Uppsatsens teman är integration och jämställdhet där materialet består av ansökningar till integrationsprojekt § 37 a med särskilt jämställdhetsfokus, utlysta och beviljade av Länsstyrelsen Västerbotten under 2015. Syftet är att genom What´s the problem approach (WPR) analysera projektens ansökningar (Bacchi 2009). Teoretiska verktyg som använts är poststrukturalism, diskursanalys, etnicitet, kön och makt. Uppsatsens syfte är att att analysera hur jämställdhet och (icke)svenskhet formuleras samt vilka tänkbara effekter formuleringarna kan ge.De tre teman som var mest återkommande (som även är uppsatsens kapitel) är: 1) Den svenska jämställdheten 2) Den kvantitativa jämställdheten och 3) Jämställdhet – bara för kvinnor?Resultatet visar att de kvinnor och män som förväntas delta i projekten skapas i motsats till varandra och förstås som motpoler med olika behov som projekten ämnar att tillgodose. Det förutsätts även kulturella skillnader där kvinnorna förstås som offer för patriarkal kultur, medan männen i sin tur förstås som de som upprätthåller den. Deltagarna sätts i relation till det ”svenska” – det de förväntas integrereras in i. Deltagarna homogeniseras och förstås som ojämställda, något som den svenska jämställdhetsdiskursen ses som motpol till. Den svenska jämställdheten kan även förstås som kvantitativ, då jämställt deltagande förstås som centralt i ansökningarna.

Mitt examensarbete behandlar frågeställningen: Hur gestaltar iscensatta och approprierade självporträtt identitet och kön/genus och vad får det för konsekvenser för hur vi betraktar oss själva och andra människor? Jag vill med min undersökning försöka problematisera och vidga sätten att använda självporträtt på som uppgift i skolan. Att visa upp hur samtida konstnärer jobbar med självporträtt, tror jag kan skapa en mer dynamisk bild av vad ett självporträtt är och kan vara för eleverna. Att göra ett självporträtt betyder inte att man måste visa sitt ”riktiga jag”. Det kan handla om att leka och försätta sig själv i olika roller, vilket kan upplevas som väldigt befriande och lustfyllt. I viss mån kan man säga att vi människor alltid spelar en roll, men i konsten kan man dra dessa roller till det extrema. I uppsatsen analyseras tre stycken självporträtt som alla är skapade efter 1980. De har alltså kommit till i vad man inom konsten kallar för postmodernismen. Det är Andy Warhols Self-portrait (in Drag), 1981, Cindy Shermans Untitled #224, 1990 och Charlotte Gyllenhammars Nachsagen – Ich und Meinhof (B 3), 2004. Urvalet är grundat på att konstnärerna i de här verken på ett tydligt sätt arbetar med självporträttet som iscensättning och appropriation vilket är det jag vill titta närmare på och undersöka. De huvudsakliga teoretiska perspektiven som används är semiotiken och psykoanalysen. I analyserna går jag först in på vad man inom semiotiken kallar för den manifesta nivån. Med andra ord en beskrivning av hur bilden är uppbyggd och vad som konkret finns där att se. Efter det går jag över på den latenta nivån, alltså vad dessa synliga tecken kan ha för underliggande betydelser. Resonemangen som uppstår ur detta kopplas sedan till teorier som framför allt kan knytas till psykoanalysen, som bland annat den manliga blicken, kvinnlig maskerad, kön och genus. I min gestaltning har jag arbetat med att göra egna iscensatta och approprierade självporträtt. I en serie fotografier och broderier har jag undersökt identitet och kön/genus på ett visuellt gestaltande plan. Parallellt med mitt skrivande har jag använt min egen kropp för att visa att vi människor är så mycket mer komplexa än de begrepp som vi tillskrivs. Det har varit fascinerande att få upptäcka hur bilden kan fungera som en plattform för ett rollspel som kan fortsätta i all oändlighet. De iscensatta och approprierade självporträtt jag analyserar visar att det inte är lika intressant att framställa sig själv så som vi är vana att traditionella självporträtt ser ut längre. Istället fokuserar konstnärerna på att försöka få oss att förstå att det sätt som vi ser oss själva och våra medmänniskor på är konstruerat av det samhälle vi lever i. En värld som upprättat två olika kön vilka tillskrivits olika egenskaper och attribut. Där kvinnan är objektet och mannen utgör normen för hela samhällskonstruktionen. Han har makten och det är hans begär som styr blicken. Andy Warhol, Cindy Sherman och Charlotte Gyllenhammar bilder bidrar alla till att ifrågasätta denna makt och blick. De är en del i arbetet att skapa medvetna betraktare som förstår att kvinnan inte är ett objekt och att maskuliniteten inte tillhör mannen och feminiteten inte tillhör kvinnan. För att kunna få en universell jämställd blick måste den manliga blicken analyseras och nedmonteras. Blicken kan förändras, men det förutsätter att vi ständigt ifrågasätter den. Att i bildundervisningen arbeta med frågor som rör identitet och kön/genus genom självporträtt tror jag kan bidra till att förändra synen på vad som är ”normalt”. Skolan är en plats där ungdomar dagligen försöker anpassa sig till rådande normer för att passa in och känna att de tillhör en grupp. Vi behöver öppna upp gränserna vi sätter upp för oss själva och andra. Den ”normala människan” existerar inte någon annanstans än i fantasin. / <p>BI/Konst</p>

