Bakgrund: Det är cirka 70 000 personer som årligen är i behov av palliativ vård i Sverige. Den palliativa vården bedrivs inte som det önskas och vårdpersonalen har stora svårigheter att förstå vad palliativ vård är och vad denna typ av vård innebär. Palliativ vård utgår från de fyra hörnstenarna symtomlindring, teamarbete, kommunikation och närståendestöd. Den allmänna vården som bedrivs idag av hemsjukvårdens olika yrkesgrupper utförs mer i hemmet och detta gäller även vårdandet hos de patienter som har behov av palliativ vård. Syfte: Syftet var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av palliativ vård i hemsjukvården. Metod: Studien är en litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultat visade följande huvudteman: Man har olika syn, Man inser svårigheterna och Man är beroende av varandra. Slutsats: Patient och närstående får ofta möta vården själva när ingen vårdpersonal vill ta ansvar för dem i deras utsatta situation. Vårdpersonalen har olika syn på vad palliativ vård innebär. Vårdpersonalen kan inte själva utföra vården utan måste ske inom team annars brister vården enligt den palliativa vårdfilosofin brister.

Patientens rätt till autonomi och självbestämmande är en central faktor i vårdandet och regleras i lagstiftningen. Omvårdnad är sjuksköterskans kompetensområde och ska bygga på respekt för patientens integritet och självständighet. Det är många gånger komplext för den äldre patienten att behålla sin autonomi då kroppen försvagas och samtidigt blir behovet av vård större. Att vårdas i hemmet innebär för många en stor livsstilsförändring och när vårdpersonal kliver in genom dörren blir den trygga och privata platsen plötsligt offentlig. Syftet med denna studie var att beskriva den äldre patientens upplevelse av autonomi vid vård i hemmet. Metoden för denna studie är en litteraturstudie innehållande åtta kvalitativa artiklar som belyser ett patientperspektiv. Resultatet innefattar tre teman med subteman samt ett centralt huvudtema. Teman är Anpassning, Begränsningar och Vårdrelation. Huvudtemat framkom som ett Beroende med nyanser. Resultatet visar att autonomin blir svår att tillgodose när det blir aktuellt med vård i hemmet. Patienterna upplever att de måste anpassa sig till vårdens tider och rutiner och på så sätt hamnar de i en beroendeställning. Genom beroendet till vården framträder också begränsningar i fri vilja och självständighet då mycket av omvårdnaden bygger på vårdens planering. Resultatet belyser vikten av en god vårdrelation där patienten kan känna trygghet i vårdandet och där respekten och delaktigheten är av stor betydelse. Resultatet visar också att en del patienter erfar att det är en lättnad när hjälp finns till hands och uttrycker tacksamhet över att kunna vårdas i hemmet så långt som möjligt.

Vård i hemmet har ökat då andelen äldre i samhället ökat, vilket i sin tur innebär ett ökat behov av distriktssköterskan i hemsjukvården. Många som är inskrivna i hemsjukvården behöver hjälp med hantering av läkemedel och detta är en uppgift som delegeras till vårdpersonal. Distriktssköterskan har ett ansvar att säkerställa att läkemedelshantering utförs på ett patientsäkert sätt. Syftet med denna studie är att beskriva distriktssköterskans erfarenheter av att delegera läkemedel i hemsjukvården på ett patientsäkert sätt. En kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats genomfördes. Åtta öppna intervjuer med distriktssköterskor genomfördes och analyserats utifrån innehållsanalys. Resultatet visar en huvudkategori, Tvärprofessionellt samarbete och två kategorier; Olika personella förutsättningar och Olika organisatoriska förutsättningar samt därtill nio subkategorier. Resultatet visar att vårdpersonalens kunskap, erfarenhet samt ansvarsförmåga har betydelse vid läkemedelsdelegering. Samtidigt har distriktssköterskan ett ansvar att bedöma vårdpersonalens kompetens för säker delegering. Detta kan försvåras vid stor personalomsättning som leder till försämrad kontinuitet hos vårdpersonalen. Dessutom känner sig distriktssköterskor pressade att delegera för att verksamheten ska fungera. Patientsäker läkemedelsdelegering förutsätter att distriktssköterskan anpassar delegeringsförfarandet utifrån vårdpersonalens kunskapsnivå. Sammantaget visar resultatet att delar av delegeringsprocessen har förbättrats men arbetet med läkemedelsdelegeringar och dess uppföljningar är tidskrävande. Genom ett tvärprofessionellt samarbete kan en patientsäker läkemedelsdelegering förbättras i hemsjukvården.

