Skolan har ett viktigt ansvar att möta varje elev och skapa de bästa förutsättningarna för att alla elever ska få möjlighet till utbildning. Skolan har således en tydlig uppgift att erbjuda de extra anpassningar och det särskilt stöd som behövs för att eleven ska kunna tillgodogöra sig utbildningen. Insatserna i skolan behöver därför vara innovativa och framgångsrika. Syftet med studien var att utveckla kunskaper om skolhundens betydelse som pedagogiskt verktyg för elever i behov av särskilt stöd utifrån hundförares uppfattningar. Genom en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie belyses fyra hundförares uppfattningar av att arbeta med en skolhund i grundskolan. Vid tolkning och kodning av det empiriska materialet användes en tematisk analys och den teoretiska förankringen har utgått ifrån fenomenografin. Resultatet i föreliggande studie visade att hundförarna uppfattade att skolhunden har flera positiva effekter på elevernas kognitiva och sociala egenskaper som stärker deras skolgång. Detta genomförs med varierande arbetssätt tillsammans med skolhunden utifrån elevernas behov. Slutsatsen av studien är att skolhunden kan användas som ett pedagogiskt verktyg genom hundassisterad pedagogik inom det specialpedagogiska området, främst för elever i behov av särskilt stöd, för att främja en stärkt skolgång.

Studiens syfte utgår ifrån hur hunden kan vara till stöd för att motivera barns lust till lärande, synliggöra skillnader mellan utbildningar, samt lyfta fram hur utbildning kring HAP ser ut för hundekipage. Studien har en kvalitativ ansats med motivationsteorier som utgångspunkt i bearbetning och analys av resultat. Den valda metoden har utgått från halvstrukturerade intervjuer som har genomförts med tre hundekipageutbildare och tre hundförare i Mellansverige. Baserat på tidigare forskning, motivationsteori och studiens resultat kan vi påvisa att hunden i prestations- och inlärningssituationer påverkar främst motivation och tro på den egna självförmågan. Både resultat och tidigare forskning påvisar dessutom att HAP kan bidra till bättre skolklimat där lärande blir till något lustfyllt. Det i sig påverkar barnets inre och yttre motivation att lära sig nya och svårare saker vilket i förlängningen leder till ökad måluppfyllelse. Vi kan även se utifrån resultatet att HAP bidrar till att barn utvecklar sina färdigheter inom kommunikation, samspel och motorik, när barnet rör sig och leker tillsammans med hunden. Med andra ord påvisas bättre arbetsförmåga och högre prestationsförmåga i närvaron av en hund.  Forskning som vi använt oss av har främst riktat sig mot skolan. Dock är vår rådande uppfattning att detta koncept är användbart också i förskolan. Utifrån resultatet kan vi se att HAP med stor sannolikhet skulle kunna bidra till att barn utvecklar sina färdigheter och förmågor inom kommunikation, samspel och motorik i förskolan. Även om förskolans undervisning inte nödvändigtvis fokuserar på att mäta kunskaper som skolan gör, så finns det utrymme att hävda att hunden kan vara till hjälp också inom ramen för förskolans lärområden.

Syftet med denna kvalitativa studie är att belysa och analysera yrkesverksammas erfarenheter och beskrivningar av att arbeta med terapihund inom socialt arbete. Den klientgrupp vi valt att fokusera på är personer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF). Studien behandlar de yrkesverksammas upplevelser och beskrivningar av behandlingsprocessen och interaktionen mellan yrkesverksam, klient och terapihund. Studien bygger på löst strukturerade kvalitativa intervjuer med sju yrkesverksamma från verksamheter utspridda över stora delar av Sverige. Studien har en socialkonstruktionistisk och symboliskt interaktionistisk utgångspunkt. De yrkesverksammas beskrivningar av sina upplevelser och erfarenheter av vad som sker i mötet med klient och terapihund har utgjort studiens empiri. Empirin har belysts och analyserats tematiskt samt diskuterats i förhållande till studiens frågeställningar. Studiens teman är följande: interaktion, relation mellan yrkesverksam och klient, terapihundens långsiktiga påverkan på klienten samt förutsättningar. Med utgångspunkt i informanternas utsagor behandlar studien bland annat hur klient och hund lär sig kommunicera med varandra och hur terapihundens närvaro underlättar samtalet genom att skapa ett tryggare samtalsklimat. Vidare beskrivs och diskuteras hur terapihundens deltagande bidrar till bland annat ökat självförtroende och ökad motivation hos klienten. Slutligen belyses de förutsättningar som informanterna lyfter är nödvändiga för arbetet med terapihund, vilka bland annat inkluderar hanteringen av pälsdjursallergi.

