Denna studie är en kvalitativ forskningsstudie med en etnografisk ansatts. Studien belyser hur barn i den mångkulturella förskolan integrerar med varandra genom både icke verbal kommunikation och verbal kommunikation. Genom observationer på två mångkulturella förskolor kan vi se problematiken att samspel och interaktion mellan barnen blir ett hinder då missförstånd och frustration synliggörs på grund av att språket mellan barnen inte samspelar. Genom alla sociala möten barnen befinner sig i kan ett verbalt språk underlätta i de situationer där det icke verbala språkets förutsättningar inte räcker till.

Diplomatic relations between states do sometimes go backwards in their process and development. One of these cases is the United States-Iranian diplomatic relation which has gone backwards in its development. This study is based on two main different theories, the Habermasian model and the Hobbesian trap. This, with the purpose to understand how lack of consensus and presence of fear are the reasons for the disruption of the United States-Iranian relations' development. The results have shown different directions, concerning the theories, in which they can affect the countries bilateral relations. The main reasons for the disruption of the relations, from the Iranians' perspective, are due to their interpretive concerning United States willingness to be the leader of the international community. From the Americans' perspective, the disruptions are due to their interpretive concerning Iranians' attachment to their own nuclear programme. The conclusion of this study shows how lack of consensus and presence of fear has prevented the United States-Iranian diplomatic relation to develop, and that the theories potency of strength, therefore, is high.

The purpose of the study is to investigate the toddlers’ communicative strategies to the teachers in their way to reach influence in the preschool. The purpose is to make further investigations how teachers’ common experiences and interpretations of toddlers’ communicative signals to reach influence. The questions are: How the toddlers communicate to the teachers, their wish to take part of influence in the preschool? How do the toddlers reveal their intersubjective ability, in the communication with the teachers? How can teachers’ experiences help us to interpret the toddlers’ communicative strategies to their influence? We’ve used a qualitative research, with a phenomenological base, to carry out our study. The 1st step was to observe 1-2 years old toddlers, in two different units in a preschool. The 2nd step was to implement focus group discussionswith the teachers in the two different units. This two-combined steps gave us a lot of empiric material. Our theoretical approach is based on the theory of phenomenology of perception (Maurice Merleau-Ponty) and the theory of intersubjectivity (Daniel Stern). With the concepts: life-world, the sense of a subjective self and the sense of a verbal self, we seek the essence of how the toddlers use the body language to think, perceive and experience themselves in their communication to the teachers to reach influence. Investigations show that when the toddlers capture the teachers’ confirmation to influence, the body language changes to a proud straight posture, with belly up, and shoulders backwards. Their eyes get bigger. Their body language also changes when they want to show their dissatisfaction, in these situations where the confirmation from the teachers did not work. They turn their body and face away, from the teachers. The research also shows that the toddlers’ noise gets more intense when they want to clarify their communication to the teachers. Even the body movement’s strengths by making the body longer, and they also repeat the movement again. The toddlers also imitate a body movement between the child and the teacher, in a shared common experience, that they had done together in the past. The research also shows that even if the toddlers don’t have a well-developed verbal language yet, they are qualified to share their intentions to the teachers, through their body language. When these communications work out well, the toddlers’ sense of the intersubjective self grows and develops. This way opens up for the way when the toddlers’ sense of verbal self, starts. When the teachers are present and empathetic, and the toddlers are confirmed, they continue to develop as self-sensing individuals, which strengthens their belief in their own skills. This allows the children to learn that they have rights to influence over their daily lives and themselves, even in the age of the toddler and further.

