Elever som efter avslutad grundskola börjar studera på gymnasial nivå, har i sitt slutbetyg med sig åtminstone betyget G i matematik. Trots detta får många elever svårigheter med att klara av den inledande matematikundervisningen på gymnasiet. Syftet med denna studie har varit att genom ett elevperspektiv, beskriva och lyfta fram de likheter och skillnader som en grupp elever upplever mellan matematikundervisningen på grundskolans senare år och på gymnasiet. Frågeställningen har varit: - Vilka likheter/skillnader upplever eleverna mellan gymnasieskolans obligatoriska A-kurs i matematik och grundskolans matematikundervisning? Studien har genomförts med en fenomenografisk utgångspunkt där kvalitativt halvstrukturerade intervjuer har använts. I studien har åtta elever intervjuats. Resultatet av studien presenters i fem kategorier. Kategorierna är undervisningens variation, bedömning, lärarens roll, gruppstorlek samt matematikens struktur och innehåll. Kategorierna har vuxit fram utifrån analys av elevernas utsagor där likheter och skillnader lyfts fram. I elevernas utsagor framträder en bild där undervisningen på grundskolans senare år i större utsträckning än på gymnasiet, skapar variation i arbetssättet under lektionerna. Där har praktiska moment och grupparbeten förekommit som komplement till de lärarstyrda genomgångarna. Eleverna uttrycker också tydliga skillnader i hur de anser sig bli bedömda på de olika utbildningsnivåerna. På grundskolan framträder en bild, där lärarnas bedömning grundas på elevernas arbetsinsats under lektionerna, att eleverna kämpar på med matematiken, medan lärarnas bedömning på gymnasiet i stor utsträckning fokuserar på provresultat, där det nationella provet utgör en betydande del. Eleverna upplever också att de hade en närmare relation till sina lärare på grundskolan jämfört med på gymnasiet. Det matematiska innehållet upplevs också som svårare på gymnasiet. Eleverna beskriver bland annat att gymnasiets högre tempo samt strukturen på det matematiska innehållet bidrar till detta.

Varför vi läser? Varför läser vi? Därför läser vi! Abstract Syftet med undersökningen var att rikta ljuset mot eventuella möjligheter att stärka gymnasieelevers motivation inför litteraturstudier, genom att föra ett samtal med eleverna om syftet med att läsa skönlitteratur inom skolans svenskundervisning. I undersökningen ställdes därför frågor till elever i gymnasieskolans årskurs 2 och 3 om deras uppfattningar om syftet/syftena med litteraturundervisningen i gymnasieskolan, och om vilka faktorer som spelar in för att litteraturstudierna ska bli meningsfulla och roliga. Fem elever i årskurs 2 på det samhällsvetenskapliga programmet i gymnasieskolan samtalade i fokusgrupp, och fyrtiofyra elever deltog i en enkätundersökning. Undersökningsmetoden intervju i fokusgrupp valdes för att eleverna genom samtalet med varandra skulle ha möjlighet att komma en bit längre i sina tankegångar, än de skulle ha gjort var för sig. Enkätundersökningen genomfördes för att undersökningsmaterialet skulle få en viss bredd. Eleverna såg en rad faktorer som spelar in för att litteraturläsningen i skolan ska upplevas som meningsfull och rolig. Bland annat efterfrågade de möjligheter att välja litteratur inom en viss genre eller ur ett visst författarskap, varierade arbetssätt samt intresseväckande presentationer av författarskap och verk. Undersökningen visade att eleverna hade insikter om flera av syftena med litteraturläsningen i skolan, som exempelvis bildning och språkutveckling. Slutsats: Enligt sociokulturell teori beror elevernas motivation för och engagemang i studierna till stor del av deras förförståelse samt kunskaper om förutsättningarna och ramarna för undervisningen. Eftersom eleverna i undersökningen visade sig sakna insikter i en viktig aspekt av litteraturstudierna i skolan, den kritiska läsningen, måste slutsatsen bli att de inte är fullt medvetna om litteraturstudiernas syften. Det finns alltså ett utrymme för samtal om vad kursplanerna säger om litteraturstudierna i gymnasieskolan, i avsikt att göra läsning av skönlitteratur meningsfull för eleverna. . Ämnesord: elevers läsande, litteraturundervisningens syfte, skönlitteratur i gymnasieskolan

