Syftet med kandidatuppsatsen är att få en djupare förståelse för hur inkludering i en hybrid arbetsmodell upplevs, samt ledarskapets betydelse i den kontexten. Det saknas tidigare forskning om hybrid arbetsmodell i relation till inkludering, vilket utgör grunden till föreliggande studie. Inkludering i studien definierar vi som delaktighet i arbetet, samarbete, samhörighet och sociala relationer samt socialt stöd. Den hybrida arbetsmodellen är en kombination av att arbeta på distans och på kontoret och är en arbetsmodell många organisationer antagit som en följd av covid-19 pandemin. Vi valde inkludera både äldre och nyare forskning kring olika former av distansarbete, för att vidga förståelsen för den hybrida modellen. Studien är genomförd med en kvalitativ metod och materialet har samlats in genom åtta semistrukturerade intervjuer. Fenomenet att uppleva inkludering utifrån ovanstående förutsättningar har studerats empiriskt, med inspiration av ett fenomenologiskt perspektiv. Empirin har tematiserats och analyserats med hjälp av tematisk analys. Studiens resultat visar på att en hybrid arbetsmodell innefattar ett sammanhang där fysisk närvaro sker mindre frekvent, och där sociala relationer är i beroende av vem som inkluderas i en arbetsgrupp och av vilka som befinner sig på plats. Utmaningar i den hybrida kontexten som identifierades var regler kring möteshygien, informationsdelning, introduktion av nyanställda, känslan av utanförskap och svårigheter att lära känna varandra, men även att inkludera alla oberoende av vart deltagandet sker. Vidare ur resultatet identifierades även framgångsfaktorer som kan underlätta för inkludering, såsom relationsfrämjande aktiviteter, incheckningar vid hybridamöten, vikten av att fördela ordet i möten och skapa samma förutsättningar för alla. Att samla alla fysiskt på plats kontinuerligt, men även ha uppstartsmöten och introduktion fysiskt på kontoret ansågs viktigt. Det framkom även ur resultatet vikten av att variera dagar på kontoretoch att mixa kollegor. Att chefer har ett inkluderande tankesätt, förmedlar riktlinjer för den hybrida modellen och skapar tydligt beskrivna arbetsuppgifter skapar bra förutsättningar för inkludering.

An active football season during the fall acclimation period tests the traffic tolerance of bermudagrass. Exogenous applications of synthetic cytokinins or cytokinin-enhancing plant growth regulators (PGRs), such as trinexapac-ethyl, may improve the traffic tolerance of "Patriot" and "Tifsport" hybrid berudagrasses (Cynodon dactylon var. dactylon x Cynodon transvaalensis). This study was designed to mimic the agronomic practices and traffic stresses experienced at Virginia Tech's Worsham Field. Starting in September 2005, treatments were applied with a differential-slip traffic simulator. Following a traffic treatment, plots received an application of one of three PGRs: 6-Benzyladenine (6-BA), 2-Chloro-4-pyridyl-phenylurea (CPPU) or trinexapac-ethyl (TE). Physiological and morphological responses such as total non-structural carbohydrates and turf density were measured. Previous researchers have shown that increased tissue cytokinins are related to increased tiller density, delay of senescence and enhanced photochemical efficiency. For these reasons, the application of cytokinin enhancing PGRs may have potential to increase bermudagrass traffic tolerance. Patriot's aggressive growth and excellent cold hardiness are predicted to result in better overall traffic tolerance and repair as compared to Tifsport. / Master of Science