<p>Denna kvalitativa studies syfte är att belysa coachingfenomenet för att på så sätt få en djupare förståelse för vad det är som skapar utveckling för individen och hur detta upplevs av den som blir coachad. Genom följande frågeställningar uppnår vi vårt syfte: Vad gör en coach när den coachar? Samt vilka faktorer identifierar coachen och den som blir coachad som betydelsefulla för en lyckad process?</p><p>Den vetenskapsteoretiska ansats som studien utgår från är Hermeneutiken och metoden är kvalitativ, med tematiskt öppna intervjuer för insamlingen av det empiriska materialet. Intervjuerna är genomförda vid olika tillfällen med sex personer vilka arbetar som coach inom arbetslivet i södra Sverige samt med fyra personer som har blivit coachade. Coacherna och de coachade har inget samband med varandra. Intervjun med coacherna speglar en övergripande bild av coaching och de coachade en mer subjektiv upplevelse av det. Inget i studien kan generaliseras då urvalet är för litet och på grund av att urvalet inte är gjort strategiskt.</p><p>Resultatet visar att coachen med hjälp av frågorna som sitt främsta verktyg får den coachade att reflektera, bli medveten samt komma till insikt. Utifrån detta skapar den coachade sina egna målformuleringar. Resultatet visar också att en god relation mellan coachen och den coachade är en förutsättning för att coachingprocessen ska leda till utveckling och förändring. Det som beskrevs som viktigt i relationen var förtroende, tillit, öppenhet och ärlighet. Något som coachen bl.a. skapar genom att visa empati samt tala om och visa att de två kan dela ett förtroende. Coachen delar också med sig av sina egna känslor och erfarenheter, tillsammans skapar coachen och den coachade något nytt.</p><p>I resultatet framkommer att coachen och den coachade har olika uppfattning om effekten av coaching. Samtliga coacher anser att coaching är mycket effektivt, de beskriver att tankesättet blir en livsstil. De coachade bekräftar att tankesättet förändrats i viss mån men uttrycker en svårighet att få till stånd bestående förändring och coaching har för dem inte lett till någon ny livsstil.</p>

<p>Föreliggande D-uppsats är en kvalitativ studie vilken handlar om kvinnor som valt att inte skaffa barn, men även om kvinnor som på ett eller annat är tveksamma till moderskapet, eller av olika skäl skaffat barn sent i livet. Respondenterna har i många avseenden känt sig som avvikare från normen där man vid en viss ålder och med vissa förutsättningar förväntas bilda familj. Följaktligen har studien därmed också kommit att avse det jag valt att kalla det omhuldade moderskapet, och varför detta är så uppvärderat, förväntat och ur samhälleligt perspektiv betraktat som självklart. Kvinnornas berättelser har visat att moderskapet inte alltid är självklart och inte heller önskat. Den teoretiska ramen omfattar sådant som kan leda till ökad förståelse för varför moderskapet är så uppvärderat och varför frivillig barnlöshet – så kallad barnfrihet – är nedvärderat och icke önskvärt. Studien berör också alternativa levnadssätt som inte inbegriper kärnfamilj, samt den enligt färsk statistik sjunkande nativiteten. Resultatet ger indikationer på ett samhälle där barn och familj inte är nödvändiga ingredienser, men också paradoxalt nog på att en antimodern nyfamilism står stark och outmanad – lika solid som självständigheten hos kvinnorna i studien visat sig vara.</p><p>  </p>

