The Paris Agreement has stipulated global lowering of carbon emission to reach the 1.5°C target by 2030. The Intergovernmental Panel on Climate Change has suggested several scenarios with rapid innovation and downscaling of energy usage. Against this background, this thesis analyzes the productive capacity of Sweden to reach the corresponding carbon emission target. A product-byindustry input-output-model of the economy to study different re-allocations of production is used. The effect of these re-allocations on the output as well as carbon dioxide emissions from domestic production are considered. Linear optimization is used to achieve efficient re-allocations. Two scenarios are considered: one called the “basic case”, and one called the “efficient export case”. The basic case uniformly rescales the output. The efficient export case internalizes the export and allows it to be uniformly rescaled by the optimization up to trade balance as well. The data is from 2016 as it is the latest data with the necessary information. The result for the basic case shows that the 1.5°C target in 2016 can be reached without downscaling the output. The total employment shrinks by 2%, while some sectors of the economy are significantly changed. The result of the efficient export case has a similar result while total employment shrinks by 11%. The basic case releases 2% less than the reported carbon emissions, and the efficient export case 24% less where the efficient export case downscales the gross domestic product with 13%. The dynamics of innovation, negative impacts on production, and population growth are not accounted for in these estimates. Further studies need to internalize more constraints and develop more detailed models to provide more accurate policy guidance.

The Exploitation of land for economic growth has been an ongoing issue for locals’ rights to land, especially indigenous people. In Sweden, EU’s largest producer of Iron ore, the conflict between the State, indigenous Sámi, and mining industries have caused many controversies over the years, where mining projects repeatedly infringe upon land inhabited by Sámi. It is argued that exploitation is a “common good” for economic and social development, arguments which are rooted in the historical oppression and colonialist thoughts of the past. Recently, the argument has shifted, adding environmental concerns, where development projects claim to be an indispensable part of the national and global green transition. Ideas stemming from green growth narratives, such as technological solutions, are consistently put forward as the right path towards a green transition, with little consideration paid towards communities who pay the price. One such instance is the case of the proposed mine in Gállok, which was granted a processing concession in 2022. The project is asserted to be a necessity for producing green iron ore for a sustainable future, while opposing parties argue that it will cause irredeemable consequences on the environment and the Sámi village Jåhkågasska tjiellde. This Master thesis investigates these narratives through Critical Discourse Analysis and an Environmental Justice framework to elucidate misrecognition within green growth politics and how arguments contrived from ideologies and beliefs shape the mainstream narrative. It is not to impart an absolute truth but to highlight one potential contributing factor to the current situation. Documents provided by the Company, the State and Sametinget are used as a basis for the analysis, where they are analysed through themes based on perceived recognition, narratives, and power structures, Namely Language, Representation, and (De)politicisation. It is found that while some progress has been made concerning Sámi rights generally in Sweden, little of it can be observed within the discourse regarding the mine. Both company and the State still lean heavily on technical solutions to create coexistence between the mine and Sámi, something which the Sámi affirms is not a possibility. It is further concluded that a green transition which claims to be sustainable needs to consider the social repercussions against the indigenous experience, heritage, livelihood, and culture to be truly sustainable. / Exploatering av mark för ekonomisk vinning och urbefolkningars rättigheter är ett kontroversiellt ämne globalt. I Sverige, EU:s största producent av järnmalm, har konflikten mellan staten, samer och gruvindustrin orsakat många kontroverser genom åren, varav gruvprojekt kontinuerligt inkräktar på land som brukas av samer. Det hävdas att sådan exploatering genererar en "allmännytta" för ekonomisk och social utveckling, argument som har sina rötter i gamla koloniala världsbilder och historiska förtryck av samer. På senare tid har argumenten för exploatering även inkluderat miljöfrågor, varav utvecklingsprojekt hävdar att de är en väsentlig del av den nationella och globala gröna omställningen. Idéer som härrör från grön tillväxtteori, såsom tekniska lösningar, presenteras konsekvent som den rätta vägen mot en grön omställning, med lite hänsyn till dem som betalar priset. Ett