Le débourrement des bourgeons végétatifs, étape clé de la mise en place de l'architecture d'une plante, est sous le contrôle de facteurs endogènes et des facteurs de l'environnement. Les bourgeons sont des organes puits qui nécessitent d' importer des sucres pour débourrer. Peu de données sont cependant disponibles sur cette importation et sur le rôle des transporteurs de sucres dans ce processus. Chez le rosier buisson (Rosa hybrida), des résultats précédents à cette étude ont montré que les bourgeons ont un besoin absolu de lumière pour débourrer, même en l'absence d'inhibitions corrélatives telles que la dominance apicale. Le photocontrôle du débourrement implique une stimulation du métabolisme carboné à la lumière, indiquant une mobilisation du saccharose en provenance de la tige. Le principal objectif de cette thèse a été de déterminer le rôle des transporteurs de sucres dans le photocontrôle du débourrement des bourgeons de rosier. Des expériences de culture in vitro ont montré que les bourgeons de rosiers ont besoin d'importer des sucres métabolisables (saccharose, glucose ou fructose) pour débourrer à la lumière. Un apport exogène de ces di érents sucres stimule également leur débourrement à l'obscurité (condition inhibitrice). Après décapitation (levée de dominance apicale), l'utilisation de sucres radiomarqués a permis de montrer que le photocontrôle du débourrement est concomitant à une accumulation d'hexoses puis de saccharose, faisant intervenir à la fois un transport passif et actif des sucres. Cette accumulation pourrait donc impliquer des connexions symplasmiques ainsi que l'activité de transporteurs de sucres. Des marquages de la sève phloémienne à l'aide d'un traceur fluorescent ont montré que les bourgeons dormants sont isolés de la portion de tige adjacente et que des connexions s'établissent lors des stades tardifs du débourrement. Afin d'étudier le rôle des transporteurs de sucres dans le photocontrôle du débourrement, nous avons isolé 10 transporteurs potentiels de glucides (3 de saccharose et 7 d'hexoses). Les analyses d'expression des di érents gènes codant ces transporteurs par RT-QPCR suggèrent que le co-transporteur de saccharose/H+ RhSUC2, ainsi que les transporteurs d'hexoses potentiels RhSTP1 et RhTMT2 sont impliqués dans le photocontrôle du débourrement. La validation fonctionnelle de RhSUC2 a été e ffectuée chez la levure et confirme sa fonction de co-transporteur de saccharose/H+. L'ensemble des résultats obtenus permettent de progresser dans la compréhension des mécanismes impliquant le métabolisme glucidique dans le photocontrôle du débourrement.

L'endosymbiose racinaire entre les plantes et les champignons mycorhiziens à arbuscules (CMA) permet aux plantes d'avoir un meilleur accès aux nutriments du sol. Pour cette raison, cette endosymbiose joue un rôle majeur dans les écosystèmes et pour l'agriculture durable. Les étapes clés de la colonisation des racines par les CMA sont: 1) la pénétration des CMA dans le système racinaire à travers les cellules de l'épiderme et du cortex externe, et 2) la formation dans les cellules du cortex interne d'une structure ramifiée appelée arbuscule, qui permet des échanges entre les cellules végétales et les hyphes fongiques. L'établissement de cette symbiose implique une communication entre les deux partenaires. Les plantes produisent des hormones, les strigolactones qui induisent chez les CMA la production de signaux symbiotiques : des lipo-chitooligosaccharides (Myc-LCO) et des chitooligosaccharides courts (Myc-COs). Les Myc-LCO et les Myc-CO induisent des réponses moléculaires et physiologiques chez les plantes qui sont capables de former des mycorhizes à arbuscules. Cependant, leur rôle exact dans l'établissement des mycorhizes à arbuscules n'est pas connu. La difficulté à cultiver et transformer le partenaire fongique de cette symbiose rend la recherche compliquée du côté fongique. Du côté des plantes, on sait que des membres de la famille des récepteurs kinases à domaines lysin (LysM-RLK) perçoivent des LCO et des CO produits par divers microorganismes et sont donc de bons candidats pour percevoir des Myc-LCO et des Myc-CO. La plupart des recherches sur les mycorhizes à arbuscules sont réalisées chez des légumineuses, espèces chez lesquelles plusieurs duplications de gènes codant les LysM-RLK ont eu lieu. J'ai donc utilisé lors de mon doctorat des Solanaceae (Solanum lycopersicum, Petunia hybrida et Nicotiana benthamiana) pour étudier le rôle de deux récepteurs putatifs de Myc- LCO, codés par les gènes LYK10 et LYK4. Ces deux gènes, physiquement proches l'un de