Syftet med denna uppsats är att undersöka andra lärares uppfattningar om den undervisning de bedriver i arbetet med elever som har autism och utvecklingsstörning i grundsärskola.Undersökningen är baserad på halvstrukturerade intervjuer med lärarna där intervjusvaren är tematiserade utifrån studiens frågeställningar. Resultatet visar att lärarna upplever att deras uppdrag, att undervisa elever som har autism och utvecklingsstörning, är komplext.  Lärarna relaterar till läroplanen när de resonerar kring uppdraget men samtidigt lyfter de fram olika aspekter av kunskap som ska vara i fokus i undervisningen. Samtliga lärare lyfter betydelsen av att arbeta för elevernas delaktighet och självständighet, dock inom givna ramar. Lärarna belyser olika aspekter i undervisningen, bland annat kring miljöanpassningar där de lyfter fram struktur och rutiner som en anpassning. Kring kommunikation synliggör lärarna utmaningar i att tolka elevernas kommunikation och val av kommunikationsstöd. Dilemman som lärarna lyfter fram är att det finns en risk att de assisterar elever i situationer som de kan klara själva och att tolka elevernas kunskaper i olika kontexter. Vad gäller att skapa förutsättningar för eleverna att samspela med andra, i och utanför klassrumsmiljö, menar lärarna att det är viktigt att vara lyhörd för elevernas olika uttryck till samspel och att arbeta med samspel i olika vardagssituationer. Personalens roll framhävs också som den vanligaste samspelspartnern. Lärarna har olika inställningar till möjligheten för eleven med autism att gå i klasser med elever som inte har autism. Många lärare anser att det är en rättighet för eleverna och att det är viktigt att olika kompetenser blandas. Andra lärare är kritiska och menar att det inte alltid är möjligt och att den specifika kompetensen finns i klasser för elever med autism. Studien visar att lärares arbete, med elever som har autism och utvecklingsstörning, är komplext och att det finns många dilemman och utmaningar. Det är en ständig utmaning att erbjuda eleverna undervisning som är anpassad till elevers behov och samtidigt erbjuda flexibilitet och skapa möjligheter till att få eleverna aktiva och självständiga.

Immigrationen till Sverige har ökat markant de senaste åren. Kommuner och skolor får ta emot barn och ungdomar från många olika kulturer och grundsärskolan är inget undantag. På grund av elevernas funktionsnedsättning krävs ofta ett mer nära samarbete med elevens hem, vilket ställer andra krav på speciallärarnas insikt och bemötande. Syftet i studien var att undersöka interkulturell kompetens hos grundsärskolans speciallärare i mötet med elever och föräldrar av annan kulturell bakgrund. Undersökningen baseras på 17 halvstrukturerade intervjuer med fokus på respondenternas beskrivningar av mötet med och erfarenheter av, olika kulturbakgrunder och elever och familjers livsvärldar. Intervjuerna genomfördes utifrån teman. Intervjuerna spelades in och transkriberades för att analyseras. Resultatet visar att speciallärarna anser att det viktigaste i mötet med familjer av annan kulturell bakgrund är att visa respekt, tillit och förståelse för varandras kulturer. De är eniga om att det egna intresset är viktigaste faktorn för att utveckla interkulturell kompetens. Hälften av speciallärarna lyfte fram fram att det fanns svårigheter i att tydliggöra hur det svenska skolsystemet fungerar. De upplevde även en förväntan från föräldrar, att skolan ska normalisera deras barn. Det framkom att speciallärarna kände ansvar för att stötta och ”guida”, inte bara eleven utan hela familjen in i det svenska samhället.  Flertalet av speciallärarna lyfte fram behovet av kompetensutveckling.

Studiens syfte var att beskriva och analysera hur undervisande lärare i grundskolan och grundsärskolan beskriver sitt agerande för att stärka kunskapsutvecklingen hos elever med en lindrig utvecklingsstörning. Intresset riktades mot faktorer i den egna undervisningen som lärarna ger uttryck för leder till stärkt kunskapsutveckling. Även kompetenser och förmågor som lärarna ser som viktiga att utveckla för elever med en lindrig utvecklingsstörning var av intresse.  Studien utgår från en syn på kunskapsbildning som bygger på sociokulturellt perspektiv. En kvalitativ ansats med halvstrukturerade intervjuer valdes som datainsamlingsmetod. Elva intervjuer genomfördes och transkriberades. Intervjuernas fokus var infomanternas beskrivningar av egen undervisning. Lärarna i studien gav uttryck för åtta olika faktorer för stärkt kunskapsutveckling. Dessa är Styrdokument, Organisation, Förväntningar och livskompetenser, Inventera elevernas kunskapsnivå, Skapa socialt samspel och förtroendefulla relationer, Skapa sammanhangsförståelse, lust och meningsfullhet, Varierade metoder och arbetssätt samt Skapa struktur och tydlighet. De centrala kompetenser och förmågor lärarna framförallt betonar att eleverna utvecklat utifrån kunskapskraven är vardagsnära förmågor som syftar till självständighet. Grundsärskolan erbjuder en trygg och tillitsfull lärandemiljö men med en tendens att förskjuta tyngdpunkten mot värnandet om eleven i stället för mot utmaning och kunskapsutveckling. Studien har fördjupat vår förståelse för de dilemman som lärarna i grundsärskolan står inför, att både ta hänsyn till den svårighet som elevernas funktionsnedsättning innebär och rätten till att utvecklas så långt som möjligt.