sådant exempel är fallet med den föreslagna gruvan i Gállok, som beviljades en bearbetningskoncession 2022. Projektet hävdas vara en nödvändighet för att producera grön järnmalm för en hållbar framtid, medan motparter hävdar att det kommer att orsaka oåterkalleliga konsekvenser för miljön och samebyn Jåhkågasska tjiellde. Detta examensarbete syftar till att undersöka aktörers olika narrativ genom kritisk diskursanalys och ett ramverk för miljörättvisa för att belysa felerkännande av samiska rättigheter inom grön tillväxtpolitik, och hur argument formade av ideologier påverkar den breda diskussionen. Dokument som hämtats från Beowulf Mining PLC, Staten och Sametinget används som underlag för analysen, där de analyseras genom teman hämtade från upplevd igenkänning, narrativ och maktstrukturer, Nämligen Språk, Representation och (Av)politisering. Det visar sig att även om vissa framsteg har gjorts när det gäller samernas rättigheter generellt i Sverige, kan lite av detta ses i diskursen gällande gruvan. Både företaget och staten lutar sig fortfarande hårt mot tekniska lösningar för att skapa samexistens mellan gruvan och samerna, något som samerna hävdar inte är en möjlighet. Vidare dras slutsatsen att en grön omställning som gör anspråk på att vara hållbar måste ta hänsyn till de potentiella konsekvenserna för samiska erfarenheter, arv, försörjning och kultur för att verkligen kunna bedömas som hållbar.

Global raw material extraction has accelerated since the 1950s, causing resource depletion, ecosystem degra- dation, pollution, and climate change. To reduce such impacts, the economic drivers of material use must be addressed. Although economic growth often drives material use to increase, this increase can be counter- acted by dematerialization. This study explores whether dematerialization can achieve sustainable material footprints in Sweden by 2050, considering different scenarios of economic growth. Environmentally extended multi-regional input-output analysis was used to calculate the Swedish material footprint from 1995 to 2011. Structural decomposition analysis was used to quantify how much dematerialization, economic growth, con- sumption and trade patterns, and population drove the changes in the material footprint. Based on previous literature, 6 tons of materials per person was used as a sustainability target in three backcasting scenarios, reflecting degrowth, growth, and growth with ambitious shifts towards less material intensive consumption and trade patterns, respectively. The Swedish material footprint increased from 211 to 279 Mt from 1995 to 2011. While relative dematerialization did occur, economic growth caused material use to grow. If the economy degrows, the 2050 target can be reached with dematerialization rates of 0.7 times the previous rates. To reach the target under continued economic growth, dematerialization rates must increase by a factor of 1.8-2.7, depending on the extent of shifts to less material intensive consumption and trade patterns. Although further research is needed to examine whether such unprecedented rates of dematerialization are feasible, the results suggest that degrowth must be considered. / Råvaruutvinningen i världen har ökat kraftigt sedan 1950-talet, vilket leder till resursbrist, degraderade ekosystem, föroreningar och klimatförändringar. För att minska den miljöpåverkan behöver drivkrafterna bakom samhällets materialanvändning angripas. Ekonomisk tillväxt driver på råvaruutvinningen, men resurseffektivisering kan minska den. Den här studien undersöker hur resurseffektivisering,dematerialization på engelska, kan uppnå en hållbar materialanvändning i Sverige 2050, beroende på hur den ekonomiska tillväxten utvecklas. Data på nationella och internationella ekonomiska flöden och deras miljöeffekter, environmentally extended multi-regional input-output data på engelska, användes för att räkna ut Sveriges materialanvändning ur ett konsumtionsperspektiv från 1995 till 2011. Strukturell dekomponering användes för att kvantifiera hur mycket resurseffektivisering, ekonomisk tillväxt, konsumtions- och handelsmönster och befolkningsstorlek drev förändringarna i materialanvändningen. Baserat på den befintliga litteraturen användes 6 ton material per person som ett hållbarhetsmål i tre scenarier, som representerade nerväxt, tillväxt och tillväxt där konsumtionen samtidigt blir mindre materialintensiv. Den svenska materialanvändningen ökade från 211 till 279 Mt mellan 1995 och 2011. En viss resurseffektivisering skedde under perioden, men den ekonomiska tillväxten bidrog till att materialanvändningen ändå ökade. Om ekonomins storlek minskar kan hållbarhetsmålet nås 2050 med en resurseffektiviseringstakt som är 0,7 gånger takten från 1995 till 2011. För att nå målet med ekonomisk tillväxt behöver takten i resurseffektiviseringen öka med en faktor mellan 1,8 och 2,7, beroende på hur stora skiftena till mindre materialintensiva konsumtions- och handelsmönster är. Mer forsknings behövs för att undersöka huruvida en så snabb resurseffektiviseringstakt är realistisk, men resultaten visar att nerväxt kan vara ett alternativ.

