<p>Sammanfattning</p><p>Vårt syfte med denna uppsats är att ta reda på vilka specialpedagogiska insatser eleverna har erfaren-het av, deras upplevelser av dessa och hur insatserna skulle utformas om eleverna själva fick välja. Vi ville dessutom se om de specialpedagogiska insatserna var segregerande, semisegregerande eller inkluderande utifrån uppsatta definitioner.</p><p>Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med åtta elever i skolår 6-8 och utgick från tre frågeställningar: vilka typer av specialpedagogiska insatser har eleverna erfarenhet av, vad tycker eleverna om de olika insatserna och hur skulle insatserna utformas om eleverna själva fick välja? I elevsvaren förekom segregerande, semisegregerande och inkluderande specialpedagogiska insatser, exempelvis särskild undervisningsgrupp, gå ifrån till en mindre grupp samt tekniska hjälpmedel. Vi fann att eleverna överlag är nöjda med de specialpedagogiska insatserna som de får just nu och har fått tidigare, men flera av dem uttryckte en ambivalens eftersom det fanns saker som samtidigt upplevdes negativt. Fem önskade få fortsatt stöd inom den ordinarie klassens ram bland annat i form av tekniska hjälpmedel, anteckningar, stöd vid prov och kortare instruktioner. Många elever vill ha möjlighet att gå ifrån klassen och arbeta i en mindre grupp i vissa ämnen. De tre övriga eleverna tillhör särskilda undervisningsgrupper varav en önskar att gå kvar, en vill helst gå i en vanlig klass med någon som hjälper till i klassrummet och en uttrycker inga önskemål. En slutsats som vi drar är att alla är olika individer och att man måste se till helheten för att specialpedagogiska insatser ska ge ett så bra resultat som möjligt.</p>

<p>Studier om elever i behov av särskilt stöd domineras av lärarperspektivet, få studier har ett elevperspektiv. Den här studiens syfte är att beskriva och förklara uppfattningar som elever i behov av särskilt stöd har av det särskilda stödet, vad det gäller vari problematiken ligger, stödåtgärdernas utformning generellt sett, det egna lärandet och på de specifika åtgärderna utvecklingssamtal och åtgärdsprogram.</p><p> </p><p>För att beskriva elevers uppfattningar har metoden i studien en fenomenografisk ansatts. Data har insamlats via intervjuer med 11 elever i grundskolans senare år.</p><p> </p><p>Resultatet visar att eleverna uppfattar särskilt stöd i tre dimensioner, individ dimension, gemensam dimension och yttre dimension. I individ dimensionen är elevernas uppfattningar fokuserade på individnivå, eleven har problem med ett eller flera skolämnen. Lärandet är inriktat på att nå målen för godkänt utan att reflektera över nyttan av kunskaper. Även utvecklingssamtal och åtgärdsprogram är inriktade på att eleven ska nå betygsmålen. Yttre dimensionen speglar elevernas uppfattningar det som omsluter dem i skolan, material, pedagoger och andra resurser. Dimensionen befinner sig utanför det som eleverna har möjlighet att påverka. Problem orsakas av det som inte eleven har möjlighet att påverka. Särskilda stödet handlar om att få rätt material av pedagogerna för att kunna arbeta med lärandet på egen hand. I utvecklingssamtalet uppfattar eleven ingen möjlighet att påverka innehållet. Åtgärdsprogrammen skrivs utan delaktighet och inflytande för eleven. Gemensam dimension är området där individ dimension och yttre dimension går i varandra. Inom denna dimension sker samverkan och dialog i ett möte på likartade villkor, i ett lärande möte. Problem uppstår i mötet med en uppgift och i särskilt stöd söker eleverna kamratinlärning och samarbetsinlärning. Lärandet är inriktat på en djupare inlärning där eleven reflekterar över det inlärda och hur han/hon lär. Åtgärdsprogrammen är ett pedagogiskt stöd för eleven och eleven är väl medveten om innehållet och nyttan av det.</p>