Syftet med detta arbete är att undersöka huruvida gymnasieskolan är en skola för alla utifrån ett inkluderande och exkluderande perspektiv, med fokus på deprimerade elever, genom en studie av Hässleholms kommun. Metoden som har använts är intervjuer som tolkats hermeneutiskt där frågorna varit fritt formulerade inom fasta frågeområden. Materialet har bestått av intervjuer med totalt 18 personer varav tre från sjukvården och 15 från gymnasieskolorna samt aktuell forskning på området från både det pedagogiska och det medicinska forskningsområdet. Undersökningen visar att Hässleholms kommuns gymnasieskolor inte är en skola för alla när det gäller deprimerade elever. På skolorna finns för lite kunskap och ansvaret förskjuts till andra instanser, vilket resulterar i att de åtgärder som sätts in är av exkluderande form där eleven marginaliseras. Vidare diskuteras lämpliga åtgärder för deprimerade elever i skolan.

Alla som studerar på gymnasiet läser matematik A och blickar man bakåt har de i grundskolan uppnått minst målen för godkänd. Då matematikinnehållet är väldigt lika för skolår nio och gymnasiets A-kurs är det anmärkningsvärt att inte eleverna upplever repetition i innehållet i större utsträckning. Studiens syfte är att undersöka vad elever och lärare anser om övergången från grundskolan till gymnasiet i ämnet matematik. Metoden för genomförandet är kvalitativ i enkätform med öppna frågor. Resultatet visar att det finns viss problematik vad gäller variation och innehåll i förkunskaperna. Både elevers och lärares utsagor vittnar om detta. Lärarna talar om vikten av ökad matematisk grundkunskap och beskriver elevers förkunskaper som väldigt varierande. Ett antal elever upplever brister i förkunskaper och några tycker att det går bra men att repetition krävs. Positiva aspekter är elever med mycket goda förkunskaper som lärare uttalar sig om och den elev som kände att förkunskaperna var tillräckliga.

Syftet med studien var att undersöka hur läroböcker i svenska för A-kursen på gymnasiet behandlar ordklasser ur ett didaktiskt perspektiv samt att granska vilken kunskapssyn läroböckerna förmedlar och vilka konsekvenser de olika framställningarna får för eleven. Metod: För att uppfylla syftet valde vi kritisk diskursanalys som metod. Det diskursanalytiska perspektivet har gjort det möjligt att svara på studiens syfte och frågeställningar. Genom att studera textens modalitet, sociala och diskursiva praktik har vi kunnat studera hur ordklasser framställs, vilken kunskapssyn läroböckerna förmedlar samt vilka konsekvenser framställningarna får för elevens lärande. Resultat: Vår undersökning visar att läroböckernas framställningar av ordklasser är faktabaserade och att de förmedlar en traditionell och formaliserad kunskapssyn. De presenterar ordklasserna isolerat och grammatiken är produktorienterad, där reglerna redovisas först och åtföljs av tillrättalagda prototypexempel utan sammanhang. Konsekvenserna av detta kan troligen leda till att eleven upplever grammatikmomentet som avskilt från svenskämnets övriga delar och från det verkliga språket. Samtliga läroböcker har en formaliserad framställning som sannolikt inte leder till ett funktionellt lärande. Analysen visar dock att en av läroböckerna har en mer funktionell kunskapssyn då den har korta, enkla och elevnära beskrivningar med en tydlig typografi. Den för till viss del även en diskussion kring att ordklassindelningen inte är helt oproblematisk.

