Sociala tjänstehundar, som tillsammans med sina förare arbetar i pedagogiskt syfte, ökar i Sverige (Manimalis, 2017). Detta gäller framför allt i skola, vård och omsorg. Dessa förare har tillsammans med sin hund utbildat sig till hundteam för att arbeta i pedagogisk verksamhet. I detta arbete syftar vi till att undersöka i vilken omfattning hundföraren använder hundassisterad pedagogik (HAP) som komplement i den svenska förskolan och i så fall hur den används ur ett didaktiskt perspektiv. Som grund för vår undersökning ligger frågorna vad, varför, hur och för vem? Ytterligare frågeställningar omfattar rektorers kunskap om och förhållningssätt till HAP. Som premiss i bearbetning och analys av resultat har arbetet en kvalitativ och kvantitativ ansats. För att undersöka arbetets huvudämne har fyra hundförare blivit intervjuade där en kvalitativ analys har genomförts. En enkät har skickats ut till 101 förskolerektorer i en svensk kommun och en kvantitativ analys har genomförts av enkätresultatet.   De intervjuer och enkäten vi har genomfört visar att HAP förekommer i förskolan men att hundteamen än så länge är få. De hundförare som intervjuats berättar att de arbetar utifrån ett didaktiskt perspektiv och mot de mål som finns i förskolan utifrån läroplanen (Skolverket, 2018). Enkäten visar att de flesta rektorerna inte känner till HAP men är intresserade och önskar mer information om den typen av pedagogik i undervisningen. Den största invändningen till att föra in hund i förskolan är att det finns eller kan finnas barn och vuxna med allergier. Forskning har visat på hundens positiva påverkan för barns lärande och utveckling. Resultaten från vår undersökning stödjer den forskningen. Därför föreslår vi att HAP i förskolan kan fungera som ett sätt att stärka barnens inlärningsprocess samt fysisk och psykisk utveckling.

På senare tid har det blivit allt vanligare att använda djur i pedagogiska sammanhang. Eftersom det är ett nytt fenomen finns det inte särskilt mycket forskning på området. Många av de studier som gjorts har utförts med metoder där resultatet kan ha låg reliabilitet och de slutsatser som dras från resultatet kan ifrågasättas vilket innebär att mer forskning behövs. Vår undersökning har genomförts med kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer. Målet har varit att få djupgående svar från informanterna med syfte att bidra med kunskap om hur hundassisterad pedagogik kan användas som resurs för elever i behov av särskilt stöd. Studiens teoretiska ramverk är den sociokulturella teorin. Empirin har inledningsvis analyserats med utgångspunkt att skönja mönster i informanternas intervjuutsagor. Därefter har vi fördjupat vår analys av empirin med utgångspunkt i den sociokulturella teorin genom begreppen scaffolding och mediering. Scaffoldning betyder att den kunnige bygger stödstrukturer för att underlätta lärande och mediering innebär att människan behöver redskap i samspelet med omgivningen. Resultatet visar att hundens närvaro och interaktion gynnar kommunikation och samspel. Hundassisterad pedagogik bidrar också till ökad motivation och lust hos elever i skolsvårigheter. Vidare visar analysen att hundens närvaro skapar trygghet samt ökar elevens tillit till den egna förmågan. Resultatet visar också att hunden kan användas som resurs för att skapa stödstrukturer, scaffolding, för elever i behov av särskilt stöd. Hunden fungerar även som en medierande resurs, som en länk, mellan omgivning och elev. I resultatdiskussionen relateras resultatet till den proximala utvecklingszonen, vilket är ett begrepp inom den sociokulturella teorin. Inom den proximala utvecklingszonen sker lärande och utveckling hos eleven. Vår slutsats är att de stödstrukturer som byggs med hjälp av hunden och dess medierande funktion i hundassisterad pedagogik leder till ett ökat lärande och till socioemotionell utveckling.

