Syftet med vår studie är att undersöka och beskriva rektorers perspektiv på samundervisning som strategi för att främja inkludering, samt vilka utmaningar och framgångsfaktorer rektorerna beskriver i arbetet med att skapa förutsättningar för samundervisning. Vi använde oss av ledarskapsteori som teoretiskt perspektiv för att förstå och diskutera studiens resultat. Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer och det insamlade datamaterialet analyserades sedan genom tematisk analysmetod. Vi genomförde ett strategiskt urval som består av 9 informanter varav 6 är rektorer och 3 är biträdande rektorer. Samtliga arbetar i grundskolor som använder tvålärarsystem som samundervisningsmetod. Studiens resultat visar att rektorerna har en positiv syn på samundervisning som inkluderingsstrategi, där lärares kompetens och vilja att samarbeta anses vara framgångsfaktorer och schemaläggning för samplanering och lärarparens kemi påpekas som utmaningar. Studiens resultat visar dessutom att ekonomi, lokaler och stöd från ledningen är viktiga förutsättningar för att kunna bedriva samundervisning och främja inkludering. Studiens slutsats är att samundervisning i form av tvålärarskap är en undervisningsstrategi som främjar inkludering eftersom fler elever får den undervisning de behöver i det reguljära klassrummet. Det krävs dock en tydlig ledning som arbetar med att stödja lärarna och skapa förutsättningar för att få samundervisningen att fungera.

No description available.

Denna studie analyserar förebyggande specialpedagogiskt och didaktiskt arbete med fokus på hur lärare anpassar undervisningen i läsning för att stödja alla elevers läsutveckling. Utifrån den gemenskapsorienterande definitionen av inkludering och didaktisk inkludering undersöker studien hur ämneslärare i svenska beskriver att de arbetar för inkluderande läsundervisning. Syftet är att beskriva och analysera svensklärares uppfattningar om didaktiska möjligheter för inkluderande läsundervisning i årskurs 7–9. Studien undersöker den didaktiska gestaltningen, således hur lärarna beskriver att en inkluderande läsundervisningen tar sig uttryck, samt vilka metoder och arbetssätt lärarna använder. Studien har en kvalitativ ansats och utgår från tematisk analys. Jag har genomfört semistrukturerade intervjuer med fem ämneslärare i svenska som undervisar på högstadiet. Utifrån analysen av intervjusvaren fann jag fem kvalitativa teman som fångar essensen i det informanterna uppfattar som didaktiska möjligheter för inkluderande läsundervisning. Dessa är; anpassad läsundervisning utifrån gruppens och individens förutsättningar, gemensam läsning, gruppsammanhanget som utgångspunkt för att för att lära av varandra i läsundervisningen, tydlighet och variation i läsundervisningen samt gemensam introduktion, kontinuerlig uppföljning och modellering av läsningen. Resultaten lyfter fram läsundervisning och metoder som främjar inkludering och att de didaktiska val läraren gör har stor betydelse för att skapa gemenskap och delaktighet. Centralt i resultatet är att utgå från gemensam läsning i klassrummet. Detta skapar en gemensam erfarenhetsbas som utgör grunden för att lära av varandra och uppleva sig som en del av ett sammanhang. En av studiens mest centrala slutsatser är att arbete med gemensam läsning med gruppen som utgångspunkt är en förutsättning för inkluderande läsundervisning.