l'autre dans les génomes de la plupart des dicotylédones, proviennent probablement d'une ancienne duplication en tandem. En utilisant une approche biochimique, nous avons montré que SlLYK10 de S. lycopersicum est capable de lier des LCO avec une haute affinité. De plus, j'ai montré que le promoteur de SlLYK10 est exprimé dans l'épiderme et le cortex externe avant la colonisation par les CMA, puis dans des cellules contenant des arbuscules au cours de la colonisation par les CMA. Enfin, des approches de génétique inverse chez la tomate et le pétunia ont permis de démontrer que LYK10 contrôle la pénétration des CMA dans les racines et la formation des arbuscules. Ces résultats suggèrent que LYK10 perçoit les LCO et active chez les plantes la machinerie nécessaire à la pénétration de CMA dans les cellules végétales et à la formation des arbuscules. / The root endosymbiosis between plants and arbuscular mycorrhizal fungi (AMF) allows the plants to have a better access to soil nutrients. For this reason this endosymbiosis plays a major role in ecosystems and in sustainable agriculture. The key steps for AMF colonization are: 1) the AMF penetration in the root system through crossing epidermal/outer cortical cells, and 2) the formation of a branched inner cortex structure called arbuscules that permits exchanges between plant cells and fungal hyphae. The establishment of this symbiosis involves communication between the two partners of the symbiosis. Plants produce strigolactones, hormones that induce in AMF the production of symbiotic signals : lipo-chitooligosaccharides (Myc-LCOs) and short chitooligosaccharides (Myc-COs). Both Myc-LCOs and Myc-COs induce plant molecular and physiological responses known to be associated with the formation of arbuscular mycorrhiza (AM). However, theit exact role in AM establishment is unknown. The difficulty to grow and transform the fungal partner of this symbiosis makes the research complicated on the fungal side. On the plant side, members of the lysin motif receptor-like kinase (LysM-RLK) family are known to perceive LCOs and COs produced by various microorganisms and are thus good candidates to perceive Myc-LCOs and Myc-COs. Most of the laboratory researches on AM conducted worldwide are performed on legumes where the LysM-RLK family has encountered several gene duplications. During my PhD I used Solanaceae species (Solanum lycopersicum, Petunia hybrida and Nicotiana benthamiana) to study the role of two candidate Myc-LCO receptors encoded by the genes LYK10 and LYK4. These two genes are physically close to each other in genomes of most of the dicotyledons and likely originate from of an ancient tandem duplication. By using a biochemical approach, we showed that S. lycopersicum SlLYK10 is able to bind LCOs with high affinity. Moreover, I showed that SlLYK10 promoter is expressed in epidermis/outer cortex before AMF colonization and also in arbuscule-containing cells during colonization. Finally, reverse genetic approaches in tomato and petunia allowed demonstrating that LYK10 controls AMF penetration into the roots and arbuscule formation. Taken together, these results suggest that LYK10 perceive LCOs and induce/activate the plant machinery required for AMF penetration into plant cells. Altogether this strongly suggests that LCOs play a role in AMF perception by plant during AM establishment. By using the same approaches, we found that N. benthamiana NbLYK4, as its orthologs in legumes and other dicotyledons, also binds LCOs with high affinity and is involved in AM establishment and plant defence. NbLYK4-silenced plants showed reduced responses to defence elicitors and increased colonization by pathogens and AMF. This led to the hypothesis that LYK4 perceives LCOs and locally inhibits plant defence during AMF colonization. This strongly suggests that Myc-LCOs are able to regulate plant defence. In conclusion, at least two proteins are involved non-redundantly in LCO perception in Solanaceae, LYK10 and LYK4 and regulates complementary plant machineries required for AMF colonization.

