När en patient vårdas palliativt i hemmet är det inte enbart patientens upplevelse som är betydande utan också närståendes. Palliativ vård innebär att bot inte längre finns att tillgå utan vården går ut på att lindra. Med närstående menas den eller de personer som patienten anser sig stå närmast och behöver således inte innebära blodsband. När den palliativa vården sker i hemmet innebär det att hemmet förändras även för den närstående. Syftet med vårt examensarbete är att beskriva närståendes upplevelse när en familjemedlem får palliativ vård i hemmet. Det är en allmän litteraturöversikt enligt Fribergs (2017, ss. 141–152) riktlinjer. Vi valde att ta med både kvalitativ och kvantitativ forskning. Resultatet bygger på tolv artiklar som analyserats och som resulterade i sex subkategorier som sedan sammanfördes till tre huvudkategorier. Det tre huvudkategorierna är: Att anpassa sig till förändrade livsvillkor, att hitta balansen mellan att vara närstående och vårdgivare och att samarbeta med den professionella vården. Resultatet påvisade att närståenderollen var komplex och innebar en upplevelse av nedsatt livskvalitet för den närstående. Det visade också på en förändrad relation mellan den närstående och den sjuka familjemedlemmen. I resultatet gick det att se att närstående upplevde en ökad stress om de inte kände delaktighet med den professionella vården. För närstående är det viktigt att sjuksköterskan kan identifiera deras behov av stöd och skapa en trygghet redan från början. Utifrån resultatets delar valde vi att lyfta fram frivilligt och ofrivilligt vårdande samt skapa delaktighet till diskussionen. Diskussionen handlade om närstående som tog på sig vårdgivarrollen frivilligt och ofrivilligt och vad det innebar för dem. Det togs också upp delar av närståendes upplevelse relaterat till stöd från professionella vården och hur det kan bidra till en förbättring för alla inblandade.

Bakgrund: I Sverige finns det cirka 160 000 personer med demenssjukdom. Av dessa uppskattas ungefär 8000-9000 personer vara under 65 år. Tillsammans med anhöriga är omkring 1 000 000 drabbade av demenssjukdom och dess följdeffekter. Allt fler äldre och sjuka bor kvar i hemmet och anhörigas vårdinsatser i hemmet ökar. Genom att tillämpa familjefokuserad omvårdnad kan sjuksköterskan stödja hela familjen och på så sätt främja hälsan. Syfte: Syftet var att belysa anhörigas upplevelser av att vårda en nära anhörig med demenssjukdom i hemmet, samt att beskriva undersökningsgrupper i de inkluderade artiklarna. Metod: En beskrivande litteraturstudie som inkluderade tolv vetenskapliga artiklar som söktes fram i databaserna Cinahl och PubMed. Huvudresultat: Problem som anhöriga upplevde, gäller både problem i vardagen, förändring i familjens funktion, relationer och anhörigas känslor och reaktioner. Vårdandet ledde till att de anhöriga kände sig ensamma och isolerade. Några upplevde en brist på information och stöd, andra ansåg att supportgrupper och att träffa andra som befann sig i samma situation som stödjande. Anhöriga upplevde även en oro och rädsla inför framtiden. Några nämnde positiva aspekter som kommit av vårdandet. I artiklarna som utgör resultatet var det mellan 6-42 deltagare, de flesta deltagarna var kvinnor, åldersspannet var mellan 25-88 år och vård längden varierade mellan 1-14 år. Slutsatser: Anhöriga var i stort behov av avlastning. Det är därför viktigt att sjukvården känner till anhörigas upplevelser och skapar en tillit till dem, så att de törs överlämna vårdandet av sin närstående och nyttjar den hjälp som samhället har att erbjuda. En omvårdnadsåtgärd som sjuksköterskan kan använda sig av är hälsostödjande samtal. Genom samtalet kan sjuksköterskan hjälpa familjens att inspektera de resurser som finns inom och utanför familjen.

<p><strong>BAKGRUND: </strong>En konfrontation och möte med döden sker för de flesta genom ens egen eller en närståendes svåra sjukdom. Att vara anhörig till en svårt sjuk person är inte en enkel roll och för många anhöriga kan detta vara en ny och skrämmande situation. Samtidigt som den anhörige förväntas finnas där och stödja den sjuke, bär denne också på en egen sorg. <strong>SYFTE: </strong>Att belysa närståendes upplevelser vid vård i livets slutskede av en anhörig i hemmet. <strong>METOD: </strong>Litteraturstudie med 15 artiklar inkluderade, materialet analyserades med innehållsanalys. <strong>RESULTAT: </strong>Analysen mynnade ut i fem kategorier samt 21 subkategorier. Resultatet visade på att anhöriga upplevde en rad negativa känslor i samband med vårdandet av en svårt sjuk eller döende anhörig, men också positiva känslor som till exempel tillfredställelsen av att veta att ha gjort allt för den sjuke. Stöd var en viktig komponent i vårdandet av en anhörig, stödet kunde både komma från vårdpersonal, familj och vänner. <strong>DISKUSSION/SLUTSATS: </strong>Att se även den anhörige i vårdandet av en svårt sjuk i hemmet, borde vara av stor vikt för sjukvårdspersonal för att kunna lindra både den sjukes och dess anhörige lidande.</p>

