Mirakelkursen är ett verk som definierar orsaken till projektion som skulden över tron att man har separerat sig från Gud eller Ettheten. Det ingår i Etthetens karaktär att detta är omöjligt att göra. Helandet av denna skuld tar bort orsaken till projektionerna och den verkliga världen uppenbarar sig. Projektionen är till sin karaktär en psykologisk lögn och är enligt Jung orsaken till emotionella affekter. Frågeställningarna är följande: Hur beskrivs psykets projektionsmekanism i Mirakelkursen? Är Mirakelkursens beskrivning av projektion förenlig med Jungs beskrivning av den? Är den en avvikelse från Jungs definition eller en naturlig följd av den? Vad är implikationerna av förståelsen av projektion, för vårt sätt att betrakta världen?

Min undersökning visar att det i den ursprungliga judiska traditionen finns en närhet till den kosmiska strukturen. Den har därmed också bevarat en närhet till naturen och till de mänskliga instinkterna. Dessa är i sig varken primitiva eller onda, inte heller tillhör de en förfluten tid och kultur; de utgör istället en bro till helighet, även i vår tid. En ny tidsålder tvingar fram en ny syn på människans instinkter, som då de i likhet med emotionerna medvetandegjorts och bearbetats i en kontemplativ process, erbjuder en livsnödvändig källa till hälsa, energi och helighet. I min analys av den schamaniska ritualen i Metzora har jag lämnat den gängse tolkningen, och jag har dessutom relaterat ritualens symboler till ett kabbalistiskt synsätt. Jag har därmed lyft fram begreppet balans, som är grundläggande i alla ursprungliga religioner. Jag har också relaterat begreppen ”balans” och ”obalans” till de bibliska begreppen ”renhet” och ”orenhet”, som enligt min analys av Metzora betecknar mental balans respektive mental obalans. Jungs många kommentarer om coniunctio oppositorum har hjälpt mig att sprida ljus över denna process. Med hjälp av amplifikation har jag strävat efter att fördjupa förståelsen av den schamaniska ritualen i Metzora och dess funktion. Genom att relatera de tre symbolerna i ritualen till en kabbalistisk text har jag visat att ezov – isop - inte är den mest troliga symbolen för ödmjukhet, vilket är den vanligaste tolkningen. I min tolkning symboliseras istället ödmjukhet av sheni toláat - den rödfärgade ylleremsan. Tillsammans utgör de tre föremålen i ritualen – etz erez, ezov och sheni toláat - en symbol för balans. Till skillnad från den traditionella tolkningen har jag också försökt ge en psykologisk förklaring till den uppenbarligen psykosomatiska och stressrelaterade hudåkomma som i de flesta översättningar felaktigt kallas för ”spetälska”. Jag har därmed delvis frångått den traditionella synen på denna sjukdom som ett straff för baktal och skvaller.

Syftet med arbetet är att ge en generell presentation av Den gyllene blommans hemlighets innehåll och funktion samt introducera två olika kommentarer och synliggöra deras specifika synsätt. De generella frågorna jag har ställt mig är följande: Vad är textens innehåll? På vilka filosofiska grunder vilar metoden? Vilka är de viktigaste skillnaderna mellan Jungs och Clearys kommentarer? Wilhelm var den person som hittade texten och som först översatte den till ett västerländskt språk år 1928. Han har både översatt och kommenterat bl. a. I Ching, Den gyllene blommans hemlighet, Tao te king mm. och därmed var han insatt i att göra Kinas själsliga skatter åtkomliga för Europa. Då var Europa fortfarande nybörjare i förståelsen av Österlandets visdom och de kristna formerna och aspekterna påverkade hans uppfattning om den. Dogma och känsla stred med varandra i honom “vilken i hans fall tog sig uttryck som en konflikt mellan väst och öst“, konstaterade Jung. Detta tvivel påverkade också Jung själv som beundrade Österlandets stora filosofer – som han benämnde dem – men han hade en oförsynt syn på deras metafysik. Jung har studerat alkemiska verk tidigare men han har själv påstått att “först genom texten i Den gyllene blomman har alkemins väsen kommit närmare“ . Denna text - som heter T'ai I Chin Hua Tsung Chih (Den gyllene blommans hemlighet) tillsammans med Hui Ming Ching (Medvetandets och livets bok) - är en samling av ett slags aforismer och innehåller förklaringar - med suggestiva, esoteriska terminologier - av praktisk betydelse som behandlar de alkemistiska (ev. fysiologiska) processerna. Dessa framförda tekniker antyder varken hjälp ifrån eller närvaro av en gudom eller gudomlig kraft, istället är det insiktens ljus som ger en direkt upplysning till utövaren. Med i texten finns även en ganska detaljerad beskrivning av faror och villovägar som väntar på den ouppmärksamme praktikanten. Det blev klart för Jung “att alkemin i symbolisk och allegorisk form i själva verket beskriver människans andliga mognad“ och att denna mognadsprocess förbinder människan med livets andliga dimensioner och hjälper henne att finna Självet, det gudomliga inom henne. Denna inre erfarenhet av “förening med det gudomliga“ var enligt Jung det mest värdefulla och viktigaste målet i livet. Därför försökte Jung i sin moderna psykoterapi ge en högre religiös bakgrund vid avlägsnandet av konfliktorsaken. Enligt Jungs tolkning omskapar och genererar den gyllene blommans metod kroppens energi för att, å ena sidan, människan ska kunna komma ur olika själsliga tillstånd som hon blivit fångad i (Projektion, Skuggan, Personan, Animus-Anima), och å andra sidan för att kunna nå fram till något hon var avskuren ifrån (det gudomliga Självet).

