Denna studie berör lika tillgång till politisk kunskap och är en komparativ studie av innehållet i samhällskunskapsläroböcker riktade mot yrkesförberedande och högskoleförberedande gymnasieprogram. Problemet som står i fokus är en eventuellt ojämlik social fördelning av kunskap och makt som riskeras att utvecklas mellan olika samhällsgrupper, vilket i förlängningen kan påverka individers politiska kunskap och deltagande. Läroböcker är det primära materialet i studien. Resultatet som framkom var att skillnader mellan böckerna specificerade för yrkesprogram och högskoleförberedande program var relativt små i relation till helheten. Det som synliggjordes var att böckerna för högskoleförberedande program hade något mer text och detaljrikedom. I övrig framkom det av studien att de största skillnaderna inte återfanns mellan spannet yrkes- och högskoleförberedande böcker utan att de största skillnaderna är mellan olika författare och bokserier.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur skolledare, lärare och elever på en gymnasieskola i södra Sverige resonerar om bedömning och betygsättning samt att ta reda på hur betygsfördelningen ser ut vid antagning till och avgång från gymnasiet för årskullen 2008-2011 på den aktuella skolan. Genom insamling av listor med jämförelsetal för de elever som antagits 2008 och över jämförelsetal vid avgång 2011 har diagram över procentuell fördelning av jämförelsetal skapats. Intervjuer med en skolledare, tre gymnasielärare samt tre elever i årskurs tre har gjorts. Min studie visar att det inte finns någon nedskriven bedömningspolicy på den aktuella gymnasieskolan samt att det i relativt stor utsträckning är upp till varje enskild lärare att hitta sätt att förklara bedömning och betygssättning för eleverna. De intervjuade lärarna hade olika strategier för att nå förståelse hos elever för bedömning och betygssättning. Resultaten av studien indikerar bland annat en fortsatt trend på det estetiska programmet av att höja sina betyg under de tre åren samtidigt som 17,3 % av eleverna på detta program ut med samlat betygsdokument 2011, ej behöriga att söka vidare till universitet eller högskola. 7,75 % av eleverna på naturvetenskapligt program går ut med samlat betygsdokument 2011 vilket är en liten bättring från 2003 då 12,9 % gick ut ej behöriga att söka vidare. Motsvarande resultat för eleverna på samhällsprogrammet är 6,84 % ej behöriga att söka vidare från årskullen 2011 jämfört med 8,84 % ej behöriga året 2003. En slutsats som kan dras av studien är att en betydande andel elever hoppar av gymnasiet eller går ut med samlat betygsdokument 2011 samt att bilden skolledare, lärare och elever har av bedömning i allmänhet och vilken bedömning som sker på den aktuella skolan i synnerhet skiljer sig åt.

ABSTRACT C-uppsats i sociologi Författare: Moa Blom Titel: IV-elever – En studie av elever som har gått det individuella programmet på gymnasiet Det individuella programmet på gymnasiet är ett omdebatterat ämne. Det pågår diskussioner om dess existens och utformning. För att få börja på ett nationellt program på gymnasiet så måste eleven vara godkänd i kärnämnena (matematik, svenska och engelska). Är de inte godkända får de gå på IV-programmet för att inhämta de saknade kunskaperna. Eleverna som går på IV-programmet har alltså misslyckats på något sätt i grundskolan, idag är IV-programmet ett av de största gymnasieprogrammen i Sverige. Knappt hälften av eleverna på IV-programmet går vidare till ett nationellt program. Studien undersöker de elever som lyckats under sitt år på IV-programmet och hur tiden på IV har påverkat dem. Studien har gjorts genom intervjuer med fyra före detta IV-elever och en lärare på IV-programmet. Resultatet har analyserats genom symbolisk interaktionism och hur eleverna har påverkats av de signifikante andre. Resultaten pekade på vikten av positiv feedback till eleverna, att stärka elevernas självbild är det som ger resultat. ”Framgång föder framgång.”

<h1>ABSTRACT</h1><p>C-uppsats i sociologi</p><p>Författare: Moa Blom</p><p>Titel: IV-elever – En studie av elever som har gått det individuella programmet på gymnasiet</p><p>Det individuella programmet på gymnasiet är ett omdebatterat ämne. Det pågår diskussioner om dess existens och utformning. För att få börja på ett nationellt program på gymnasiet så måste eleven vara godkänd i kärnämnena (matematik, svenska och engelska). Är de inte godkända får de gå på IV-programmet för att inhämta de saknade kunskaperna. Eleverna som går på IV-programmet har alltså misslyckats på något sätt i grundskolan, idag är IV-programmet ett av de största gymnasieprogrammen i Sverige. Knappt hälften av eleverna på IV-programmet går vidare till ett nationellt program. Studien undersöker de elever som lyckats under sitt år på IV-programmet och hur tiden på IV har påverkat dem. Studien har gjorts genom intervjuer med fyra före detta IV-elever och en lärare på IV-programmet. Resultatet har analyserats genom symbolisk interaktionism och hur eleverna har påverkats av de signifikante andre. Resultaten pekade på vikten av positiv feedback till eleverna, att stärka elevernas självbild är det som ger resultat. ”Framgång föder framgång.”</p>

Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2007.

