Denna studie fokuserar på hur olika könsroller och familjestrukturer representeras i reklamfilmer ur IKEAs kampanj Där livet händer. Studien syftar även till att undersöka om innehållet i reklamfilmerna bryter eller förstärker de normer som finns i samhället. Specifikt studeras innehållet ur fyra reklamfilmer från deras kampanj. För att genomföra undersökningen utgår studien från en kvalitativ innehållsanalys utifrån en narrativ och genusvetenskaplig ansats, både som teori och metod. Studiens metod och teoretiska ramverk utgår även från Goffmans genusanalys och Hirdmans teori om genuskontraktet. Resultatet av studien visar att IKEA i sina reklamfilmer framställer könsroller och familjestrukturer på ett unikt sätt. Kvinnorna i reklamfilmerna bryter normer om hur kvinnor vanligtvis porträtteras i reklam. De framstår som självständiga, mer jämlika männen både genom klädval, ålder, sysslor och vilka miljöer de porträtteras i. Männen i reklamfilmerna tenderar också att bryta normer om hur män annars porträtteras i reklamsammanhang. De framstår som indivier med mjuka attribut och de försöker inte försvara sin manlighet genom att uttrycka det som anses vara stereotypiskt för det maskulina könet. Även flickor och pojkar i reklamfilmerna bryter de stereotypiska mönster över hur de vanligtvis porträtteras i reklam. Ett gemensamt resultat för både kvinnor och män samt flickor och pojkar är att IKEA har ersatt de traditionella normerna för könsroller med det motsatta. Reklamfilmerna bryter även mönstret över hur familjestrukturer traditionellt porträtteras i reklam på ett flertal olika sätt. Reklamfilmerna bryter dock inte bara normer och värderingar, resultat från studien visar att reklam tenderar att förstärka ett flertal ansikts- och kroppsuttryck som anses vara stereotypiska för män och kvinnor enligt tidigare forskning. / This study focuses on how different gender roles and family structures are represented in commercials from IKEA's campaign “Där livet händer”. The study also investigates whether the contet of the commercials go against the norms or strengthens the norms in society. Specifically, the content of four commericals from their campaign is studied. To complete the investigation, the study is based on a qualitative content analysis on a narrative and gender scientific approach, both as theory and method. The method of the study and theoretical framework are based on Goffman's gender analysis and Hirdman's theory of gender contract.  The result of the study shows that IKEA in their commercials presents gender roles and family structures in a unique way. The women in the commercials violate the norms of how women are usually portrayed in advertising. They appear as independent, more equal to men both through choice of clothes, age, occupations and the environments they are portrayed in. The men in the commercials also tend to break standards about how men are portrayed in advertising. They appear as individuals with soft attributes and they do not try to defend their masculinity by expressing what is considered stereotypical for the masculine gender. Keywords: Stereotypes, gender, family structure, narrative, IKEA, Goffman   Even girls and boys in the commercials break the stereotypical patterns of how they are usually portrayed in advertising. A common result for both women, men, girls and boys is that IKEA has replaced the traditional norms for the opposite gender roles. The commercials also break the pattern of how family structures are traditionally portrayed in advertising in a variety of ways. However, the commercials do not break standards and values ​​alone, the results of the study show that the advertisement tends to reinforce a variety of facial and body expressions that are considered stereotypical for men and women according to previous research.