<p>Studier visar att särskoleelever gör större framsteg rent kunskapsmässigt och får bättre delaktighet i samhället efter avslutad skolgång om de går inkluderat i grundskolan jämfört med en placering i särskolan. FN:s barnkonvention, Salamanca deklarationen och den Svenska skolans styrdokument har starka kopplingar till inkludering och ”en skola för alla”. Syftet med studien är att belysa en inkludering av en individintegrerad särskoleelev i grundskolan utifrån olika perspektiv; elevens, rektors, specialpedagogens, klass-föreståndarens, elevassistents och elevens vårdnadshavares perspektiv. Eleven valdes efter samråd med skolan eftersom man ansåg att detta rörde sig om en lyckad individintegrering. Metoden har varit intervjuer och observation i klassrum.</p><p>Mitt resultat överensstämmer till större delen med skolans uppfattning, att det är en lyckad individintegrering. Den största vinsten för eleven är att han har fått vara kvar i sin närmiljö och han är accepterad för den han är. Informanterna nämner också ökade kunskapsvinster och förmågan att ta större ansvar i en mer komplex miljö. Det finns delar som kan vidareutvecklas, till exempel ännu bättre anpassning till särskolans kursplaner. Det kommer också fram att kommunikationen mellan skolan och hemmet är oerhört viktigt. Här upplever vårdnadshavaren att det inte riktigt har fungerat fullt ut.</p><p>Vidare har det framkommit några nyckelord som kan passa in på de flesta inkluderingar. Trygghet och acceptans går i hand i hand med social gemenskap. Kunskap och självständighet bidrar till känslan av få lyckas tillsammans med alla andra. Personalen måste få utrymme till att utveckla sin kompetens och tid till att reflektera över ”en skola för alla”, för att skapa ett gott klimat som vilar på värdegrunden. Detta kan också göra att personalen känner sig trygg i sin roll och därmed får ett annat intresse för inkluderingen och därmed kan skapa en grund för ett fungerande allsidigt bemötande.</p>

Studier visar att särskoleelever gör större framsteg rent kunskapsmässigt och får bättre delaktighet i samhället efter avslutad skolgång om de går inkluderat i grundskolan jämfört med en placering i särskolan. FN:s barnkonvention, Salamanca deklarationen och den Svenska skolans styrdokument har starka kopplingar till inkludering och ”en skola för alla”. Syftet med studien är att belysa en inkludering av en individintegrerad särskoleelev i grundskolan utifrån olika perspektiv; elevens, rektors, specialpedagogens, klass-föreståndarens, elevassistents och elevens vårdnadshavares perspektiv. Eleven valdes efter samråd med skolan eftersom man ansåg att detta rörde sig om en lyckad individintegrering. Metoden har varit intervjuer och observation i klassrum. Mitt resultat överensstämmer till större delen med skolans uppfattning, att det är en lyckad individintegrering. Den största vinsten för eleven är att han har fått vara kvar i sin närmiljö och han är accepterad för den han är. Informanterna nämner också ökade kunskapsvinster och förmågan att ta större ansvar i en mer komplex miljö. Det finns delar som kan vidareutvecklas, till exempel ännu bättre anpassning till särskolans kursplaner. Det kommer också fram att kommunikationen mellan skolan och hemmet är oerhört viktigt. Här upplever vårdnadshavaren att det inte riktigt har fungerat fullt ut. Vidare har det framkommit några nyckelord som kan passa in på de flesta inkluderingar. Trygghet och acceptans går i hand i hand med social gemenskap. Kunskap och självständighet bidrar till känslan av få lyckas tillsammans med alla andra. Personalen måste få utrymme till att utveckla sin kompetens och tid till att reflektera över ”en skola för alla”, för att skapa ett gott klimat som vilar på värdegrunden. Detta kan också göra att personalen känner sig trygg i sin roll och därmed får ett annat intresse för inkluderingen och därmed kan skapa en grund för ett fungerande allsidigt bemötande.

The aim of the study is to contribute to a better understanding of how educators relate to social inclusion in preschool. Educators' perception of social inclusion is an important topic to investigate because there are often children who temporarily or permanently need special support in preschool. The inclusion of children in preschool is considered important and educators have a central role and responsibility to include all children in preschool. According to our experience, there is a great variety of how educators perceive the work of social inclusion in preschool.   In order to answer the question of how educators relate to social inclusion in preschool, it is chosen to conduct semi-structured, qualitative interviews. We interviewed eight preschool educators to find out how they perceive their work with social inclusion. The two themes that appeared in the educators’ answers were inclusion and exclusion.   The study found that preschool educators' work with social inclusion is complex. Educators in the study considered that all children have the right to enter into a social context, to be socially included, and they acknowledges their responsibility to ensure that all children are included. They expressed that it is not the responsibility of the children, but the adults, to ensure that all children are included in the group. Several of the educators express that there are difficulties and challenges with inclusion work, and state that children need to master certain social skills in order to be able to be included. Adaptation will lead to all children being given the opportunity to participate and succeed. The study further shows that the interviewed educators consider themselves responsible for creating opportunities that enable inclusion. The result of the study shows that for a functioning work with social inclusion, educator’ needs to form a common view and gain an understanding of the concepts of inclusion and exclusion among preschool teachers. The way educators perceive social inclusion, affects how educators work with social inclusion in preschool. In order to gain insight into, and in a more concrete way, an understanding of how preschool educators relate to social inclusion, it was chosen to accomplish this study. It is hoped that other preschool educators can benefit from the study's results in their professional role in the future.