<p>För de patienter som behandlas för obotlig cancer har det blivit allt vanligare att vården ges i hemmet. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vilka faktorer som medverkar till att patienter med avancerad cancer kan känna trygghet i samband med vård i hemmet. Litteraturstudiens resultat utgår från 15 vetenskapliga artiklar som söktes i databaserna Pubmed och Cinahl. Resultatet beskrevs i fyra teman; hoppfullhet trots sjukdom, familjens betydelse, symtomkontroll och omvårdnad.</p><p>Resultatet visade att patienter med avancerad cancersjukdom</p><p>i stor utsträckning önskar att få vård i hemmet. För att möjliggöra detta krävs professionellt stöd tillsammans med närståendes insatser. Studien visar vikten av att patienterna är välinformerade om sjukdomen och behandlingen och har kunskap om symtom och symtomkontroll samt har ett socialt nätverk runt sig. Sjuksköterskan kan genom sin omvårdnad tillgodose dessa behov genom att ha specialkunskaper och kompetens inom området. Framtida forskning bör inrikta sig på dessa patienters behov i samband med vård i hemmet.</p>

För de patienter som behandlas för obotlig cancer har det blivit allt vanligare att vården ges i hemmet. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vilka faktorer som medverkar till att patienter med avancerad cancer kan känna trygghet i samband med vård i hemmet. Litteraturstudiens resultat utgår från 15 vetenskapliga artiklar som söktes i databaserna Pubmed och Cinahl. Resultatet beskrevs i fyra teman; hoppfullhet trots sjukdom, familjens betydelse, symtomkontroll och omvårdnad. Resultatet visade att patienter med avancerad cancersjukdom i stor utsträckning önskar att få vård i hemmet. För att möjliggöra detta krävs professionellt stöd tillsammans med närståendes insatser. Studien visar vikten av att patienterna är välinformerade om sjukdomen och behandlingen och har kunskap om symtom och symtomkontroll samt har ett socialt nätverk runt sig. Sjuksköterskan kan genom sin omvårdnad tillgodose dessa behov genom att ha specialkunskaper och kompetens inom området. Framtida forskning bör inrikta sig på dessa patienters behov i samband med vård i hemmet.

Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva vilka kunskaper sjuksköterskan behöver för att kunna identifiera och bemöta kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Metod: Studien genomfördes som en beskrivande litteraturstudie och baserades på sexton vetenskapliga artiklar som söktes på databaserna Cinahl och PubMed. Huvudresultat: Synliga symtom på fysiska skador är oftast inte orsaken till varför våldsutsatta kvinnor söker vård. Det har visat sig att de är mer benägna att söka för somatiska problem som buksmärta, ryggsmärta och sexuellt överförbara sjukdomar. Även psykisk ohälsa är vanligt förekommande. För att upptäcka att kvinnan är våldsutsatt är det viktigt att sjuksköterskan ställer frågor om våld i nära relation. I mötet med kvinnan är det betydelsefullt att som sjuksköterska inge förtroende, ge stöd och främja kvinnans säkerhet. För att sjuksköterskan ska kunna hantera situationen och bemöta kvinnan professionellt behövs utbildning samt riktlinjer inom vården. Slutsats: Sjuksköterskor behöver mer kunskaper för att kunna se tecken och symtom som tyder på att kvinnan utsatts för våld. För att sjuksköterskan ska kunna hantera mötet på ett professionellt sätt och veta hur frågor om våld i nära relation ska ställas har ett flertal studier påvisat att specifik utbildning behövs.