I föreliggande studie har arbetssätt, upplevelser och konsekvenser av hundassisterad pedagogik i fyra elevärenden undersökts. Studien grundas på en kvalitativ ansats genom femton semistrukturerade intervjuer med elever, hundförare, vårdnadshavare och lärare. Dessa elevärenden bildar tillsammans fyra case. Databearbetningen har skett genom kvalitativ innehållsanalys och tematisering. Analys av data har även genomförts utifrån holistisk undervisningsteori samt tidigare forskning inom området djurunderstödda insatser och hundassisterad pedagogik. Resultatet har påvisat att utbildade hundar kan fungera som en holistisk undervisningsmetod genom att utgå från ett helhetsperspektiv på den lärande individen. Arbetssätten som förekommer vid hundassisterad pedagogik är sinnliga, konkreta, upplevelsebaserade och sker genom interaktioner med hunden där hundrelationen är kärnan i arbetet. Upplevelserna är genomgående positiva och relationen till hunden bidrar till lugn, trygghet och meningsfullhet. Detta skapar även goda lärmiljöer för eleverna som förstärks av hundarnas icke-dömande karaktär. I casen framkommer att hundassisterad pedagogik genererar konsekvenser såsom ökad närvaro, engagemang, välbefinnande och förbättrade attityder gentemot skola och lärande. Detta har även lett till ett ökat lärande och ökad måluppfyllelse för flera elever i casen, liksom en personlig utveckling i form av förbättrad självbild, självkänsla och självförståelse. Studiens sammantagna resultat påvisar att hundassisterad pedagogik, genom att fungera holistisikt, är en undervisningsform som ser till hela eleven och även bidrar till goda resultat avseende elevernas lärande och utveckling. Genom sitt holistiska närmande har hundassisterad pedagogik i denna studie en betydelse för elevhälsoarbetet som enligt styrdokument också ska utgå från en helhetssyn på elevers hälsa, lärande, utveckling och lärmiljö.

Studiens syfte var att beskriva arbetsterapeuters kliniska resonemang vid användande av hundassisterad intervention på korttidsboenden och särskilda boenden för äldre personer. Genom ett ändamålsenligt urval valdes fem arbetsterapeuter med tre till sex års erfarenhet av hundassisterad intervention ut som deltagare i studien. Deltagarna deltog i enskilda narrativa intervjuer. Den insamlade datan analyserades därefter genom en narrativ metod. Analysen av datan resulterade i tre teman som benämndes hundassisterad intervention är en mångfacetterad åtgärd, vårdhunden motiverar till delaktighet i aktivitet samt omgivande faktorer påverkar användningen av hundassisterad intervention. Hundassisterad intervention är utifrån arbetsterapeuters kliniska resonemang en mångfacetterad åtgärd som kan användas för att skapa motivation till delaktighet i aktiviteter som både rehabiliterar och ger äldre personer en känsla av meningsfullhet. Omgivande faktorer såsom resurser i form av tid och ekonomi samt den fysiska och sociala miljön kan både begränsa samt skapa möjligheter för användande av hundassisterad intervention. Utifrån studiens resultat skulle hundassisterad intervention som används i en främjande miljö kunna leda till en förbättrad livskvalité hos äldre personer som befinner sig på korttidsboenden och särskilda boenden. Det finns dock ett fortsatt behov av forskning för att stärka evidensen för användandet av hundassisterad intervention. Studiens resultat ger arbetsterapeuter ny kunskap om interventionens terapeutiska värde och hur hundassisterad intervention kan användas i den kliniska verksamheten samt vilka faktorer som påverkar dess användning. / The aim of this study was to describe the clinical reasoning of occupational therapists when using dog-assisted therapy in residental settings for older adults. Five occupational therapists with three to six years of experience in dog-assisted therapy were purposefully selected as participants in the study. Data was generated by individual narrative interviews and analysed using a narrative analysis. The analysis of the data resulted in three themes called dog-assisted therapy is a multifaceted intervention, the care dog motivates participation in activities and surrounding factors affect the use of dog-assisted therapy. Dog-assisted therapy, based on the clinical reasoning of occupational therapists, is a multifaceted intervention that can be used to create motivation for participation in activities that both rehabilitate and give older adults a sense of meaningfulness. Surrounding factors such as time and economy resources as well as the physical and social environment can both limit and create opportunities for using dogassisted therapy. Based on the results of this study, dog-assisted therapy used in a promotional environment could lead to an improved quality of life for older adults in residential settings. However, there is a continuing need for research to strengthen the evidence for the use of dogassisted therapy. The result of the study give occupational therapists new knowledge about the therapeutic value of the intervention and how dog-assisted therapy can be used in the clinical setting and what factors affects its use.