Syftet med uppsatsen har varit att få en uppfattning om hur andra ser på Afrodite, om de beskriver henne som i myterna eller om det finns en annan bild av henne, men också att få en beskrivning av Afrodite som en kvinna av idag och vilka egenskaper hon i sådana fall har. Empiriska data har samlats in med hjälp av kvalitativ intervju med öppna frågeställningar. Utgångspunkten har varit en bild av en staty med Afrodite, Pan och Eros och informanterna fick beskriva vad de såg och kände inför bilden. Därefter följde en frågeställning om vem Afrodite-kvinnan av idag är. Förutom bilden av statyn diskuterade informanterna Afrodite som barn och tonåring, kvinnan Afrodite, kärlek och sexualitet, yrke och makt, man och barn, utseende och skönhet.

Syftet med denna uppsats är att undersöka och granska hur vissa utvalda delar av den jungianska psykologin kan appliceras och förstås på två vanliga problem som kvinnor kan uppleva. Mina frågeställningar har varit följande: - På vilket sätt kan grekisk gudinnemytologi tolkad ur ett jungianskt psykologiskt perspektiv appliceras och användas på två kvinnor av dagens samhälle? - Hur kan delar av missbruk med avseende på dessa båda kvinnor förklaras med hjälp av ett jungianskt perspektiv? - Vilken roll kan det feminina medvetandet spela i avseende på hur dessa kvinnor upplever sig själva och sin omvärld? Jag har valt att avgränsa mig och fokusera på de områden som rör kvinnor och kvinnors liv, även om de författare som jag har använt mig av i vissa avsnitt har menat att tankegångarna är lika applicerbara och intressanta för och på en man. Jag har dock valt att utgå från ett kvinnoperspektiv, eftersom min undersökning också har utgått ifrån två kvinnor. Jag har valt att inte gå in i drömtolkning och drömmars betydelse och inverkan på grund av arbetets omfattning. Jag har också valt att inte använda mig av eller härleda fenomen till sagotolkning, förutom de delar som den grekiska gudinnemytologin står för. Även detta har jag valt att avgränsa för att arbetet annars skulle ha nödgats att få en annan inriktning och dimension. Jag har valt att bara ta upp de delar som är relevanta för mina två fall för att arbetet inte skulle bli för omfattande. Jag är också medveten om att detta arbete har en begränsning i form av att arketypteorin kunde ha utvecklats mera, men även i detta fall har jag valt att avgränsa mig eftersom dimensionerna av detta arbete inte tillåter detta. Att jag har valt att ta upp jungianska forskare innebär också att jag har valt att inte ta upp och vidröra tex. annan forskning inom missbruksområdet, eller inom området kvinnopsykologi av samma orsaker som ovan.