Syftet med den här uppsatsen är att utreda vad hybrida missmatchningar är och hur dessa används av företag för att skatteplanera. År 2013 fick OECD ett uppdrag av G20-länderna som syftade till att motverka internationell skatteflykt. Arbetet går under namnet BEPS. En del av arbetet med BEPS är att neutralisera effekterna av hybrida missmatchningar. Hybrida missmatchningar innebär att multinationella företag utnyttjar asymmetrier i staters skattesystem i syfte att t.ex. erhålla dubbla avdrag eller göra avdrag för en kostnad utan att motsvarande inkomst tas upp till beskattning. BEPS resulterade i 15 åtgärdspunkter med tillhörande rekommendationer varav åtgärdspunkt 2 handlar om att motverka hybrida missmatchningar. Syftet är att neutralisera de skattemässiga effekterna av dessa. För att det ska vara möjligt krävs ändringar i staters nationella lagstiftning och OECD:s modellavtal. Därför har Finansdepartementet under sommaren 2017 lagt fram en promemoria, Nya skatteregler för företagssektorn, som grundar sig på rekommendationerna från BEPS-projektet. Promemorian består bl.a. av ett avdragsförbud för ränteutgifter vid vissa gränsöverskridande situationer för företag som är i intressegemenskap. Förslaget är tänkt att träffa två situationer, dels när företag gör avdrag för samma utgifter två gånger, dels när avdrag medges utan att motsvarande inkomst tas upp till beskattning. Vissa av de åtgärdspunkter som OECD presenterade i och med BEPS-projektet kräver ändring i modellavtalet och staters bilaterala/multilaterala dubbelbeskattningsavtal. Som ett led i BEPS-projektet har även ett förslag om ett multilateralt skatteavtal lagts fram. Eftersom avdragsförbudet syftar till att antingen neka avdrag eller ta upp en inkomst till beskattning, som egentligen inte skulle ha tagits upp, är frågan om modellavtalet och staters skatteavtal skulle tillåta detta. De flesta skatteavtal som Sverige ingått bygger på modellavtalet. Modellavtalet och dess tillhörande kommentarer anger inget hinder mot att avdrag nekas eller att inkomster tas upp till beskattning. Rätten till avdrag regleras i nationell lagstiftning.  Globaliseringen har resulterat i att det inte längre är möjligt för stater att utveckla sina skattesystem utan att ta hänsyn till andra stater. Det behövs ett enhetligt skattesystem i syfte att motverka företags skatteflykt genom hybrida missmatchningar. Därför är det föreslagna avdragsförbudet en del i att implementera BEPS i svensk lagstiftning och i längden att skapa ett mer enhetligt skattesystem i världen.

Continuous integration, continuous delivery och continuous deployment har blivit väldigt viktiga inom systemutveckling eftersom de hjälper att säkerställa att en programvara håller sig till en viss kvalité samt att den snabbt kan levereras till slutanvändarna. Organisationer som tidigare använde continuous practices i samband med mer traditionella programvaror som till exempel webb-, server- och skrivbordsapplikationer försöker idag även implementera continuous practices i samband med mobila applikationer som till exempel hybrida appar. Bygg- och leveransprocessen för hybrida mobila applikationer består av många steg som ska göras i rätt ordning. När den processen utförs manuellt ökar det risken för att en app inte kommer att hålla en genomgående hög kvalité samt att det kan bli svårt att säkerställa att appen kan levereras vid behov till slutanvändarna. Det kan bero på flera faktorer. En av dessa faktorer är att människor inte är bra på att utföra långa och upprepbara processer och begår därför ofta fel och misstag. Tidigare studier som gjordes inom continuous integration, -delivery och -deployment saknar hur continuous practices kan appliceras till bygg- och leveransprocessen för hybrida mobila applikationer samt hur det kan göras i en organisation där det finns en existerande bygg- och leveransplattform. På grund av det utfördes den här studien med syftet att skapa en IT-artefakt i form av en pipeline som kan minska eller utesluta mänsklig påverkan på bygg- och leveransprocessen för hybrida mobila applikationer. Studien genomfördes med Action Design Research som bestod av tre iterationer och resulterade i en IT-artefakt i form av en pipeline som kunde utföra automatisk bygg och leverans av hybrida mobila applikationer. Förutom IT-artefakten kunde även ett antal designprinciper identifieras som var lämpliga när en pipeline för hybrida appar formades. Studiens resultat visade att med hjälp av continuous practices är det möjligt att automatisera bygg och leverans av hybrida appar samt att det går att implementera en pipeline för hybrida appar i en bygg- och leveransplattform som används för andra typer av programvaror.