Idag är det vanligt att sociala tjänstehundar förekommer i bland annat vård och omsorg. Desto ovanligare är det i svenska skolan. Hur kommer det sig att sociala tjänstehundar inte i större utsträckning förekommer i det pedagogiska arbetet i skolmiljö? Detta självständiga arbete lyfter fram och studerar användandet av hundar i skolmiljö som ett pedagogiskt och hälsofrämjande redskap – en så kallad hundassisterad pedagogik. Den insamlade datan har hämtats genom kvalitativa intervjuer med utbildade hundekipage och utbildningsansvariga instruktörer inom verksamheten samt observationer med elever där hundassisterad pedagogik har skett. Med hjälp av sociokulturella perspektivet, socialkonstruktivismen samt teorin om känsla av sammanhang har materialet analyserats. Vi har funnit att hundassisterad pedagogik är på frammarsch i den svenska skolan. Det framkommer även tydligt att det är hundföraren som anses stå för majoriteten av det pedagogiska arbetet och att hunden agerar som ett ”socialt smörjmedel” för att göra arbetet möjligt. Är hundassisterad pedagogik något för skolan?

Med vår studie vill vi bidra med kunskap inom området hundassisterad pedagogik, HAP, och studiens huvudsyfte är att undersöka den eventuella potential HAP kan ha i förskola. Studien utgår från en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer med fyra HAP ekipage verksamma inom förskola och barn i de yngre åldrarna i skola. Ett didaktiskt perspektiv har bidragit med struktur samt tematisering av studiens analys och den insamlade empirin har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv samt maktteori. I resultatdiskussionen kan vi läsa om hur samtliga hundförare motiverade hundens påverkan i förskola och skola genom att berätta om barnens positiva resultat mot strävansmålen i läroplanen för förskolan (2018) och målen i skolan. Resultatet av vår studie visar liknande slutsats som vi kan läsa om under kapitlet tidigare forskning, där hunden beskrivs som ett hjälpmedel inom förskola och skola och har gett goda resultat både gällande lärande och utveckling. Detta examensarbete har gett oss djupare kunskap inom ett relativt outforskat ämne och hjälpt oss att se situationer och lärtillfällen utifrån nya perspektiv med öppet sinne. Detta är något som kan främja vår framtida roll som förskollärare.

No description available.

Skolan har ett viktigt ansvar att möta varje elev och skapa de bästa förutsättningarna för att alla elever ska få möjlighet till utbildning. Skolan har således en tydlig uppgift att erbjuda de extra anpassningar och det särskilt stöd som behövs för att eleven ska kunna tillgodogöra sig utbildningen. Insatserna i skolan behöver därför vara innovativa och framgångsrika. Syftet med studien var att utveckla kunskaper om skolhundens betydelse som pedagogiskt verktyg för elever i behov av särskilt stöd utifrån hundförares uppfattningar. Genom en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie belyses fyra hundförares uppfattningar av att arbeta med en skolhund i grundskolan. Vid tolkning och kodning av det empiriska materialet användes en tematisk analys och den teoretiska förankringen har utgått ifrån fenomenografin. Resultatet i föreliggande studie visade att hundförarna uppfattade att skolhunden har flera positiva effekter på elevernas kognitiva och sociala egenskaper som stärker deras skolgång. Detta genomförs med varierande arbetssätt tillsammans med skolhunden utifrån elevernas behov. Slutsatsen av studien är att skolhunden kan användas som ett pedagogiskt verktyg genom hundassisterad pedagogik inom det specialpedagogiska området, främst för elever i behov av särskilt stöd, för att främja en stärkt skolgång.

Hundassisterad pedagogik (HAP) är en metod där hund används som verktyg i skolverksamhet och användandet av hundar i skolmiljö ses som ett pedagogiskt och hälsofrämjande verktyg. Syftet med studien är att uppmärksamma vad och hur de yrkesverksamma inom HAP anser att metoden kan gynna eleverna. Studien belyser också vilka svårigheter, hinder och möjligheter det finns med metoden. Resultatet grundar sig i en kvalitativ intervjustudie där författarna av studien har intervjuat sju yrkesverksamma inom HAP. Det framkommer i studien att de yrkesverksamma kan se flera olika positiva och gynnsamma aspekter med metoden hos eleverna, bland annat pedagogisk utveckling och förbättrat psykiskt mående. Huvudresultaten är att HAP som metod framför allt gynnar barn med diagnoser och läs-och skrivsvårigheter och att HAP kan bidra till att hemmasittare återgår till skolan.