Die drei Essays dieser Dissertation verbinden Themen der wirtschaftlichen Entwicklung und des Klimawandels. Alle Essays erörtern die allgemeine Frage wie steigende Einkommen und Austauschbeziehungen in Umweltfragen verbunden werden können und konzentrieren sich dabei auf CO2 Emissionen als Hauptverursacher von Treibhausgasen. Die Forschungsarbeit beleuchtet die wesentlichen Treiber und Verteilungswege von CO2 Emissionen und zeigt wie wirtschaftliches Wachstum, Energieverbrauch und Emissionen interagieren. Im ersten Essay wird am Beispiel Indonesiens der ökologische Fußabdruck von Haushalten durch ihre Konsumentscheidung aufgezeigt. Es werden Muster, Determinanten und die Aufschlüsselung der steigenden Emissionen der Haushalte analysiert. Die Arbeit konnte zeigen, dass die Sektoren mit Leichtöl und im Transportwesen die intensivsten Emittenten in Indonesien sind und ein signifikantes Ungleichgewicht der Karbon-Emissionen zwischen Haushalten besteht. Sie konnte zudem darlegen, dass ein steigendes Einkommen die wichtigste Determinante der Haushaltsemissionen sind. Die Aufschlüsselung des Emissionswachstums legt nahe, dass die steigenden Emissionen zwischen 2005 und 2009 hauptsächlich auf den steigenden Wohlstand der Haushalte zurückzuführen sind.  Eine gerechtere Haushaltsverteilung besitzt -wie jedes Emissionsreduzierungskonzept- einen größeren Effekt zur Abschwächung des Klimawandels in einer Gesellschaft mit weniger Ungleichheit als in einer Gesellschaft mit verstärkter Ungleichheit.  Im zweiten Essay wurde die Ungleichheit von Haushalts-Emissionen und die Aufschlüsselung der Emissionsungleichheiten in ihre Ursachen untersucht.. Die Studie zeigt einerseits eine steigende Ungleichheit unter den untersuchten Haushalten als auch dass Energie-Transport hauptsächlich für höhere Emissionsungleichheit verantwortlich ist. Der dritte Essay untersucht kausale Zusammenhänge zwischen Emissionen, Energieverbrauch und wirtschaftliche Entwicklung gemeinsam mit Urbanisierung und Investitionen im Falle von Indonesien unter Verwendung von Zeitreihenanalyse. Diese Studie zeigt eine Granger-Kausalität von Output und Energieverbrauch hin zu Emissionen, aber nicht in die entgegengesetzte Richtung von Emissionen zu Output. Dies weist darauf hin die Möglichkeit Emissionen zu reduzieren ohne Wachstum zu hemmen. Damit könnte Energieverbrauch die hauptsächlich verändernde Variable zwischen Output und Emissionen sein. Urbanisierung und Kapitalformation können CO2 neutral sein, wenn das betreffende Land nachhaltige städtische Entwicklung, grüne Investitionen und Energieeffizienz zur Entschärfung des Klimawandels fördert. Jeder dieser Essays trägt zu der Literatur dazu bei, wie ökonomische Aktivitäten (wie steigender Konsum) steigende Emissionen - eine der wichtigsten Externalitäten menschlicher Entwicklung - bedingen. Andersherum könnte Umweltzerstörung (und/oder entschärfende Maßnahmen) weitere Entwicklung menschlichen Wohlbefindens erschweren. Passende Politikmaßnahmen, der Konsum in Richtung von weniger emissionsintensiven Ausgaben stimulieren, könnten implementiert werden. Aber insbesondere in Entwicklungsländern, die mit Energieeffizienz (CO2 intensive Energiesysteme), ungenügend grünen Infrastrukturen, Städteplanung, öffentlichem Nahverkehr und hohen (und ungünstig gezielte) Treibstoffsubventionen zu kämpfen haben, könnte dies schwierig werden. Diese Themen könnten dann nicht nur für Indonesien als entwickelnde Ökonomie sondern auch bei globalen Debatten dazu beitragen, wie Entwicklungspfade weniger kohlenstoffintensiv gestaltet werden können und damit substantielle Bedeutung erlangen.