The item cold-start problem, which describes the difficulty of recommendation systems in recommending new items to users, remains a great challenge for recommendation systems that rely on past user-item interaction data. A popular technique in the current research surrounding the cold-start problem is the use of hybrid models that combine two or more recommendation strategies that may contribute with their individual advantages. This thesis investigates the use of a hybrid model which combines Sentence BERT embeddings with a recommendation model based on Factorization Machines (FM). The research question is stated as: How does a hybrid recommendation system based on Factorization Machines with frozen Sentence BERT embeddings perform in terms of solving the cold-start problem?. Three experiments were conducted to answer the research question. These involved finding an optimal pre-trained Sentence BERT model, investigating the difference in performance between an FM-model and a hybrid FM-model, as well as the difference in ranking of an item depending on whether or not the hybrid FM-model has been trained on the item. The results show that the best pre-trained Sentence BERT model for producing meaningful embeddings is the paraphrase-MiniLM-L3-v2 model, that a hybrid FM-model and a standard FM-model perform almost equally in terms of precision and recall at 50, and that there is a weak correlation between the item-frequency and how the hybrid FM-model ranks an item when trained and not trained on the item. The answer to the research question is that a recommendation model based on Factorization Machines with frozen Sentence BERT embeddings displays low precision at 50 and recall at 50 values with the given parameters in comparison to the values given in an optimal recommendation scenario. The hybrid FM-model shows cold-start potential due to displaying similar results to the standard FM-model, but these values are so low that further investigation with other parameters is needed for a clearer conclusion. / Kallstartsproblem för artiklar som beskriver svårigheten hos rekommendationssystem gällande uppgiften att rekommendera nya artiklar till användare, är fortsatt en stor utmaning för rekommendationssystem som förlitar sig på data som beskriver interaktioner mellan användare och artiklar. En populär teknik inom den aktuella forskningen gällande kallstartsproblemet är användandet av hybridmodeller som kombinerar två eller flera rekommendationsstrategier och som potentiellt kan bidra med sina individuella fördelar. Detta examensarbete undersöker användandet av en hybridmodell som kombinerar menings-BERT inbäddningar med en rekommendationsmodell baserad på faktoriseringsmaskiner (FM). Frågeställningen lyder: Hur väl kan kallstartsproblemet för rekommendationer lösas med en hybridmodell baserad på faktoriseringsmaskiner med frusna menings-BERT-inbäddningar?. Tre experiment utfördes för att svara på frågeställningen. Dessa experiment innebar att hitta en optimal förtränad menings-BERT-modell, undersöka skillnaden i utförandet mellan en FM-modell och en hybrid FM-modell, samt skillnaden i ranking av en artikel baserat på huruvida hybridmodellen tränats eller inte tränats på artikeln. Resultaten visar att den bästa förtränade menings-BERT-modellen gällande skapandet av meningsfulla inbäddningar är paraphrase-MiniLM-L3-v2-modellen, att en hybrid FM-modell och en FM-modell genererar nästan identiska resultat baserat på precision och återkallelse för de första 50 resultaten och att det finns en svag korrelation mellan artikel-frekvens och hur hybridmodellen rankar en artikel när hybridmodellen tränats eller inte tränats på artikeln. Svaret på frågeställningen är att en hybrid FM-modell med frusna menings-BERT-inbäddningar visar låga resultat för precision och återkallelse för de första 50 resultaten givet de använda parametrarna jämfört med de värden som skulle genererats i ett optimalt rekommendationsscenario. Den hybrida FM-modellen visar kallstartspotential då den visar liknande resultat som FM-modellen, men dessa värden är så låga att frågan behöver undersökas ytterligare för tydligare resultat.

