The work covered in this essay is based on research in the areas of history, historical consciousness and use of history based movies in education. The purpose of this essay is to answer the question “ What does research tell us about the use of movies in education to develop a historical consciousness?”. One of the main goals for the school and the subject history is to get the students to develop a historical consciousness, but we wanted to search for different ways to reach that goal and what consequences it has. We have analyzed several theses such as doctoral theses and studies during our work with the essay. We discovered how  the students could feel through watching a movie with historical context and how education could benefit from that but also what types of risks it could deal with. Students could create a better historical consciousness if the right movie was provided to them. Also interesting results as the emotions they feel during the movies, as they put themselves in the perspectives of historical events and historical figures. But there were also other aspects of how the students could get lost in the movie and therefore miss the whole point of it. The conclusions that we could draw was that movies do have an impact far greater than we could believe, that students can put themselves in a different time and place and use that for our time being and the future, but it's not always guaranteed that they would do that and that is something you always have to keep in mind.

Historia ska i gymnasieskolan utveckla elevers förmåga att använda historien som en referensram för att bättre kunna förstå sin samtid och därmed även sin framtid. Detta kallas även för historiemedvetande. I detta sammanhang utgör en grund att förstå att vi människor är och har en historia. Nutidens människa är ett resultat av tidigare skeenden i historien. Samtidigt har nutidens människor olika behov och syften när vi vänder oss till historien för att finna referenspunkter där vi selektivt väljer relevant historia. Vi gör eller brukar historia. Vi är alltså både skapade och skapare av historien. Två sätt att arbeta med historia på härstammar utifrån denna insikt. Det ena sättet är genetiskt, vilket tar hänsyn till historiens utvecklingslinjer med fokus på historiska samhällen och människors utveckling. Perspektivet har sitt fokus i de historiska rötterna och förklarar sedan utveckling och kronologin framåt. Det andra sättet är genealogiskt, vilket vänder sig till historien med avstamp från nutiden. Här rör sig perspektivet baklänges från betraktarens tidshorisont för att svara mot specifika behov och intressen där historien kan ge svar och riktlinjer. Dessa två perspektiv har bägge sina egna fördelar och kan därmed komplettera varandra. Historiedidaktisk forskning menar att bägge dessa perspektiv behöver sammanföras i en då kallad dubbel tankeoperation Denna uppsats grundar sig på dessa två perspektiv och försöker genom elevsvar på skriftliga prov ta reda på i vilka sammanhang dessa två perspektiv synliggörs.   Provfrågan som eleverna skulle svara på handlade om varför Adolf Hitler och nazismen blev populär i Tyskland samt vilka orsaker som föranledde själva maktövertagandet.  Vad resultatet har kunnat visa på var att det genetiska perspektivet synliggjordes genom orsaksförklaringar och historiska strukturella sammanhang. Här lyfte eleverna bland annat den ekonomiska situationen i Tyskland, Versaillesfredens villkor och utpekandet av en syndabock. Den historiska framställningen var sällan fördömande eller moraliserande utifrån ett genetiskt perspektiv utan snarare förstående. Flera elever pekade på Hitlers kompetenser som bidragande orsak till hans framgångar. Det genealogiska perspektivet synliggjordes istället genom att eleverna ofta utgick ifrån sig själva och sin uppfattning om världen (livsvärlden) och sin samtid när de skulle förklara historien. Ofta blev en sådan framställning fördömande. Dessutom var det svårt utifrån en genealogisk horisont att kunna se hur historien skulle kunna upprepa sig idag då nutiden målades upp som tillräckligt utvecklad för att kunna stå emot liknande krafter. Den dubbla tankeoperationen gick att spåra i ett par elevsvar genom att genetiska och genealogiska perspektiv kombinerades i svarsframställningen. Även om dessa svar var sällsynta kunde de visa på hur två tidshorisonter kunde mötas i en och samma tankeoperation.