Den här studiens avsikt är att lyfta frågan om hur lärare i grundsärskolan arbetar med eleverna så att eleven får en egen förståelse för sitt lärande och sin egen kunskapsutveckling. Det gör vi bland annat genom att undersöka hur ett antal lärare inom grundsärskolan beskriver hur de arbetar med formativ bedömning och deras tankar kring detta. Vi har valt en kvalitativ ansats för studien och har intervjuat 16 lärare som arbetar i grundsärskolan och i inriktningen träningsskolan. Vi har även valt att belysa studien utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Strandberg (2006) menar att lärande är en sociokulturell praxis som innefattar psykologiska processer och interaktion med andra människor samt aktiviteter. Resultatet av studien åsyftar till att samtliga av lärarna i studien sa sig tycka att formativ bedömning i grundsärskolan är svårt. Under intervjuerna fick lärarna sätta ord på sitt tillvägagångssätt, vilket ledde till att lärarna fick syn på och kunde verbalisera sitt arbete kring formativ bedömning. Dessutom upplevde lärarna i studien att det inte ges tillräckligt med tid att diskutera bedömning i sina arbetskollegier och det fanns svagt deltagande, intresse och engagemang för bedömning hos skolledningen. När lärarna beskrev sitt arbete med att få eleverna mer delaktiga i sitt lärande beskrev de att de använde sig av artefakter, så som IKT till sin hjälp för att tydliggöra och visualisera lärandemål och elevens utveckling och utvecklingsmöjligheter. De beskrev också att den formativa bedömningen möjliggjorde utvärdering av den egna lektionsplaneringen.

Syftet med studien är att undersöka lärares uppfattningar om taluppfattning, undervisningsmetoder och arbetssätt, samt även undersöka hur förankringen till Lgr 11 synliggörs, och om eleverna är delaktiga i sina lärandemål. Den undersöker lärarnas varierade uppfattningar kring taluppfattning inom respektive skolform, grundskola, grundsärskola, samt grundsärskola inriktning träningsskola.  Taluppfattning handlar mycket om att det är ett verktyg och grunden i all matematik, men även om sifferpositioner och att det hör till kroppen. Variationerna i studien ligger delvis till grund för resultatmodellen i analysen. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, där lärande utvecklas i samspel med andra och att lärandet utvecklas inom Vygotskijs proximala utvecklingszon. Den fenomenografiska metodansats som använts har inspirerat till semistrukturerade intervjuer. Analysen har gjorts i sju olika steg, där resultatet blir ett utfallsrum. Resultatet diskuteras utifrån studiens frågeställningar och visar att det finns en hel del likheter mellan skolformerna och undervisningen, men också en del stora variationer. En av de stora skillnaderna är att undervisningen inom grundsärskolan och inriktning träningsskolan, oftare sker i mindre grupper eller enskilt. Att göra en förankring till Lgr 11 så att eleverna blir delaktiga i sina lärandemål, visar den största variationen mellan skolformerna. Alla intervjuade lärare är eniga om att det är viktigt att använda sig av olika undervisningsmetoder som gynnar elevernas lärande.

Syftet med denna studie var att beskriva och analysera vilka yttre förutsättningar elever med annat modersmål än svenska får för att tillgodogöra sig det svenska språket på grundsärskolans högstadium. Det är en kvalitativ studie och det har genomförts tio halvstrukturerade intervjuer med klasslärare på grundsärskolans högstdium, lärare i svenska som andraspråk och specialpedagog som arbetade i en studieverkstad, lärare i en förberedelseklass, modersmålslärare samt en rektor för en kommuns centrum för invandrare. Det sociokulturella perspektivet har använts som teoretisk utgångspunkt. Resultatet visar att inga elever på grundsärskolans högstadium som var med i denna studie läste ämnet svenska som andraspråk. Undersökningen visade att i de båda kommunerna erbjöds elever på grundsärskolans högstadium att läsa sitt modersmål om det fanns lärare att tillgå i modersmålet. Däremot läste inte alla elever modersmål. Studiehandledning på elevens modersmål hade eleverna i en kommun möjlighet att få medan man i den andra kommunen inte hade tillgång till studiehandledning.

