Sveriges självförsörjningsgrad av livsmedel har minskat från 75 procent på 90-talet fram till dagens 50 procent, samtidigt minskar landets åkermarker och jordbruksföretagen avvecklas. Sommaren 2018 var en av de varmaste sommarperioder som uppmätts, ett år där en stor del av Sverige drabbades av torka. Konsekvenserna av extrema väderhändelser drabbar och kommer fortsätta drabba den svenska livsmedelsförsörjningen. En ökad produktion av livsmedel kan öka både arbetstillfällen och leda till mer medvetna val som konsument. Den svenska livsmedelsstrategin syftar till att skapa arbetsmöjligheter och tillväxt samt minska sårbarheten inom livsmedelskedjan för att kunna ökalandets självförsörjningsgrad. Gävleborgs län har skapat en egen handlingsplan för att nå mål som hållbar livsmedelsproduktion och konkurrenskraft. Genom detta arbetevill författarna framföra vilka styrkor, svagheter, möjligheter och hot som producenter i Gävleborgs län upplever. Hur livsmedelsproduktion kan leda till utveckling av länet samt ge exempel på hur ett resilient jordbruk kan möjliggöras. Livsmedelsproducenter fick därav möjligheten att framföra sina upplevelser av att vara en lokal producent i Gävleborg genom ett frågeformulär kopplat till ämnet. Författarna utförde därefter en SWOT-analys utifrån svaren.Priset på insatsvaror har sedan 2021 ökat vilket påverkat jordbruken genom ökade kostnader av bland annat gödsel, foder och elektricitet, däremot uppger producenter att de inte vågar öka sina varupriser på grund av en redan minskad köpkraft. Detta gör att livsmedelsproducenternas marginaler blir låga och det ekonomiska läget blir ansträngt. Producenterna och den Gemensamma Jordbruks Politiken (GJP) upplever dock att lokala livsmedel har styrkor såsom kvalitet och motståndskraft något som kan bidra till att öka länets självförsörjningsgrad från 38 procent till högre andelar lokalproducerat jämfört med år 2021. Detta är något som potentiellt kan möjliggöras genom resilienta och regenerativa jordbruk där det används naturliga näringskällor, lagrat vatten och förnybar energi. Landsbygdsutvecklingen är en förutsättning för en tillväxt och minskad arbetslöshet inom Gävleborgs län och jordbruken utgör en viktig roll genom att det vid livsmedelsproduktion skapas arbetstillfällen. Detta är något som i sin tur bidrar till landsbygdsutveckling och en stärktsjälvförsörjningsgrad / Sweden’s degree of self-sufficiency in food has decreased from 75 percent in the 90s to today’s 50 percent, at the same time the country’s arable land is decreasing and agricultural companies are closing down.The summer of 2018 was one of the hottest summer periods on record, a year in which a large part of Sweden was affected by drought. The consequences of the extreme weather events affect are and will continue to affect the Swedish food supply. An increased production of food can increase both work opportunities and lead to more informed choices for consumers. The Swedish food strategy aims to create work opportunities, growth and reduce vulnerability within the food chain, in order to increase the country’s degree of self-sufficiency. Gävleborg has created its own plan of action to achieve goals such as sustainable food production and competitiveness. Through this thesis, the authors want to present the strengths, weaknesses, opportunities, and threats that producers in Gävleborg experience. How food production can lead to the development of the country and give examples of how resilient agriculture can be made possible. Food producers were therefore given the opportunity to present their experiences of being a local producer in Gävleborg through a questionnaire linked to the topic. The authors then performed a SWOT analysis based on the responses. The price of commodities has increased since 2021, which has affected agriculturethrough increased costs of among other things, fertilizer, feed, and electricity, but producers state that they do not dare to increase their commodity prices due to an already reduced purchasing power. This means that food producers’ margins become low, and the economic situations becomes strained. However, the producers and the Common Agricultural Policy (CAP) felt