Bakgrund: Människor blir allt äldre och det innebär att antalet demenssjuka ökar och därmed även antalet anhörigvårdare. Att vara anhörigvårdare till en närstående med demenssjukdom innebär ökade påfrestningar som blir en central del i deras liv. Syfte: Studiens syfte var att belysa anhörigas upplevelser och erfarenheter av att vårda en närstående med demenssjukdom i hemmet. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats, som baseras på tio vetenskapliga artiklar. Analys av artiklarna genomfördes med Lundman och Hällgren Graneheims (2008) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Anhöriga upplevde att vårdandet av sin närstående innebar påfrestningar och att relationen förändrades. De upplevde ensamhet och menade att det var viktigt att bevara sin egen hälsa. De upplevde förluster av vänner och bekanta samt uttryckte oro inför framtiden. De utvecklade strategier och knep för att hantera svåra situationer. Stöd och information var viktigt för anhöriga men tillgången var många gånger bristfällig. Slutsats: Anhörigvårdare upplevde en förändrad livssituation i form av påfrestningar, relationsförändringar och ensamhet samt oro inför framtiden. Lidandet kunde minska och välbefinnandet öka genom att dels använda strategier i vårdandet, dels genom stödgrupper som hjälpte till att hitta strategier. Detta är betydelsefullt som sjuksköterska att ha kunskap om för att förhoppningsvis kunna öka anhörigvårdares välbefinnande.

Läs- och skrivkunnighet är av stor betydelse för studieframgångar och individers livssituation i vuxen ålder. Socioekonomisk bakgrund förklarar störst del av skillnader mellan elevers studieresultat. Elever med en fördelaktig socioekonomisk bakgrund klarar sig bättre i skolan och i klasser där många elever har en sådan bakgrund gynnas samtliga elever. Läsmiljön i hemmet har också betydelse för barnens läsförmåga. Lite forskning fokuserar emellertid på unga elever. Därför undersöks i uppsatsen hur nordiska fjärdeklassares läsförståelse i PIRLS 2006 ser ut, i relation till socioekonomisk bakgrund, läsmiljö i hemmet samt elevsammansättning i klassen. Detta gjordes genom flernivåanalyser som tar hänsyn till inom- och mellanklassvariation. Analyserna visar att det tidigt finns tydliga skillnader mellan elevers läsförståelse beroende på deras familjebakgrund. Läsmiljön i hemmet och framför allt de läsaktiviteter som föräldrarna ägnade sig åt med barnen innan de började skolan påverkar läsförståelsen. I klasser där många elever har högutbildade föräldrar får samtliga elever ett högre resultat. Resultaten är relativt lika bland de nordiska länderna men socioekonomisk bakgrund har ett större förklaringsvärde i Sverige. Detta tyder på en större skolsegregation och sämre kompensation från skolornas sida. För att motverka att skillnader som uppstår tidigt kvarstår krävs tidiga insatser för att stärka barns läsförmåga.

Denna uppsats har som syfte att undersöka hur mannen konstrueras hos Maria Sandel. Några noveller ur Vid svältgränsen och andra berättelser analyseras, liksom ett par kapitel ur Familjen Vinge, samt en episod ur Mannen som reste sig.Tesen är att mannen hos Sandel konstrueras i förhållande till hemmet. Vid detta kan man urskilja två roller. Den ena är mannen som sabotör, den andra är mannen som konstruktör. Mannen som konstruktör blir också, i sin kontext, till en utopi.Fokus för analysen är skötsamhetsbegreppet och hemmet. Dessutom diskuteras Ellen Keys inflytande över författarskapet och hur det yttrar sig i texterna. Slutsatsen är att Ellen Keys idéer är närvarande men att Sandel förhåller sig ambivalent till dem. Denna ambivalens kan i viss mån härledas till motsägelser hos Ellen Key själv. De utopiska mansrollerna, där mannen intar en omvårdande roll, utgör också exempel på detta.

BAKGRUND: En konfrontation och möte med döden sker för de flesta genom ens egen eller en närståendes svåra sjukdom. Att vara anhörig till en svårt sjuk person är inte en enkel roll och för många anhöriga kan detta vara en ny och skrämmande situation. Samtidigt som den anhörige förväntas finnas där och stödja den sjuke, bär denne också på en egen sorg. SYFTE: Att belysa närståendes upplevelser vid vård i livets slutskede av en anhörig i hemmet. METOD: Litteraturstudie med 15 artiklar inkluderade, materialet analyserades med innehållsanalys. RESULTAT: Analysen mynnade ut i fem kategorier samt 21 subkategorier. Resultatet visade på att anhöriga upplevde en rad negativa känslor i samband med vårdandet av en svårt sjuk eller döende anhörig, men också positiva känslor som till exempel tillfredställelsen av att veta att ha gjort allt för den sjuke. Stöd var en viktig komponent i vårdandet av en anhörig, stödet kunde både komma från vårdpersonal, familj och vänner. DISKUSSION/SLUTSATS: Att se även den anhörige i vårdandet av en svårt sjuk i hemmet, borde vara av stor vikt för sjukvårdspersonal för att kunna lindra både den sjukes och dess anhörige lidande.