas.

Syftet med studien är att undersöka hur fritidslärare resonerar kring hur de arbetar för att främja och skapa förutsättningar för goda relationer. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer med fyra fritidslärare1 och deras utsagor kring hur arbetet med sociala relationer på fritidshemmet sker. Fritidslärarna arbetar på två olika skolor och har varierande arbetslivserfarenhet inom fritidshemmets kontext. Som teoretisk utgångspunkt används lärares relationskompetens och relationell pedagogisk förmåga (Aspelin, 2018). I resultatet framkommer att ett vanligt förhållningssätt fritidslärarna resonerar kring att de arbetar utifrån när det kommer till hur de pratar om goda relationer i verksamheten, är att utgå från skolans och fritidshemmets gemensamma värdegrund. En annan aspekt att lärarens engagemang i verksamheten är avgörande för hur relationsarbetet går till. För att främja och skapa förutsättningar för goda relationer initierar fritidslärare ofta planerade aktiviteter och lekar. När det gäller relationsarbete är det fritidslärarna som är med på planeringen ansvariga för att föra det vidare till de andra som jobbar i verksamheten. I arbetet med relationer är det enligt fritidslärarna en viktig aspekt att vara delaktig i samt stötta elever i deras relationsskapande.

According to statistics, it is common that Upper Secondary school students in vocational programs drop out. The aim of this study was to find out why these students decide to complete their education after having considered a dropout. How many students considered dropping out, who are those students and what reasons did they have? What thoughts and experiences did they have of the schools attempt to prevent them from dropping out? To collect data to this study a survey was used, followed by qualitative interviews. The data was later analyzed based on Antonovsky’s Sense of Coherence. The results showed that half of the students had at some point considered dropping out of school. The three main reasons for dropping out were: low motivation, mental health problems and that the education lacked quality. The top three reasons for wanting to pursue their education were: wanting an education, parents´ expectations and social interaction with friends. All students agreed that they have good relations with someone working at the school whom is willing to listen to them. One conclusion is that a healthy and safe school environment and good relations between school staff and students is a key to prevent school dropouts.

This independent work aims to research the creation of relationships between teachers and students in the leisure centres. To get a concrete area of research, four leisure teachers at two different schools will be interviewed. The schools are located in different areas with different socioeconomic conditions. Through the interviews, the leisure teachers’ personal interpretation of a good relationship, their different strategies for creating good relationships, and how the relationship is favorable for the students, are to be examined. This is to gain a deeper understanding and knowledge of the subject, which includes relationship-building processes at leisure centres.  This will be studied to see how staff att leisure centre establishments talk about relationships and relationship-building processes. They all talk about building trust, security and care. These are also theoretical concepts by Jonas Aspelin. The results clearly show all respondents are familiar with the importance of good relations with students. / Det som kommer att undersökas i detta självständiga arbete är relationsskapandet mellan lärare och elever i fritidshemmets verksamhet. För att få ett konkret undersökningsområde så kommer fyra fritidslärare på två olika skolor att intervjuas. Skolorna ligger i skilda områden med olika socioekonomiska förhållanden. Genom intervjuerna, undersöks fritidslärarnas personliga tolkning av en god relation, deras olika strategier för att skapa goda relationer, samt hur relationen är gynnsam för eleverna. Detta för att få djupare förståelse och kunskap kring ämnet som omfattar relationsskapande processer på fritidshem.  Arbetet syftar till att se hur personal på fritidshemsverksamheter pratar om relationer och relationsskapande processer. Samtliga talar om att bygga upp förtroende, trygghet och omsorg. Dessa är även teoretiska koncept av Jonas Aspelin. I resultaten framkommer det tydligt att samtliga respondenter är bekanta med vikten av goda relationer med eleverna.

Eriksson, E. (2020). En kvalitativ studie baserad på intervjuer somhar bearbetats genom fenomenologisk metod för att finnafenomenet hur ett positivt samarbetsklimat kan skapas mellanarkitekt och konstruktör i Sverige.Introduktion: Under ett byggprojekt bildas en tillfällig organisationsom gemensamt ska genomföra byggprojektet under en begränsadtid. De vanligaste problemen i ett projekt uppstår vanligtvis iprojekteringen av byggnaden när alla handlingar och planer skabestämmas. I denna process är både arkitekt och konstruktör medför att föra projektet framåt. I denna del av projektet anseskommunikationsbrist vara en stor anledning till problemet. För attunderlätta situationen och förbättra kommunikationen behövs ettpositivt samarbetsklimat som gör att de problem som uppkommermellan arkitekt och konstruktör inte kommer att påverkasamarbetet och kommunikationen negativt.Syfte: Undersöka och beskriva hur ett positivt samarbetsklimat kanse ut med fokus på planering och genomförande avkommunikation mellan arkitekt och konstruktör i Sverige.Forskningsfråga: Hur kan planering samt genomförande avkommunikation skapa ett positivt samarbetsklimat mellan arkitektoch konstruktör i Sverige?Avgränsningar: Undersökningen kommer inte att undersökakonflikthantering, branschkulturer, ledarskap ellerkommunikation i form av kroppsspråk eller underliggandebudskap.Metod: Kvalitativ studie baserad på intervjuer som avkodas medfenomenologisk innehållsanalys.Urval: Kriterierna var att de arbetar som arkitekt eller konstruktör.Erfarenhetsmässigt skulle arkitekterna ha arbetat medkonstruktörer och konstruktörerna med arkitekter.Resultat: Studien har funnit några huvudfynd. De viktigastefaktorerna som spelar in på att planera och genomförakommunikation för att skapa ett positivt samarbetsklimat är godarelationer, integrerad planering och samlokalisering förKonstruktörerna. För arkitekterna är det viktigaste integreradplanering och goda relationer.Slutsatsen: För konstruktörerna är integrerad planering, godarelationer och samlokalisering de viktigaste faktorerna. Deviktigaste faktorerna för arkitekterna är integrerad planering ochgoda relationer.