Cette thèse porte sur les figures contemporaines de la « patiente » au sein du système de santé mentale ontarien. Le contexte de désinstitutionnalisation des services de santé mentale ainsi que les transformations au niveau de la normativité sociale servent de trame de fond à cette thèse. Ces changements se reflètent dans nos attentes envers les patientes, qui ne doivent plus qu’obéir de manière passive aux professionnelles de la santé, mais doivent plutôt faire preuve d’autonomie, d’initiative et de responsabilité individuelle quant à leur cheminement thérapeutique. Ces normes sociales sont véhiculées par des logiques d’intervention telles que l’empowerment, le rétablissement, et la participation des patientes dans des instances systémiques de l’institution. En d’autres mots, les patientes doivent « s’activer » plus que jamais. C’est précisément sur cette injonction que s’est penchée cette thèse, par le biais d’une ethnographie menée auprès de deux terrains de recherche et inspirée par les travaux de Goffman (1961) sur la carrière morale et Foucault (1975) sur les normes sociales. Le premier terrain, une unité de soins aigus en santé mentale, montre par le biais d’une cartographie de l’espace disciplinaire que l’autonomie à laquelle doivent aspirer les patientes est balisée par des exigences normatives de docilité, d’obéissance et de « collaboration » avec l’équipe traitante. Le second terrain, un comité consultatif de « clientes » d’une institution de santé mentale de troisième ligne, montre que les patientes peuvent maintenant jouer un rôle au sein des politiques de l’institution et investir une « carrière » plus valorisée de patiente. Cependant, celles-ci demeurent parfois reléguées à leur statut de « patiente », leur autonomie se voyant balisée par les objectifs institutionnels. Le comité doit plutôt agir en tant que « relais » de l’institution, notamment par la construction d’un récit d’aveu qui promeut l’image d’une patiente « idéale ». Bref, cette thèse trace les contours de deux figures de la patiente se situant sur un même continuum (activation individuelle et activation collective). Finalement, ce travail montre la prédominance encore aujourd’hui des disciplines, malgré l’omniprésence de discours soi-disant émancipateurs. En fin d’analyse, des pistes de réflexion, d’intervention et de recherche sont proposées afin de mieux répondre aux besoins des personnes ayant un vécu en santé mentale et de limiter les effets potentiellement néfastes des interventions de la relation d’aide.

Vad ska man ha på sig på jobbet? Frågan kan vara en källa till både undran och nervositet för nya bildpedagoger på väg ut i arbetlivet. Klädval och utstyrsel är både pregnanta symboliska uttrycksmedel och innebär antingen praktiska möjligheter eller svårigheter i en bildpedagogs yrkesutövande. Trots detta verkar frågan om lämpliga kläder inte ha en självklar plats under bildlärarutbildningen och kan rentav framstå som besvärlig eller underlig om den dyker upp. Mitt examensarbete behandlar följande frågor: ”Vilka normer och förväntningar har bildpedagogerna på sin egen och sina kollegors klädsel?” samt ”Hur upplever och beskriver bildpedagogerna att de iscensätter sig själva som yrkespersoner genom kläder?”Jag har valt att närma mig frågan om vilka kläder som hänger ihop med bildpedagogiskt yrkesutövande genom att fråga utövarna själva. Mitt arbete är inte så mycket en undersökning av vilka kläder bildpedagoger faktiskt använder. Snarare handlar det om varför de väljer att klä sig som de gör och vilka föreställningar om den egna yrkesrollen deras klädval speglar. Till hjälp för min analys och tolkning har jag tagit avstamp i den kanadensisk-amerikanske sociologen Erving Goffmans teoretiska inramning av det sociala livets teater. Som ett komplement till Goffmans teatermetaforer har jag hämtat analytisk inspiration från dragshow-världens scentraditioner. Ordet realness som används i titeln för denna uppsats är hämtat från dragkulturens vokabulär och betyder enkelt förklarat att spela en roll på ett övertygande vis.Utöver uppsatsen har arbetet utmynnat i en konstnärlig gestaltning i form av kläder och en video inspirerade av min empiri. Videon är en parafras på det kända tv-formatet RuPaul’s Drag Race (som har populariserat och/eller exploaterat dragshowkulturen beroende på vem du frågar). Det hela visades i en rumslig installation på Konstfacks vårutställning 2021.Undersökningen tyder på att bildpedagogerna inte klär sig efter en gemensam klädkod men att de förhåller sig till vissa gemensamma normer och förväntningar. Jag har också funnit att det finns vissa praktiska och symboliska attribut de kan använda sig av som ett slags ”scenkostym” för att övertyga i sin roll som bildpedagog.