that local food have strengths such as quality and resilience, something that can contribute to increasing Gävleborg’s self-sufficiency rate from 38 percent to higher proportions of locally produced food compared to the year 2021. This is something that can potentially be made possible through resilient and regenerative agriculture where natural nutrient sources, stored water and renewable energy are used. Rural development is a prerequisite for growth and reduced unemployment within Gävleborg, and agriculture plays an important role in creating work through food production. This is something that in turn contributes to rural development and a strengthened degree of self-sufficiency

Världsbefolkningens tillväxt sätter stort tryck på livsmedelsproduktionen. För att bemöta den ökande efterfrågan på mat förbrukas stora mängder handelsgödsel i syftet att stimulera tillväxten hos grödor och öka jordbruksmarkens bördighet. Överkonsumtion av gödsel inom jordbruket har bidragit till växtnäringsläckage och eutrofieringen av Östersjön. En konsekvens av övergödning är ökad tillväxt av sjögräs och tång. Särskilt stora mängder av ilandflutet sjögräs och tång (även kallat släke) ansamlas på Gotlands stränder. Dessa makroalger är rika på mineraler och näringsämnen, som dessutom är viktiga för växternas ämnesomsättning och tillväxt. Genom att samla in och använda släke som gödsel kan näringen som algerna tagit upp återföras till marken och därmed återvinnas. För att öka intresset för släke som biogödsel är det därför viktigt att alternativet är ekonomiskt lönsamt och konkurrenskraftigt på gödselmarknaden.  Denna studie syftar till att undersöka vilka förutsättningar biogödningsmedel från släke har att bli ett ekonomiskt hållbart alternativ till handelsgödsel. Med en litteraturstudie som utgångspunkt är målet att skapa en modell för att jämföra priset på släkegödsel och handelsgödsel. Resultatet visade att handelsgödsel, för tillfället, betraktas som en mer attraktiv marknadsvara än släkegödsel. Trots vissa begränsningar bedöms släkegödsel ha potential att konkurrera med handelsgödsel och förhoppningsvis stärka sin position på gödselmarknaden i framtiden. Exempelvis genom att blanda in släke med konstgödsel för att minska näringstillförseln till havet och återvinna näringen som redan finns i jordbrukskretsloppet. / Rapid world population growth has caused excessive pressure on the food industry. To meet the increasing demand for food a substantial amount of commercial fertilizer is used to stimulate the growth of crops and boost the fertility of agricultural lands. Overconsumption of fertilizers has contributed to nutrient leakage and eutrophication of the Baltic Sea. Consequently, the phenomenon has led to increased growth of seaweed and seagrass, particularly in the coastal areas of Gotland where it accumulates after being washed up from the sea (also called beach-wrack). These macroalgae are rich in minerals and nutrients, which are important for the plants' metabolism and growth. By collecting and using beach-wrack as a biofertilizer, the nutrient uptake by algae can therefore be returned to the soil and thus recycled. To enable the use of biofertilizers from beach-wrack within agricultural practices, it needs to be economically profitable and competitive on the market of commercial fertilizers.  This study aims to investigate the preconditions for biofertilizers from beach-wrack to become an economically sustainable alternative to commercial fertilizers. With a literature study as a basis, the goal is to create a model for comparing the price of beach-wrack fertilizer and commercial fertilizers. The result showed that commercial fertilizers are considered to be more attractive on the fertilizer market than beach-wrack fertilizer. Despite the limitations of algae-biofertilizer, beach-wrack could have the potential to compete with commercial fertilizer alternatives in the future and hopefully strengthen its position on the fertilizer market. For instance, by mixing the beach-wrack with mineral fertilizers, thus reducing the supply of nutrients to the sea, and recycling the nutrients that are already present in the agricultural cycle.