Syftet med uppsatsen är att granska och undersöka hur förälskelse, kärlek och sexualitet i ett heterosexuellt parförhållande beskrivs och förklaras ur ett jungianskt perspektiv. Undersökningen utgår från följande frågeställningar: - Hur uppstår förälskelse och kärlek ur ett jungianskt perspektiv? - Vilka arketyper inverkar på en heterosexuell parrelation, och på vilket sätt inverkar de? Jag har valt att undersöka hur kärlek i ett heterosexuellt förhållande uppstår ur ett jungianskt perspektiv. Jag har valt att studera, läsa och granska den litteratur som finns tillgänglig inom området, och har utgått ifrån ett nutida västerländskt perspektiv. Arbetet är en litteraturstudie och den litteratur som jag har använt mig av är så modern och nutida som möjligt, och jag har i denna uppsats därför valt att inte använda mig av t.ex. Emma Jungs ”Animus och Anima” eller C. G. Jungs ”Människan och hennes symboler”, eftersom de i en del avseenden kan verka omoderna. Kvinnors möjlighet till utbildning och självförverkligande i ett modernt västerländskt samhälle är t.ex. annorlunda idag än vad de var när dessa böcker skrevs. Jag har istället valt att använda mig av Sanford, som är en verksam jungiansk analytiker och präst och som skrev sin bok Osynliga Partners 1980. Även Pascal kan räknas till den yngre generationen av jungianska analytiker. Dessa författare använder sig av C. G. Jungs ursprungliga teorier och tankar, men har ombearbetat dessa i modernare form. Jag har valt att intervjua fyra stycken individer i exemplifierande och reflekterande syfte. Jag vill noga betona att de inte tjänar ett resultat- och slutsatssyfte. De är för få för att som sådana räknas in i ett resultatsyfte, utan tjänar istället ett syfte i att vara exempel på hur moderna människor kan tänka. De intervjuade valdes ut genom personliga kontakter, och intervjuerna genomfördes per telefon. De frågor som jag ställde, var frågor som uppkom av intresse, efter att ha studerat och granskat den jungianska litteraturen.

Syftet med uppsatsen är att synliggöra de karakteristiska drag som trolldomsprocesserna utvisar och jämföra och diskutera dessa mot en jungiansk teoribildning. Uppsatsen frilägger de orsaker forskningen givit för trolldomsprocesserna och lägger till en djuppsykologisk orsak med hjälp av den jungianska arketypteorin om det kollektivt omedvetna och arketypen Skuggan. Dessa händelser spred sig långsamt i en svårtydd bana från renässansens Italien, upp genom Europa för att småningom nå periferin Sverige och därmed Torsåker, där det enskilt största antalet dödsdömda avrättades i Sverige, 1675. Dess förlopp kan liknas vid en andlig farsot eller vid den jungianska termen Skuggan. En analys av anklagelsemyten visar att den består av både kristen och norrön symbolik med ett starkt inflöde av arketypiskt material från det kollektivt omedvetna, ett fenomen som ofta leder till masshysteri. De första tecknen på denna skuggrörelse är knappt synliga, eftersom de upplevs ligga långt borta i tid och rum. När händelserna kulminerar sveps alla instanser in i en händelsevirvel, där varken sunt förnuft eller rättvisa klarar av att balansera händelserna. Efter en viss tid då många offrats, visar sig dock en kritisk hållning från vissa högt uppsatta personer leda till besinning.

C. G. Jungs teori om individuationen, och huvuddelen av de beskrivningar som finns av den, t.ex. via myter och sagor, utgår från ett manligt perspektiv. Vissa har dock diskuterat den utifrån ett kvinnligt perspektiv, och pekar på att kvinnans och mannens processer skiljer sig åt. Inom denna uppsats har jag utforskat kvinnans individuationsprocess, genom att diskutera myterna om Sofia och Inanna, samt sagan om Tusenskinn, med hjälp av jungianska metoder och en modell av kvinnans individuationsprocess föreslagen av Pia Skogemann. Jag har utforskat huvuddragen i den kvinnliga individuationsprocessen, hur de exemplifieras i dessa berättelser, vilka arketyper som är viktiga(st) i denna process och tittat på likheter och skillnader mellan kvinnlig och manlig individuationsprocess. Huvuddragen i kvinnans individuationsprocess innehåller en igångsättande fas, då Personan ifrågasätts av Jaget, och det omedvetna börjar bryta fram. Därefter följer faser då jaget möter både det manliga i olika skepnader, både av positiv och negativ karaktär, d.v.s. olika Animusuttryck, och det kvinnliga, som kan motsvara arketyperna Personan, Jaget, den Stora Modern, Skuggan och även Självet. Den innefattar också ett tydligt nedstigande, där Jaget måste våga överlämna sig, eller dra sig tillbaka till mer primitiva stadier. Slutligen sker ett återvändande, där alla delar förenas, för att uppnå helhet och då Självet träder fram. Dessa faser återfinns i alla tre berättelser. Myten om Inanna har den mest fullständiga beskrivningen av individuationsprocessen. I kvinnans individuationsprocess verkar Animus ha en central betydelse, medan Skuggan verkar spela en mindre roll, jämfört med i den manliga individuationsprocessen. Det är också troligt att kvinnans Skugga har andra karaktäristiska är mannens, t.ex. skam, skuld, svartsjuka. Den verkar också hanteras annorlunda av kvinnan än av mannen, där det för kvinnan handlar om kärlek, integration och acceptans, istället för att ta strid och besegra den.