Kink has a long history of being condemned in Western society. Even though kink is prevalent in popular culture (and in many people’s bedrooms) it continues to be considered abnormal and associated with deviance. Through nine in-depth qualitative interviews, this thesis explores the experiences of kinksters with kink, their engagement with the kink community, and their negotiations of stigma in everyday life. These experiences are analyzed using Foucault’s theories on discourse and technologies of the self and Goffman’s conceptualization of stigma. The thesis found that while the social condemnation of kink has resulted in members of the kink community struggling to manage their identity as kinksters, they also find joy and a sense of belonging within the kink community. Moreover, through the kink community, kinksters learn to conceptualize and practice consent in a new way; one that is rooted in being an ethical subject. The thesis concludes with a call to challenge the normative tropes and stigmatic assumptions of deviance that continue to marginalize and oppress kinksters.

Intresset för folkdräkter går ständigt upp och ned, men en dräkt som varit i bruk sedan 1600-talet och fortfarande används är Moradräkten. Syftet med denna studie är att undersöka vilken roll Moradräkten spelar i individuellt och kollektivt identitetsskapande. Undersökningens empiriska material består av transkriberingar av sju kvalitativa intervjuer med sju personer som är användare av Moradräkten. Till grund för analysen ligger Thomas Hylland Eriksens och Erving Goffmans teorier om identitetsskapande, samt betraktandet av dräkten som en materiell aktör och till sist begreppet topofili – människans känslomässiga band till en viss plats. Studien visar att dräkten används på olika sätt för att gestalta den individuella identiteten, samt att den både skapar gemenskap och avstånd till andra grupper. Dräkten kan både ses som en typ av rekvisita som används av dräktbäraren för att påverka dennes jag-framställning, men också som en aktör som i interaktionen med andra aktörer bidrar till identitetsskapandet. Bland annat visas med hjälp av Goffmans teori hur dräkten kan användas som rekvisita för att utöva intrycksstyrning och därmed påverka en människas jag-framställning så att omgivningen accepterar denne som någon med tillhörighet i Mora.

Public library staff can in the meeting with the library visitors face difficulties and dilemmas. The aim of this master´s thesis is to contribute knowledge about how public library staff create and uphold their role in the meetings with the library visitors in the common areas in the public library. The study has two research questions: How do the public library staff adjust their role in the meetings with the library visitors? In what context and places do public library staff have conversations about meetings they have had with library visitors and how do that form their role? Interviews and observations have been used to collect the empirical material from three librarians and two library assistants, who worked in the same public library. The content analysis was based on Erving Goffman´s sociological perspective. The result of the study showed that public library staff adjust in the meeting to visitors´ behaviour, technical equipment, and the design of facilities in the library. There are also predefined codes of conduct consisting of norms, laws, decisions made in meetings and more. These predefined codes of conduct do not always go together with what happens in the meeting with the visitors. Therefore, the staff need to decide in every situation, how to adjust their role. The staff have conversations about meetings with the visitors during morning meetings, breaks, workplace meetings and more. These conversations prepare the library staff for the role they are going to perform.

This paper examines the everyday details of the domestic dining scenes in Elizabeth Gaskell’s Mary Barton (1848), Cranford (1853), and North and South (1855). By viewing dining etiquette in terms of a dramaturgical metaphor, this paper attempts to demonstrate the cooperation, complexity, labour, and significance of the self-aware performances that structure nineteenth-century domestic dining scenes in relation to the sense of pleasure and community care that those scenes produce both for their duration and for the external ‘everyday’. / Thesis / Master of Arts (MA) / This paper examines the everyday details of the domestic dining scenes in Elizabeth Gaskell’s Mary Barton (1848), Cranford (1853), and North and South (1855). By viewing dining etiquette in terms of a dramaturgical metaphor, this paper attempts to demonstrate the cooperation, complexity, labour, and significance of the self-aware performances that structure nineteenth-century domestic dining scenes in relation to the sense of pleasure and community care that those scenes produce both for their duration and for the external ‘everyday’.