Since the concern about the negative impacts of the current economic modelin the scarcity of natural resources and their conservation, it comes the need toconfront them and create, from academia, some research areas that include thesenew features and development trends. In this paper, an overview of the conceptualaspects of the main proposals for the transition to sustainable development isperformed, such as the Green Growth, Bio-Commerce, Bio-Economy, amongothers. Then, it is identified and analyzed a group of graduate programs developedon the sustainable development. Finally, a comparative balance, based on the offerof the Master of Bio and Sustainable Development. / Dada la preocupación por los impactos negativos que tiene el actual modeloeconómico en la escasez de recursos naturales y la conservación de estos, nacela necesidad de enfrentarlos y crear, desde la academia, áreas de estudios quecontemplen estas nuevas opciones y tendencias de desarrollo. En el presentedocumento, se realiza una introducción a los aspectos conceptuales de lasprincipales propuestas para la transición hacia el desarrollo sostenible, como sonel crecimiento verde, biocomercio, bioeconomía, entre otros. Luego, se identificay analiza un grupo de programas de posgrado desarrollados en las líneas dedesarrollo sostenible. Por último, se consolida un balance comparativo sobre labase de la oferta de la Maestría de Biocomercio y Desarrollo Sostenible. / Dada a preocupação com os impactos negativos do atual modelo econômicona escassez de recursos naturais e à conservação destes, vem a necessidade deenfrentá-los e criar, a partir de universidades, áreas de pesquisa que incluemesses novos recursos e tendências de desenvolvimento. Neste trabalho, uma visãogeral dos aspectos conceituais das principais propostas para a transição para odesenvolvimento sustentável é realizada. o crescimento verde, Bio-Comércio,Bio-Economia, entre outros. Em seguida, identifica e analisa um grupo deprogramas de pós-graduação desenvolvidos sobre as linhas de desenvolvimentosustentável. Finalmente, um balanço consolidado comparativo baseado na ofertado Mestrado em Bio e Desenvolvimento Sustentável.

Cette thèse fournit une illustration numérique de la façon dont une taxe carbone pourrait affecter le PIB, l’emploi, les émissions de CO2 et les inégalités socio-économiques en Afrique du Sud. Elle utilise un modèle d’équilibre général calculable « hybride » en économie ouverte par projection en un seul pas de temps de 2005 à 2035. Le modèle représente des économies de second rang, notamment des rigidités sur le marché du travail liées aux niveaux de qualification et dans la production électrique. Sept scénarios basés sur des modalités différentes de recyclage de la taxe carbone sont analysés, plus une option d’investir une partie des revenus de la taxe dans l’amélioration des qualifications de la force de travail.L’analyse montre que sous hypothèse standard de changement technique, une taxe carbone de 100 ZAR par tonne de CO2 environ a peu d’impact négatif sur le PIB et l’emploi lorsqu’elle est associée à un mode de recyclage des revenus approprié : subventionner le facteur travail et réduire les taxes sur les profits des entreprises pourrait conduire aux meilleurs résultats macroéconomiques, mais ne réduit pas les inégalités. Des mesures supplémentaires sont nécessaires pour réduire la « pauvreté énergétique ». Pour atteindre le NDC d’Afrique du Sud au titre de l’Accord de Paris, un taux de taxe d’environ 300 ZAR ou 55$ par tonne de CO2 serait nécessaire. Toutefois, un tel taux pourrait avoir un impact significatif sur la croissance du PIB. En même