Digitalisation developing rapidly in agriculture and the image of a digitalised agriculture often describes an idealized future. Digitalisation should be used to achieve sustainability in agriculture. Few studies have an in-depth analysis that considers all three dimensions of sustainability in the context of digitalisation. The aim of the study is thus to increase understanding of how digitalisation contributes to sustainability in agriculture. The study is based on a qualitative method, where the results are collected from five interviews at two large agricultural companies and one national association. The data collected was analyzed using a six-step thematic analysis inspired by the Braun and Clark (2014) model. The results show that digital tools contribute to increased production, reduced greenhouse gas emissions, gender equality, increased personal security, biodiversity conservation and profitability. Digital tools are used to measure, improve resource use, share and analyse data and support decision-making. A decision-makers should know that investments in order for contribute to one of the sustainability dimensions, they interact with, or counteracts to other sustainability dimensions. Expertise in sustainability and acceptance of digital tools are important for a digital tool to contribute to sustainability. A decision-maker should focus on more aspects when introducing digital tools than the way the tool performs one or more processes. / Digitalisering utvecklas snabbt inom jordbruk och bilden av ett digitaliserat jordbruk beskriver oftast en idealiserad framtid. Digitaliseringen ska kunna användas för att nå hållbarhet i jordbruket. Det är få artiklar som har en djupgående analys som tagit hänsyn till hållbarhetens alla tre dimensioner i samband med digitalisering. ​​Studiens syfte är således att öka förståelsen för hur digitalisering bidrar till hållbarhet inom jordbruk. Studien utgår från en kvalitativ metod, där resultatet samlas från fem intervjuer på två stora jordbruksföretag och ett riksförbund. Den data som samlades in analyserades med hjälp av en tematisk analys i sex steg inspirerad av modellen Braun och Clark (2014).  Resultatet visar att digitala verktyg bidrar till ökade produktion, mindre växthusgasutsläpp, jämställdhet, ökad personsäkerhet, bevarande av biologisk mångfald och lönsamhet. Digitala verktyg används för att mäta, förbättra resursanvändning, dela och analysera data samt att stödja beslutuppfattning. En beslutfattare ska veta att en investering i syfte att bidra till en av hållbarhetsdimensionerna samverkar eller motverkar till övriga hållbarhetsdimensioner. Det krävs expertis inom hållbarhet och acceptans av digitala verktyg för att användning av digitala verktyg ska kunna bidra till hållbarhet. En beslutfattare ska fokusera på fler aspekter vid införande av digitala verktyg, än verktygets sätt att utföra en eller flera processer.

Med framfarten av artificiell intelligens ökar behovet på att säkerställa bruk över längre tid vilket lyfter frågor om dess etik och sociala hållbarhet. Jordbruket är en av de branscher där implementeringen av AI redan tagit fart och spås spela en ännu större roll i framtiden med löften om att lösa de utmaningar jordbruket står inför. Ökad efterfrågan på livsmedel, osäker produktion för jordbrukare och klimatutmaningar kan alla adresseras genom artificiell intelligens med lösningar som garanterar stabilare och mer förutsägbara skördar på ett mer sparsamt och miljövänligt sätt. Denna uppsats syftar att undersöka hur svenska AI-företag förhåller sig till ett sammansatt ramverk baserat på arbeten från AISC och AI4People för att se hur de förhåller sig till kriterier på social hållbarhet och förstå deras utmaningar. Intervjuer utförs med människor aktiva inom branschen för att ta reda på deras erfarenheter med arbetet. Detta analyseras sedan utifrån varje kriterium i ramverket utifrån tidigare relevant litteratur. Studien finner att den AI som används inom det svenska jordbruket idag i stora drag lever upp till de kriterier som ställs i ramverket och att många av de utmaningar och hinder som lyfts mot ökad transparens och objektivitet adresseras genom EU:s nya lagar för AI. Om lagverket träder i kraft skulle det kunna leda till en mer socialt hållbar AI inom det svenska jordbruket. / With the expanded use of artificial intelligence, the need to secure its use over a longer time horizon increases, which raises questions about ethical and social sustainability. Agriculture is one of the sectors where implementation already has taken off and is predicted to play an even bigger role in the future with promises to solve the challenges agriculture as a societal pillar is faced with. The increase in demand, uncertain production for farmers and climate changes can all be adressed through the use of artificial intelligence with solutions that guarantee more stable and predictable harvests in a more economical and ecologically friendly manner. This study aims to investigate how swedish companies working with AI relate to a unified framework based on the works of AISC and AI4People to see how they relate to the criteria for social sustainability and understand their challenges. Interviews are done with people active in the sector to examine their experiences with their work. This data is then analized in connection to each criteria posed by the framework in the light of existing litterature on the topic. The findings show that AI used in swedish agriculture today by large live up to the criteria posed by the framework and that many of the challenges for further transparency and objectivity are adressed through the new laws regarding AI proposed by the EU. If the proposal will become law it could lead to a more socially sustainable AI in swedish agriculture.