Bakgrund: Palliativ vård i hemmet blir allt vanligare, de flesta vill spendera sin sista tid i hemmet och inte på sjukhus. Eftersom medellivslängden i Sverige har ökat och behovet av palliativ vård blir allt större ställer det högre krav på både regioner och kommuner. Globalt beräknas cirka 40 miljoner människor vara av i behov av palliativ vård varje år, 78% av dem vill vårdas i hemmet. Som anhörigvårdare finns det brist på stöd av sjuksköterska gällande information, omvårdnadsstöd och medicinhantering. Detta gör att anhöriga upplever känslor som maktlöshet, oro, rädsla samt stress. Anhöriga behöver stöttning både under och efter sjukdomsförloppet. Syfte: Syftet var att belysa anhörigas upplevelse av stöd från sjuksköterskan vid palliativ vård i hemmet. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats baserat på tio vetenskapliga artiklar. Resultat: Under studien framkom sammanlagt sex kategorier som innefattar det stöd som anhöriga upplevde de hade samt kunde sakna. Erhållet stöd, praktiskt stöd, tillgänglighet, behov av stöd, specifik omvårdnad och informativ kommunikation.  Slutsats: Eftersom allt fler personer med palliativ diagnos önskar om att få spendera den sista tiden i hemmet ställer det också högre krav på hemsjukvården. Anhöriga som vårdar i hemmet har en stor betydelse både för sjuksköterskan och den närstående som vårdas. Anhöriga behöver en trygg relation med sjuksköterskan och vägledning igenom hela processen.

Sveriges befolkning blir allt äldre och de äldre bor kvar i hemmet i större utsträckning. Fysisk sjukdom och isolering kan öka risken för psykisk ohälsa. Forskning tyder på att det blir allt vanligare bland äldre vilket därmed ökar belastningen i hemsjukvården och även kraven på distriktssköterskan. Denne har en central roll i vården av patienten i hemmet och förväntas ha kännedom om det normala åldrandet samt sjukdomar som inkluderar såväl somatiska som psykosomatiska tillstånd. Syftet med studien var att belysa vilka faktorer som påverkar distriktssköterskans upplevelse av möten med äldre patienten med psykisk ohälsa i hemsjukvården. Metoden som användes var kvalitativ intervjustudie utifrån ett livsvärldsperspektiv. Nio intervjuer genomfördes med åtta distriktssköterskor och en grundutbildad sjuksköterska inom hemsjukvården i olika kommuner. Data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys och mynnade ut i tre kategorier: trygghet, maktlöshet och att se patienten. Resultatet visade att upplevelsen av mötet mellan distriktssköterskan och äldre patienter med psykisk ohälsa, påverkades av olika faktorer såsom livs- och yrkeserfarenhet, kompetens, brist på struktur samt betydelsen av att ta sig tid för att se patienten. Författarnas förhoppningar med denna studie är att distriktssköterskan i framtiden ska gå in i mötet med den äldre med psykisk ohälsa med en ökad säkerhet och en tillfredsställande känsla av att hantera situationen.

Palliativ vård blir allt vanligare i hemmet och är komplex på ett mångdimensionellt plan. Det ställer högre krav på hemsjukvården och sjuksköterskan i det dagliga arbetet. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av palliativ vård inom hemsjukvård. En litteraturöversikt gjordes och elva kvalitativa artiklar valdes ut för att de besvara syftet med studien, artiklarna granskades enligt Fribergs granskningsmall. Resultatet belyser sjuksköterskans upplevelse av att vårda palliativa patienter i hemmet och dess komplexitet. Tre huvudteman identifierades, Att möta andra och sig själv i dödens närhet, Hemmets som plats för palliativ vård och Teamarbete och stöd. Sex subteman utformades vilka på ett tydligt sätt belyser sjuksköterskors upplevelser. Studiens resultat visar på att sjuksköterskor upplever utmaningar i arbetet samtidigt som det är utvecklande och tillfredställande. Sjuksköterskor anser att vårdrelationen är grunden inom den palliativa vården och något som tar tid att skapa. Sjuksköterskor kan uppleva att de inte har den kompentens som krävs för att vårda patienter palliativt i hemmet. De är i behov av stöd från erfarna kollegor och de önskar stöd genom kompetensutveckling.

Fler patienter vill vara nära deras anhöriga i livets slut och väljer därför att vårdas i hemmet. Dagens hemsjukvård kräver att sjuksköterskan har bred kunskap då svårt sjuka patienter vårdas. Palliativ vård är komplext och sjuksköterskan bör vara trygg i sig själv och i sin roll för att kunna ge en god vård i livets slut. För att god vård ska kunna ges till patienter i livets slut i det egna hemmet bör mer tid vara avsatt för sjuksköterskan, då arbetet med palliativa patienter är mer tidskrävande. Resultatet visar att den erfarna sjuksköterskan känner sig trygga i vårdandet av palliativa patienter i hemsjukvården. De önskar regelbunden utbildning för att uppdatera sin kunskap. Nyutbildade sjuksköterskor kan känna sig utelämnade i det självständiga arbetet och önskar mer stöd av ledningen. Sjuksköterskan beskriver betydelsen av att ha kollegor nära som stöd. Sjuksköterskan beskriver vikten av att ha en god relation till patient och anhöriga i palliativ hemsjukvård. När hemmet blir en vårdplats är det viktigt att kommunicera väl för att inte åsidosätta patientens integritet. Resultatet bygger på kvalitativa artiklar som först granskades med hjälp av Karlstads Universitets mall och som sedan analyserades med hjälp av Fribergs analysmodell. Analysen resulterade i 3 huvudteman och 5 underteman. Huvudfynden belyser betydelsen av att ha goda relationer till patienten och anhöriga. Att sjuksköterskan är i ständigt behov av utbildning då palliativ vård är ett kompetenskrävande område. Sjuksköterskan är i stort behov av stöd från kollegor och ledningen, men anser att stödet från ledningen är bristfällig. Det sista huvudfyndet var utmaningarna som finns i arbetet med palliativa patienter i hemmet.

