Detta arbete behandlar ämnet högläsning och skönlitteratur ur ett regnbågsperspektiv med specifik inriktning på lärares val av högläsningsböcker. Arbetet har även haft ett bisyfte att undersöka barns läsförståelse och hur deras utveckling av läsförståelse kan kopplas ihop med när de knäckte läskoden. Studier har visat att de böcker lärare väljer att läsa i klassrummet kan vara en del av barns indirekta erfarenheter som de utgår från när de skapar sin identitet. Forskningen har visat att det spelar roll när eleverna knäckte läskoden för deras framtida läsförståelseutveckling. Undersökningen är gjord genom en enkät som skickats ut till ett antal lärare i närområdet. Enkätresultatet har sedan följts upp med intervju. Resultatet visade att majoriteten av lärarna läser heteronormativa böcker för sina klasser med den generella motiveringen att det antingen inte finns böcker som utmanar heteronormen eller att de inte har tänkt på att dessa böcker bör lyftas fram. Intervjuresultatet visade att elever generellt är väldigt öppna för att läsa, och få läst för sig, böcker som bryter heteronormen.

Syftet med studien är att undersöka lärares genusmedvetenhet inför valet av högläsningsbok. Studien ämnar besvara om lärare väljer att läsa litteratur som utmanar den rådande genusordningen samt om lärare använder högläsningsboken för att synliggöra och diskutera genusfrågor med eleverna. Underlaget för undersökningen är baserat på enkätundersökning och semistrukturerade intervjuer med grundskollärare för de yngre åldrarna. Resultatet av undersökningen visar att de flesta deltagande lärare stödjer användandet av litteratur med utmanande könsmönster. Det finns ett fåtal lärare som motsätter sig att högläsningsboken ska innehålla utmanande genusroller. Slutsatser som kan dras utifrån resultatet tyder på att de flesta lärare i undersökningen anser att genusmedvetenhet inför valet av högläsningsbok är viktigt. Detta betyder dock inte att det läses litteratur som utmanar den rådande genusordningen. De flesta lärare i undersökningen ansåg att diskussionen kring bokens innehåll var av störst betydelse.

Detta examensarbete handlar om några förskollärares inställning till muntligt berättande i förskolan. Syftet med studien var att få kunskap om vilken syn några förskollärare har till berättande, hur ofta berättandet sker samt olika former av berättande som används på förskolorna. För att synliggöra detta har enkäter skickats ut till 20 verksamma förskollärare, svaren har sedan analyserats och sammanställts.    Resultaten visar att förskollärarna målmedvetet använder muntligt berättande samt högläsning i förskolan för att främja barnens språkutveckling. Berättande aktiviteter äger i de flesta fall rum minst en gång varje dag. Resultaten visar också att det finns en stor variation av berättande aktiviteter på de berörda förskoleavdelningarna.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur ett antal pedagoger ser på barnlitteratur i förskolan och hur de arbetar med litteraturen för att nå ett lärande. Studien är av kvalitativ form och fokuserar på informaternas uppfattningar kring arbetet med barnlittertur. Tre förskollärare på tre olika förskolor intervjuades. Resultaten utifrån denna studie visar att informanterna anser att barnlitteratur är en viktig del av förskolans verksamhet som främjar barns språkutveckling. Böcker används dagligen i både underhållande och lugnande syfte men till största del ett medel för att utveckla barns språkmedvetenhet. Men boken anses även som ett bra verktyg i många andra avseenden så som en start på ett temaarbete, innehåll i en samling och ett sätt att hantera konflikter och svåra känslor.

Syftet med denna studie är att öka kunskapen hur lärare i årskurs 1 – 2 undervisar explicit och implicit i och om läsförståelse vid läsning av skönlitteratur och för att besvara detta så genomfördes kvalitativa intervjuer med fyra lärare i årskurs 1 - 2 som beskrev hur de undervisar i läsförståelse. Forskningsbakgrunden beskriver vad som krävs för att läsa med förståelse, vad som menas med implicit och explicit undervisning samt vad en bra undervisning i läsförståelse bör innehålla. Även delar av den sociokulturella teorin beskrivs och används sedan för att diskutera olika aspekter av den beskrivna undervisningen. Resultatet från studien visar bland annat att majoriteten av den implicita undervisningen sker genom högläsning med efterföljande samtal och att den explicita undervisningen sker mer frekvent hos lärarna i årskurs 2 än lärarna i årskurs 1.