Agriculture is facing many challenges, such as decreased biodiversity, soil erosion, water scarcity, and social inequality, because of industrial farming and its focus on high yields at the expense of sustainability. This also includes Thailand and the province of Ratchaburi. There are, however, some farmers that have pursued sustainable agriculture in the region. The purpose of the study is therefore to investigate how these sustainable farming practices can contribute to increased prosperity, self-sufficiency, and an improved environment in Ratchaburi. Specifically, the study examines the strengths and weaknesses of sustainable agriculture in the region, as well as the opportunities and threats they face. Qualitative interviews were completed with farmers from three sustainable farms in the region. The results were analyzed with the help of PESTLE to describe the macro-factors that influence the agricultural environment .Thereafter a SWOT analysis was performed to highlight the strengths and weaknesses of each farm as well as relate these to the opportunities and threats identified in the PESTLE analysis. The study found that the key strengths were multi-crop cultivation, product development, self-sufficiency and broad knowledge combined with collaboration. Several weaknesses arose from small-scale operations, which also made it challenging to make use of the opportunity of niche markets. A major challenge is the relatively low demand for sustainable products. Future studies could further examine how organic certifications can impact the demand for sustainable products, as well as how small sustainable farms can effectively reach niche markets. / Jordbruk står inför många utmaningar, så som minskad biologisk mångfald, erodering, vattenbrist och social ojämlikhet, till följd av det industriella jordbruket och dess fokus på stora skördar på bekostnad av hållbarhet. Detta innefattar även Thailand och provinsen Ratchaburi. Däremot finns det en del bönder som trotsat de konventionella metoderna och bedriver hållbara jordbruk, främst genom diversifierade grödor och skapandet av naturliga ekosystem. Syftet med studien är därför att undersöka hur dessa hållbara jordbruk kan bidra till ökat välstånd, självförsörjning och förbättrad miljö i Ratchaburi. Mer specifikt undersöker studien vilka styrkor och svagheter hållbara jordbruk i regionen har, samt vilka möjligheter och hot de ställs inför. Metoden som användes var kvalitativa intervjuer med bönder från tre hållbara jordbruk i regionen för att sedan skapa en gemensam PESTEL-analys för gårdarna samt en SWOT analys för respektive gård. PESTEL-analysen beskriver och analyserar vilka makro-faktorer som påverkar deras omgivning, medan SWOT analysen lyfter fram styrkorna och svagheterna för gårdarna och analyserar deras möjligheter och hot, dels utifrån deras svar, dels utifrån PESTEL-analysen. Studien fann att de viktigaste styrkorna var bred kunskap, självförsörjning, samverkan, produktframtagning och en mångfald av grödor och produkter. De övergripande svagheterna var dålig tillgång till marknader samt småskalighet. Möjligheterna var att nå nya marknader, i samband med en ökad medvetenhet och efterfrågan på hållbara produkter, samt utnyttjande av subventioner och ökad användning av e-handel. De främsta hoten var konkurrens med andra jordbruk och stora industrier, kapital- och teknologiska begränsningar. Framtida studier kan vidare undersöka hur ekologiska certifieringar kan påverka efterfrågan på hållbara produkter, samt hur hållbara jordbruk kan nå till nischade marknader för deras produkter på bästa sätt.