<p>  </p> <p>Plants synthesize and release a variety of volatile organic compounds (VOCs) that are important for their reproduction, defense, and communication. These low-molecular-weight, lipophilic molecules also serve as practical products in industries such as food additives, fragrances, colorants, nutraceuticals, and pharmaceuticals. In addition, they have agricultural applications such as sustainable methods for pest control. Therefore, identifying the biological mechanisms involved in volatile emission could help researchers develop new ways to control the timing and release of volatiles, defend against pests, and engineer the production of these valuable chemicals.</p> <p>While progress has been made in understanding plant volatile biosynthesis, their release from the cell remains incomplete. For plant VOCs to be emitted into the environment, they must move from their site of biosynthesis through the cytosol, transverse the plasma membrane, hydrophilic cell wall, and sometimes cuticle to exit the cell. It was previously shown by mathematical modeling that to achieve observed emission rates solely by diffusion, VOCs would accumulate in the cellular membranes to levels that are likely detrimental to the membrane integrity and function. Hence, it was proposed that there are biological mechanisms involved to lower VOC concentrations in membranes. In this work, we focus on the aqueous cell wall, the thickest layer among the three subcellular barriers that should act as a barrier for the diffusion of VOCs. We hypothesize that the transport of VOCs across the cell wall is facilitated by lipid transfer proteins (LTPs) which enhance the solubility of hydrophobic volatiles in the aqueous environment, prevent their back partition into the plasma membrane after entering the cell wall, and hence enhance their net diffusion. To investigate if the presence of LTPs has influence on the total VOC efflux, we use reverse-genetic, biochemical, and mathematical modeling approaches. Out of three highly expressed LTPs identified in the petunia petal, only downregulation of <em>PhLTP3</em> expression led to a decrease in VOC emission in the corresponding transgenic plants. A facilitated diffusion model was built to quantify the VOC flux difference with the presence of LTPs in the cell wall. Modeling of the steady state system revealed the facilitation of VOC flux by LTPs is greatest when the VOC concentration gradient across the cell wall is shallow, which is a physiologically relevant condition. In addition, there exists an optimal protein dissociation constant value for maximal facilitated flux, indicating the balance between the binding and the unloading of VOC is critical. With the in vitro displacement assay, the binding constants of candidate PhLTPs with VOCs were obtained and were all found to be in the µM range, which is close to our model predicted optimal value. The results revealed that LTPs, specifically PhLTP3, play a role in the export of VOCs from the plasma membrane, across the cell wall, to the cuticle.</p> <p>In our earlier mathematical model, the emission of VOCs from the petunia flowers was modeled assuming negligible mass transfer resistance on the surface of the cuticle because of their high volatility. However, the resistance imposed by the surface boundary layer was not considered. To examine if surface convection influences VOC emission, a model system which utilized a model cuticular wax film containing 2-phenylethanol (2-PE) was built to imitate the VOC emission from plant cuticle. The convection mass transfer coefficient of 2-PE emission from a model cuticular wax film was obtained by experimental data fitting and calculated from the correlation that involves Sherwood number. The obtained values that were smaller than unity indicates that the surface boundary layer imposes a higher mass transfer resistance than the model cuticle for the emission of 2-PE in the range of wind velocities investigated. The examination of petunia flowers under air flow showed increases in total emission but no significant differences in total internal pools, which indicates an increase in biosynthesis. The emission changes of individual compounds were different and does not clearly correlate to any molecular properties of the compounds.  </p>

I föreliggande studie har immigranters identitetsskapande på digitala medier undersökts.Vidare har detta satts i relation till en integrationsprocess i det svenska samhället. Detteoretiska ramverk som legat till grund för studien är det digitala nätverkssamhället,diaspora, hybridaidentiteter samt kollektiva identiteter. Empirin samlades in genomfenomenologiska halvstrukturerade kvalitativa intervjuer med fem respondenter från treolika länder, fyra män och en kvinna, i åldrarna 23-33. Intervjuerna hölls i Malmö underperioden mars-april 2017 och varierade i längd mellan 30-60minuter. Resultatet visar på attdigitala medier främst var användbara gällande identitetsskapning gentemot hemlandet.Genom det digitala nätverkssamhället möjliggjordes kontinuerlig kontakt med hemlandetvia olika sociala medier. Vidare frambringade den digitala diasporan en omförhandling avtidigare identiteter samt en positionering till identiteter i Sverige. De digitala verktygenmöjliggjorde genom den digitala diasporan en hybrididentitet. / The present study has examined immigrant’s identity shaping on digital media.Furthermore, the identity process has been put in relation to an integration process into theSwedish society. The theoretical framework in the study includes ‘the digital networksociety’, ‘diaspora’, ‘hybrid identities’ as well as ‘collective identities’. The empirics wascollected through qualitative phenomenological half structured interviews and were heldwith five participants, four men and one woman, from three different countries in the agesbetween 23-33 years old. The interviews were conducted in Malmö during March-April2017 and lasted between 30-60minutes. The results show that digital media foremost werebest used regarding identity negotiation towards the homeland. Through the digitalnetwork society, a continuous contact with the homeland were made possible through theuse of social medias. Furthermore, the digital diaspora brought forth a negotiation of oldidentities and a positioning in the Swedish context. Additionally, the digital tools madehybrid identities possible through the digital diaspora.