Andelen kvinnor inom styrelser har de senaste åren blivit en högaktuell fråga i samband med arbetet för jämställdhet i näringslivet. Kvinnor anses generellt ha en lägre riskvilja än män. Samtidigt visar forskning inom företagsekonomi att riskaversion skiljer sig beroende på omgivning. Syftet med denna uppsats är att studera vilken påverkan andelen kvinnor i bolagsstyrelser har på total risk hos företagen. Undersökningen genomförs med en kvantitativ metod där en multipel regressionsanalys utförs på ett datamaterial av 927 svenska bolag noterade på Nasdaq OMX Stockholm för perioden år 2010 till 2014. Resultatet av undersökningen påvisar ett statistiskt signifikant och negativt samband mellan andelen kvinnor i styrelser och total risk.

Vår uppsats var av den kvantitativa sorten och undersökningen har genomförts med hjälp av ett experiment, med medkommande enkät. Uppsatsen fokuserar på horisontell könssegregering, med detta menar vi hur olika yrkesbranscher är dominerade av ett kön. Män inom förskoleverksamheten är en minoritet, kvinnor som bilmekaniker är också en minoritet. Självklart är det inte 100 procent av ett kön på någon av dessa arbetsplatser, och det är den extrema minoriteten inom olika yrkesbranscher vi ville undersöka. Eftersom det är en samhällsdebatt som pågår om jämställdhet är vi intresserad av att studera hur kunder eller tjänstekonsumenter reagerar på detta förhållande, vi ville se hur konsumenter upplever kompetensen hos arbetstagare som utgör en könsminoritet i det yrke de återfinns inom. Genom ett sådant förhållande avsågs att vi fick en samhällsbild som speglar fördomar mot olika yrkesroller, men också en genuin åsikt som avsågs påverka vårt resultat. Fördomarna var för oss inte centralt i uppsatsen, vi var medvetna om att det kan komma olika åsikter om problemet, där en del troligtvis kan vara formulerade av fördomar och förutfattade meningar. Men vi upplevde att det också endast var en åsikt. Resultatet påvisade att konsumenters upplevelser av kompetens hos könsminoriteter inte är så jämlik som man kan tro. Dessutom visar de att skillnader mellan manliga och kvinnliga könsminoriteter existerar, skillnaderna var dock inte helt konsekventa och kan utmynnas både positivt och negativt. Våra analyser läggs fram på ett spekulativt sätt. Genom att lägga upp analysen på ett sådant sätt får vi möjligheten att göra ett ställningstagande i våra avslutande slutsatser. Vi upplever att ämnet är aktuellt och värdefullt att diskutera. Främst för att vi kanske kan lägga lite ljus på den horisontella arbetsmarknaden, och dess könssegregering.

Denna uppsats syftar till att ta reda på om män och kvinnor porträtteras olika i längre intervjuer baserat på deras kön. Åtta intervjuer i Dagens Nyheters lördagsbilaga från 2015 har analyserats enligt kvalitativ textanalys och retorisk bildanalys. Undersökningen har sin utgångspunkt i Queerteori. Undersökningens resultat visade att det finns strukturella skillnader mellan analysenheterna baserat på intervjupersonens kön. Skillnaderna fanns framför allt i hur intervjupersonens kropp porträtterades genom bild och text, samt skillnader i de samtalsämnen som intervjun behandlade. De kvinnliga intervjupersonerna talade i större utsträckning om jämställdhet och religion. De manliga intervjupersonerna var mer personliga och texterna handlade då om mer varierande ämnen. Kvinnorna talade om sina erfarenheter av att vara kvinna medan ingen av de manliga intervjupersonerna talade om hur det är att vara man. Även de händelser i vilken bilderna var tagna skiljde sig åt, de manliga intervjupersonerna var mer aktiva och de kvinnliga intervjupersonerna var mer fysiskt passiva.