Dagens matproduktion har fått ökad uppmärksamhet kring hur den kan anpassas för att försörja en växande befolkning, utan att negativt påverka klimatet. Att ställa om till ekologiskt är en presenterad lösning och politiker på nationell och europeisk nivå har satt tydliga mål och åtgärder gällande ekologiskt jordbruk, dels om andelen ekologiskt jordbruk, dels om hur det ska uppnås. En åtgärd EU presenterat är ekodistrikt, som är ett geografiskt område där flera aktörer i livsmedelskedjan hållbart förvaltar de lokala resurserna genom ekologiska metoder och principer. Det har lett till ökad uppmärksamhet för redan befintliga ekodistrikt samt till etableringar av nya ekodistrikt, däribland det första svenska ekodistriktet i landskapet Södermanland, “Ekodistrikt Sörmland”. Rapportens syfte är att ge ökad förståelse för vad som definierar samt möjliggör ekodistrikt samt studera förutsättningar som finns för etableringen av Ekodistrikt Sörmland. I rapporten genomfördes en litteraturstudie om ekodistrikt med bland annat en tematisk analys där relevanta faktorer för etablering av ekodistrikt identifierades: “myndigheter och organisationer”, “bottom-up tillvägagångssätt”, “kultur och turism”, samt “jordbruksmöjligheter”. Även en fallstudie om Ekodistrikt Sörmland utfördes som inkluderade en litteraturstudie med en kompletterande intervju. Resultatet visade att ekodistrikt bygger kring dimensionerna ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet och i Europeiska kommissionens definition av ekodistrikt framgår det att lokala resurser ska förvaltas hållbart i ett ekodistrikt. Mat i ekodistrikt ska produceras från ekologiska gårdar som minskar påverkan på miljön, jordbruket ska bli lönsamt genom nya marknadsmöjligheter och det sociala kapitalet stärks genom att ekodistrikt främja ökad sysselsättning på landsbygden. Möjligheten att etablera ekodistrikt skiljer sig mellan områden och olika förutsättningar kräver olika tillvägagångssätt. Tillgängliga litteraturen hänvisade till första etablerade ekodistriktet, Biodistretto Cilento, som anses som ‘best practice’ för ekodistrikt idag. Resultatet tyder på att det finns indikatorer som i generella fall tyder på goda förutsättningar att etablera ekodistrikt, men att dessa kan variera utefter lokala förutsättningar. Bilden som erhölls kring frågan vad möjliggör ekodistrikt är att ekodistrikt förlitar sig på kommunikation nerifrån och uppåt - från bönder till beslutsfattare, lokala samarbeten aktörer emellan mot annars icke identifierade gemensamma mål, samt innovativa lösningar och system utefter lokala förutsättningar och ekologiska principer. Ekodistrikt Sörmland planeras att omfatta landskapet Södermanland, bestående av Södermanlands län och södra delarna av Stockholms län. Vid rapportens tidpunkt var inte samtliga kontaktade. Ekodistriktet är del av och delfinansieras av ett treårigt EU-projekt. Initiativtagarna för ekodistriktet vill åstadkomma ett hållbart matsystem som baseras på Södermanlands lokala resurser och att öka allmänhetens kunskap om ekodistrikt. I nuläget är 21 procent av Södermanlands totala jordbruksareal ekologiskt och allmänheten har ett tidigare intresse för ekologiskt och lokalproducerat mat, vilket tyder på områdets potential för utveckling av ett ekodistrikt. Däremot det tidiga stadiet i etableringsprocessen, är det svårt att avgöra i denna rapport huruvida verksamheten kommer att fungera. Resultatet diskuteras därefter utefter de identifierade faktorer i relation till Ekodistrikt Sörmland, samt i vilken mån de kan appliceras och generaliseras på kommande ekodistrikt. / The current state of food production faces challenges, as to how it can be adapted to the increase in the global population, without the least impact on the earth's climate. The given course of action is an organic transition in order to achieve sustainable farming. One course of action, presented by the EU, are biodistricts (Swedish: ekodistrikt), a geographical area wherein stakeholders in the value chain sustainably co-manage the local resources through organic farming principles. EU’s recognition has enabled an increased focus on already established biodistricts, as well as the establishment of new ones, including the first Swedish biodistrict in the region of Södermanland, called "Ekodistrikt Sörmland". The purpose of this report is to provide an increased understanding of what defines and enables biodistricts, as well as to study the conditions for establishing a biodistrict in the region of Södermanland. This was achieved through a literature review on biodistricts, wherein thematic analysis was applied and revealed relevant factors for establishing ecodistricts: “authority and organization”, the “bottom-up approach”, “culture and tourism” and “agricultural capacity”. A case study on Ekodistrikt Sörmland was also performed, which included a complementary interview. The report findings showed that biodistricts are founded on the three dimensions of ecological, social and economic sustainability, through decreased environmental impact, increased market opportunities, and an increase in the local social capital through increased employment opportunities in the countryside. In identifying enabling factors for establishing a biodistrict, findings revealed that local conditions for establishment can vary widely, but that different conditions call for different solutions. Biodistricts rely on the bottom-up approach, wherein farmers communicate their needs to authority, and local cooperationco-management is encouraged through discussion, towards otherwise unidentified common goals, via innovative solutions and organic farming principles. Ekodistrikt Sörmland will include the region of Södermanland: Södermanland county and the south part of Stockholm county, as part of a 3 year EU financed project, wherein the founders aspire to create a sustainable food-system based on local resources and educational principles. As 21 % of the agricultural area in Södermanland is organic farmland, alongside a popular culture of environmental awareness and organic food, the area seems promising for the future development of the biodistrict. It is however too early to speculate on the inner workings of the district, as it is in its early planning phase. Conclusively, the identified enabling factors are discussed in relation to Ekodistrikt Södermanland.