Sammanfattning Undersökningen är gjord och skriven i en medelstor sydsvensk stad. Det övergripande syftet med studien är att undersöka vad det har för värde att förmedla det svenska litterära kulturarvet i vårt flerkulturella samhälle. Det underordnade syftet är att undersöka om svensklärare överhuvudtaget funderar kring vikten av att synliggöra den svenska kulturen i svenskämnet. Med denna studie vill jag uppnå förståelse och kunskap om hur jag som blivande svensklärare med hjälp av den svenska litteraturen faktiskt kan stärka eleverna i deras övergripande kulturella identitet, den svenska. Frågeställningen är: Vad anser svensklärare att det svenska litterära kulturarvet betyder för att stärka den kulturella identiteten? Studien är baserad på nio kvalitativa intervjuer. Lärarna är utbildade gymnasielärare i ämnet Svenska och arbetar på program med olika inriktningar. Den metod som har använts är den kvalitativa semi-strukturerade intervjun med öppna väl genomtänkta frågor. Resultatet av intervjuerna är att förutom att stärka våra elever i sin egen kulturella identitet är det viktigt att skapa gemensamma referensramar, en övergripande kulturell identitet, som ger alla oavsett bakgrund samma möjligheter att fungera i Sverige. Att läsa svensk litteratur som ger en historisk bild av Sverige och ha ett rikt språk är en del av det som krävs för att göra det möjligt att leva sida vid sida och verka i samma land. Studien visar också att det inte fungerar längre att koppla ihop etnicitet med kultur i dagens flerkulturella samhälle, utan att kultur idag är ett flytande begrepp.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur fyra gymnasieskolor i en kommun organiserar specialundervisning. Frågeställningarna är följande: Hur ser de fyra gymnasieskolorna på specialundervisning? Hur når skolorna elever i behov av särskilt stöd? Vilka elever har i praktiken rätt till specialundervisning? För att få svar på dessa frågor genomfördes intervjuer med de personer som ensamt eller tillsammans med andra ansvarade för specialundervisningen på de gymnasieskolor som valdes ut. Trots att tidigare forskning påstår att inkluderande specialundervisning är det bästa så bedrivs idag i stort sett enbart segregerande specialundervisning på håltimmar och andra lediga tider. Gymnasieskolorna har i stort sett samma syn på specialundervisning, emellertid är skillnaderna i deras sätt att upptäcka elever i behov av stöd stora. Vissa skolor genomför tester under första terminen av gymnasiet för att upptäcka elever i behov av stöd, medan andra skolor låter tiden utvisa var eleven ligger i sin utveckling. I teorin har enligt skolorna alla elever rätt till specialundervisning, dock fokuseras det främst i praktiken på de elever med någon slags svårighet. För elever som är särbegåvade inom ett eller flera ämnen finns inga uppdrag inom specialundervisningen på de undersökta skolorna.

Sammanfattning Vårt syfte med denna uppsats är att ta reda på vilka specialpedagogiska insatser eleverna har erfaren-het av, deras upplevelser av dessa och hur insatserna skulle utformas om eleverna själva fick välja. Vi ville dessutom se om de specialpedagogiska insatserna var segregerande, semisegregerande eller inkluderande utifrån uppsatta definitioner. Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med åtta elever i skolår 6-8 och utgick från tre frågeställningar: vilka typer av specialpedagogiska insatser har eleverna erfarenhet av, vad tycker eleverna om de olika insatserna och hur skulle insatserna utformas om eleverna själva fick välja? I elevsvaren förekom segregerande, semisegregerande och inkluderande specialpedagogiska insatser, exempelvis särskild undervisningsgrupp, gå ifrån till en mindre grupp samt tekniska hjälpmedel. Vi fann att eleverna överlag är nöjda med de specialpedagogiska insatserna som de får just nu och har fått tidigare, men flera av dem uttryckte en ambivalens eftersom det fanns saker som samtidigt upplevdes negativt. Fem önskade få fortsatt stöd inom den ordinarie klassens ram bland annat i form av tekniska hjälpmedel, anteckningar, stöd vid prov och kortare instruktioner. Många elever vill ha möjlighet att gå ifrån klassen och arbeta i en mindre grupp i vissa ämnen. De tre övriga eleverna tillhör särskilda undervisningsgrupper varav en önskar att gå kvar, en vill helst gå i en vanlig klass med någon som hjälper till i klassrummet och en uttrycker inga önskemål. En slutsats som vi drar är att alla är olika individer och att man måste se till helheten för att specialpedagogiska insatser ska ge ett så bra resultat som möjligt.