The interest of this study was preschool teachers’ experiences of creating and maintaining good relations to preschool children and the children’s response to these relations. Qualitative interviews with nine preschool teachers have been conducted in order to obtain the empirical material. The study has a lifeworld phenomenological approach and the theoretical points of departure are the interhuman thesis of Martin Buber, relational pedagogy and a philosophical caring perspective. The result shows that a good relation between preschool teacher and parents leads to good repercussions in the preschool teachers’ relation to the child. The preschool teachers’ approach concerning the ability to interpret the children’s different body languages, signals and needs is also an important part of the result. Further result shows that creating good relations to the children sometimes can be a time-consuming work. The children have a good ability to choose which adult that most satisfying can meet their current needs. The preschool teachers express the importance of the children’s right to their own emotions, mutual mental communication between child and preschool teacher, joy, positivity, to meet around common memories and an accepting and available environment. The preschool teachers also talk about being true to their own person in their relational work with the children or the children lose their trust in the adult. Different dilemmas were expressed regarding creating and maintaining good relations to the children in preschool and mainly focused on preschool teachers’ different approaches towards the children as problematic.

Studien belyser lärar - elevrelationer och har ett relationellt perspektiv. Syftet med studien är att belysa hur lärare och elever på särskolan beskriver lärar-elevrelationer samt vilka likheter och skillnader det finns i beskrivningarna. Den teoretiska utgångspunkten för studien är Aspelins (2018) modell om relationskompetens, där aspekterna kommunikativ kompetens, differentieringskompetens, socio- emotionell kompetens, ett socialt tillvägagångssätt samt ett relationellt tillvägagångssätt, används i den teoretiska tolkningen. Studien är kvalitativ och utgörs av intervjuer med fyra lärare samt sju gymnasieelever i särskolan. I resultatet framkommer att lärarna ser sig ansvariga för relationsskapandet men även eleverna ser ett ansvar i att skapa en bra relation till sina lärare. Elevernas resultat visar att relationskompetensens olika delar kan ses i en lärare som är tydlig, pratar långsamt och visar välvilja med kroppsspråket. Eleverna ser positivt på att läraren är deras vän. Relationskompetensen ses i en lärare som kan balansera mellan humor och allvar i undervisningen, men också i en lärare som väljer bort utskällning för att istället använda verbala eller andra anpassningar.  Lärarintervjuerna visar även på att anpassningar i lärmiljön gynnar lärar- elevrelationen. Vidare ses relationskompetensen i en lärare som använder sitt kroppsspråk och sitt röstläge såväl som ett lågaffektivt bemötande gentemot eleven. Lärarna betonar vikten av ett genuint intresse för eleven, de vill skapa trygghet och inge självförtroende och se varje individ utan att “klumpa ihop dem” utefter deras diagnoser. I lärarintervjuerna framkommer det att det är en utmaning utifrån arbetet med relationer att sätta gränser mellan jobb och privatliv. Grundlärarutbildningen har i liten utsträckning gett lärarna förberedelse i relationsskapande. / The purpose of this study is to shed light on how teachers and students in Compulsory and Upper secondary school for pupils with intellectual disabilities, describe their relationships with each other as well as identifying similarities and differences between these descriptions. The theoretical framework for this study is Aspelin's (2018) model of relational competence. Specifically, the aspects of communicative competence, differentiation competence, socio-emotional competence, a social and a relational approach are used in the analysis process. The study is qualitative and consists of interviews with 4 teachers and 7 pupils in an Upper secondary national program for pupils with intellectual disabilities. The results show that the teachers consider themselves responsible for creating relationships, and the students also take responsibility for creating a good relationship with their teachers. The students' results show that the different parts of the relational competence can be seen in a teacher who speaks clearly, slowly and shows goodwill with their body language. The students are positive towards the teacher being a friend. Relational competence is seen in a teacher who can balance between humor and seriousness in their teaching, and in a teacher, who chooses not to raise their voice to reprimand but instead chooses to use verbal communication or other adaptations.  The teacher interviews show that adaptations in the learning environment benefit the teacher-student relationship. Furthermore, the relational competence is seen in a teacher who uses their body language and voice position as well as a low arousal approach towards the student. The teachers emphasize the importance of a genuine interest in the student, they want to create a feeling of safety towards the student and instill self-confidence within them and see every individual without "lumping them together" according to their diagnoses. The teachers claim that the establishing of positive relationships also poses a challenge in terms of setting boundaries between their professional and private lives. Finally, the teacher education programs had only provided relational competence training to a small extent.