Sedan år 2011 har söktrycket till det estetiska gymnasieprogrammet sjunkit med nära 32% enligt Skolverket. Samtidigt har den ekonomiska tillväxten i den svenska musikbranschen ökat med 43% över samma tidsperiod, mellan åren 2011 och 2015. Tidigare forskning visar att en utbildningsnorm växt fram i den svenska skolan i linje med så kallade rätta gymnasieval. I denna uppsats har gymnasieelever från ekonomiskt samt estetiskt program, genom fokusgruppsamtal som metod, fått berätta om hur de tror att deras omgivning och bakgrund kan ha format deras syn på estetiskt gymnasieprogram och musik som yrke. Eleverna märker enligt dem själva denna förändring i söktrycket. Ett av de viktigaste resultaten är att gymnasieeleverna som medverkade i undersökningen har en svag bild av vilka yrken som ryms inom musikbranschen. Resultatet tyder även på att det estetiska programmet präglas av lågt anseende, och ett generellt rykte att vara lättare än andra gymnasieprogram, och att detta lockar mindre ambitiösa elever som helst vill ha roligt under gymnasietiden. Detta skulle enligt respondenterna bygga på tron om att utövande av en kulturell hobby på skoltid inte stimulerar till lärande på samma sätt som ett gymnasiegemensamt ämne. I analys- samt diskussionskapitlen kommenterar jag resultaten med hjälp av tidigare forskning samt Bourdieus teorier om kapital och habitus. Dessa teorier används för att studera de typer av kapital respondenterna värderar högt respektive lågt, samt deras livsbakgrunders påverkan på deras val.

Denna uppsats undersöker lärares syn på attityder hos gymnasieelever på olika program till religionsämnet i relation till faktorer som kön och mångfald. Vidare undersöks didaktiska val och utmaningar som lärare ställs inför i religionsundervisningen i klasser med religiös mångfald kontra klasser där en stor andel sekulära elever förekommer.Undersökningen grundar sig i tre olika lärarperspektiv och genomfördes med hjälp av den kvalitativa intervjumetoden. Elevperspektivet uteslöts helt på grund av etiska överväganden. Den teori som analysen utgår ifrån är Vygotskijs sociokulturella teori vidareutvecklad av Roger Säljö. De centrala begreppen som förekommer i vår undersökning syftar till att förklara de likheter och skillnader som kan urskiljas i vårt resultat sett till vissa mönster i elevernas attityder till religionsämnet och lärarnas didaktiska val. Undersökningens resultat visar att de tillfrågade lärarna upplevde att elever på olika program utvecklar olika attityder till och intresse för ämnet med få undantag. Faktorer som kön och mångfald visade sig spela roll i vilka attityder eleverna utvecklade till religionsämnet. Våra tillfrågade lärare är verksamma i klasser med en markant övervikt av manliga elever på yrkesprogrammen och en blandning av både manliga och kvinnliga elever på de teoretiska programmen. Ett undantag utgörs av en klass på ett högskoleförberedande program där förekomsten av manliga elever var lik den på yrkesprogram. Religiös mångfald bland eleverna förekommer minst på yrkesprogrammen även här med undantag för en klass.Sett till lärarnas didaktiska val visade vårt resultat på fler likheter än skillnader oavsett om faktorer som kön och mångfald spelade olika stora roller.