Föreliggande studie handlar om hur läroböcker kan bidra till utveckling av historiemedvetande. I studien definieras begreppet historiemedvetande som en medvetenhet om historicitet, det vill säga medvetenhet om att historia är skapat i tid och rum och därför är kontextberoende, vilket kan betraktas som det övergripande målet med all historieundervisning i den svenska skolan. Syftet med studien är att undersöka vilken potential läroböcker i historia för årskurs 1-3 har att utveckla elevers historiemedvetande. För att uppfylla detta syfte används frågeställningarna Hur syns olika narrativ i lärobokstexterna? och På vilket sätt inbjuder lärobokstexterna till reflektion om historicitet?. Studiens teoretiska utgångspunkter är historiedidaktik, historiemedvetande, historicitet och narrativ. Historiedidaktiken, som handlar om hur historia förmedlas och förstås, fungerar som ett övergripande tankesätt som genomsyrar hela studien. Historiemedvetande, historicitet och narrativ utgör de perspektiv genom vilka studiens resultat genereras. Studiens empiri utgörs av textstycken från läroböckerna Boken om SO, PULS SO-boken, PULS Historia Forntiden, Hitta historien och Nyfiken på historiens familjer. Dessa valdes genom ett målstyrt icke-sekventiellt urval. Vidare genomfördes analysen med en deduktiv ansats eftersom empirin analyserades utifrån ett förutbestämt ramverk. Detta ramverk togs fram genom en operationalisering av begreppen historicitet och narrativ, vilka i sin tur genererade två typer av narrativ som eftersöktes i läroböckerna. Studiens resultat visar att läroböckerna på egen hand har begränsad potential att utveckla elevers historiemedvetande då det finns få inslag som inbjuder till elevers reflektion om tillkomst och perspektiv i historiska narrativ. Tidigare forskning inom området både bekräftar och motsäger denna studies resultat. Från studiens resultat dras slutsatsen att läraren har en avgörande roll för om läroböcker ska kunna bidra till utvecklingen av historiemedvetande, då det är läraren som måste lyfta fram de begränsade inslag som kan bidra till detta.

Studiens syfte är att undersöka lärares definition av och attityder till begreppet historiemedvetande samt vilken betydelse lärare anser att skönlitteratur har och hur den används i undervisningen för att främja elevers utvecklande av historiemedvetande. Syftet konkretiseras med fyra frågeställningar som berör lärares uppdrag att utveckla elevers historiemedvetande och arbete med skönlitteratur. En kvalitativ enkät används för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Enkäten distribuerades digitalt till målgruppen för studien som är historielärare för årskurs 4–6. En tematisering av empirin utförs och analyseras sedan utifrån Biestas (2011) tre dimensioner och Rüsens (2005) fyra underkategorier av historiemedvetande. Resultatet tyder på att begreppet historiemedvetande inte är helt lätt för lärarna att definiera men kan trots det kategoriseras enligt Rüsens (2005) fyra kategorier som blir underordnade kategorier av historiemedvetande som stort. Historiemedvetande består av reflekterande förmågor som kan vara svåra för eleverna att utveckla i de fall de inte kan hänga upp sina kunskaper på något de kan relatera till. Resultatet tyder även på att skönlitteraturen kan ha en betydelse i historieundervisningen om det i undervisningen inkluderas ett före, under och efterarbete kring det lästa. Detta visar även på att skönlitteratur som media är ett tidskrävande arbetssätt men är behjälpligt vid elevernas utveckling av ett historiemedvetande. / <p>Pedagogiskt arbete, inriktning SO</p>

