Nyare klassrumsforskning visar att arbetet i klassrummet idag mer sällan leds av läraren i helklassundervisning, utan istället organiseras som bänkarbete, gruppsamtal och grupparbeten. Samtidigt är det preciserat i Lpf94 att elever själva ska ta ansvar för sitt lärande och resultat i förhållande till kurskriterier. Min undran utifrån detta var hur eleverna förvaltar dessa lärandesituationer och hur ansvarstagandet kan se ut i kommunikation elever emellan. Syftet med uppsatsen är att försöka förstå vilka möjligheter och begränsningar för lärande som skapas, genom att beskriva och analysera elevers kommunikation i en lärandesituation. Kommunikationen som undersökts är tre autentiska gruppsamtal mellan elever arbetande med en rapport i religionskunskap. Arbetsmomentets lärandemål handlade om att eleverna skulle utveckla vetenskapliga begrepp inom området rit och symbol. Samtalen har filmats och transkriberats. Med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv har feedback eleverna emellan undersökts i syfte att avgöra kommunikationens kvalitet för lärande. Feedbacken har kodats utifrån Hattie och Timperleys modell för att kunna avgöra dess kvalitet för lärande. För att ytterligare fördjupa analysen av elevernas kommunikation tillfördes en kategori utanför den använda modellen, samt begreppen intersubjektivitet och alteritet. Resultaten visar att kommunikationen präglas av den spontana-vardagliga begreppsnivån och inte den vetenskapliga. Alteriteten står tillbaka till förmån för intersubjektiviteten, vilket försämrar möjligheterna till användning av de vetenskapliga begreppen. Följden blir att kommunikationen innehåller feedback för lärande i begränsad utsträckning. Den feedback som sker håller låg kvalitet. Slutsatsen är att de observerade eleverna inte tar ansvar för sin lärprocess genom att använda gruppsamtalet som det tillfälle till lärande det har möjlighet att vara. Detta diskuteras utifrån ett sociokulturellt perspektiv och de förändringar som svenska skolsystemet genomgått avseende kunskapsbedömningar.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur samspelet mellan föräldrar avspeglas i samspelet mellan föräldrar och barn, utifrån ett intersubjektivt perspektiv. Uppsatsen är genomförd som en pilotstudie, med ett begränsat urval, för att pröva tillämpningen av intersubjektivitet som utgångspunkt för metod och tillämpning i samspelsstudier. Fem familjer har ingått i undersökningen och filmer av deras samspel har kodats och analyserats. Uppsatsen ger intressanta utgångspunkter för fortsatt forskning på området. En slutsats som dras är att samspelet avspeglas genom att hög grad av delad uppmärksamhet, intentionalitet och synkronicitet i föräldrardyaden har starkt samband med detsamma i föräldra/barn-triaden, vilket kan anses vara användbar kunskap inom familjerådgivande och föräldrastödjande verksamheter.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka det pedagogiska samspelet mellanlärare och elever som grund för lärande i skolans praktik specifikt avseende läraressyn- och förhållningssätt. Den övergripande problemfrågan var hur de intersubjektivavillkoren för elevers utveckling och lärande kunde se ut i den institutionaliseradeutbildningen. Avsikten var även att söka ringa in vad som kan känneteckna lärares synochförhållningssätt i den optimala lärandesituationen. Följande frågor fokuserades:Hur kan begreppet ”kvalitativt samspel” ringas in som villkor för den optimalalärandesituationen? Vad karakteriserar de i studien deltagande lärarnas syn- ochförhållningssätt gentemot elever i det pedagogiska samspelet? I vilken mån motsvararlärarnas förhållningssätt ett kvalitativt samspel och hur ter sig därför de intersubjektivavillkoren för elevers utveckling och lärande? Inledningsvis sammanställdes underbegreppet ”kvalitativt samspel” några av de kriterier för lärares syn- ochförhållningssätt som den pedagogiska forskningen lyft fram som betydelsefulla.Grundstommen utgjordes här av von Wrights pedagogiska rekonstruktion av Meadsteori om människors intersubjektivitet. Därefter genomfördes intervjuer ochklassrumsobservationer av fem lärare från grundskolans lägre årskurser. Via endiskursanalys urskiljdes fem kategorier av lärarnas syn- och förhållningssätt: Deneffektivitetsinriktade, den omsorgsinriktade, den kunskaps- och begåvningsmässigtnormativt inriktade, den socialt normativt inriktade samt den kommunikativt inriktadediskursen. Med tillämpning av värderingsramen ”kvalitativt samspel” samt Habermasdiskursteori framstod till vissa delar den kommunikativt inriktade, denomsorgsinriktade och den socialt normativt inriktade diskursen som exempel påkvalitativt samspel. Lärares differentierade syn- och förhållningssätt innebar emellertidatt de intersubjektiva villkoren för elevers utveckling och lärande kunde varieraavsevärt.

