This study examines Swedish teachers' opinions on the division between high and low in literature and how Swedish teachers view the canon discussion in relation to the concepts of high and low. The empirical material has been collected through nine qualitative interviews where all the respondents were trained Swedish teachers active in upper secondary school. The method has had a phenomenographic approach as we intend to investigate the views of the phenomenon high and low. The result has been interpreted based on Pierre Bourdieu's theories of fields, habitus, and cultural capital. The results show that the majority of teachers make a division between high and low literature and that the criteria for high literary works are based on their aesthetics and institutional and sociological value. Teachers prefer to use low works to introduce reading and are positive about a canon discussion, but generally do not want to see an established canon in the Swedish education system.

This research aims to search for an underlying literary canon in the textbooks for the English 6 course in the Swedish upper secondary school. This essay also has the intention to find out whether three different curriculums affected the literary content of the textbooks and how the curriculums changed over time period of 30 years in relation to literature for the English 6 course. A convenience sample was taken in the form of six textbooks, their date of origin spread evenly between 1988 and 2017. The study found no underlying literary canon in the textbooks, with two authors at most reoccurring in four of the six textbooks. With each curriculum teachers in Sweden receive more individual trust to make a choice for themselves which literature and authors to work with. Curriculum discourse has allowed time being dedicated to other alternatives to literature, such as films, tv-series and music.

SammandragSyftet med det här arbetet är att utifrån begreppen ”kulturarv” och ”kulturell mångfald” undersöka lärares val av texter som används i undervisningen och hur dessa texter används i undervisningen. Syftet är också att ta reda på vad olika lärare anser att eleverna behöver för ”kulturellt kapital” med sig i livet. För att undersöka detta genomförde jag en undersökning på två skolor i en medelstor sydsvensk stad. Jag genomförde dels en enkätundersökning bland lärare i år F-6, dels kvalitativa intervjuer med 4 av dessa lärare. Vidare analyserade jag några av de läromedel som används på de båda skolorna utifrån ett kulturellt perspektiv. Jag kom i undersökningen fram till att lärarna delvis hade olika syn på vilka kunskaper som skulle förmedlas, och hur detta skulle gå till. Det fanns en viss skiljelinje mellan dem som utgick från elevernas befintliga kunskaper och erfarenheter, och dem som utgick från på förhand givna ”baskunskaper” och grundläggande ”kulturellt kapital”.Min slutsats är att eleverna behöver både och: Gemensamma referenser och respekt för den egna kulturella identiteten.Sökord: Kulturarv, Kanon, Skönlitteratur, Mångfald

Denna studie undersöker skönlitteraturens potential att anamma som ett didaktiskt och pedagogiskt verktyg i undervisning i gymnasieskolans ämne svenska. Vidare undersöker studien hur litteratursamtal och ett ämnesöverskridande arbete mellan ämnena svenska och samhällskunskap med hjälp av skönlitteratur kan bidra till inkludering i det mångkulturella klassrummet. Det vill säga hur ett sådant arbete kan främja tolerans, ödmjukhet och nyfikenhet på andra kulturer som i sin tur kan minska fördomar och diskriminering i en skola som vilar på demokratisk värdegrund. Studien består av en kvalitativ litteraturdidaktisk undersökning där materialet används som både teoretisk bakgrund och analysmetod vilket analyseras genom diskursanalys. Undersökningen har kommit fram till att litteratursamtal och ämnesöverskridande arbete i skola och undervisning är gynnsamt av många anledningar, bland annat ur ett perspektiv att applicera det lästa i en större kontext vilket kan gynna arbetet i riktning mot att fostra morgondagens demokratiska medborgare. På så sätt kan skönlitteraturen fungera som ett verktyg och medel som har potential att främja inkludering i dagens mångkulturella skolor.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka tre läroböckers skönlitterära urval, samt undersöka hur läroboksförfattarna motiverar sina skönlitterära urval. Studien använder även metoden diskursanalys genom att undersöka läromedlen med en kvalitativ textanalys i syfte att synliggöra bakomliggande kanondiskurser. Studien analyserar även Skolverkets kunskapskrav gällande skönlitteratur utifrån en postkolonial litteraturteori.     Resultatet visar att samtliga tre läroböcker till stor del presenterar västerländska författare även om enstaka icke västerländska författare ibland nämns. Två av läroböckerna har även fokus på litteraturhistoria och har delat in skönlitterära verk i epoker i sin framställning. Det västerländska kanondiskursen i kombination med epokframställningen är enligt studien en bidragande orsak till att läroböckerna inte lyfter in annan litteratur från andra delar av världen. Den litteraturhistoriska inriktningen tycks enligt studien lägga fokus på Europa och västvärlden och stänger ute annan litteratur från andra delar av världen, vilket även studiens postkoloniala teorier visar. Resultatet av analysen av Skolverkets kunskapskrav visade på vissa vaga och svårdefinierade termer. Skolverket använder termer som ”internationell litteratur”, ”epoker” och ”idéströmningar” när de skall beskriva litteraturen. Vid en mer djupgående analys av termerna, och med hjälp av teorierna om kanon och världslitteratur, fanns ett visst stöd för att läroplanen bidrar till en litteraturhistorisk epokinledning med västerländsk inriktning. Vilket i sin tur även påverkar läroböckernas framställning och presentation av skönlitterära verk.

