Bakgrund: I dagsläget existerar det inte nationella riktlinjer kring fallprevention, dock existerar det internationella riktlinjer och nationella råd för fallpreventiva insatser. Eskilstunas kommun arbetar med intensiv hemrehabilitering (IHR) som är en tidsbegränsad målinriktad insats och utförs av ett multiprofessionellt team, där fallpreventionen utförs av fysioterapeuter och arbetsterapeuter. IHR är ett relativt nytt arbetssätt och enligt författarens vetskap saknas studier kring patienters upplevelse av fallförebyggande insatser inom kontexten för IHR.  Syfte: Att utforska individers upplevelser av fallpreventiva insatser som givits under 6–12 veckor genom IHR.  Metod: Kvalitativ design med semistrukturerade intervjuformat. Fyra informanter mellan 86–93 år och som fick IHR mellan 6–12 veckor under år 2022 inkluderades i studien. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes som analysmetod.  Resultat: Analysen resulterade i de tre huvudkategorierna; Positiv inverkan på välmående, autonomi och rörelser; Utnyttjandet av terapeutens kunskap för att tillgodose diverse behov; Informanternas och terapeuternas positiva samspel med totalt åtta underkategorier. Slutsats: Resultaten visade att träning, bostadsanpassning och hjälpmedel uppskattades, men att informanternas balansförmåga inte alltid förbättrades. Terapeuternas bemötande och veckovisa besök uppskattades. En del informanterna kände sig dock sig nedstämda efter avslutad IHR-period på grund av att de saknade relationen med terapeuten. Informanterna värdesatte positiva, motiverande och empatiska terapeuter.

Bakgrund: Individer som har behov av komplex vård så som palliativ vård i hemmet ökar,vilket leder till utmaningar för samhället och sjukvården. Sjuksköterskan ansvarar för attkunna ge en god, säker och jämlik vård vilket är betydande inom palliativ vård i hemmet.Genom sammanställning av sjuksköterskans upplevelser av palliativ vård i hemmet, kankunskap ökas vilket leder till god palliativ vård som kan öka livskvaliteten hos patienten.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av palliativ vård i hemmet.Metod: Studien var en allmän litteraturöversikt av artiklar med kvalitativ metod. Studienbaserades på sju vetenskapliga artiklar som analyseras utifrån Fribergs (2017) analysmodell.Resultat: Resultaten utföll i tre huvudteman och sju underteman. Resultatet visar attsjuksköterskornas upplevelser inom palliativ vård innebar att det behövdes mer kunskap,kompetens och fortbildning samt att kommunikation och samarbete är väsentlig för attsjuksköterskan ska kunna arbeta med att tillgodose patientens behov i den personcentreradevården.Slutsats: Sjuksköterskor är i behov av mer kunskap, kompetens samt fortbildning för attkunna utföra en god personcentrerad palliativ vård. Bristen på erfarenhet och kompetens kanleda till negativa konsekvenser gällande omvårdnaden och patientsäkerheten.