Författaren till studien har under åren som klasslärare i grundsärskolan uppmärksammat hur stor betydelse bemötande och förhållningssätt har för alla elever, men i synnerhet för elever på tidig utvecklingsnivå. Konsekvenserna för eleverna kan bli stora eftersom dessa elever är i en större beroendeposition än andra elever, eftersom de oftast behöver hjälp med att hitta ett sätt att göra sin röst hörd på. Dilemmat som blir tydligare efterhand visar att mycket handlar om vikten av goda relationer och ett stort engagemang från personalens sida för att alla elever ska få likvärdiga förutsättningar till delaktighet och inflytande som faktiskt är deras rättighet.  Syftet med arbetet är att belysa personalens egna tankar kring sin syn på bemötande och förhållningssätt och hur detta i sin tur kan påverka elevernas möjlighet till delaktighet och inflytande under skoldagen. Studien har ett sociokulturellt perspektiv och en relationell referensram. Det innebär att bemötande, relationer och kommunikation blir viktiga delar i studien. Studien är av kvalitativ art eftersom fokus är riktad mot personalens egna tankar och uppfattningar. Metoden som använts i föreliggande studie är semistrukturerade intervjuer som gjorts med lärare och elevassistenter på den berörda grundsärskolan med inriktning träningsskola. Resultatet visar att bemötande och förhållningssätt är av stor vikt samt att det även påverkar elevernas möjlighet till att känna delaktighet och få inflytande under skoldagen

Syftet med studien är att få en fördjupad förståelse för lärare/speciallärare och rektorers kunskapssyn och vilken betydelse de tilldelar läroplanen. En kvalitativ forskningsansats har använts, då datainsamlingsmetoden har varit semistrukturerade intervjuer som har genomförts med lärare och rektorer i grundskola och grundsärskola. Totalt 12 informanter har intervjuats varav fyra speciallärare, fyra grundskollärare och fyra rektorer. Rådatan sammanställdes och utmynnade i totalt nio stycken kategorier utifrån två frågeställningar; Rusta för framtiden, Färdigheter och kunskaper för vardagliga och sociala situationer, Kommunikation, Akademiska och ämneskunskaper, Ämneskunskaper kopplade till framtida kompetens, Med Läroplanen som utgångspunkt, Tolkningsbarhet i läroplanerna, Läroplan för alla, Rektorers roll i hur läroplanen införlivas på arbetsplatsen  samt Med läroplanen som utgångspunkt och elevers olika förutsättningar.För att besvara syftet och frågeställningar har det insamlade datamaterialet analyserats utifrån Uljens skoldidaktiska teori vilket visar att läroplanen finns i fokus kring planering av undervisningen men att man på grundsärskolan anser att elevernas låga begåvning försvårar arbetet kring läroplanens mål.

Syftet med uppsatsen är att belysa hur pedagoger i grundsärskolan ser på metakognition. Deras förhållningssätt mot eleverna, förberedelser och perspektiv, samt hur de beskriver att de arbetar för att lära elever att tänka hur de ska tänka för att lära sig själva. Studien grundar sig på observationer i 4 klasser, och intervjuer med fem pedagoger i grundsärskolan. Då intervjuerna var genomförda transkriberades de och sammanställdes tillsammans med observationerna. Resultatet visar att samtliga pedagoger arbetar metakognitivt. Alla pedagogerna var inte medvetna om begreppet metakognition, däremot var deras förhållningssätt mot eleverna metakognitivt, vilket också genomsyrade stora delar av undervisningssituationen. Pedagogernas roll och ansvar är en avgörande faktor för att eleverna skall utveckla metakognitiva förmågor. Pedagogerna ger konkreta exempel, som kom fram både vid intervjuerna och observationerna, på hur de arbetar för att eleverna ska förstå budskapet, både visuellt och verbalt. / The purpose of the essay is to illustrate how educators in special education looks into metacognition. Their approach with the students, preparation and perspective, and how they describe their work to promote students to think for themselves. The study is based on the observations of 4 classes, and interviews with five teachers working with students in special school. The results show that all of the educators working metacognitive. All the teachers were not aware about the concept metacognition, however, their behavior against students were metacognitive, which also permeated large sections of the teaching situation. The pedagogues roll and responsibility is a crucial factor for students to develop metacognitive abilities. Educators provides concrete applicability, who came up both in the interviews and observations, in how they work so that students will understand the message, both visually and verbally.

Syftet med följande arbete är att undersöka personalens erfarenheter och uppfattningar om mobbning inom särskolan samt vilka faktorer som de anser påverkar mobbning inom särskolan. Genom halvstrukturerade intervjuer belyser studien pedagogers och elevassistenters upplevelser av mobbning inom särskolan. Sammanfattningsvis pekar mitt resultat på att förekomsten av mobbning i särskolan är relativt liten. Huvudtyperna av den mobbning som förekommer är utfrysning samt verbal mobbning. Faktorer som elevers intellektuella nivå, besvärliga hemförhållanden samt avvikande beteende kan påverka huruvida han eller hon blir utsatt för mobbning eller mobbar andra.