Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska samverkan mellan olika vårdaktörer ske för patientens bästa. Tidigare forskning visar att samverkan mellan olika professioner inte alltid fungerar optimalt trots lagstiftningen. Anledningar till att samverkan brister är exempelvis ledarskap, förtroende och relationer. Genom att samverka för den enskilde individen så kan professionerna uppnå mer tillsammans än vad det kan själva. Vid bristande eller avsaknad av samverkan äventyras patientsäkerheten. Syftet med studien är att undersöka hur specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvården och den kommunala hemsjukvården upplever samverkan mellan verksamheterna. En kvalitativ intervjustudie har genomförts med induktiv ansats. Studien har analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys. Datainsamling har skett via individuella intervjuer med 12 specialistsjuksköterskor som är anställda inom ambulanssjukvård och kommunal hemsjukvård i Göteborg med omnejd. Resultatet presenteras i form av tre kategorier och 12 subkategorier. I resultatet framkommer det att en tydlig struktur, samverkan för patienten och en känsla av "vi och dem" är avgörande faktorer för en fungerande samverkan. Informanterna uppgav att förståelse för varandras verksamhet, kommunikation och bemötande var avgörande faktorer för att samverkan skulle fungera. Specialistsjuksköterskor hade blivit dåligt bemötta av varandra vilket skapade en irritation, osäkerhet och rädsla som medförde att de hade ett dåligt bemötande gentemot varandra vid samverkan.

Sammanfattning Demenssjukdom är en globalt växande folksjukdom som kännetecknas av nedsatt funktion av individens kognitiva förmågor, annat än vad som kan förklaras av normalt åldrande. Hemsjukvården är ett stort område inom hälso- och sjukvård som de senaste årtionden ökat markant i omfattning. Detta då antalet vårdplatser i slutenvården minskat med cirka 70 procent sedan 1980-talet och platserna på särskilt boende minskat sedan början av 2000-talet. Distriktssköterskan ansvarar över att, tillsammans med patient och anhöriga, organisera omvårdnaden runt patienten genom att vara lyhörd och kunna identifiera dennes behov av vård och stöd. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa vad som påverkar distriktssköterskors upplevelser av att vårda patienter med demenssjukdom i hemmet. Metod: litteraturstudie med induktiv ansats och bygger sitt resultat på nio vetenskapliga artiklar. Resultat: Distriktssköterskors upplevelser kopplade till arbetsmiljö, som resursbrist och tidsbrist, hade en stor negativ inverkan på upplevelsen av att vårda patienter med demenssjukdom. Distriktssköterskor upplevde även att kunskap var en viktig bidragande faktor som kunde påverka upplevelsen. Kunskap kunde ha en positiv inverkan då fördjupade kunskaper kring demenssjukdom hjälpte distriktssköterskorna att hantera komplexa patientsituationer. På samma vis kunde bristfälliga kunskaper inom området försvåra komplexa situationer för distriktssköterskorna och leda till stress. Distriktssköterskor upplevde att patientkontakt var av stor betydelse för upplevelsen av vårdandet. Slutsats: Distriktssköterskor upplevde att faktorer kopplade till arbetsmiljö, som resursbrist och tidsbrist, hade en stor negativ inverkan på upplevelsen av att vårda patienter med demenssjukdom. Andra betydande faktorer var distriktssköterskans kompetens, patientkontakt och vårdrelationen distriktssköterska – patient.

Bakgrund: Då jordens befolkning blir allt äldre och vård i hemmet blir vanligareställs sjuksköterskan inom den palliativa hemsjukvården inför större krav. Hennesuppgift är att stödja patientens medverkan och autonomi i det egna vårdandet samtbidra till patientens ökade livskvalitet under livets sista tid. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av palliativ vård i hemmet.Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie med kvalitativ ansats. Materialhämtades från databaserna CINAHL och MEDLINE. Resultatet är baserat på niovetenskapliga artiklar som granskats enligt Carlsson och Eimans bedömningsmalloch analyserats utifrån Forsberg och Wengströms innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom flertalet olika upplevelser som sjuksköterskoruttryckt i vårdandet av patienter i livets slutskede. Dessa redovisas i fem kategorier;(1) Upplevelsen av att skapa en förtroendefull vårdrelation, (2) Att känna sigotillräcklig, (3) Att känna meningsfullhet, (4) Att känna trygghet och självsäkerhetvid symtomlindring och (5) Att känna stöd från sitt team. Slutsats: Palliativ vård i patientens eget hem kan för sjuksköterskan vara en svåroch tidskrävande uppgift samtidigt som den ofta upplevs som meningsfull.Kommunikation och kontinuitet utgör grunden för en god vårdrelation mellansjuksköterska, patient och närstående vilken i sig medför en god och säker vård.Därför är det viktigt att sjuksköterskan får tillräckligt med kunskap kring detpalliativa vårdandet samt stöd från kollegor och chefer inom den kommunalahemsjukvården.