temps, sans changement de la tendance de croissance de la productivité du travail, ce PIB plus faible conduirait à un chômage plus élevé que dans le cas de référence. Une politique d’investissement de 7.5 milliards de ZAR de revenus carbone dans les qualifications de la main d’œuvre, avec l’objectif d’augmenter l’accès à la formation de haut niveau et de réduire le manque de salariés très qualifiés, pourrait avoir un effet très positif sur la croissance du PIB.Le progrès technologique, les préférences des consommateurs et le contexte international, limitent la capacité de l’économie à se restructurer et se décarboner et incidemment à réduire les impacts négatifs de la taxe carbone sur la croissance du PIB. Une véritable évaluation du changement technologique futur serait pertinente pour tous les secteurs et facteurs de production. Ces résultats impliquent aussi que la politique climatique internationale doit traiter la question des transferts de technologie et celles des potentiels différents de décarbonation sérieuse à l’échelle nationale. / This PhD thesis gives a numerical illustration of how a carbon tax affects South African GDP, employment, CO2 emissions and socio-economic inequality. It uses a “hybrid” computable general equilibrium model of an open economy in a one-step projection from 2005 to 2035. It models second-best economies, notably skill-related rigidities in the labour market and in production of electricity. Seven scenarios for recycling of carbon tax revenue are analysed, plus an option to invest a part of tax revenue in improvement of skills of labour.The analysis shows that under conventional assumptions about technological change, a carbon tax of around 100 ZAR2005 (18 USD2013) per tonne of CO2 will have little negative consequences for GDP and employment, when combined with the right type of tax revenue recycling: Labour subsidies and company profit tax reduction likely lead to the best macro-economic outcomes, though do not reduce inequality. Additional measures are needed to reduce “energy poverty”. To achieve South Africa’s NDC of the Paris Agreement, a carbon tax rate of around 300 ZAR2005 or 55 USD2013 per tonne of CO2 is necessary. However, this could have serious impacts on GDP growth. Also, without a change in the trend of increasing labour productivity, such lower GDP will lead to higher unemployment than in the reference case. An investment in skills of 7.5 billion ZAR2005 of annual Ctax revenue, with the objective of increasing access to high quality education and reducing the high skill labour shortage, if fond to have a very positive impact on GDP growth. However better calibration data is required.The findings of this PhD thesis furthermore call for thorough examination of what type of technological change could be expected for South Africa. Technological progress, consumer preferences and international circumstances limit the economy’s capacity to restructure and decarbonise and therefore to reduce negative consequences of carbon taxation for GDP growth. Proper assessment of future technological change is relevant for all sectors and inputs. Examples are given which show that energy and materials efficiency have an important role for future GDP growth under carbon constraints, because they determine the economy’s flexibility to reduce energy consumption and to substitute it, e.g. by labour. This finding normally holds not only for South Africa, but also for the rest of the world. These results also imply that international climate policy has to address technology transfer and the different potentials of national economies to decarbonise seriously.