Målet med det här arbetet har varit att undersöka huruvida ett trovärdigt androgynt ansikte kan skapas genom att blanda genuskonventionella ansiktsdrag, samt hur kvinnliga respektive manliga ansiktsdragen måste vara för att ansiktet ska tolkas som androgynt. Fem bilder som föreställer ansikten i varierande grad av androgynitet har skapats som artefakt utifrån en förstudie av spelkaraktärer. Bilderna användes sedan i samband med semi-strukturerade kvalitativa intervjuer där tio informanter fick svara på hur kvinnliga och manliga de ansåg att karaktärernas ansikten var. Undersökningens resultat tyder på att ett trovärdigt androgynt ansikte kan skapas och att androgyna ansikten bör ha något starkare influenser av genuskonventionellt manliga ansiktsdrag än kvinnliga för att uppfattas som androgynt. En fortsättning av arbetet skulle kunna göras genom en större undersökning med fler informanter från olika kulturer och samhällen. Detta med hjälp av en artefakt i 3D-grafik informanterna kan interagera med, mer som i en riktig spelmiljö.

Matematik som ämne har under lång tid uppfattats som maskulint kodat. Sådana genusstyrda föreställningar kan anses leva kvar än idag, då det efter analys av statistik framgår att de personer som väljer yrken och utbildningar som är matematikintensiva till stor del är män. I skolans styrdokument står det att att elevers könstillhörighet inte ska avgöra vilka studier och arbeten de väljer i framtiden. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur flickors och pojkars matematiska subjektskapande påverkas av faktorer i skolan. Genom att utgå från begrepp som kan ses som centrala i den poststrukturalistiska feministiska teoribildningen möjliggörs denna komparativa litteraturstudie.   De forskningspublikationer som har jämförts och analyserats har resulterat i en sammanställning av olika faktorer som påverkar elevers matematiska subjektskapande. De återkommande faktorer som vi har valt att behandla i denna studie är hur läraren påverkar elevers matematiska subjektskapande, hur klassrumsdiskursen påverkar elevers matematiska subjektivitet samt hur subjektskapandet påverkar matematiska strategier. Resultatet visar att det inte går att urskilja tydliga skillnader mellan flickors och pojkars matematiska prestationer i förskolan och början av årskurs 1, utan dessa ökar under de första skolåren. Av de publikationer vi har analyserat framkommer att subjektskapandet påverkas av faktorer i skolan och att lärares genusstyrda föreställningar har betydelse för subjektskapandet.    Genom att se på människan som ett lärandesubjekt, som hela tiden skapas och skapar sig själv i förhållande till sammanhanget, möjliggörs föreställningen om att även det matematiska subjektskapandet kan ses som föränderligt. Med detta synsätt är subjektet inte matematiskt, utan detta är istället något som subjektet kan bli. Att som lärare ha detta förhållningssätt är av stor relevans för professionen, då det är en förutsättning för att alla elever ska ha möjlighet att utvecklas.