Bakgrund   Den palliativa vården i hemmet får allt större fokus. I den palliativa vården spelar patientens närstående en viktig roll och i hemsjukvården är detta ännu mer centralt då de ofta har en vårdande roll för patienten. De har ofta ett stort behov av stöd från vårdpersonal för att hantera den nya rollen. Syfte Syftet var att beskriva närståendes upplevelser och behov av stöd vid palliativ vård i hemmet. Metod En allmän litteraturöversikt utfördes baserad på 15 vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna CINAHL och PubMed. Dessa artiklar analyserades och gemensamma teman identifierades utifrån närståendes upplevelser av palliativ vård i hemmet. Alla artiklar granskades utifrån vetenskaplig kvalitet vilket sammanfattades i bilaga B. Resultat Närstående till patienter i den palliativa hemsjukvården har ett behov av att involveras i vården och att få information och utbildning. Goda relationer mellan närstående och personal, kontinuitet samt att ha hjälp tillgängligt dygnet runt är ett rekvisit för trygghet i vården. Närstående har ett behov av att bekräftas för det arbete de utför och att få möjlighet till emotionellt stöd utöver det praktiska och undervisande. Slutsats Närstående har ett stort behov av att involveras, informeras, bekräftas och att avlastas av det palliativa hemsjukvårdsteamet för att hjälpa dem att axla en vårdande roll.

Patientens rätt till delaktighet har ytterligare förstärkts i Sverige genom lagstiftning sedan 2014. Processen att stärka patientens roll och delaktighet i sin vård inom vården har påbörjats och nya arbetsmodeller befinner sig under utveckling och implementering.   Syftet med detta examensarbete har varit att beskriva patientens erfarenheter av att vara delaktig i sin vård i hemmet.   För att besvara syftet och beskriva kunskapsläget valdes en deskriptiv design i form av en allmän litteraturöversikt utifrån 15 artiklar av både kvantitativa och kvalitativa ansats.   Resultatet visar att patienters erfarenheter av delaktighet är komplexa. Patienter strävar efter att blir behandlade med respekt för sin individualitet och att vara en partner i vårdrelationen för att kunna vara delaktiga. Utöver det visar resultatet av detta examensarbete att patienter har en insikt i sitt eget ansvar och en stark vilja till delaktighet men att förmågan varierar och delaktigheten beror även på organisation av vården, som patienter själv har svårt att påverka.   Resultatet visade att patientens erfarenheter av sin delaktighet i sin vård i hemmet är mångfaldiga och komplexa, men är beroende av organisatoriska faktorer som tillgänglighet och kontinuitet av vården. Dessa faktorer ligger utanför patientens möjligheter att påverka dem. Tolkningen av resultatet kunde visa att patientens delaktighet ägde rum endast i den utsträckning som vården och vårdpersonalen gav möjlighet och förutsättningar till.   Slutsatsen blev att det ger stöd till antagandet att medvetenheten och kunskapen hos vårdpersonalen skulle behöva ökas.   Resultatet återspeglar tyvärr inte om patienter varit tillfreds med den delaktighet som de kunde uppnå, så ytterligare forskning av både kvalitativ och kvantitativ ansats kan vara av värde för att driva utvecklingen inom vården till en förbättrad patientdelaktighet.   Dessutom kan det finnas olika uppfattningar hos båda parter i vårdrelationen om förutsättningar för delaktighet. Vidare forskning om förståelsen av patientens förväntningar, samt eventuella missuppfattningar på vårdpersonalens sida kan vara av intresse för att utveckla fungerande strategier och arbetsmodeller för att i framtiden ytterligare kunna främja patientens delaktighet i sin vård.