Bakgrund: Mötet med döden är en erfarenhet som sjuksköterskan gör i sin yrkesroll. Trots detta finns det inte mycket litteratur i ämnet som visar hur erfarenheten i mötet med döende patienter kan hanteras. Denna studie syftar till att uppmärksamma hur sjuksköterskan påverkas i mötet med döende patienter i hemmet, på så sätt kan studien vara ett stöd för nyexaminerade sjuksköterskor inför mötet med döende patienter i hemmet och även ge fördjupad kunskap i ämnet för sjuksköterskor som arbetat i vården under en längre tid. Hemsjukvården valdes för att i hemmet blir relationen mellan sjuksköterska och patient mer påtaglig och djup.Syfte: Uppmärksamma hur sjuksköterskan påverkas i mötet med döende patienter i hemmet.Metod: En kvalitativ intervjustudie. Fem olika sjuksköterskor med olika lång yrkeserfarenhet intervjuades, samtliga anställda i hemsjukvården. Resultatet analyserades med inspiration av Burnards innehållsanalys (1991). Resultat: Frustration över att inte kunna bestämma över situationen kring den döende var något som majoriteten av informanterna kände. Samtidigt var det en hjälp om informanterna kunde acceptera situationen och släppa taget om den döende patienten. Informanterna fick fördjupade insikter om livet efter mötet med döden vilka kunde vara till hjälp i det fortsatta arbetet. Vidare visade studien att en lyhörd och kommunikativ sjuksköterska är en engagerad sjuksköterska. Slutsats: Av de genomförda intervjuerna framgår att en insikt som sjuksköterskorna har fått genom sina patienters död är att livet är värt att ta tillvara på- alla människor kommer att dö och ingen vet exakt när det kommer att ske. Mötet med döden kan vara en fin upplevelse i sjuksköterskans arbete som väcker insikter. Det kan också vara en upplevelse som förvandlas till något ångestfyllt och skrämmande utan adekvat förberedelse och möjlighet till bearbetning. Därför anser författarna att valt ämne borde ingå mer i undervisningen vid sjuksköterskeutbildningar och andra vårdutbildningar, för att på så sätt bidra till ökad kunskap och förståelse av döden och en god omvårdnad av döende patienter. / Background: The encounter with death is an experience that most nurses do at least a few times in their professional life. Despite this, there is little literature on the subject that shows how the experience of meeting dying patients can be managed. Yet, death is something that affects all people strongly. This study aims to highlight how nurses are affected in the encounter with dying patients at home in order to thereby provide support for newly qualified nurses in their meeting with dying patients at home, and also to provide in-depth knowledge of the subject for nurses who have worked in healthcare for a long time. Home care was elected as the home, is the place where the relationship between nurse and patient becomes more palpable and deep.Purpose: To recognize how nurses are affected in the encounter with dying patients at home.Method: A qualitative interview study. Five nurses with different lengths of work experience were interviewed. All of them were employees in home care. The results were analyzed with the inspiration of Burnard's content analysis (1991).Results: Frustration at not being able to control the situation around the dying was something that the majority of informants felt, while it was a help if the informants were able to accept the situation and let go of the dying patient in order to proceed. The informants found deep insights about life after meeting with death that could be helpful in future work. Furthermore, the study showed that a responsive and communicative nurse is a committed professional.Conclusion: Life is worth taking advantage of. All people will die and no one knows exactly when that will happen. The encounter with death can be a memorable experience that brings insights. But a great experience meeting with death can be turned into something horrifying and frightening without adequate preparation and the possibility of processing. Therefore, the authors consider that the chosen topic should be much more in education at nursing, in order to thus contribute to increased knowledge and understanding of the topic death and a good care of dying patients.

Sammanfattning: Bakgrund: Sverige står mitt i genomförandet av vårdreformen God och nära vård, där personcentrerad vård är ett nyckelbegrepp. Enligt nationella, regionala och lokala dokument ska arbetsterapeuter arbeta personcentrerat. Personcentrerad teori bygger på begreppen berättelse, partnerskap och dokumentation, en modell som ska ses som en helhet. Syfte: Att genom en dokumentstudie beskriva några av de organisatoriska förutsättningarna för arbetsterapeuter att arbeta personcentrerat inom hemsjukvård i Sörmland. Metod: Dokumentstudien bygger på en kvalitativ forskningsmetod med deduktiv ansats. Urvalet av materialet har skett strategiskt och dokumenten består av patientsäkerhetsberättelse, prioriteringsinstrument, samt uppgifter om bemanningsgraden av arbetsterapeuter. Materialet har analyserats utifrån en riktad innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att implementering av personcentrerat arbetssätt är komplext, även när det finns dokumenterat i styrdokument. Bemanningsgraden påverkar i vissa hänseenden förutsättningarna för arbetsterapeuterna att arbeta personcentrerat. För arbetsterapipraxis kan studien bidra till en medvetenhet om vilka organisatoriska parametrar som är viktiga när det gäller att förstå arbetsterapeuters förutsättningar att arbeta personcentrerat. Även behovet av att redovisa hur det personcentrerade arbetet sker och hur det kopplas till prioriteringsinstrumenten. Slutsats: Utifrån det material som studerats är det svårt att dra någon klar slutsats, men de organisatoriska förutsättningarna för arbetsterapeuter att arbeta personcentrerat har begränsningar och ser olika ut inom hemsjukvård i Sörmland.

Bakgrund: Kommunikation är något som sker kontinuerligt i vårdarbetet med patienter och anhöriga. Ibland kan det under dessa samtal uppstå svårigheter. Inom hemsjukvården vårdas många palliativa patienter av distriktssköterskor och det är många gånger i dessa situationer som svåra samtal uppstår. Syfte: Syftet med studien var att undersöka distriktssköterskors upplevelser och erfarenheter av svåra samtal i hemsjukvården. Metod: Empirisk studie med deskriptiv design och kvalitativ ansats. Åtta distriktssköterskor som arbetade i hemsjukvården deltog. Materialet samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer och analyserades sedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Under analysprocessen formades tre kategorier; Samspelet mellan människor gör samtalet svårt, Det svåra samtalet är möjligt att genomföra och Distriktssköterskan påverkas av svåra samtal och har behov av stöd. Under varje kategori återfinns två till tre subkategorier. Det framkom att svåra samtal ofta uppstår mellan distriktssköterska, patient och anhörig då patienten är palliativ. Det handlade många gånger om brist på information till patient och anhörigaeller brist på förståelse av den information som givits. Antal yrkesverksamma år påverkade hur distriktssköterskorna genomförde svåra samtal och hur de hanterade dem. Strategier för att genomföra svåra samtal var att ta sig tid, lyssna, bekräfta och vara närvarande. Möjligheten att reflektera tillsammans med kollegor var viktigt. Slutsats: I studien framkom att patienter och anhörigas brist på information och förståelse är den största orsaken till uppkomsten av svåra samtal. Erfarna distriktssköterskor hanterar dessa samtal på ett ändamålsenligt sätt men kan ändå påverkas av samtalen. Då är kollegialt stöd viktigt för reflektion.