Ce mémoire traite des représentations du vivant portées par l’imaginaire sociotechnique de la biologie de synthèse. Domaine technoscientifique en pleine expansion, elle a comme objectif de fabriquer des entités biologiques détenant une application commerciale. En plus de ses visées économiques, les promoteurs de la biologie de synthèse annoncent qu’elle constitue une solution aux enjeux engendrés par la crise écologique. Ce type de promesse étant moins étudié par la sociologie des sciences et des technologies, ce présent mémoire fera lumière sur cet enjeu. Je montrerai que la biologie de synthèse s’inscrit dans le modèle bioéconomique qui implique une mise en ressource à large échelle globale des processus biologiques. L’imaginaire de la biologie de synthèse reconduit ainsi une double promesse : poursuivre le modèle de développement industriel tout en évacuant les limites écologiques qui s’y posent. Avec une analyse des discours médiatiques et publicitaires relatifs aux promesses écologiques de la biologie de synthèse, je démontrerai que son imaginaire s’appuie sur une représentation machinique et informationnelle du vivant. Par le fait même, cette analyse montrera que la volonté de mettre les processus biologiques en ressource se décline elle-même en deux tendances. D’une part, le vivant est posé dans les termes d’une matière première inerte et malléable. D’autre part, il est représenté comme une entité active qui peut être mise au travail. L’imaginaire de la biologie de synthèse relève donc d’une radicalisation de la volonté d’englober les processus biologiques dans la production industrielle. Les promesses écologiques de ce domaine apparaissent subordonnées à cette visée. / This thesis focuses on the representations of the living carried by the sociotechnical imaginary of synthetic biology. Synthetic biology is a fast-growing technoscientific field whose main objective is to manufacture biological entities with commercial applications. In addition to its economic aims, promoters of synthetic biology claim that it represents a solution to the challenges posed by the ecological crisis facing contemporary societies. As this type of promise is less studied by the sociology of science and technology, this thesis will shed light on this issue. I will show that synthetic biology is part of the bioeconomy, which proposes the large-scale transformation of biological processes into valuable resources. The imaginary of synthetic biology thus makes a double promise : to continue the industrial development model while bypassing its ecological limits. Through an analysis of media and advertising discourse relating to the ecological promises of synthetic biology, I will demonstrate that its imaginary underpins a machine-like, informational representation of living matter. Furthermore, this analysis will show that the desire to turn biological processes into resources underlies two trends. On the one hand, living matter is posited in terms of an inert, malleable raw material. On the other, it is represented as an active entity that can be put to work. The sociotechnical imaginary of synthetic biology thus reflects a radicalization of the desire to incorporate biological processes into industrial production. The ecological promises of this field appear subordinate to this aim.

La Corée du Sud et la France, reconnues pour une grande dépendance à l'égard de l'énergie nucléaire, sont désormais confrontées à une nouvelle phase de la politique énergétique. Le développement des énergies nouvelles et renouvelables est une tâche cruciale pour réduire les gaz à effet de serre qui provoquent le problème du changement climatique. En outre, l'énergie nouvelle et renouvelable amène la croissance verte du pays. La raison pour laquelle nous apprécions l'énergie nouvelle et renouvelable est non seulement à cause de l'environnement, mais aussi pour ses effets sur l'économie. L'importance de l'énergie nouvelle et renouvelable est encore en croissance avec l’Accord Paris après la C.O.P 21.Cette étude aborde plusieurs questions importantes dans l'administration publique, telles que la définition de l'acteur de la politique, en analysant le processus politique et l'instrument de la politique. Il traite également des définitions des énergies nouvelles et renouvelables, des systèmes juridiques, des plans et des discussions sur la coopération énergétique. En comparant et en repensant de deux autres politiques de chaque pays, leurs défis concomitants vers la transition énergétique vont encore être développés. / The South Korea and France, those who are recognized for high dependence on nuclear power, are now facing a new phase of energy policy. The development of new and renewable energy is a crucial task to reduce green house gas which provokes climate change problem. Furthermore, new and renewable energy leads the green growth of the country. The reason why we do appreciate the new and renewable energy is not only because of environment, but also because of economic reason. The importance of the new and renewable energy is still growing in accordance with Paris Accord in 2015 after C.O.P 21.This study approaches several major issues in public administration such as defining policy actors, analyzing the policy process and the policy instruments. It also deals with the definitions of new and renewable energy, legal systems, plans, implementation and discussion about global energy cooperation. By comparing and rethinking of two other countries policies, their concomitant challenges toward energy transition will be going forward.