O objetivo do trabalho foi o desenvolvimento de tecnologias para melhoria da qualidade e vida de vaso em rosas (Rosa hybrida.) Vega. Os tratamentos précolheita foram realizados com aplicação de silício (0, 200, 400 e 800 mg L-1) por meio de fertirrigação via solo e via foliar. Foram realizadas seis aplicações semanais de silicato de potássio (12% Si) em rosas Vega, distribuídas em blocos casualisados com quatro repetições, e seis avaliações pós-colheita (dias 0, 2, 4, 6, 8 e 10). Após a colheita, foram avaliados: comprimento de haste, diâmetro de haste e de pedúnculo, comprimento de botão e a massa das hastes. As flores foram armazenadas em vasos com água deionizada a 20±1°C e 65±5% UR, sendo avaliadas: variação da massa fresca, conteúdo relativo de água (CRA) de pétalas e folhas, atividade de peroxidase, abertura floral, curvatura do pedúnculo, turgescência e escurecimento de pétalas, e coloração de pétalas. A aplicação de 400 mg L-1 de silício proporcionou maior comprimento de haste, maior CRA e cromaticidade das pétalas e menor atividade de peroxidase. A aplicação foliar também apresentou maior comprimento de botão, CRA de folhas, e luminosidade de pétalas, e a aplicação via solo também apresentou maior diâmetro de haste, maior massa inicial, menor variação de massa fresca e maior abertura floral, indicando que a aplicação de silício pode contribuir para melhorar a qualidade de rosas Vega. Os tratamentos pós-colheita foram realizados com aplicações de 0,1 mM de salicilato de metila (MeSa), 1 L L-1 de 1-metilciclopropeno (1-MCP), e 1 mM de ácido salicílico (AS). Após a aplicação dos tratamentos por 12 horas, as flores foram mantidas em vasos com água deionizada, armazenadas a 25±1°C e 65±5% U R. O delineamento experimental foi inteiramente casualisado, com quatro repetições por tratamento e seis avaliações (dias 0, 2, 4, 6, 8 e 10). Os tratamentos com AS e 1-MCP reduziram a atividade respiratória, produção de etileno, perda de massa e a curvatura do pedúnculo, tendo permitido maior manutenção do conteúdo relativo de água das pétalas, maior abertura floral, maior luminosidade das pétalas, e maior atividade de peroxidase. O AS também proporcionou melhor manutenção da turgescência, do conteúdo relativo de água das folhas, e menor escurecimento das pétalas. / The objective of this study was the development of technologies to increase the quality and vase life of cut roses (Rosa hybrida.) Vega. The pre-harvest treatments were the application of silicon (0, 200, 400 and 800 mg L-1) via foliar spray and root feeding, in quality of cut roses. Six weekly applications of potassium silicate (12% Si) were performed on roses Vega, distributed in a randomized block design with four replicates per treatment, and six evaluations (days 0, 2, 4, 6, 8 and 10). After harvest, the stem length, stem diameter, peduncle diameter, bud length and mass of the stems were evaluated. The flowers were kept in vases with deionized water, stored at 20±1°C and 65±5% RH, with evaluati ons of loss of fresh weight, leaf and petal relative water content (RWC), peroxidase activity, flower opening, bent neck, turgidity, petal darkening, and color of petals. The application of 400 mg L-1 of silicon provided increase in stem length, in petal RWC, petal chromaticity and reduced peroxidase activity. The application via foliar spray also increased bud length, the leaf RWC and the petal luminosity. The root feeding also increased the stem diameter, the floral opening, the initial mass, and reduced the fresh weight loss, indicating that the application of silicon can improve the quality of roses Vega. The postharvest treatments were the application of 0,1 mM of methyl salicylate (MeSa), 1 L L-1 of 1-methylcyclopropene (1-MCP), and 1 mM of salicylic acid (SA), in postharvest quality conservation of Vega roses. After the application of treatments for 12 hours, the flowers were kept in vases with deionized water, stored at 25±1°C and 65±5% RH. The experimental design was completely randomized, with four replications and six evaluations (days 0, 2, 4, 6, 8 and 10). The treatments with SA and 1-MCP reduced respiratory activity, ethylene production, loss of fresh weight and bent neck; and enable better maintenance of petal relative water content, largest flower opening and higher petal luminosity. SA also provided better maintenance of turgidity and leaf relative water content and less petal darkening.