Introduktion: Distriktssköterskan har som grund i sitt omvårdnadsarbete att stötta alla personer oberoende av ålder och sjukdomstillstånd. Genom distriktssköterskans hälsofrämjande arbete leder hen personerna till livsstilsförändringar. Genom att arbeta personcentrerat och hälsofrämjande ökar viljan att delta i sin omvårdnad. Ett gott näringstillstånd är betydande för den äldre personens hälsa och liv.  Syfte: Att beskriva distriktssköterskans hälsofrämjande omvårdnadsarbete med näringstillståndet hos äldre personer inom hemsjukvård Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats användes. Tolv distriktssköterskor inom hemsjukvård med varierande arbetslivserfarenhet intervjuades. Tematisk analys enligt Braun & Clark användes för att analysera data och få fram teman.  Resultat: Under analysen växte två huvudteman och sju underteman fram. Det första temat var Följa personens hälsa - lära känna personen, samarbeta för personens hälsa, påverka personens matvanor och anpassa mat och måltidssituation efter personen.  Det andra huvudtemat var Utmaningar som hindrar personens hälsa - personens vilja och förmåga, sakna utbildning och erfarenhet och verksamhetens bristande resurser.  Konklusion: Distriktssköterskor strävar efter att arbeta personcentrerat med näringstillståndet hos den äldre personen dock hindras detta av bristande resurser, kunskap, erfarenhet och kontinuitet. Det hälsofrämjande omvårdnadsarbetet handlar inte enbart om personens näringstillstånd utan om hela personens liv.

Bakgrund: Hemsjukvården förväntas bli alltmer komplex med svårare patientfall vilket kommer kräva mer av bland annat de distriktssköterskor som är verksamma där. Förskrivningsrätten kan användas som ett verktyg för att förbättra omvårdnadens kvalitet och personcentrering. Tidigare forskning påvisar dock att bristfällig kompetensutveckling samt brist på kollegialt stöd kan hindra nyttjandet av förskrivningsrätten. Syfte: Syftet var att belysa distriktssköterskors upplevelser av faktorer om påverkar nyttjandet av förskrivningsrätten inom kommunal hemsjukvård i Blekinge. Metod: Intervjustudiens informanter var sju distriktssköterskor som arbetar inom kommunal hemsjukvård i Blekinge. Studien genomfördes som semistrukturerade intervjuer och analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys, med induktiv ansats.  Resultat: Resultatet består av tre kategorier Organisatoriska faktorer, Visdom samt Stöd. Den övervägande upplevelsen är att förskrivningen underlättar det självständiga arbetet men används även frekvent som ett stöd till kollegor som saknar specialistutbildning med förskrivningsrätt. Flertalet distriktssköterskor upplevde kunskap inom förskrivningsrätt som något väldigt värdefullt. Varje förskrivningstillfälle gav mer erfarenhet som i sin tur kunde underlätta för framtida bedömningar. Möjligheten att använda digital teknik sågs som en underlättande faktor. Slutsats: Förskrivningsrätten anses vara av vikt i såväl kompetenshöjning inom verksamheten som möjligheten till ökad självständighet. I studiens resultat framkommer en känsla av att som ny distriktssköterska inte vara redo att nyttja sin förskrivning vilket inte tidigare framgått i svenska studier. Genom att framhäva de faktorer som möjliggör samt förebygga de faktorer som hindrar förskrivningen kan nyttjandet öka och vården således effektiviseras ytterligare.