The purpose of this study was to highlight and analyze the interaction between recreation instructors and class teachers during ordinary school time. The study is based on a qualitative method in form of semi-structured interviews and observations in three different schools. We have used the positioning theory and complemented it with Goffman´s theory and professionalization theory for analysis of interviews. One of the conclusions of the study was that the recreation instructor often ends up in a subordinate position towards the class teacher. However, there was a difference regarding the professional role of the experienced towards unexperienced recreation instructor. This happened both intentionally and unconsciously from roles that can be difficult to break out from.

Mémoire numérisé par la Division de la gestion de documents et des archives de l'Université de Montréal.

Den här studien syftar till att genom en kvalitativ metod pröva tillförlitligheten i Geert Hofstedes maskulinitetsdimension (MAS). MAS förklaras ingående i uppsatsens inledande kapitel, men är en del i Hofstedes mer övergripande kulturdimensionsteori, som ämnar att förklara kulturella skillnader mellan olika länder (De Moij & Hofstede, 2010). Kulturdimensionsteorin och MAS har prövats i flertalet tidigare interkulturella jämförelsestudier, där man jämfört medieinnehåll i två eller fler länder. Många av dessa studier har varit av kvantitativt slag, och har genom statistiskt säkerställda resultat kunnat legitimera teorin i flera avseenden (Wiles, Wiles & Tjernlund, 1995; An & Kim, 2007; Stoica, Miller & Ardelea, 2011). I vår studie har vi med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys jämfört reklambilder publicerade i livsstilsmagasin i Sverige och USA. Vi har genom att titta på hur genus konstrueras i reklambilder i de båda länderna funnit att reklambilder i svenska livsstilsmagasin innehåller mer icke-stereotypa framställningar av män och kvinnor jämfört med reklambilder funna i amerikanska livsstilsmagasin. Studiens teoretiska grund bygger på ett socialkonstruktionistiskt ramverk, där genusteori och stereotyper utgör en fundamental utgångspunkt för studien. Analysen av materialunderlaget har gjorts med hjälp av bland annat Goffmans (1979) klassifikationer för könsframställning, där även feministisk blickanalys har inkluderats i analysverktyget. Studiens resultat är inte entydiga då det finns många likheter mellan reklambilder publicerade i svenska och amerikanska livsstilsmagasin, men det finns en märkbar skillnad i hur genus konstrueras i reklambilder i de båda länderna, något som går att härleda till den teoretiska grunden i Hofstedes MAS-dimension. / This study aims to – through a qualitative method – examine the reliability of Geert Hofstede’s theory of cultural dimensions. More specifically, we are interested in Hofstede’s dimension masculinity/femininity (MAS), which for one tries to explain differences regarding the view on sex and gender between different cultures – a more thorough explanation of MAS follows in the initial chapter of this thesis. There have been several prior studies testing the reliability of MAS; using a quantitative method they have compared media content and advertising in two or more countries, and the results have in most cases legitimized MAS and the theory of cultural dimensions (Wiles, Wiles & Tjernlund, 1995; An & Kim, 2007; Stoica, Miller & Ardelea, 2011). In this study we have compared advertising images published in lifestyle magazines in Sweden and the US using a qualitative text/content analysis. Through examining how gender is constructed in advertising images found in magazines from the two countries, we have found that images published in Swedish magazines contain more non-stereotypical portrayals of men and women than those published in American magazines. When we say more, we don’t mean as in a higher frequency, that would take a quantitative method to determine, but there are more unique themes regarding the construction of gender in Swedish advertising images compared to American. Gender theory and stereotypes have been theoretical foundations of this study, and the actual analysis of images has been conducted using feminist gaze analysis together with Goffman’s (1979) classifications of gender portrayal. The results are not unequivocal since we found similarities regarding gender construction in advertising images in the two countries; however, despite the similarities, there is also a noticeable difference in the construction of gender that can be linked to the theoretical foundation in Hofstedes MAS-dimension.