Att synliggöra verkligheten i undervisningen är en utmaning. Särskilt att få in aktuell teknik in i datorundervisningen på gymnasienivå. Detta eftersom IT-branschen aldrig står still, ny teknik utvecklas ständigt och branschen är därmed tvungen att hänga med i denna utveckling. Hur ska då vi i skolvärlden kunna hänga med? Vilken teknik används ute i IT-branschen egentligen?I detta explorativa examensarbete undersöks vilken teknik som IT-företagen i Norrköping och Linköping använder inom sektorerna programmering och webbdesign. Detta har gjorts genom en enkät där IT-företagen fått ge sina synpunkter på vilken teknik som de tycker är viktigast för en anställd att behärska. Resultatet visar att det är klassisk och beprövad teknik som IT-företagen fortfarande tycker är viktigast.Nästa steg i denna explorativa studie var att undersöka ämnesplanerna från Skolverket för programmering och webbutveckling. Detta för att utreda hur enkätens resultat kan användas på undervisningsnivå. Det visade sig att det inte var några större problem att anpassa ämnesplanerna så att IT-företagens utvalda teknik kan användas i undervisningen.

Det här arbetet har undersökt hur sex gymnasielärare med olika ämnesprofil diskuterar ochsamtalar kring estetiska lärprocesser. Resultatet utgår från två fokusgruppsintervjuer på två olikagymnasieskolor i sydvästra Sverige. Syftet har varit att genom samtalen få en bild av hur lärarnakonstruerar och legitimerar estetiska lärprocesser i klassrummet samt att utifrån diskussionenidentifiera de diskursiva mönster som framträder i samtalen. Arbetet tar sitt avstamp isocialkonstruktionism och använder diskursanalys som vetenskaplig metod. I analysenframträder fyra diskurser kring vilka lärarna diskuterar de estetiska lärprocesserna. Av resultatetframgår att begreppet estetiska lärprocesser i sig är abstrakt och svåranvänt, kreativitet är iställetdet begrepp som lyfts fram och som anses eftersträvansvärt i all undervisning. Lärarna ser ocksåvariation som en viktig del av undervisningen i skolan, för att möta olika elevers och klassersbehov, men också för att variation är något bra i sig. Här blir den estetiska dimensionen ettpedagogiskt sätt bland flera som skapar variation och gör undervisningen roligare och merkreativ. Lärarna lyfter dock fram att den stoffträngsel som finns i kursplaner och kursmål gördet svårt att i praktiken arbeta så processorienterat och kreativt som man gärna skulle vilja ochatt det därmed finns en motsättning mellan pedagogiska idéer och den faktiska verkligheten. Ettfaktum som också skapar irritation och frustration hos vissa lärare som tycker att olikapedagogiska begrepp lanseras utan förankring i verkligheten.

Många industriföretag har ett stort rekryteringsbehov av personal som passar in i verksamheten och kan axla ansvaret i tillverkningsindustrin efter alla de människor som nu går i välförtjänt pension efter många år på industrigolven runt om i vårt land. Det krävs stor teoretisk förståelse i kombination med tekniskt kunnande på hög nivå för att få godkända betyg vid utgången av gymnasieutbildningen vid industriprogrammet . Marknadsföringen för olika gymnasieprogram och skolor kan göra det svårt för många elever att fokusera och välja utefter sina egna förutsättningar och krav tack vare den ökade valfriheten. Är eleven strategisk och har någon att bolla sina tankar med har han eller hon i regel lättare än de elever som saknar någon form av support från hemmet eller från sin närmaste omgivning. Detta att välja rätt till gymnasieutbildningen kan vara väl så förvirrande för en tonåring då det på senare år finns ett bredare och mer omfattande utbud att ta ställning till än det gjort tidigare. Det är lätt att tro att den som skriker högst hörs bäst, men det är faktiskt inte alltid så. I resultatdelen i detta arbete konstateras att trots alla locktoner från olika skolor finns det undantag. Scanias Industrigymnasium säljer sig själv utan reklam. Rätt elever får rätt utbildning. Man har genom åren arbetat upp ett grundmurat rykte. Lärare är ofta inspirationskällor för sina elever, och att bredda kunskaperna hos lärare vid grundskolan ger möjligheter till stöttning av yrkesvägledare och studievägledare i deras arbete. Många lärare vid grundskolan har dock ofta begränsad kunskap om gymnasieskolan. Samverkan mellan grundskola och gymnasieskola samt med de lokala industriföretagen bör fördjupas för att på sikt säkra den svenska industrins fortsatta existens. I denna undersökning försöker författaren få svar på hur man idag marknadsför gymnasieskolans industritekniska program. Hur samarbetet mellan grundskola och gymnasieskola samt med företagen i närområdet ser ut idag och hur det borde se ut. De viktigaste slutsatserna efter att ha arbetat med denna undersökning är att samhället förändras hela tiden och gymnasieskolan inklusive personal måste följa med i utvecklingen. Informationen och marknadsföringen till tänkta elever överskuggas ibland av erbjudanden om utlandsresor, bärbara datorer och körlektioner. Vi måste möta ungdomarna i deras verklighet, de är ständigt uppkopplade i någon form som de "digitala infödingar" de är. Vi lärare och pedagoger i gymnasieskolan måste lära oss hantera dessa nya medier för att kunna röra oss i samma verklighet som våra ungdomar och därmed skapa förtroenden såväl som samspel inför denna nya verklighet vi lever i tillsammans. Studien är genomförd och baserad på intervjuer med personer knutna till företag, grundskolor och gymnasieskolor samt genom studier av litteratur vilken berör ämnet och frågeställningarna.