Studiens syfte var att undersöka terapeuters erfarenheter av att arbeta med hundassisterad terapi med kvalitativ metod. Studien bygger på intervjuer med sex yrkesutövare som inkluderade terapihund i sitt klientarbete. Datainsamlingen bearbetades med en tematisk analys vilken gav fyra huvudteman. Kontextuella terapifaktorer, Terapiprocess, Påverkan på terapeutroll och verksamhet och Terapihunden som terapeutisk agent. Resultatet visar att terapihund kan användas som en icke-verbal terapiingrediens, den erbjuder en brygga vid terapialliansbyggande och den inkluderar beröring. Terapeuterna uppfattas ha ett utvidgat ansvar som terapihundförare, och de förefaller ta hand om terapihundarna med stor lyhördhet, vilket ger intrycket att djurens välfärd kan påverkas positivt. Terapihundarna väljs ut och tränas utifrån lämplighet och deras beteenden bygger på väl utvecklade sinnen och ett eget känsloregister. I analysen tolkas terapirelationen som inte bara dyadisk utan också triadisk. I diskussionen konceptualiseras terapihunden från en tvåpersonspsykologisk position. Denna modell föreslår att terapihunden bör erkännas som ett tredje subjekt i den terapeutiska triaden med sin egen subjektivitet, snarare än som endast ett verktyg som kan användas i en terapimetod. Resultatet kopplas till tidigare forskning och framtida forskningsområden diskuteras. / The aim of this study was to investigate how therapists experience their use of dog-assisted therapy with qualitative method. The study is built on interviews with six professionals who included therapy dogs in their work with clients. The empirical data was analyzed thematically and four main themes emerged: Contextual therapy factors, Therapy process, Impact on the therapist role and on the working place and The therapy dog as a therapeutic agent. The results showed that therapy dogs can be utilized as a non-verbal ingredience and as a bridge building alliance and they can offer tactile stimulation. The therapists are perceived to have an expanded responsibility as dog instructors and they seem to care for their therapy dogs with high sensitivity, which gives the impression that it may affect the animals’ welfare positively. The therapy dogs are selected and trained by criteria of suitability and their behaviours are built on their perceptual abilitys and their own emotional range. In the analysis the therapeutic relationship is interpreted as not only dyadic but also triadic. In the discussion the therapy dog is conceptualized from a two-person psychological position. Such a model proposes that the therapy dog should be recognized as a third subject in the therapeutic triad with its’ own subjectivity, rather than only as a tool to be used in a therapeutic method. The findings of the study are related to previous research and future topics of research are discussed.

Bakgrund: I Sverige har det rapporterats en ökning bland barn och unga av psykiatriska diagnoser. En ökning av psykiska- samt psykosomatiska besvär hos ungdomar i åldern 13-15 år har konstaterats. Den upplevda skolmiljön ses som en stark koppling till elevernas ohälsa. Elever med långvarig skolfrånvaro riskerar att hamna i svårigheter både på kort och lång sikt. Idag används sociala tjänstehundar som särskilt stöd för elever med långvarig skolfrånvaro dock finns det en brist på kunskap om hur insatsens upplevs av både hundförare och eleven själv. Syfte: Studiens syfte var att undersöka elever och hundförares upplevelse av hundassisterad intervention som särskilt stöd vid långvarig skolfrånvaro. Metod: Två elever och tre hundförare intervjuades genom semistrukturerade intervjuer. Dessa intervjuer genomfördes via videosamtal. Eleverna var i ålder 13-15 år och gick på högstadiet. Hundförarna arbetade på högstadiet på uppdrag av elevhälsan med hundassisterade interventioner som särskilt stöd vid långvarig skolfrånvaro. Resultat: Eleverna och hundförarna upplevde att hunden stöttade eleverna genom sitt bemötande, sin närhet och förmåga till relationsskapade. Detta ledde till att eleverna upplevde en förändring i sitt mående och i sin tillvaro. Eleverna upplevde en känsla av minskad stress och ångest, där elevernas vänskapliga relation till hundarna blev en betydande faktor i sin motivation till att komma till skolan, vara i skolan och utföra sina skolarbeten. Slutsats: Användningen av hundassisterade intervention som särskilt stöd vid långvarig skolfrånvaro upplevdes ge eleverna förändrade förutsättningar att öka sin närvaro i skolan. Elevernas vilja att vara med den sociala tjänstehunden bidrog till en ökad motivation att deltaga i sin skolgång. / Background: Sweden is currently witnessing an increase in diagnosed psychiatric disorders among juveniles of all ages, within which an upsurge in psychological and psychosomatic maladies has been noted in the 13-15 year old demographic. The social environment of a student’s school is seen to have a direct relationship to said student’s potential mental health issues, which can lead to extended absences. Such absences increase the risk of continued problems for the student, even beyond the realm of mental health, in the short and long term. Therapydogs are now used to provide special assistance for students with extended absences from school, however, there is a lack of knowledge how this is experienced by both doghandlers and students. Aim: The aim of this study is to observe students’ and dog handlers’ experience with canine-assisted intervention as a form of special assistance for those with extended school absences. Method: Two students and three dog handlers were interviewed with the “semi-structured interview” technique via videocall. The students were ages 13-15, and study at the middle school. The dog handlers work with student health at the students’ middle school, using canine-assisted intervention as a form of special assistance to those with extended absences from school. Results: The students and the dog handlers felt that canine interaction supported the students in their attempts to create and develop meaningful relationships. This led to positive changes in the students’ temperament and mental health in general. The diminishment of feelings of stress and anxiety can be linked to the friendly relationships built with the dogs, ultimately resulting in an increased motivation attend school and complete schoolwork. Conclusion: The use of canine-assisted intervention as special assistance to those with extended school absences was seen to give students positively changed attitudes towards school attendance, with the students’ desire to build a relationship with the therapydog as a contributing factor towards this change.