Vi har valt att utifrån ett socialpsykologiskt perspektiv studera problematiken inom tränarrollen i att balansera ett lags välmående samtidigt som man strävar efter att nå resultat. Syftet med vår studie är att få en ökad förståelse för vad som kan vara bra att tänka på som tränare för att i styrning kunna kombinera fokus på resultat och välbefinnande på ett optimalt sätt. Vi har genomfört en kvalitativ studie där vi har genomfört observationer och kvalitativa intervjuer för att samla in vårt material. Vi har arbetat induktivt utifrån vår empiri och har använt oss av teorier kring socialisationsprocesser, interaktionsritualer, intersubjektivitet och idrottens fenomenologiska struktur för att få en förståelse och skapa ett sammanhang för vår data. Vi har även använt oss av tidigare forskning kring idrottsledarens sociala roll, ledarskap & styrning och elitcoachers syn på sig själva för att få en ökad förståelse och för att läsarna ska få en bredare bild kring vår frågeställning. För att kunna nå och sträva efter resultat och samtidigt ha en grupp som mår bra krävs en tydlig kommunikation från ledare och organisation. För att balansera upp välmående och samtidigt sträva efter resultat krävs det en förståelse hos spelarna över de besluts som tas.

The purpose of this essay is to discuss relationality in G.W Leibnizs Monadologie (1714). In general terms this essay analyzes the notion of individuation in relation to the concept of monads. The analysis proposes a question regarding the body in this individuation, and what consequences follows for the understanding of the relation between the single individual and other individuals. It will be shown that the irreducibility of having a body transcendens something like ownness, subjectivity, personality and individuation, and this is explained through the pre-established harmony between the monads – where the plurality of monads is detected before the monads singularity. To widen this investigation of relationality between the monads, I will turn to Edmund Husserls phenomenological operation for solving the egological problem of solipsism in Cartesian Meditations (1929). In his meditations, Husserl uses the monad as a self-conscious ego with peculiar ownness. After having outlined the relevant characteristics of Husserl phenomenological methodical operation, I turn to Deleuzes non-phenomenological reading of Leibniz in The Fold: Leibniz and the Baroque (1988). In Deleuzes reading Leibniz is ascribed a transcendental philosophy which bears on the event rather than the phenomenon. The purpose is to develop a discussion between Leibniz, Husserl and Deleuze about relationality in relation to the concept of monads, and about the different ways in which we can approach this subject.

I detta examensarbete ville vi undersöka vad barnen som till synes inte leker med andra barn gör och hur några förskollärare talar om dessa barn.I undersökningen har fokus legat på samspelet mellan barn-barn vilket undersökts genom observationer. De vuxnas tankar och syn på hur de kan/bör förhålla sig till dessa barn har framställts genom intervjuer. Vi har gjort observationer och vuxenintervjuer på en förskola belägen i centrala Stockholm. Förskolan har vi valt att namnge till Skogsmullen och avdelningarna namngav vi till Ugglan och Björnen. För att få ännu en infallsvinkel har vi intervjuat en utbildare inom synsättet Vägledande samspel, som bland annat bottnar i psykoanalytikern Daniel Sterns begrepp. Det empiriska materialet har vi valt att koppla och analysera i relation med Sterns teorier och begrepp. Resultatet i vår studie visar att barnen är aktiva i sitt görande, genom bland annat iakttagande och ensamlek. Under intervjuerna framkom två olika saker, det första var att barn kan välja att iaktta lek och det andra var att de kan behöva ett stöd för att våga ge sig in i leken. / In this thesis work, we wanted to look into what the children do that don’t seem to play with other children.We also wanted to investigate how the preschool teachers talk about these children. In this survey focus has been on the interaction between children which has been examined through observations.The thoughts of the adults and their view of how they coould/should relate to children that don´t seem to take part in the play has been brought forward through interviews. We have made observations and interviews in a preschool in central Stockholm. We have named the preschool ”Skogmullen” and the department ”Ugglan” and ”Björnen”.To get yet another perspective, we have intervued an educator in “International Child Development Programme“ that is grounded in (profession) Daniel Stern's concept. We have choosen to connect and analyse the empiric material in relation to Stern's theories and concept.The results of our survey shows that the children are active in what they are doing when playing alone. During the interviews it was emphasised that children can choose to observe or they may need support to participate in the play.