I samhället är kommunikativ kompetens en förutsättning för att kunna vara med och påverka och delta i den demokratiska processen. En kommunikativ kompetens förutsätter en förmåga att kunna uttrycka sig muntligt och skriftligt och denna studie fokuserar på den muntliga framställningen kopplad till skolan. Med GY11 kommer muntlig framställning att få mer utrymme på schemat än tidigare och syftet med denna studie är att genom kvantitativ enkätundersökning och fördjupade kvalitativa intervjuer få en bild av elevers syn på muntlig framställning. Vad har eleverna för associationer och känslor till muntlig framställning? Hur mycket spelar elevernas självkänsla och självförtroende in vid muntlig framställning? Hur ser de på sin egen förmåga som talare? Denna studie fokuserar på elevernas egna tankar, känslor och syn på muntlig framställning. Syftet är att utmana uppfattningen av elevers motvilja till muntlig framställning och se förbi tidigare diskussioner som ofta handlar om talängslan. Syftet är vidare att se om eleverna är redo att utmana den vedertagna uppfattningen om att amerikaner är de självklara talarna på den internationella arenan. Studien visar att eleverna förutsätts att hålla muntliga framställningar otaliga gånger under sina år på gymnasiet men där det fattas praktiska övningar kring teknik och praktisk tillämpning. Studien visar även att många av dem är positivt inställda gentemot muntlig framställning men önskan om ett mer angeläget innehåll efterfrågas och även mer respons från lärarna. Studien visar att 41 % av eleverna i enkätundersökningen ifrågasätter den vedertagna uppfattningen om amerikaner som de självklara förebilderna i muntlig framställning.

Syftet med min undersökning är att beskriva elever med läs- och skrivsvårigheters erfarenheter av att studera på gymnasieskolans yrkesförberedande program. Frågeställningen jag utgått från är: hur beskriver elever med läs- och skrivsvårigheter sin tillvaro på gymnasiet? För att kunna ta del av elevers erfarenheter har jag använt mig av en fenomenologisk ansats och genomfört halvstrukturerade intervjuer med tre elever. I min analys har jag använt mig av den existentiella fenomenologins fyra aspekter som betraktas vara grundläggande i formandet av personens livsvärld. Aspekterna är relationer, tid, kropp och rum. Elevernas erfarenheter visar på vikten av att skapa djupa relationer mellan lärare och elev för att skolan ska kunna erbjuda eleverna möjlighet att få utvecklas på individuell nivå. Eleverna vill inte vara en i mängden utan det är viktigt att lärarna visar att de ser var och en av sina elever för den han eller hon är. En framgångsfaktor som visar sig i elevernas berättelser är lärarens förmåga att skapa en lugn miljö där eleverna känner att de får möjlighet att ställa frågor och hinna med att lösa uppgifterna. En del elevers självbild har förändrats över tid, från att först kännas jobbigt att få sin diagnos har deras inställning blivit annorlunda med större medvetenhet om hur de påverkas av att ha läs- och skrivsvårigheter. Elevernas erfarenheter visar vikten av att skolan tar in den enskilde individens situation och inte utgår från en diagnos för att avgöra lämpliga åtgärder. Genom att eleven känner sig sedd och lyssnad på skapas utveckling och positiva erfarenheter då skola och elev samverkar.