Under min verksamhetsförlagda utbildning har jag sett att historieundervisningen präglas av en kronologisk framställning och jag har därför sällan sett lärare i grundskolan använda sig av lokalhistoria och lokalsamhället. Som blivande historielärare i årskurs 4–6 anser jag det betydelsefullt att jag genom denna studie utvecklar kunskap om hur och varför lokalhistoria kan bedrivas i historieundervisning. Syftet med studien är att undersöka vad forskningslitteraturen skriver om grundskolelärares användning och hantering av fenomenet lokalhistoria i historieundervisningen. En systematisk litteraturstudie har genomförts för att besvara studiens frågeställning. Studien metod har inneburit att systematiskt söka och sammanställa tidigare forskningslitteratur relevant till studiens ämnesområde. Studiens resultat visar att lokalhistoria främst används av lärare i historieundervisningen på grund av fyra olika syften. Det mest centrala syftet fyller dock en identitetsskapande funktion eftersom att lokalhistoria kan användas som ett medel och mål för att ge eleverna förutsättning att orientera och identifiera sig i det rådande samhället. Studiens resultat visar att lokalhistorisk undervisning oftast karaktäriseras som ett tematiserande arbete. Lokalhistoria är därför sällan regelbundna inslag i historieundervisningen. Studiens resultat visar att lokalhistoria kan ha betydelse för elevernas historiemedvetande eftersom att elevernas historiemedvetande kan aktiveras vid mötesplatser där den "lilla" historien förenas med den "stora" historien. Dock är det inte den lokalhistoriska kunskapen i sig som aktiverar elevernas historiemedvetande utan elevernas egna erfarenheter, insikter och förståelse för lokalhistorien. / <p>SO</p>

Syftet med den här studien är att undersöka hur gymnasielärares prov och arbetsuppgifter i historia uppmuntrar eleverna till att svara historiemedvetet. Studien söker svar på: Vilken roll ges eleverna? Vilka narrativ kompetenser efterfrågas? Vilka referensramar görs tillgängliga? Det teoretiska ramverket är kognitivism. Utgångspunkten är den kognitiva historiedidaktiska forskningens begrepp: begreppskunskap av 1:a- och 2:a ordningen samt processkunskap. Därtill förstås den narrativa kompetensen som en pendelrörelse mellan begreppssfärerna och anses som nyckeln till historiemedvetande. Metodologiskt görs en textnära analys genom systemisk-funktionell grammatik på interpersonell nivå. Det innebär textens relationella språk undersöks i skriftliga språkhandlingar, modalitet och modal bedömning. Resultatet visar att uppmaningar och frågor är i majoritet medan påståenden är i minoritet. Däremot förekommer uppmaningarna framförallt genom omgjorda påståenden. Det kan sägas vara ett sätt att väva in olika begreppskunskap för att tillgängliggöra den för eleverna. Även modalitet undersöks och det visar en hög grad av förpliktelse vilket minskar elevernas responsmöjligheter. Sannolikhet förekommer dock också vilket kan sägas öppna upp, men vid närmare titt är den knuten till uppgiften och inte eleven. Slutligen studeras modal bedömning genom talarattityder och subjektivitet. Det visar att referensramar tillgängliggörs via framförallt objektiva subjekt. Talarattityden framkommer framförallt genom förstärkningar vilket ger eleverna olika referenspunkter att reagera på. Att poängtera är dock att eleverna förekommer som subjekt i nästintill alla prov vilket visar att deras identitet tilltalas och därmed kan deras referensramar sägas aktiveras.

The purpose of this thesis was to investigate how a group of primary school teachers chose to work with stories and fiction in history teaching in order to understand how the method can develop the students' historical consciousness. The empirical material of the study was collected by qualitative interviews with six first to third grade teachers. The teachers work in different year classes at the primary school and have different experiences. This means that the survey cannot be generalized to a certain grade or education level of the teacher. However, a certain generalizability can be made about primary school teachers' perception of how primary school teachers view the connection between fiction and history consciousness. In the study, it has been found that teachers see the story and the scholastic literature as a matter of course in the teaching and that in the long run, and through processing, they develop the students' historical awareness. However, it is not the teachers' main goal. The doctrine sees the narrative mainly as a cozy moment together with the students, where they get a gracious reading experience.