Bakgrund: Människor lever längre och med ökad ålder så ökar även sannolikheten att drabbas av kroniska sjukdomar. Det blir allt vanligare att vårdas i hemmet, vilket ställer högre krav på att samverkan mellan olika professioner och huvudmän fungerar. En bra samverkan mellan vårdgivare är nödvändigt i alla vårdmiljöer, för att kunna tillgodose alla patientens behov. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskor upplevelser av samverkan mellan primärvård och hemsjukvård. Metod: Studien utfördes i norra Sverige med åtta sjuksköterskor som arbetade på hälsocentral eller i hemsjukvården. Datainsamlingen utfördes med semistrukturerade individuella intervjuer och data analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier: att fast läkare och samordnare är nyckelresurser, att otydlighet mellan organisationerna påverkar patienten, att tillgänglighet och enkla kontaktvägar är en förutsättning, att tappa kontrollen när kommunikationen brister samt att respektera varandra som kollegor och jobba tillsammans. Slutsats: För att kunna samverka krävs att de olika professionerna arbetar tillsammans som ett team och för att ett team ska fungera så krävs en god kommunikation.

Bakgrund: Efter psykiatrireformen så har kommunerna fått ta ett större ansvar för personer med psykisk sjukdom vilket ställer krav på sjuksköterskor som arbetar kommunalt inom hemsjukvården att veta hur de ska bemöta och vårda personerna. Tidigare internationella studier tyder på att sjuksköterskor upplever en osäkerhet och brist på kunskap i vården av personer med psykisk sjukdom inom hemsjukvården. Det saknas dock kunskap om sjuksköterskans upplevelse utifrån en svensk kontext.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med psykisk sjukdom inom hemsjukvården.  Metod: En kvalitativ metodologi med induktiv ansats användes. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor inom hemsjukvården. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskorna strävar efter att se personen genom att respektera och empatisera med honom eller henne, att möta personen där hen är och genom att sträva efter jämlikhet och självbestämmande. De arbetar med att skapa förtroende och trygghet genom att ta sig tid för personen de vårdar. Vidare visar resultatet på sjuksköterskornas upplevelser av att känna sig utsatt och oskyddad då de beskriver känslor av rädsla och känslor av att bli manipulerad. Resultatet visar även på upplevelser av otillräcklighet i vårdandet då sjuksköterskorna känner sig osäkra i bedömningarna och då de känner en uppgivenhet i vårdandet. De upplever vidare ett behov av att ha ett delat ansvar kring personerna.  Slutsats: I vårdandet av personer med psykisk sjukdom upplever sjuksköterskorna vikten av att sträva efter personcentrerad vård. För att ge en god och likvärdig vård för alla så krävs ökad kunskap och handledning för sjuksköterskorna inom hemsjukvården och ett förbättrat samarbete mellan olika vårdgivare.

Andelen äldre personer i samhället ökar och som distriktssköterska i kommunens hemsjukvård är kunskap om de äldre patienterna och deras psykiska hälsa viktig. Många äldre personer som bor hemma lider av oro och distriktssköterskan möter dessa patienter och ansvarar för omvårdnaden. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors omvårdnadsåtgärder vid oro hos äldre personer i kommunens hemsjukvård. Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts. Åtta distriktssköterskor intervjuades, materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet sammanfattas i 16 underkategorier och fem kategorier; identifiera orsak till oro, följsamt vårdande, delaktighet i vårdandet, läkemedelshantering och att arbeta hälsofrämjande. Resultatdiskussionen belyser vikten av att finna orsaken till oro och ett följsamt vårdande. Den äldre personens delaktighet, samarbetet mellan distriktssköterskan, anhöriga och andra professioner samt distriktssköterskans hälsofrämjande arbete. Slutsatsen är att de omvårdnadsåtgärder distriktssköterskorna beskrev i studien används för att minska den äldres oro i kommunens hemsjukvård. Distriktsköterskorna behöver mer kunskap och verktyg för att identifiera vad som orsakar oron, samt ett bättre samarbete med professionerna kring den oroliga äldre personen i kommunens hemsjukvård.