Det övergripande syftet med studien är att undersöka vägledares uppfattningar om genus påverkan på grundskoleelevers val av gymnasieprogram samt hur vägledare arbetar med att motverka genus påverkan. Tidigare forskning visar att genus påverkar ungdomar i deras studie- och yrkesval, och de tenderar att göra könsstereotypiska val. Konsekvenser av detta är exempelvis en fortsatt könssegregerad arbetsmarknad och sociala ojämlikheter. Studien utgår från följande två frågeställningar: Hur upplever vägledare att grundskoleelevers val av gymnasieprogram begränsas av genus? Hur arbetar vägledare med att motverka att genus begränsar grundskoleelevers val av gymnasieprogram? För att besvara frågeställningarna genomfördes sex intervjuer med vägledare som arbetar inom grundskolan. Det empiriska materialet analyseras tillsammans med begreppen begränsningar och kompromisser av Linda Gottfredson (1996). Därtill tillämpas STF-modellen av Wendy Patton och Mary McMahon (2006a;2006b), och samtalsskickligheterna av Egan (2014), aktivt lyssnande, utforskande frågor och att utmana. Begreppet genus används i vår studie utifrån Raewyn Connells definition (2009). Även begreppen genusordning och genusrelationer analyseras med empirin för att förklara de studieval ungdomar gör begränsade av genus. Denna studie visar att vägledare upplever att genus begränsar grundskoleelevers val av gymnasieprogram. I synnerhet visas detta i vägledningssamtalen med eleverna. Eleverna upplever sig inte kunna arbeta med ett visst yrke, på grund av dess kön. Vägledare upplever att dessa begränsningar leder till negativa påföljder. Detta handlar om könssegregation på arbetsmarknaden, olika arbetsvillkor mellan könen, och att karriärval görs efter förväntningar från omgivningen snarare än eget tycke. Samtliga vägledare arbetar aktivt med att motverka att genus begränsar elevernas val av gymnasieprogram. En gemensam metod bland samtliga informanter handlar om att vägledarna utmanar eleverna med ett normkritiskt tänkande. Nyckelord: Genus, grundskola, gymnasieprogram, vägledare, vägledningssamtal

Det är ett faktum att normer och föreställningar kring de nationella gymnasieprogrammen existerar bland dagens högstadieelever, vårdnadshavare och i samhället i stort. Det finns framför allt normer relaterade till yrkesprogrammens låga status. Denna studie undersöker studie- och yrkesvägledares roll i grundskolan gällande arbetet med att främja gymnasieprograms likvärdighet. Syftet med studien är att belysa hur studie- och yrkesvägledare i nuläget arbetar för att främja gymnasieprogrammens likvärdighet, samt hur de hade kunnat utveckla detta arbete utifrån deras egen uppfattning. Totalt har sex kvalitativa intervjuer genomförts med studie- och yrkesvägledare som arbetar på grundskola. Empirin har analyserats med hjälp av Mark L. Savickas Career Construction Theory, Phil Hodkinson och Andrew Sparkes begrepp handlingshorisont och Lotta Björkman och Janne Bromseths normkritiska synsätt. Vårt resultat bekräftar i högsta grad att normer och föreställningar om gymnasieprogram framkommer hos högstadieelever, men även hos vårdnadshavare och skolpersonal. Tidigare forskning visar på att det finns ett dilemma för dagens studie- och yrkesvägledare i hur de ska arbeta. Detta dilemma är även något som framkommer i vårt resultat. Det finns ingen entydig uppfattning gällande hur vägledning ska utföras och resultatet av detta är distinkta svårigheter i yrkesrollen. Vägledarna i vår studie arbetar i dagsläget i viss mån med eleverna, vårdnadshavarna och lärarna. Det är märkbart att vägledarna är villiga och skulle kunna utföra ett omfattande arbete med att minska normer och föreställningar. För att möjliggöra detta behövs tid och ett större ansvarstagande från ledning och övrig skolpersonal.

I svensk gymnasieskola under år 2021 så studerade 29% av eleverna på en yrkesförberedande utbildning, vilket motsvarar cirka 105 000 elever. Enligt policydokument likt Skollagen (SFS 2010:800 kap 3) så har dessa elever rätt till både en kvalificerad utbildning och ett så kallat adekvat särskilt stöd om de inte klarar av utbildningens kunskapskrav. Syftet med föreliggande examensarbete är att öka kunskapen om hur det särskilda stödet utformas och används inom de yrkesinriktade kurserna på ett antal yrkesförberedande program på en gymnasieskola i Sverige. Ett forskningsfokus som hittills förefaller vara starkt begränsat. Studien bygger på intervjuer med sex specialpedagoger som arbetar på den aktuella gymnasieskolan. Intervjuerna har analyserats enligt en tematisk innehållsanalysmodell. Studien visar tillexempel hur de intervjuade specialpedagogerna pekar på det komplexa uppdraget som rektorn på skolan har med att tillgodose alla elevers rätt till ett adekvat stöd i utbildningen. Vidare framkommer att det råder olika arbetssätt och rutiner på skolans yrkesförberedande program kring hur det särskilda stödet ska organiseras inom och mellan programmen. Detta resultat kan relateras till ett ytterligare resultat som visar att det råder stora skillnader också i vilket behov av stöd som finns inom de olika programmen. Härutöver visar resultatet på betydelsen av ett väl fungerande elevhälsoteam (EHT) på skolan samt att det särskilda stödet till elever vid det arbetsplatsförlagda lärande har en tydlig förbättringspotential. Förslag på framtida forskning är att göra en enkätundersökning i ett större geografiskt område med fokus på hur stöd, och specifikt särskilt stöd, används inom de yrkesförberedande programmen på gymnasiet.