Bakgrund: Sjuksköterskan i hemsjukvården har hög arbetsbelastning i förhållande till tid och antal patienter. Vilka förmågor hos henne upplevs skapa förutsättningar för att "fånga stunden" med den äldre trots att mötena många gånger är korta?Syfte: Att tolka och förstå sjuksköterskors upplevelser av att fånga stunden i mötet med den äldre i hemsjukvården.Metod: Hermeneutisk tolkning av intervjuer med sju sjuksköterskor.Resultat: Tre huvudteman framkom vilka var "att bjuda in", "att vara närvarande" och "att bygga broar". "Att bjuda in" innefattade " att förmedla trygghet", " att förmedla förtroende och våga vara nära" och " att vara ödmjuk, lyhörd och tillgänglig". "Att vara närvarande" innefattade " att vara här och nu och lägga allt annat åt sidan", " att känna av, ha tålamod och ta sig tid". "Att bygga broar" innefattade " att skapa harmoni och inte pressa på", " att ha fantasi" och " att ha ett genuint intresse och våga vara uppriktig".Slutsats: Utifrån sjuksköterskans erfarenhet, kunskap och professionalitet möjliggjordes att bjuda in i mötet och skapa en ömsesidig relation. Förmåga att skapa närhet, visa ömhet och vara tillgänglig var då viktigt. Att ta sig tid, hantera stress, ha tålamod och förmedla en gemenskap skapade förutsättningar för samhörighet och förståelse genom att vara närvarande. Att skapa harmoni, våga ha roligt och inte pressa på var ett förhållningssätt som skapade förutsättningar för att bygga broar. Genuint intresse för den äldre och dennes situation och sjuksköterskans förmåga att förmedla sin inre kallelse och glädje ökade möjligheterna till känsla av närvaro i mötet.

Bakgrund: Primärvården ska erbjuda bedömning och behandling till patienter med alla olika typer av vårdbehov. Hemsjukvården ska erbjuda vård till patienter dygnet runt i hemmiljö eller på särskilda boenden. Sjuksköterskor inom både primärvård och hemsjukvård möter patienter som plötsligt drabbats av ohälsa och en akut situation kan snabbt inträffa. Det är av stor vikt att sjuksköterskorna vet hur de ska agera och omhänderta patienten. Tidigare forskning tyder på att sjuksköterskor inom båda arbetsgrupperna upplever bristande kunskap och kompetens inom det akuta vårdandet samt att rutiner för träning inom detta område saknas. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av akuta situationer avseende vuxna patienter inom primärvård och hemsjukvård. Metod: Metoden som användes var systematisk litteraturstudie. Dataanalysen genomfördes enligt SBU:s beskrivning av tematisk syntes. Resultat: Studiens resultat baserades på elva artiklar med kvalitativ design. Dataanalysen resulterade i två analytiska teman innehållande flera deskriptiva teman. Det analytiska temat Akut omhändertagande fordrar professionalitet med de deskriptiva teman; Behov av självständighet, Hög arbetsmoral, Patientkännedom och förberedelser gynnar omhändertagandet, Stöd av bedömningsinstrument samt Betydelsen av kollegialt samarbete. Det analytiska temat Behov av förutsättningar till kompetensutveckling med de deskriptiva teman: Eget ansvar för kompetensutveckling och Ledningens engagemang och intresse för kompetensutveckling. Slutsats: Sjuksköterskors erfarenheter av akuta situationer inom primärvården är ännu ett obeforskat område. Sjuksköterskors erfarenheter av akuta situationer avseende vuxna patienter inom hemsjukvården visade att det fanns en bristande kunskap om det akuta omhändertagandet men också inom kompetensutvecklingen. Genom rutiner, riktlinjer och träning kan arbetsplatsen öka sjuksköterskornas självsäkerhet och bidra till en patientsäker vård.

Introduktion/Bakgrund: Den palliativa vården är ett förhållningssätt som ska främja en god livskvalitet för patienten och dess närstående. Den grundar sig i de fyra hörnstenarna, symtomlindring, närståendestöd, teamarbete och kommunikation. Att vården bedrivs i det egna hemmet anses vara förenligt med patientens bästa för att både bevara integriteten och självkänslan i en trygg miljö. När vården bedrivs i hemmet blir även närståendes roll en betydande del av vården och inkluderas. Situationen när närstående stöttar en familjemedlem kan bli omvälvande och skapa en förändrad livssituation för den närstående. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa närståendes upplevelser vid palliativ vård i hemmet. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ metod. Studien följde Polit och Becks nio steg som är avsedd för en litteraturstudie. Tolv vårdvetskapliga artiklar påvisades och analyserades. Resultat: Presenteras i fyra kategorier – närståendes behov av stöd, känslor av hjälplöshet, uppkomst av oro/rädsla och närståendes känslor av ansvar. Slutsats: Närstående som befinner sig i en situation där en svårt sjuk familjemedlem vistas upplever olika känslor och är i behov av kommunikation och stöd. Det är viktigt att vårdpersonal identifierar dessa behov och kan inge en trygghet.