Fokusområdet för denna studie är att undersöka flerspråkiga barns delaktighet under läsaktivitet. Utifrån kartläggning av tidigare forskning inom detta område synliggörs att det saknas studier kring hur pedagoger lyfter flerspråkiga barns perspektiv under läsaktiviteter i förskolan för att möjliggöra barns delaktighet, vilket lägger grunden för studiens syfte. Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger skapar förutsättningar för flerspråkiga barns delaktighet under läsaktivitet. Genom detta har följande forskningsfråga operationaliserats fram “Hur lyfter pedagoger flerspråkiga barns perspektiv i syfte att öka barnens delaktighet i samtal under läsaktiviteter?”. Observationer under läsaktiviteter har genomförts på en mångkulturell förskola med två pedagoger och sju barn mellan 3-5 år. Det insamlade datamaterialet kommer att analyseras ur ett sociokulturellt perspektiv med hjälp av konversationsanalys. Resultat visar att pedagogers sätt att använda pauser under samtal, barns gemensamma tidigare erfarenheter från förskolans vardag och bokens innehåll genom turtagning skapar förutsättning för flerspråkiga barns delaktighet under läsaktiviteter. Slutsatsen utifrån denna studie är att pedagogers olika sätt att lyfta flerspråkiga barns perspektiv har betydelse för barnens delaktighet i samtal under läsaktiviteter.

Denna C-uppsats i socialpsykologi syftar till att undersöka hur en grupp gymnasieelever reflekterar kring sina egna och andras erfarenheter av grupptryck. Arbetet ska bidra till att få en förståelse för socialpsykologiska interaktioner som återfinns i resonemanget kring grupptryck. Arbetet grundar sig på intervjuer av fem gymnasielevers upplevelser av grupptryck och använder hermeneutiken i sin metodologi. Empirin analyseras genom tre teorier som behandlar olika perspektiv på grupptryck; beteende, existentiellt och intersubjektivt. Dessa teorier är Social Proof, Sartres Ond Tro samt Meads intersubjektivitet. Vid arbetets slutfas har jag funnit att det existerar tre influenser som gör att man kan dra till sig grupptryck och som har negativa konsekvenser. Dessa tre krafter är, för det första, en önskan om maktlöshet för att fly ångest, för det andra, en osäkerhet som baseras på att andra vet bättre och, slutligen, en överidentifikation med samhällsrollen som utelämnar den lekfulla delen av självet.

I detta examensarbete tar vi reda på lärares, bibliotekariers och professionella berättares uppfattningar om och erfarenheter av muntligt berättande där syftet för det första är att synliggöra om det finns några generella drag för hur fenomenet beskrivs oavsett vilken yrkeskategori de tillfrågade tillhör. För det andra uppmärksammar vi vilken avsikt som intervjudeltagarna har med användandet av berättarmetoden men också i vilka sammanhang den förekommer. Materialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer med två personer inom varje profession. Eftersom vi undersöker flera individers erfarenheter av samma fenomen, är en fenomenologisk ansats fördelaktig för att undersöka helhetsbilden av muntligt berättande. I resultatet kom vi fram till att muntligt berättande har flera positiva effekter. Den muntliga berättarmetoden är bland annat språkutvecklande och genom mötet skapas en gemenskap mellan berättare och åhörare. Den anses även engagerande oavsett med vilken intention den utförs och i vilka verksamheter och sammanhang som den används. En av slutsatserna är att de olika professionerna var eniga om att det finns vissa grundläggande egenskaper som måste existera för att aktiviteten ska kunna kallas muntligt berättande och dessa utgör fenomenets essens.

The therapeutic alliance including the therapist's intersubjectivity has proven important in psychotherapy. In dance and movement therapy and couple dancing non-verbal interaction is central, though not high-lighted in verbal psychotherapy. This study explores facilitators of interaction of couple dancing and transfer those to the therapeutic alliance. Interviews with couple dancers were analyzed according to qualitative content analysis and interpreted using attachment and intersubjectivity theory. The results indicate that facilitators of interaction are psychological maturity, intersubjective matching and mindful presence; furthermore, that an agreement is needed but affected by the social context. Implementation of such components in verbal therapy may benefit the therapeutic alliance. It could be done by considering the therapists’ attachment pattern and matching the patient´s one non-verbally. The author concludes that psychological development and intersubjective skills should be considered in psychotherapist training, possibly through practice with tape recording and techniques from the creative and meditative domains.