Twentieth century American fiction assimilates archetypes of traditional mythologies, in particular the hero archetype, to create a contemporary mythology which relays social issues relevant to its age. This is first approached by creating a theoretical framework, which primarily consists of both Jungian theories of the collective unconscious and the model on which Joseph Campbell based his conception of the archetype in what is known as myth criticism. The theoretical framework also introduces and describes the graphic novel and its use of characterisation distinctive to post-modern fiction. The Sandman, which is the subject of this study, is then contextualised against the backdrop of the evolution of the American comic book, with its influence of folklore, mythology and visual presentation. Through an overview and analysis of The Sandman series as a whole, as well as a reading of its pivotal narrative, The Kindly Ones, this thesis explores the way in which The Sandman fulfils its purpose of integrating an archetypal hero into contemporary mythology. This is achieved by validating claims proposing the existence of a contemporary mythology through an analysis of Morpheus, The Sandman's protagonist and his unique heroic journey. The conclusion reached is that The Sandman indeed represents a contemporary mythology that contains a new form of social commentary, incorporating archetypes from traditional mythology and re-evaluating the role of the hero in this day and age. / Afrikaans and Theory of Literature / M. A. (Theory of Literature)

The French Benedictine monk Henri Le Saux (Abhishikt.ananda) sought to establish an Indian Christian monasticism, emphasizing Hindu ad1•aitic experience. He understood advaita as both nondual and non-monistic. Using phenomenology and comparative philosophy. this thesis explores his understanding and experience of advaita, comparing it to both traditional Hinduism and neo-Vedanta, as well as to Christianity and Zen Buddhism. Abhishiktananda's description of his experience is examined in relation to perception, thinking, action. ontology and theology. Special attention is given Lo comparing the views of the Hindu sages RamaQa Maharshi and Gnanananda, both of whom influenced Abbishiktananda. Abhishiktananda believed that advaita must be directly experienced; this experience is beyond all words and concepts. He compares Christian apophatic mysticism and Hindu sannyiisa. This thesis examines his distinction between experience and thought in relation to recent philosophical discussions. Abhishiktananda radically reinterprets Christianity. His affirmation of both nonduality and non-monism was influenced by Christian Trinitarianism, interpreted as an emanation of the Many from the One. Jesus' experience of Sonship with the Father is an advaitic experience that is equally available to everyone. Abhishiktananda believes that the early Upanishads report a similar experience. A monistic interpretation of advaita only developed later with the "dialectics" of Shankara's disciples. In non-monistic advaita, the world is not an illusion. Using ideas derived from tantra and Kashmir Saivism, Abhishiktananda interprets mayii as the .fakti or power of Shiva. He compares .fakti to the Holy Spirit. Abhishiktananda distinguishes between a pure consciousness experience (nirvikalpa or kel•ala samudhi) and a return to the world of diversity in sahaja samiidhi. Ramar:ta and Gnanananda make a similar distinction. Sahaja samadhi is the state of the jf11anmukti, the one who is liberated while still in the body; it is an experience that is referred to in tantra and in Kashmir Saivi.\'m . Abhishiktananda never experienced nin•ikalpa samiidhi, but he did experience sahaja sam&lhi. The appendix provides one possible synthesis of Abhishiktananda's understanding of advaita using the ideas of C. G. Jung. / Religious Studies / Thesis (D.Litt. et Phil.)