Vombsjön är en av de viktigaste dricksvattentäkterna i södra Skåne som förser bland annat Malmö och delar av Lund med dricksvatten. Sjön lider av övergödning och återkommande algblomningar som komplicerar dricksvattenproduktionen. Fosfor från sjöns bottensediment (intern belastning) och fosfor från det jordbruksdominerade avrinningsområdet (extern belastning) behöver kartläggas för att råda bukt på övergödningsproblematiken i sjön och trygga produktionen av ett säkert dricksvatten. Inom ramen för detta examensarbete har den externa fosforbelastningen kartlagts genom modellering av Vombsjöns avrinningsområde med den hydrologiska modellen Soil and Water Assessment Tool (SWAT+). Resultaten från modelleringen visar att det nära 45 000 ha stora avrinningsområdet i genomsnitt tillför 25 ton totalfosfor per år via de tre huvudvattendragen som mynnar ut i Vombsjön. Medelvärdet är beräknat på simuleringar gjorda för åren 2011 – 2022 och belastningen varierar mellan 14–37 ton totalfosfor för de undersökta åren. 79 % av totalfosforn tillförs sjön via det största vattendraget Björkaån, 11 % via Torpsbäcken och 10 % via Borstbäcken. Den månatliga vattenföringen har manuellt kalibrerats och validerats mot en mätpunkt i avrinningsområdet. Miljöövervakning från ett jordbruksdominerat typområde i samma läckageregion som Vombsjöns avrinningsområde till största del ligger inom användes för att jämföra storleksordningen på den arealspecifika fosfortransporten. De arealspecifika månads- och årstransporterna låg inom samma storleksordning men variationerna mellan de två områdena var stora somliga år och månader. Den hydrologiska modellen behöver vidareutvecklas för att bättre simulera vattenföringen under höst och vinter, när vattenföringen generellt är som störst. Vidare behöver modellen kalibreras och valideras mot fler vattenföringsstationer och uppmätta fosforhalter i avrinningsområdet för att avgöra hur väl modellen simulerar fosfortransporten. / Vombsjön is one of the most important drinking water sources in southern Skåne, supplying drinking water to Malmö and parts of Lund. The lake suffers from eutrophication and reoccurring algal blooms which are complicating the drinking water production. Phosphorus leaching from the bottom sediment of the lake (internal load) and phosphorus coming from the agriculture- dominated catchment (external load) needs to be investigated to address the eutrophication issues and ensure a safe drinking water production. As part of this thesis, the external phosphorus load has been investigated through hydrological modeling of the catchment area, using Soil and Water Assessment Tool (SWAT+). The modeling results show that the approximately 45 000 hektar big catchment area contributes to an average of 25 tons of total phosphorus per year via the three main watercourses that flows into Vombsjön. The average load is based on simulations between 2011 and 2022, and the load varies between 14–37 tons of total phosphorus for the examined years. 79 % of the total phosphorus load is supplied to the lake via the largest watercourse, Björkaån, 11 % via Torpsbäcken and 10 % via Borstbäcken. The monthly water flow has been manually calibrated and validated against flow measurements at one point in the catchment area. Environmental monitoring data from an agriculture- dominated catchment area, located in the same leakage region as most of the Vombsjöns catchment area, was used to compare the magnitude of the area-specific phosphorus transport. The area-specific monthly and annual transports of total phosphorus were within the same order of magnitude, but there were significant variations between some years and months. The hydrological model needs further development to better simulate water flow during autumn and winter, when the flow is generally highest. Furthermore, the model needs to be calibrated and validated against more flow stations and measured phosphorus concentrations within the catchment area to determine how well the model simulates phosphorus transport.