Studier om elever i behov av särskilt stöd domineras av lärarperspektivet, få studier har ett elevperspektiv. Den här studiens syfte är att beskriva och förklara uppfattningar som elever i behov av särskilt stöd har av det särskilda stödet, vad det gäller vari problematiken ligger, stödåtgärdernas utformning generellt sett, det egna lärandet och på de specifika åtgärderna utvecklingssamtal och åtgärdsprogram.   För att beskriva elevers uppfattningar har metoden i studien en fenomenografisk ansatts. Data har insamlats via intervjuer med 11 elever i grundskolans senare år.   Resultatet visar att eleverna uppfattar särskilt stöd i tre dimensioner, individ dimension, gemensam dimension och yttre dimension. I individ dimensionen är elevernas uppfattningar fokuserade på individnivå, eleven har problem med ett eller flera skolämnen. Lärandet är inriktat på att nå målen för godkänt utan att reflektera över nyttan av kunskaper. Även utvecklingssamtal och åtgärdsprogram är inriktade på att eleven ska nå betygsmålen. Yttre dimensionen speglar elevernas uppfattningar det som omsluter dem i skolan, material, pedagoger och andra resurser. Dimensionen befinner sig utanför det som eleverna har möjlighet att påverka. Problem orsakas av det som inte eleven har möjlighet att påverka. Särskilda stödet handlar om att få rätt material av pedagogerna för att kunna arbeta med lärandet på egen hand. I utvecklingssamtalet uppfattar eleven ingen möjlighet att påverka innehållet. Åtgärdsprogrammen skrivs utan delaktighet och inflytande för eleven. Gemensam dimension är området där individ dimension och yttre dimension går i varandra. Inom denna dimension sker samverkan och dialog i ett möte på likartade villkor, i ett lärande möte. Problem uppstår i mötet med en uppgift och i särskilt stöd söker eleverna kamratinlärning och samarbetsinlärning. Lärandet är inriktat på en djupare inlärning där eleven reflekterar över det inlärda och hur han/hon lär. Åtgärdsprogrammen är ett pedagogiskt stöd för eleven och eleven är väl medveten om innehållet och nyttan av det.

<p>Sammanfattning</p><p>Undersökningen är gjord och skriven i en medelstor sydsvensk stad. Det övergripande syftet med studien är att undersöka vad det har för värde att förmedla det svenska litterära kulturarvet i vårt flerkulturella samhälle. Det underordnade syftet är att undersöka om svensklärare överhuvudtaget funderar kring vikten av att synliggöra den svenska kulturen i svenskämnet. Med denna studie vill jag uppnå förståelse och kunskap om hur jag som blivande svensklärare med hjälp av den svenska litteraturen faktiskt kan stärka eleverna i deras övergripande kulturella identitet, den svenska. Frågeställningen är: Vad anser svensklärare att det svenska litterära kulturarvet betyder för att stärka den kulturella identiteten?</p><p>Studien är baserad på nio kvalitativa intervjuer. Lärarna är utbildade gymnasielärare i ämnet Svenska och arbetar på program med olika inriktningar. Den metod som har använts är den kvalitativa semi-strukturerade intervjun med öppna väl genomtänkta frågor.</p><p>Resultatet av intervjuerna är att förutom att stärka våra elever i sin egen kulturella identitet är det viktigt att skapa gemensamma referensramar, en övergripande kulturell identitet, som ger alla oavsett bakgrund samma möjligheter att fungera i Sverige. Att läsa svensk litteratur som ger en historisk bild av Sverige och ha ett rikt språk är en del av det som krävs för att göra det möjligt att leva sida vid sida och verka i samma land. Studien visar också att det inte fungerar längre att koppla ihop etnicitet med kultur i dagens flerkulturella samhälle, utan att kultur idag är ett flytande begrepp.</p>

<p>Syftet med detta arbete är att undersöka hur fyra gymnasieskolor i en kommun organiserar specialundervisning. Frågeställningarna är följande:</p><p>Hur ser de fyra gymnasieskolorna på specialundervisning?</p><p>Hur når skolorna elever i behov av särskilt stöd?</p><p>Vilka elever har i praktiken rätt till specialundervisning?</p><p>För att få svar på dessa frågor genomfördes intervjuer med de personer som ensamt eller tillsammans med andra ansvarade för specialundervisningen på de gymnasieskolor som valdes ut.</p><p>Trots att tidigare forskning påstår att inkluderande specialundervisning är det bästa så bedrivs idag i stort sett enbart segregerande specialundervisning på håltimmar och andra lediga tider.</p><p>Gymnasieskolorna har i stort sett samma syn på specialundervisning, emellertid är skillnaderna i deras sätt att upptäcka elever i behov av stöd stora. Vissa skolor genomför tester under första terminen av gymnasiet för att upptäcka elever i behov av stöd, medan andra skolor låter tiden utvisa var eleven ligger i sin utveckling.</p><p>I teorin har enligt skolorna alla elever rätt till specialundervisning, dock fokuseras det främst i praktiken på de elever med någon slags svårighet. För elever som är särbegåvade inom ett eller flera ämnen finns inga uppdrag inom specialundervisningen på de undersökta skolorna.</p>