Sverige har en åldrande befolkning och äldre människor över 80 år kräver ofta sjukvård. Sedan 90-talet har allt mer sjukvård bedrivits i hemmet eller polikliniskt istället för inneliggande på sjukhus. Och sedan lagen om samverkan vid utskrivning trädde i kraft år 2018 har antalet vårddagar på sjukhus minskat. Detta innebär att hemsjukvården tar emot patienter med vårdbehov efter en tid på sjukhus. Men hur uppfattar sjuksköterskorna inom hemsjukvården att ta emot en patient från sjukhuset? Fungerar kommunikationen mellan vårdformerna? Syftet för denna litteraturöversikt är att belysa upplevelsen hos sjuksköterskor inom hemsjukvården att ta över vården av patienter från sjukhus. Metoden som valdes var litteraturöversikt, åtta artiklar valdes ut för att besvara syftet. I resultatet identifierades fyra teman, att få en ny patient, kommunikation med tidigare vårdgivare, patientens hemmiljö och etiska dilemman för sjuksköterskan i hemsjukvården. Resultatet visar på att det finns brister i kommunikationen mellan vårdgivare, det är ofta fel i patientens läkemedelslista, en del patienter saknar kunskap om sin sjukdom och behandling. Patienter och anhöriga saknar kunskap om hur sjukvården bedrivs och har ibland orimliga förväntningar på vad hemsjukvården utför. Sjuksköterskor inom hemsjukvården känner sig skyldiga till att lösa problem som uppkommer när patienten kommer hem från sjukhuset. Diskussionen reflekterar sjuksköterskor i hemsjukvårdens upplevelse av att ta emot en patient från sjukhus, diskussionen belyser brister i informationsöverföringen mellan vårdformer. Patienter har i många fall svårt att ta till sig information de fått på sjukhuset, detta i samband med brister i kommunikationen mellan vårdformer försvårar arbetet för sjuksköterskan i hemsjukvården.

Bakgrund: Trycksår innebär lidande för patienten. De flesta trycksår går att förebygga med prevention och tidig riskidentifikation. Trycksår som hade kunnat förebyggas klassas som vårdskada. Distriktssköterskan i hemsjukvården bär ett stort ansvar för omvårdnaden och har ett ansvar i att främja en säker vård. Syfte: Syftet var att beskriva distriktssköterskans upplevelser av att arbeta med prevention och behandling av trycksår i hemsjukvården. Metod: Data insamlades med semistrukturerade intervjuer. Totalt deltog åtta distriktssköterskor från en glesbygdskommun i norra Sverige. Materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade på distriktssköterskornas upplevelser av att arbeta med trycksår i hemsjukvården i glesbygd. Analysen resulterade i tre kategorier: Framgångsfaktorer, Förutsättningar och Arbetsmetoder. Diskussion: Studien visade att teamarbete och en delaktig patient var viktigt, likaså personalens utbildningsnivå. Inom hemsjukvården måste vården anpassas utifrån patientens hem och utifrån de organisatoriska förutsättningarna som finns, där långa avstånd och svåranpassade miljöer påverkar. Det förebyggande arbetet ansågs vara viktigt och distriktssköterskan hade ett stort ansvar i att bedöma och följa upp arbetet. För att lyckas med behandling av trycksår var tekniska hjälpmedel och nutritionsåtgärder viktiga. Slutsats: För att lyckas med trycksårsarbetet i hemsjukvården krävs en fungerande teamsamverkan, där patient och anhöriga är delaktiga. Engagemang och kunskap bland vårdpersonal är en förutsättning. Förutsättningarna när vård ges i hemmet skiljer sig från sjukhusvård, vilket innebär att distriktssköterskan skall inneha en bred kompetens inom många områden. Denna studie kan ge ökade kunskaper om distriktssköterskans arbete med trycksår i hemsjukvården. / <p>2023-05-30</p>