This thesis investigates the semantic values of the two concepts “smallholding” (Swe. “småbruk”) and “smallholder farmer” (Swe. “småbrukare”), as well their role and function as central concepts in the public debate about the “agricultural rationalisation” (Swe. “jordbrukets rationalisering”) reform initiated by the Swedish government together with industry actors in the late 1940s. Studying articles in the newspapers published by two Swedish farmers’ associations, as well as government documents and political pamphlets, I employ the concept of “temporalisation” developed by Reinhart Koselleck as part of his theory on conceptual history in order to identify implicit and biased expectations on “modernity” ruling against smallholding as a viable form of farming in the future. I also study how rationalisation advocates’ descriptions and opinions are contested in the writings of smallholder activists and practicians. I argue that the meanings and associations attributed to smallholding and its modus operandi in the late 1940s, strongly influenced by the “agricultural rationalisation” debate of the time, disqualified it from any modernising project on grounds that were oftentimes ideological rather than rational or factual. I further argue that a misunderstanding of the modus operandi and purpose of smallholder farming, prompted by the application of industrial concepts and ideals as well as undue comparisons with other trades and professions, exaggerated the poor socio-economic status of smallholder families. This resulted in a temporalisation of the “agricultural rationalisation” debate, depicting large-scale industrial agriculture as a thing of the future and smallholding as a thing of the past.

Internet of Things (IoT) and Machine Type Communication (MTC) have got more momentum in the last few years but still, need to be penetrated with their full swing in our daily life. This can be possible with general framework that provides global network coverage. Non-terrestrial networks comprised of satellites and aerial platforms are expected to provide next-generation communication services in underserved and un-served areas by ensuring the quality of service that cannot be covered by existing terrestrial networks owing to economical and geographical limitations. The aim of this thesis is to formulate a set of massive and critical MTC use cases such as global environment monitoring, tracking of shipping containers and smart agriculture, and assess their comprehensive requirements like data size, sensor node density and uplink capacity and discuss possible network architectures and deployments focusing on satellite or aerial networks. A rigorous discussion on different network architectures to address the requirements have been presented, that involve (1) Low Earth Orbit (LEO) satellite based network, (2) High Altitude Platform (HAP) based network, and (3) HAP and UAV based network. The proposed network architectures have been simulated and analyzed using MATLAB tools for respective use cases in terms of required number of satellites or aerial platforms. The criteria for selection of network architectures for the use cases are based on the minimum number of satellites or aerial platforms. The results show that LEO constellation consisting of 260 satellites are feasible concerning deployment and management for global environment monitoring network. Similarly, 1440 LEO satellites provide global coverage for tracking of shipping containers. Smart agriculture use case requires high throughput, and hence HAP and UAV integrated network architecture is more realistic for a fully autonomous system as compared to other network architectures. Cooperative control and management of set of agricultural machines can be performed at the UAV. Simulation results show that single UAV can be capable of commanding and controlling the agricultural smart machines in one square kilometer crop field and can send the summary of events to the central station via a HAP. / Internet of Things (IoT) och maskintypkommunikation (MTC) har fått mer fart under de senaste åren men måste fortfarande penetreras med sin fulla sväng i vårt dagliga liv. Detta kan vara möjligt med allmän ramverk som ger global nätverkstäckning. Icke- markbundna nät bestående av satelliter och flygplattformar förväntas tillhandahålla nästa generations kommunikationstjänster i undervärdiga och obetjänade områden genom att säkerställa kvaliteten påtjänster som inte kan täckas av befintliga marknät pågrund av ekonomiska och geografiska begränsningar. Syftet med den här avhandlingen är att formulera en uppsättning massiva och kritiska MTC-användningsfall som global miljöövervakning, spårning av fraktcontainrar och smart jordbruk, och utvärdera deras omfattande krav som datastorlek, sensornoddensitet och upplänkkapacitet och diskutera möjliga nätverk arkitekturer och distributioner med fokus påsatellit- eller flygnät. En rigorös diskussion om olika nätverksarkitekturer för att möta kraven har presenterats, som involverar (1) Low Earth Orbit (LEO) satellitbaserat nätverk, (2) High Altitude Platform (HAP) baserat nätverk, och (3) HAP och UAV baserat nätverk. De föreslagna nätverksarkitekturerna har simulerats och analyserats med MATLAB-verktyg för respek- tive användningsfall i termer av det nödvändiga antalet satelliter eller flygplattformar. Kriterierna för val av nätverksarkitekturer för användningsfallen är baserade pådet minsta antalet satelliter eller flygplattformar. Resultaten visar att LEO-konstellationen bestående av 260 satelliter är möjlig när det gäller distribution och hantering för globalt miljöövervakningsnätverk. Påliknande sätt ger 1440 LEO-satelliter global täckning för spårning av fraktcontainrar. Småjordbruksanvändningsfall kräver hög kapacitet, och följaktligen är HAP och UAV integrerad nätverksarkitektur mer realistisk för ett helt autonomt system jämfört med andra nätverksarkitekturer. Kooperativ kontroll och hantering av jordbruksmaskiner kan utföras vid UAV. Simuleringsresultat visar att en enda UAV kan vara kapabel att kommandera och kontrollera jordbrukssmarta maskiner i ett kvadratkilometer grödningsfält och kan skicka sammanfattningen av händelser till centralstationen via HAP.