BakgrundFörskolläraryrket är, och har alltid varit, ett kvinnodominerat yrke. Män som ger sig in i förskolan bryter mot normer av vad som anses maskulintsamtidigt som de måste representera en slags allmän maskulinitet. De män som beslutar sig för att börja arbeta i förskolan riskerar samtidigt att misstänkliggöras då män ses som potentiella sexualförbrytare. Detta sammantaget har också framförts som orsaker till den skeva könsfördelningen i yrket.SyfteStudiens syfte är att undersöka vilka möjligheter respektive svårigheter som manliga arbetstagare inom förskolläraryrket upplever.MetodI studien har fem män intervjuats utifrån en fenomenologisk ansats där vi genom kvalitativa intervjuer försöker skapa kunskap om respondenternas livsvärldar. Det teoretiska ramverket utgörs av genusteori.ResultatMännen beskrev hur de har upplevt sitt arbete som meningsfullt i kontrast till tidigare yrken. De beskriver känslor som glädje, lustfylldhet, variation och möjligheter till personlig och yrkesmässig utveckling. Männen i studien har också beskrivit olika svårigheter kopplat till att de har gjort ett könsöverskridande yrkesval. Det har rört sig om att bli ifrågasatta av människor i deras omgivning samt tilldelade en underordnad form av maskulinitet. De har också mött förväntningar om att leva upp till stereotyper av manlighet. Männen har efter en tid i verksamheten med hjälp av sina kollegor arbetat upp en trygghet i sin yrkesroll. Detta har också inneburit att de har kunnat göra motstånd mot förväntningarna eller välja att leva upp till dem. Maskuliniteten kan därmed fungera som ett redskap som de kan utnyttja i verksamheten. De största svårigheterna männen möter rör risken att bli utpekade som pedofiler samt den utsatthet de känner i samband med medias rapportering om sexualbrott inom förskolan. Detta har fått vissa av dem att avstå från arbetsuppgifter men också att ifrågasätta sig själva. Den vanligaste strategin för att undgå misstanke har dock varit att visa sig synliga för kollegor och vårdnadshavare samt bygga bra relationer till barn och föräldrar.

Bakgrund: För att platsa på arbetsmarknaden måste man framförallt vara flexibel, effektiv, stresstålig m.m. Kroppen reagerar på orimliga arbetskrav med onormal utmattning, värk, sömnstörningar, nedsatt koncentrations- och arbetsförmåga. Detta leder till att ett stort antal människor är sjukskrivna eller behöver rehabilitering för att komma tillbaka i arbetslivet. Fysisk aktivitet anses vara en av lösningar för att förebygga ohälsan på arbetsplatsen, minska korttidssjukskrivningar och sjukvårdskostnaderna, samt öka produktiviteten på arbetsplatsen. Syfte: Studien syftade till att undersöka om det finns ett samband mellan graden av fysisk aktivitet och upplevd arbetsförmåga hos sysselsatta individer, samt identifiera andra möjliga faktorer vilka kan påverka arbetsförmågan. Metod: Enkäter delades ut till 200 respondenter. Totalt analyserades 127 enkäter. Svarsfrekvensen blev 63,5 %. Mätinstrumenten som användes var International Physical Activity Questionnarie (IPAQ) och Work Ability Index (WAI). Insamlad data analyserades med en logistisk regression och ett chi – 2 test. P &lt; 0,05 ansågs vara signifikant. Resultat: Lågaktiva respondenter är mindre benägna att rapportera om god upplevd arbetsförmåga jämfört med högaktiva respondenter (OR = 0,05, 95 % CI: 0,01-0,41). Män är mer benägna att rapportera om god upplevd arbetsförmåga jämfört med kvinnor, respondenter med god upplevd arbetsförmåga är mer benägna att vara yngre än 45 år, ha en hög utbildningsnivå och ett stillasittande arbete, men dessa resultat är inte statistiskt signifikanta (p &gt; 0,05). Slutats: Studien visade att högre fysisk aktivitetsnivå kan anses vara en bakomliggande faktor för god upplevd arbetsförmåga. Sociodemografiska och socioekonomiska faktorer så som kön, ålder, utbildnings nivå och typen av utfört arbete inte påverkar upplevd arbetsförmåga. Mer omfattande och långvariga undersökningar, krävs för att få mer pålitliga resultat.

<p>Inom gymnasieskolan läggs allt större vikt vid jämställdhet. Uppsatsens syfte är att undersöka elevers uppfattningar om jämställdhetsarbete inom gymnasieskolan. För att besvara syftet gjordes kvalitativa intervjuer med 14 elever (sju pojkar och sju flickor) vid en stor gymnasie-skola i Sverige. Därutöver intervjuades ordföranden för elevernas jämställdhetsgrupp samt en av skolans två s.k. jämställdhetspedagoger. Resultatet av intervjuerna visade att den ojäm-ställdhet, som präglar dagens samhälle, i viss mån återfinns inom gymnasieskolan men att eleverna är relativt omedvetna om detta. Analysen visar att könsmaktsordningen som genom-syrar samhället återfinns i skolan. Könsmaktsordningen reproduceras både av lärare och ele-ver men de flesta är inte medvetna om dess existens och att de bidrar till dess reproduktion. Analysen visar dock även på tendenser att vissa flickor utmanar ordningen genom att ta för sig mer och kräva mer uppmärksamhet än tidigare.</p>