In the climate change discussion, there is a broad consensus about the importance of support from the financial industry when it comes to supporting changes towards a more sustainable society. However, investments in the society supporting a transition towards a low-carbon economy are still waiting to become unlocked. This thesis aims to provide an understanding of a possible sustainability transition towards a low-carbon economy within the Swedish financial industry. To fully understand a possible change, this study has investigated the dynamics of the financial industry from the perspective of a member-owned bank in Sweden. Hence this study seeks to explore a fundamental and comprehensive change, the theoretical framework of socio-technical transition and the multi-level perspective is used. This contributes to a vast mapping of the financial industry and a better understanding of the dynamics of social change and innovation, such as a low-carbon economy transition. To gain in-depth knowledge, a case study was performed. Both qualitative and quantitative data was collected through semi-structured interviews and data from the case company’s customer database. The carbon footprint of the case company bank’s loan portfolio was calculated and analysed through a sensitivity analysis. This was done in the aim to gain deeper insights about how actions from a bank could contribute to a low-carbon economy. The empirical findings in this thesis showed that a bank does have the ability and power to contribute to a lower carbon footprint in a bureaucratic and stable regime as the financial industry. However, this responsibility could be hard to put at a single actor. As the financial industry has a strong carbon lock-in, the approach has to be long-term. The actions that could enable a sustainability transition within the financial industry seems to be a collection of many different transition pathways. By remaining the landscape pressure and the development of niche innovations, a long-term sustainability transition seems imaginable. By collecting the forces of regulatory work along with collaboration among incumbent actors and increasing development of new low-carbon financial products, there is positive movement. With patience and an attitude change, the financial industry can see a sustainability transition in the horizon. / I diskussionen om klimatförändringar finns det en enighet om vikten av stöd från finansbranschen när det gäller förändringar mot ett mer hållbart samhälle. Investeringar i samhället som stöder en övergång till en koldioxidsnål ekonomi väntar dock fortfarande på att slå igenom. Denna uppsats har som syfte att förstå en möjlig hållbarhetsövergång till en koldioxidsnål ekonomi inom den svenska finansbranschen. För att förstå en möjlig förändring har denna undersökning granskat finansbranschens dynamik utifrån en svensk medlemsägd banks perspektiv. Då denna uppsats strävar efter att utforska en grundläggande och omfattande förändring, så har det teoretiska ramverket för socio-teknisk övergång och multi-nivåperspektivet används. Detta bidrar till en omfattande kartläggning av finansbranschen samt en bättre förståelse för dynamiken i socialförändring och innovation, så som en övergång till en mer koldioxidsnål ekonomi. För att få fördjupad kunskap inom ämnet så har en case-studie utförts. Både kvalitativa och kvantitativa data har samlats in genom halvstrukturerade intervjuer och data från case-företagetskunddatabas. Koldioxidavtrycket i case-företagets utlåningsportfölj beräknades och analyserades genom en känslighetsanalys. Detta gjordes i syfte att få djupare insikter om hur åtgärder från enbank skulle kunna bidra till en koldioxidsnål ekonomi. De empiriska resultaten i denna studie visade att en bank har förmågan och kraften att bidra till ett lägre koldioxidavtryck i en byråkratisk och stabil regim som finansindustrin. Detta ansvar kan dock vara svårt att lägga på en enskild aktör. Eftersom finansbranschen idag har investeringar i koldioxidtunga aktiviteter måste tillvägagångssättet vara långsiktigt. De åtgärder som kan möjliggöra en hållbar övergång inom finansbranschen verkar vara en samling av många olika övergångsbanor. Genom att ha fortsatttryck från landskaps-nivån och en fortsatt utveckling av nisch-innovationer verkar en långsiktig hållbarhetsövergång tänkbar. Genom en enad kraft, samarbete mellan etablerade aktörer och ökad utveckling av nya finansiella produkter med låg koldioxidutsläpp, verkar en förändring möjlig. Med tålamod och en attitydförändring kan finansindustrin se en hållbarhetsövergång i horisonten.