The United Nations projects that by the year 2050, there will be as many as 9.7 billion people on earth (UN, 2019). Along with the world population growth, the demand for food production will be increased. On the other side, agriculture plays a crucial role in global warming, increasing food production challenges. Thus, more sustainable methods should be chosen to respond to population demand and decrease the impact of agricultural activities on climate change. One of these alternative methods is Urban farming, specifically hydroponic vertical farming, in which the food is produced indoors under exceptional conditions as using artificial lighting and less water. Hydroponic vertical farming has several benefits, higher production per area, a controlled environment, less land usage, less water consumption, etc.  Vertical farms use LEDs as lightning sources to help photosynthesis; LEDs produce a massive amount of excess heat, which will be released to the environment and impact global warming. Therefore, a solution should be found to use the excess heat for other purposes instead of releasing it into the environment. In this study, the environmental performance of SweGreen’s hydroponic vertical farm will be assessed using a Life cycle assessment. The SweGreen hydroponic farm is located in a basement of a host building in Stockholm, Sweden. There is a symbiotic network between the farm and the host building where the farm provides the building with excess heat produced from the LEDs and, in return, gains carbon dioxide from the building. The result of this study shows that symbiotic network can decrease the impact of agriculture and excess produced heat, where the required heat for the building will be replaced from district heating by the produced excess heat. The symbiotic development between the host building and the farm will benefit the farm in various aspects and highlights the importance of urban symbiosis to reduce the impacts. / Enligt prognoser av Förenta Nationerna ska leva 9.7 billion människor på jorden till och med 2050 (FN, 2019). Världens befolkningstillväxt orsakar ökade efterfrågningar på livsmedelsproduktion. Tillsammans med de här ökade efterfrågningarna behov av jordbruk och dess produktioner ska ökas. De ökningarna skaffar seriösa utmaningar och oror Global uppvärmning. Därför behöver världen nya hållbara metoder att kunna hitta bra lösningar som minskas sådana påverkningar på klimatförändringarna. En av de nya hållbara metoderna är Urban Farming och speciellt hydroponiskt vertikalt jordbruk. Med denna metod livsmedel produceras inomhus med hjälpen av konstgjord belysning. Under de kontrollerade situationer ska mötas högre produktion per område och mindre vattenkonsumtion.   Lysdioder (LEDs) bidrar behov av belysning för fotosyntesprocess i Vertikal Farms. Dock släpper LEDs ut en enorm mängd överskottsvärme i miljön som har en direkt påverkan på globala uppvärmningen. En bra lösning för detta problem är att hittas ett sätt att använda överskottsvärmen för andra ändamål. I den här studien ska granskas miljöprestandan för SweGreen’s hydroponic vertikal farm med hjälp av en livscykelanalys. Gården ligger i Stockholm, Sverige. Det finns ett symbiotiskt nätverk mellan gården och vårdbyggnaden där levereras LEDs överskottsvärmen för byggnaden och fås koldioxid från den.   Resultatet av denna studie provar att symbiotiska nätverken kan minska påverkan av producerad överskottsvärmen på klimatförändringarna och Global uppvärmning.Symbiotiska utvecklingen mellan vårdbyggnaden och gården är intressant från olika aspekter och är viktig att minska påverkningarna på miljön.