I föreliggande studie har arbetssätt, upplevelser och konsekvenser av hundassisterad pedagogik i fyra elevärenden undersökts. Studien grundas på en kvalitativ ansats genom femton semistrukturerade intervjuer med elever, hundförare, vårdnadshavare och lärare. Dessa elevärenden bildar tillsammans fyra case. Databearbetningen har skett genom kvalitativ innehållsanalys och tematisering. Analys av data har även genomförts utifrån holistisk undervisningsteori samt tidigare forskning inom området djurunderstödda insatser och hundassisterad pedagogik. Resultatet har påvisat att utbildade hundar kan fungera som en holistisk undervisningsmetod genom att utgå från ett helhetsperspektiv på den lärande individen. Arbetssätten som förekommer vid hundassisterad pedagogik är sinnliga, konkreta, upplevelsebaserade och sker genom interaktioner med hunden där hundrelationen är kärnan i arbetet. Upplevelserna är genomgående positiva och relationen till hunden bidrar till lugn, trygghet och meningsfullhet. Detta skapar även goda lärmiljöer för eleverna som förstärks av hundarnas icke-dömande karaktär. I casen framkommer att hundassisterad pedagogik genererar konsekvenser såsom ökad närvaro, engagemang, välbefinnande och förbättrade attityder gentemot skola och lärande. Detta har även lett till ett ökat lärande och ökad måluppfyllelse för flera elever i casen, liksom en personlig utveckling i form av förbättrad självbild, självkänsla och självförståelse. Studiens sammantagna resultat påvisar att hundassisterad pedagogik, genom att fungera holistisikt, är en undervisningsform som ser till hela eleven och även bidrar till goda resultat avseende elevernas lärande och utveckling. Genom sitt holistiska närmande har hundassisterad pedagogik i denna studie en betydelse för elevhälsoarbetet som enligt styrdokument också ska utgå från en helhetssyn på elevers hälsa, lärande, utveckling och lärmiljö.

Studiens syfte utgår ifrån hur hunden kan vara till stöd för att motivera barns lust till lärande, synliggöra skillnader mellan utbildningar, samt lyfta fram hur utbildning kring HAP ser ut för hundekipage. Studien har en kvalitativ ansats med motivationsteorier som utgångspunkt i bearbetning och analys av resultat. Den valda metoden har utgått från halvstrukturerade intervjuer som har genomförts med tre hundekipageutbildare och tre hundförare i Mellansverige. Baserat på tidigare forskning, motivationsteori och studiens resultat kan vi påvisa att hunden i prestations- och inlärningssituationer påverkar främst motivation och tro på den egna självförmågan. Både resultat och tidigare forskning påvisar dessutom att HAP kan bidra till bättre skolklimat där lärande blir till något lustfyllt. Det i sig påverkar barnets inre och yttre motivation att lära sig nya och svårare saker vilket i förlängningen leder till ökad måluppfyllelse. Vi kan även se utifrån resultatet att HAP bidrar till att barn utvecklar sina färdigheter inom kommunikation, samspel och motorik, när barnet rör sig och leker tillsammans med hunden. Med andra ord påvisas bättre arbetsförmåga och högre prestationsförmåga i närvaron av en hund.  Forskning som vi använt oss av har främst riktat sig mot skolan. Dock är vår rådande uppfattning att detta koncept är användbart också i förskolan. Utifrån resultatet kan vi se att HAP med stor sannolikhet skulle kunna bidra till att barn utvecklar sina färdigheter och förmågor inom kommunikation, samspel och motorik i förskolan. Även om förskolans undervisning inte nödvändigtvis fokuserar på att mäta kunskaper som skolan gör, så finns det utrymme att hävda att hunden kan vara till hjälp också inom ramen för förskolans lärområden.