Inom den regionala utvecklingen har ekonomisk tillväxt fått en allt större roll, fler och fler regioner arbetar efter att sträva en så hög ekonomiskt tillväxt som möjligt. Men i och med detta så skapas en geografiskt differentierad utveckling där de områden som genererar tillväxt anses har starka utvecklingsmöjligheter medan de områden som inte alls genererar lika mycket riskerar att hamna efter och bli outvecklade. Detta är något som kan ses i Värmland där Karlstadsregionen utvecklas medan de svagare delarna av länet, så som landsbygdsområdena inte alls har lika stort fokus på sig inom det regionala utvecklingsarbetet. En lösning på detta kan vara att arbeta fram en inkluderande tillväxt där det inte bara handlar om de ekonomiska värden utan även inkluderar sociala faktorer. Syftet med min studie är därför att lyfta fram och belysa frågor som rör inkluderande tillväxt på regional nivå med Värmland som fallstudie. Syftet är även att undersöka hur en mer inkluderad tillväxt kan arbetas in den regionala kontexten, samt se hur det regionala perspektivet och utvecklingsarbetet i Värmland kan påverkas av detta. Detta har jag gjort genom att utgå från två frågeställningar: Hur kan en inkluderande tillväxt arbetas in i den regionala kontexten och användas inom Värmlands regionala utvecklingsarbete? och vilka är effekterna som kan uppkomma om en inkluderande tillväxtstrategi arbetas in i det regionala utvecklingsarbetet i Värmland? Den hermeneutiska vetenskapsansatsen genomsyrar studiens teori, analys och bearbetning av empirin. Mitt perspektiv är socialkonstruktivistiskt. I min studie har jag utgått ifrån ett teoretiskt ramverk som har behandlat ämnena tillväxt, regionalism, regional utveckling, inkluderande tillväxt samt strategier för inkluderande tillväxt. I mitt empiriska material har jag fått tillhandahållit en enkätundersökning rörande tillväxt och utveckling i Värmland som är utformad inför en studie om ett interreg-projekt, samt kompletterat med redan bearbetat material från den värmländska SOM-undersökningen. Detta för att kunna skapa en förståelse för hur en inkluderande tillväxt kan arbetas in i en regional kontext och användas inom det regionala utvecklingsarbetet i Värmland. Det jag har kommit fram till i min studie är framförallt att det finns ett behov av att bredda tillväxtbegreppet så att det blir mer inkluderande, och att denna inkluderande tillväxten bör arbeta mer med sociala faktorer. För att kunna arbeta in detta i det regionala utvecklingsarbetet i Värmland bör det först och främst skapas en förståelse för att länet är så mycket mer än Karlstad samt att de måste se till hela befolkningens behov. Görs detta den största effekten bli att det skapas en mer geografiskt jämn utveckling i hela Värmland.

Syftet med studien var att ta reda på hur lärare i fritidshem arbetar med inkludering och hur verksamheten planeras för att ge alla elever möjlighet att delta utifrån sina förutsättningar. För att svara på syftet utgick studien ifrån tre forskningsfrågor: Hur definierar lärare i fritidshem begreppet inkludering? Hur arbetar lärare i fritidshem med inkludering? Hur beskriver lärare i fritidshem de svårigheter och utvecklingsmöjligheter som finns gällande ett inkluderande arbetssätt? För att besvara dessa frågor använde vi kvalitativ metod och intervjuer. Sex lärare i fritidshem intervjuades för att få svar på hur de ser på inkludering och hur de själva anser att de arbetar inkluderande. I studien framkom det att begreppet inkludering tolkas på flera olika sätt. En tolkning var att begreppet handlar om tillhörighet där de intervjuade nämnde ord som trygghet och gemenskap. En annan tolkning var att begreppet handlar om delaktighet, att alla elever är delaktiga. Det framkom även att svårigheten med ett inkluderande arbetssätt ofta är kopplat till bristen på personal och tid samt att man på fritidshemmen har stora barngrupper och att resurspersoner inte finns tillgängliga på eftermiddagarna. Flera av de intervjuade pratade även om hur viktigt det är att inkludera alla elever, även de som inte är i behov av särskilt stöd. Fritidslärarna förklarade att de arbetar inkluderande genom att bland annat ta vara på elevernas intresse och behov vid planeringar för att få eleverna att vilja delta i aktiviteterna.