Consumption-based environmental impact trends for the Swedish economy have been generated and analysed in order to determine their levels compared to official production-based data, and to determine whether or not the Swedish economy has decoupled growth in domestic final demand from worldwide environmental impact. Three energy resources (oil, coal and gas use, as well as their aggregate fossil fuel use) and seven emissions (CO2, CH4, N2O, SO2, NOx, CO and NMVOC, as well as the aggregate CO2 equivalents) were studied. An augmented single-regional input–output model has been deployed, with world average energy and emission intensities used for products produced abroad. A new method for updating input–output tables for years missing official input–output tables, was also developed. For each of the resources and the emissions, two time series were generated based on two different revisions of Swedish national accounts data, one for the period 1993–2003, the other for the period 2000–2005. The analysis uses a recently revised time series of environmental data from the Swedish environmental accounts, as well as recently published global environmental data from the IEA and from the EDGAR emissions database (all data from 2010 or later). An index decomposition analysis was also performed to detect the various components of the time series. For fossil fuels consumption-based data don't differ much from production-based data in total. For the greenhouse gases there is a clear increase (CO2eq emissions increase approximately 20 % from 1993–2005, mainly driven by an increase in CH4 emissions), resulting from increased emissions abroad due to the increased demand for imported products. This suggests Sweden has not decoupled economic growth from increasing greenhouse gas emissions – contrary to what the slightly decreasing official production-based UNFCCC data say. For the precursor gases (SO2, NOx, CO and NMVOC), emissions are generally decreasing, with the exception of SO2 and NOx which increase in the second time series. For all emissions studied, consumption-based data lie at much higher levels than the official production-based UNFCCC data. However, further research is needed regarding the resolution of the data of the energy use and the emissions generated abroad by the Swedish domestic final demand. Also, extension of the time series and of the environmental parameters to such things as material use is needed to find out with more certainty to what extent Swedish growth has been sustainable or not. / I den här studien har konsumtionsbaserade tidsserier på svensk fossilbränsleanvändning och på svenska utsläpp av luftföroreningar tagits fram i avsikt att jämföra dessa med de officiella produktionsbaserade tidsserierna. Syftet har varit att avgöra om det svenska samhällets påverkan på resurser och miljö ur ett konsumtionsperspektiv har minskat eller ökat över tiden, och framförallt om en frikoppling har skett mellan den svenska ekonomiska tillväxten och den påverkan Sverige har på miljön i Sverige och utomlands. Tre fossila bränslen (olja, kol, gas samt aggregatet fossila bränslen) och sju luftföroreningar (CO2, CH4, N2O, SO2, NOx, CO och NMVOC samt aggregatet CO2-ekvivalenter) har analyserats. En enkelregional input–output-modell har tagits fram, utökad med globala medelintensiteter för den produktion som sker utanför Sverige. En ny metod har också utvecklats för att generera input–output-tabeller för år där officiella sådana tabeller saknas. För samtliga energiresurser och luftföroreningar, upprättades två stycken tidsserier, baserat på två olika revisioner av ekonomiska data från nationalräkenskaperna. Den första tidsserien täcker åren 1993–2003, och den andra åren 2000–2005. Miljödata togs från nyligen reviderade tidsserier från de svenska miljöräkenskaperna samt från IEA och den internationella luftföroreningsdatabasen EDGAR (alla data reviderade 2010 eller senare). En komponentanalys utfördes också, för att identifiera olika bidragande komponenter i tidsserierna. Vad gäller fossila bränslen i sin helhet, uppstår ingen markant skillnad mellan konsumtionsbaserade och produktionsbaserade data. Vad gäller växthusgaserna kan en klar ökning urskiljas (20 procents ökning av CO2-ekvivalenter mellan 1993–2005; CH4-utsläppen har där bidragit mest), vilket beror på stigande utsläpp utomlands orsakade av ökad efterfrågan på importerade produkter. Detta antyder att den svenska tillväxten ännu inte frikopplats från ökade utsläpp av växthusgaser, vilket står i motsats till den minskning i utsläpp som de officiella produktionsbaserade siffrorna från UNFCCC-rapporteringen redovisar. För övriga luftföroreningar (SO2, NOx, CO och NMVOC), sker i allmänhet en minskning, förutom för SO2 och NOx som ökar i den andra tidsserien. Samtliga luftföroreningar ligger vidare på en betydligt högre nivå jämfört med UNFCCC-rapporteringen. Mer detaljerade studier behövs dock på den energiförbrukning och de utsläpp som svensk slutlig användning för med sig utomlands. Tidsserierna behöver också förlängas och fler miljövariabler som t.ex. materialanvändningen behöver studeras för att kunna dra säkrare slutsatser kring i vilken utsträckning som den svenska tillväxten har varit hållbar eller ej.