<p><p>Syftet med studien var att undersöka hur läsvila sker i förskolan. Vidare ville vi genom observationer ta reda på hur pedagogen agerar vid läsvilan samt hur miljön där läsningen sker ser ut. Observationer har gjorts vid nio tillfällen med videokamera som hjälpmedel. Resultatet av studien visar att pedagogens interaktion med barnen påverkar hur läsvilan ter sig. Pedagogens agerande vid högläsandet påverkar barnens intresse och koncentration och en engagerad pedagog som läser med inlevelse fångar barnen på ett djupare plan än den pedagog som helt eller delvis saknar inlevelse. Resultatet visar att det är vanligt förekommande att ställa någon typ av frågor till barnen under läsvilan. Frågornas typ varierade mellan helt slutna frågor, där ett rätt svar eftersträvades, och frågor av öppen karaktär där barnen gavs utrymme att fundera och reflektera. Miljön har också visat sig spela roll för läsvilan. Ingen av de observerade förskolorna visade sig ha en speciellt inrättad läsplats. Vanligast var att sitta i en soffa i rum där andra aktiviteter, som måltider, bygg- och konstruktionslek, docklek eller personalens administrativa arbete, vanligtvis pågick. Stunderna för läsvila visade sig lätt kunna bli störda eller avbrytas av något i omgivningen som distraherade antingen barnen eller pedagogen.</p></p>

I denna studie undersöks förskollärares olika förhållningssätt till högläsningssituationen och barns språkutveckling. Syftet är att diskutera och problematisera förskollärares konstruktioner av barns språkliga aktiviteter i samband med högläsningssituationen. Empirin grundas på intervjuer med fem förskollärare vilka analyseras med hjälp av diskurspsykologi. I resultatet framträder tre övergripande kategorier: Högläsningssituationen som förskollärares arena för förmedling, Högläsningssituationen som språklig och kunskapsmässig kommunikation och Högläsningssituationen som inte alltid fokuserar på lärande. Som avslutning diskuteras förskollärarens roll som en betydande del av kvaliteten i högläsningssituationen, om det är på förskollärarens eller barns initiativ involveringen sker samt om och hur högläsningen är en kunskapsinhämtande del av dagen. Studien får anses viktig i förhållande till förskolans verksamhet eftersom den kan skapa nya tankar om högläsningssituationens konstruktion samt ge kunskap om vilka effekter förskollärares handlingar kan få.

Studiens syfte var att undersöka vilka artefakter som finns representerade i bilderböcker barn möter vid högläsning i förskolan. Syftet var även att undersöka huruvida dessa artefakter förknippades med bilderbokskaraktärerna på ett könsstereotypt respektive gränsöverskridande sätt. Studien utgjordes av bildanalyser av 20 bilderböcker. Dessa bilderböcker var sådana som använts flest gånger vid högläsningen under första halvan av 2010 på två olika förskoleavdelningar, tio böcker från den ena avdelningen och tio från den andra. I studien kombineras kvalitativ och kvantitativ undersökningsmetod. Resultatet visar att könsstereotypt förknippade artefakter förekommer i bilderböckerna betydligt oftare än gränsöverskridande artefakter. Detta innebär att traditionella könsroller fortfarande befästs och reproduceras i bilderböcker som barn möter vid högläsningen i förskolan idag.

Syftet med studien var att undersöka hur läsvila sker i förskolan. Vidare ville vi genom observationer ta reda på hur pedagogen agerar vid läsvilan samt hur miljön där läsningen sker ser ut. Observationer har gjorts vid nio tillfällen med videokamera som hjälpmedel. Resultatet av studien visar att pedagogens interaktion med barnen påverkar hur läsvilan ter sig. Pedagogens agerande vid högläsandet påverkar barnens intresse och koncentration och en engagerad pedagog som läser med inlevelse fångar barnen på ett djupare plan än den pedagog som helt eller delvis saknar inlevelse. Resultatet visar att det är vanligt förekommande att ställa någon typ av frågor till barnen under läsvilan. Frågornas typ varierade mellan helt slutna frågor, där ett rätt svar eftersträvades, och frågor av öppen karaktär där barnen gavs utrymme att fundera och reflektera. Miljön har också visat sig spela roll för läsvilan. Ingen av de observerade förskolorna visade sig ha en speciellt inrättad läsplats. Vanligast var att sitta i en soffa i rum där andra aktiviteter, som måltider, bygg- och konstruktionslek, docklek eller personalens administrativa arbete, vanligtvis pågick. Stunderna för läsvila visade sig lätt kunna bli störda eller avbrytas av något i omgivningen som distraherade antingen barnen eller pedagogen.

Syftet med detta examensarbete är att bidra till förståelsen av högläsningens funktion som ett pedagogiskt redskap. Genom kvalitativa intervjuer undersöks hur högläsningen uppfattas av och resoneras om hos pedagoger i förskolan. Sammanlagt har sex pedagoger från två olika förskolor medverkat i min studie.   Forskning har påvisat att högläsning är ett lämpligt pedagogiskt redskap och att det har flera positiva effekter för barns språkutveckling. Forskning visar också att samtal och diskussioner kring böcker är någonting som är betydelsefullt för barns språkutveckling. Det berikar barns förståelse kring olika ord och begrepp.   Resultatet visade att högläsning används i båda förskolorna, både vid en traditionell läsvila och under spontana stunder under dagen. Resultatet visade att de stora barnen ofta får möjlighet till en planerad högläsningsstund medan de små barnen får högläsning spontant under dagen. Resultatet visade att böcker användes både som uppstart i teman men även kontinuerligt, där bland annat samtal och återberättande belystes som stimulans för barns språkutveckling.