Bakgrund: Sårbehandling var en av de vanligaste omvårdnadsåtgärderna inom hemsjukvården. För att kunna erbjuda en god och säker sårvård så var en tydlig och väl utförd dokumentation av högsta vikt. Sårvårdsdokumentationen var ofta bristfällig vilket kunde leda till försämrad sårläkning och onödigt lidande för patienten.Syfte: Att belysa distriktssköterskors upplevelser av hälsofrämjande arbete med sårvårdsdokumentation i hemsjukvård.Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju distriktssköterskor inom hemsjukvården i mellersta Sverige. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ manifest innehållsanalys.Resultat: I resultatet framkom två huvudkategorier; Hälsofrämjande sårvård och Arbetssituationens påverkan på dokumentationen samt fyra subkategorier; Att stödja mot en god sårvård, Att sakna tydliga rutiner, Att samarbeta i teamet och Att ha organisatoriska förutsättningar.Diskussion: Sårvårdsdokumentationen upplevdes ofta som bristfällig med tidsbrist, avsaknad av standardiserad mall samt stor personalomsättning som förklaringar. En bristfällig dokumentation skapade känslor som stress och maktlöshet genom avsaknad av kontroll över situationen.Slutsats: En mer individualiserad omvårdnad, bättre kommunikation inom teamet, kontinuerliga vidareutbildningar inom sårvård och ett tydligare dokumentationsredskap för sårvård, upplevs bidra till en kortare vårdtid, minskade vårdkostnader samt mindre smärta och lidande för patienten och därmed bidra till en ökad livskvalité. / <p>2023-05-31</p>

Bakgrund Hemsjukvården har under de senaste decennierna fått ansvaret för allt fler patienter och det finns en önskan hos många allvarligt sjuka personer att vårdas i det egna hemmet. En åldrande befolkning med kroniska sjukdomar ställer krav på en välfungerande hälso- och sjukvård. Krav ställs även på sjuksköterskors kompetens att kunna tillgodose såväl patienters som närståendes behov i hemmet. Att få en inblick i hemsjukvården sett ur sjuksköterskors perspektiv kan bidra med viktig kunskap kring hur en god och trygg miljö skapas i hemmet för både patienten, närstående och sjuksköterskan. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att vårda allvarligt sjuka patienter i deras hem. Metod Den metod som användes var icke-systematisk litteraturöversikt. Utifrån datainsamling via databaserna PubMed och CINAHL Complete inkluderades 16 vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats till litteraturöversikten. Dessa artiklar kvalitetsgranskades och analyserades med stöd av en integrerad analysmetod. Resultat Tre huvudkategorier identifierades: arbetsmiljön i hemsjukvården, relationer med patient och närstående samt betydelsen av kompetens och samarbete i hemsjukvården. Under dessa huvudkategorier skapades nio subkategorier: utmanande arbetsmiljö, säker vård - en förutsättning för trygghet, planering av vården, en jämbördig relation, att komma patienten och närstående nära, svåra möten och vårdsituationer, kunskap och erfarenhet, kompetensutveckling samt samverka i team. Slutsats Sjuksköterskor som arbetar med allvarligt sjuka patienter i hemmet har ett stort ansvar att arbeta personcentrerat och patientsäkert. Arbetet för sjuksköterskor i hemsjukvården är varierande och därför är det viktigt att vara flexibel och lyhörd. Relationer till såväl patienten som närstående är av största vikt och förväntningarna på sjuksköterskors arbete är höga. Detta kan skapa stress även om många sjuksköterskor beskriver att de trivs med sitt arbete. Mer resurser såsom kompetensutveckling och fler sjuksköterskor krävs för att kunna utveckla hemsjukvården i den takt som behovet ökar.

Introduktion/Bakgrund: Allt större delen av världens befolkning lever längre till följd av tillgång till mer avancerad sjukvård. Ökad belastningen på sjukvården gör att en större del av vården bedrivs i hemmet, det medför att även döende sker i högre grad i det egna hemmet. Närstående bidrar i ökande grad med omvårdnad, det är därför viktigt att tillvarata deras välmående. Närstående välbefinnande är viktigt kopplat till den palliativa vården i hemmet. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att belysa närståendes erfarenheter vid palliativ vård i hemmet Metod: Litteraturstudie Resultat: Närståendes perspektiv på palliativ vård undersöktes och fyra huvudteman samt ett undertema framkom dessa var: (1) Att känna påfrestning; (2) Upplevda praktiska utmaningar; (3) Känslan av trygghet och otrygghet; (3.1) Undertema: Information som trygghetsgivande upplevelse (4) upplevelsen av delaktighet. Slutsats: Närstående ställs inför utmaningar när palliativ vård genomförs i hemmet. För att stödja dem krävs att vårdpersonalen är uppmärksam och lyhörd inför närståendes behov samt ser dem som en värdefull tillgång i vården. Olika individanpassade stödåtgärder som syftar till att ge trygghet vid palliativ vård i hemmet är viktiga.