Historcal consciousness is an ambiguous concept that is depicted throughout in the 2011 curriculum. The purpose of this essay is therefore to examine how a selection of history teachers interprets and integrates the concept of historical consciousness in their teaching. Semi-structured interviews is the method that is applied. The results are analyzed in relation to three definitions of the concept historical consciousness, which are established by Karl-Ernst Jeismann, Bernard Eric Jensen and Jörn Rüsen. Furthermore, the results are discussed on the basis of previous research regarding history teachers teaching methods on historical consciousness and student’s prerequisites for developing historical consciousness. In the results it appears that all history teachers interpret the concept of historical consciousness in fairly different ways. However, the history teacher’s interpretations consist of a common grounded understanding regarding the knowledge of connections between different time dimensions. Furthermore, it is demonstrated that the history teachers describe several different approaches to developing student’s historical consciousness, and that various interpretations and approaches described by the history teachers can be linked to Jeismann's, Jensen's and Rüsen's definitions of the concept.

<p>I tidigare forskning har det talats om olika former av undervisning för att möjliggöra utvecklandet av elevers historiemedvetande. Men hur uppfattar eleverna själva vad som krävs av dem i historieämnet på gymnasiet? Syftet med denna uppsats är att utifrån ett elevperspektiv studera betyg och bedömningsprocessen inom historieämnet i relation till begreppet historiemedvetande. Uppsatsen bygger på en kvalitativ och fenomenografiskt inspirerad metod samt på konstruktivistiska tankar där elevers egna uppfattningar är av avgörande betydelse då kunskap förstås som något kvalitativt som ständigt skapas och konstrueras av varje individ i sitt sociala sammanhang. Öppna intervjuer med sex gymnasieelever har genomförts och dessa utgör uppsatsens material. I intervjuerna har tre olika problemområden; ”historisk kunskap”, ”betyg, mål och kriterier” samt ”examinationer och feedback” utgjort grunden för diskussion. Resultatet av studien visar att eleverna ofta har en genetisk historieförståelse i relation till historia och historieämnet. Fakta om dåtiden längs en i förväg bestämd tidslinje utgör grunden i elevernas tolkningar. Vidare visar resultaten av studien att det råder ett starkt samband mellan elevernas tolkningar av historisk kunskap och de tolkningar de gör av examinationsformer och betygsättning inom ämnet. Slutsatserna i uppsatsen är att resultatet bekräftar dels tidigare forskning som påpekat att historia i skolan är fakta och dåtid, samt dels påståendet ”alla vet att betygen styr”.</p>

<p>Syftet med den här C-uppsatsen i Pedagogik med didaktisk inriktning är att undersöka om flickor i gymnasiet kan identifiera sig med innehållet i några läroböcker i gymnasiekursen Historia A. Syftet mynnar ut i två delfrågor och den första är:<em> hur presenteras kvinnan i några läroböcker i Historia A? </em>Det leder oss till den andra frågan:<em> presenterar dessa läroböcker kvinnor på ett sätt som kan ge underlag för flickornas historiemedvetande och identitet?</em> För att kunna ge svar på dessa frågor har jag med utgångspunkt från forskningen tagit ställning för att det finns en relation mellan historiemedvetande och identitet. Jag har undersökt tre läroböcker i historia för gymnasiet och använt mig av textanalys och Säfströms (1999) metod med inläsning och utläsning. I bearbetningen av resultatet har jag använt frågor inspirerade av Skolverkets (2006) rapport samt utgått från Jensens (1997) teori om historiemedvetande som identitet.<em></em></p><p>Resultatet av studien visar att det finns stora brister i läroböckernas innehåll. Kvinnan presenteras ur en snäv synvinkel och genom ett manligt perspektiv. Flera viktiga kategorier av kvinnor är uteslutna och de som presenteras är tydligt uppdelade efter normalitet. Eftersom berättelsen om kvinnor innehåller stora luckor ställer jag mig kritisk till att läroböckerna presenterar kvinnor på ett sätt som kan ge underlag för flickors historiemedvetande och identitet.</p>