<p>I Logische Untersuchungen formulerade Edmund Husserl sin fenomenologi – ”en filosofi som sträng vetenskap”. Fenomenologin med dess metod, epochén, skall utövas under parollen ”Till sakerna själva!” Genom att ifrågasätta invanda tankesätt skall vi sätta världen inom parentes och därigenom nå objektiv kunskap.</p><p>Denna uppsats behandlar intersubjektivitetsproblemet hos fenomenologin. Genom en studie av Husserls Cartesianische Meditationen, Martin Heideggers Sein und Zeit och Maurice Merleau-Pontys Phénoménologie de la perception närmar jag mig frågan om ”De andra hos Merleau-Ponty”. Hur kan vi förstå den andre och annanheten när fenomenologins epoché är en metodisk solipsism som berövar subjektet dess värld?</p><p>Merleau-Ponty gör oförnuftet, tvetydigheten och slumpen till tema för sitt tänkande. Genom perceptionen varseblir vi världen och subjektet är (i) sin värld genom den levda kroppen. Det finns inget ”inre” utan det är genom världen, och vår verksamhet däri, som vi känner oss själva. Merleau-Pontys subjekt är ”vikt åt världen”.</p> / <p>In Logische Untersuchungen Edmund Husserl defined his phenomenology as a science for finding objectivity. The method of phenomenology, the phenomenological reduction, would provide knowledge on indubitable grounds by going back “to the things themselves”. We must put the world aside if we want to find objective knowledge.</p><p>This essay is a reading of Edmund Husserls Cartesianische Meditationen, Martin Heideggers Sein und Zeit and Maurice Merleau-Pontys Phénoménologie de la perception, and their theories of the others. How can we understand other in our mind when phenomenology in the course of its methodological solipsism, thought the phenomenological reduction, would seem to deprive the subject from the world?</p><p>Merleau-Ponty makes ambiguity and accidental existence a theme for his philosophy. Through perception we apprehend the world, as lived through with our bodies. There is no “inner man”. With some else’s words: ”Your abode is your act itself. Your act is you.”</p>

This thesis treats the phenomenon of Singing Experience. Its purpose is to reveal the content that constitutes the phenomenon of singing from the sing- ers’ point of view. Singing should be understood as a unique vocal expres- sion carried by tones in a form that is sonorous, alive and fluid. The singing is in the context of singing with others. In order to perform a study that aims to reveal content within a phenomenon, the study uses a phenomenological approach from a first-person perspective, which is also my own perspective as the singer as well as the researcher. The interest in the field has arisen from the experience of singing with people who do not seem to notice that they sing out of tune. This has led to the thoughts that the phenomenon of singing includes different contents for different people in different situations. The phenomenological methods provide cogitations to stretch the particular situated momentary experience into the sphere of the possible experience. In the thesis the result of this eidetic study is described with its general essence a “musical vocal confirmation of my existence in the world” as well as a description of the constitution of the phenomenon of singing. The descrip- tion of the phenomenon is a description of the essences of the lived-body, as well as the immanence of emotion and cogito. The description also includes the surrounding world, which harbours the dimension of the real as well as inter-subjective transcendence concerning time and space, humanity, music and the divine. All of the essences have shown to be essential essences of the experience of singing. This, however, is dependent on how the phenomenon of existence is regarded: to exist in a wide or a narrow sense, including or excluding the transcendent aspects of the phenomenon of singing.

I Logische Untersuchungen formulerade Edmund Husserl sin fenomenologi – ”en filosofi som sträng vetenskap”. Fenomenologin med dess metod, epochén, skall utövas under parollen ”Till sakerna själva!” Genom att ifrågasätta invanda tankesätt skall vi sätta världen inom parentes och därigenom nå objektiv kunskap. Denna uppsats behandlar intersubjektivitetsproblemet hos fenomenologin. Genom en studie av Husserls Cartesianische Meditationen, Martin Heideggers Sein und Zeit och Maurice Merleau-Pontys Phénoménologie de la perception närmar jag mig frågan om ”De andra hos Merleau-Ponty”. Hur kan vi förstå den andre och annanheten när fenomenologins epoché är en metodisk solipsism som berövar subjektet dess värld? Merleau-Ponty gör oförnuftet, tvetydigheten och slumpen till tema för sitt tänkande. Genom perceptionen varseblir vi världen och subjektet är (i) sin värld genom den levda kroppen. Det finns inget ”inre” utan det är genom världen, och vår verksamhet däri, som vi känner oss själva. Merleau-Pontys subjekt är ”vikt åt världen”. / In Logische Untersuchungen Edmund Husserl defined his phenomenology as a science for finding objectivity. The method of phenomenology, the phenomenological reduction, would provide knowledge on indubitable grounds by going back “to the things themselves”. We must put the world aside if we want to find objective knowledge. This essay is a reading of Edmund Husserls Cartesianische Meditationen, Martin Heideggers Sein und Zeit and Maurice Merleau-Pontys Phénoménologie de la perception, and their theories of the others. How can we understand other in our mind when phenomenology in the course of its methodological solipsism, thought the phenomenological reduction, would seem to deprive the subject from the world? Merleau-Ponty makes ambiguity and accidental existence a theme for his philosophy. Through perception we apprehend the world, as lived through with our bodies. There is no “inner man”. With some else’s words: ”Your abode is your act itself. Your act is you.”