Studiens syfte är att undersöka hur åtta lärare i mellanSverige berättar om hur de ändrar sitt arbetssätt utifrån en elevs NPF-utredning (neuropsykiatriska funktionsnedsättning). I intervjustudien berättar lärarna om sina erfarenheter om undervisning av elever med NPF. Lärarna som intervjuas arbetar i kommunala skolor och undervisar i årskurserna 4-6 i svenska grundskolan.   Av studiens resultat framgår att lärarna berättar att utredningen inte är viktig för lärarens arbetssätt utan diagnosen är mer till för elevens förståelse av sig själv. Det framgår även att det saknas utbildning kring NPF-diagnoser och att lärarna önskar mer av detta. Därutöver framkommer lärarnas önskan om att skapa goda relationer till eleven för att få ett gynnsamt arbetssätt. En slutsats som kan dras av studien är att lärarna anser att NPF-utredningens rekommendationer inte bidrar med ny lärdom för lärarna. Ytterligare en slutsats är att en utredning sägs göras för elevens kännedom om sig själv.

Syftet med denna studie är att undersöka vad vuxna med språkstörning, vårdnadshavare till barn med språkstörning och lärare som undervisar elever med språkstörning anser är väsentligt när det gäller elevernas sociala samt kunskapsmässiga inkludering. Med utgångspunkt i syfte, frågeställningar och teoretiskt ramverk undersöktes vilka aspekter alla tre grupper ansåg var väsentliga för att elever med språkstörning ska lära sig och må bra. Studien bygger på en kvalitativ undersökning där fyra vuxna med språkstörning, fyra vårdnadshavare till barn med språkstörning och tre lärare intervjuades digitalt under februari och mars 2022. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades utifråntematisk analys. Två huvudteman (social inkludering och kunskapsmässig inkludering) och fyraunderteman (samarbete, bemötande, kunskap och anpassningar) kunde identifieras och synliggöras. Samtliga informanter uttrycker vikten av ett bra bemötande av läraren och att undervisningen bör planeras utifrån de elever läraren ska undervisa. Informanternas gemensamma uppfattning är att lärarens kunskap om språkstörning är betydelsefull för hur undervisningen ska utformas och anpassas. De vuxna med språkstörning och vårdnadshavarna ser möjligheter till social och kunskapsmässig inkludering när läraren lyssnar på deras berättelser, kommunicerar kring hur undervisningen kommer att utformas och använder varierande undervisningsstrategier för att möta eleverna på den nivå de befinner sig.

No description available.

Syftet med denna studie var att studera hur mellanstadielärare inkluderar nyanlända elever i matematikundervisning samt vilka förutsättningar de hade för att bedriva arbetet. Ramfaktorteorin utgjorde studiens analytiska ramverk. Den kvalitativa metod som valdes var semi-strukturerad intervju. Sex lärare intervjuades och dessa lärare är behöriga i matematik i årskurs 4–6 och arbetar med nyanlända elever. Resultatet visade att lärarna tyckte att det var viktigt att nyanlända elever kartläggs för att kunna underlätta undervisningen för dessa elever. Tre av lärarna nämnde att deras elever först gått i förberedelseklass innan de gått vidare till ordinarie klass. Samtliga lärare använde sig av flera olika metoder för att inkludera nyanlända elever i sin undervisning men en gemensam nämnare är att de fokuserar på språket eftersom nyanlända elever har svårt med det svenska språket och det ledde till att de missuppfattade matematiska uppgifter. Endast tre av de intervjuade lärarna hade ett samarbete med en studiehandledare i sitt klassrum som kunde stötta elevens lärande. De ramfaktorer som påverkade lärarnas förutsättningar att kunna inkludera nyanlända elever var tiden, lokalerna, elevgruppen, ekonomin och elevernas bakgrund.