Denna kvalitativa studies syfte är att belysa coachingfenomenet för att på så sätt få en djupare förståelse för vad det är som skapar utveckling för individen och hur detta upplevs av den som blir coachad. Genom följande frågeställningar uppnår vi vårt syfte: Vad gör en coach när den coachar? Samt vilka faktorer identifierar coachen och den som blir coachad som betydelsefulla för en lyckad process? Den vetenskapsteoretiska ansats som studien utgår från är Hermeneutiken och metoden är kvalitativ, med tematiskt öppna intervjuer för insamlingen av det empiriska materialet. Intervjuerna är genomförda vid olika tillfällen med sex personer vilka arbetar som coach inom arbetslivet i södra Sverige samt med fyra personer som har blivit coachade. Coacherna och de coachade har inget samband med varandra. Intervjun med coacherna speglar en övergripande bild av coaching och de coachade en mer subjektiv upplevelse av det. Inget i studien kan generaliseras då urvalet är för litet och på grund av att urvalet inte är gjort strategiskt. Resultatet visar att coachen med hjälp av frågorna som sitt främsta verktyg får den coachade att reflektera, bli medveten samt komma till insikt. Utifrån detta skapar den coachade sina egna målformuleringar. Resultatet visar också att en god relation mellan coachen och den coachade är en förutsättning för att coachingprocessen ska leda till utveckling och förändring. Det som beskrevs som viktigt i relationen var förtroende, tillit, öppenhet och ärlighet. Något som coachen bl.a. skapar genom att visa empati samt tala om och visa att de två kan dela ett förtroende. Coachen delar också med sig av sina egna känslor och erfarenheter, tillsammans skapar coachen och den coachade något nytt. I resultatet framkommer att coachen och den coachade har olika uppfattning om effekten av coaching. Samtliga coacher anser att coaching är mycket effektivt, de beskriver att tankesättet blir en livsstil. De coachade bekräftar att tankesättet förändrats i viss mån men uttrycker en svårighet att få till stånd bestående förändring och coaching har för dem inte lett till någon ny livsstil.

Föreliggande D-uppsats är en kvalitativ studie vilken handlar om kvinnor som valt att inte skaffa barn, men även om kvinnor som på ett eller annat är tveksamma till moderskapet, eller av olika skäl skaffat barn sent i livet. Respondenterna har i många avseenden känt sig som avvikare från normen där man vid en viss ålder och med vissa förutsättningar förväntas bilda familj. Följaktligen har studien därmed också kommit att avse det jag valt att kalla det omhuldade moderskapet, och varför detta är så uppvärderat, förväntat och ur samhälleligt perspektiv betraktat som självklart. Kvinnornas berättelser har visat att moderskapet inte alltid är självklart och inte heller önskat. Den teoretiska ramen omfattar sådant som kan leda till ökad förståelse för varför moderskapet är så uppvärderat och varför frivillig barnlöshet – så kallad barnfrihet – är nedvärderat och icke önskvärt. Studien berör också alternativa levnadssätt som inte inbegriper kärnfamilj, samt den enligt färsk statistik sjunkande nativiteten. Resultatet ger indikationer på ett samhälle där barn och familj inte är nödvändiga ingredienser, men också paradoxalt nog på att en antimodern nyfamilism står stark och outmanad – lika solid som självständigheten hos kvinnorna i studien visat sig vara.