I detta examenarbete fokuseras den konstnärliga kanon och speglingen av denna i läroböcker genom en kvalitativ studie av läromedel i bildämnet. Ämnesområdet undersöks i en läromedelsanalys där materialet via ett subjektivt urval handplockats för ändamålet. Studiens syfte är att kartlägga hur rådande konstnärlig kanon speglas i läromedel för bildämnet. Läromedlen har analyserats enligt metoden för kvalitativ komparativ innehållsanalys. Jag har undersökt fyra läroböcker som avsetts användas på gymnasieskolans estetiska program. Resultatet visar att den traditionella västerländska konstkanon representeras i läroböckerna samt att tre av fyra läroböcker nämner samtidskonst.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur tre lärare respektive sex elever från gymnasieskolans studieförberedande program ser på litterär kanon, samt att utifrån deras åsikter diskutera förhållandet mellan erfarenhetspedagogik och litterär kanon inom Svenska B. För att uppnå mitt syfte har jag använt enkäter som screeningmetod och kvalitativa intervjuer som huvudsaklig undersökningsmetod. Både de intervjuade lärarna och eleverna anser att det är viktigt att ha kännedom om den litterära kanon, framförallt för att se och förstå historiska sammanhang och för att inte uteslutas ur privata diskussioner och offentliga samtal. Såväl lärarna som eleverna menar att litteratursamtal är ett mycket bra erfarenhetspedagogiskt redskap. Eleverna i undersökningen förespråkar en litterär kanon och läsanvisningar i kursplanen i högre grad än lärarna.Trots att det medför vissa svårigheter - såsom att det ålderdomliga språket eller referenserna till en för eleverna ofta obekant verklighet kan försvåra läsningen - menar jag att det är fullt möjligt att förespråka både en litterär kanon och erfarenhetspedagogik, vilket såväl lärarna i undersökningen som styrdokumentens formuleringar visar. Detta svenskämne, där verk och författarskap kvalificerar sig utifrån sitt kanoniska värde, men där förförståelse skapas utifrån elevernas erfarenheter och där diskussionsteman kopplas till dagens samhälle och elevers intressen skulle man kunna kalla för ett ”erfarenhetspedagogiskt bildningsämne”. Att arbeta erfarenhetspedagogiskt med den kanoniserade litteraturen kan vara ett sätt att vidga elevernas horisonter och att därmed bemöta kritiken om att eleverna inom erfarenhetspedagogiken inte upptäcker nya sätt att tänka. Jag menar att litteraturundervisningen - i enlighet med kursplanen - måste utmana elevernas åsikter och att den även måste utmana dem att läsa svårare litteratur än vad de spontant gör på fritiden.

The aim of this bachelor’s thesis is twofold. The first part is to create an understanding of the relevance of Swedish Nobel Prize laureates in literature for students at Swedish universities during the last 20 years. This is done with bibliometric calculations of published students’ theses from the years 2000–2023 found in the databases Diva and Uppsök. The second part is to use the empirical results to discuss a broadening of the literary canon concept. Here, Bourdieu’s concept of cultural capital is used. Two research questions are asked. When, where, how, and in what contexts are Swedish Nobel Prize laureates in literature present in students’ theses at Swedish universities during the years 2000–2023? How can the result from the empirical study be used in a canon discussion and in relation to a broadened canon concept? The results show that 164 relevant theses were written during this time, at 23 different universities and in 18 different subjects. The laureates and their works are both studied in their own right and used as tools in other investigations. For half of the laureates, a local connection is found between their home regions and the geographical location of the universities where the theses were written. The wide range of subjects shows that the laureates and their works are significant well outside the traditional area of literature. This supports a possible broadening of the canon concept from being only national and literary to also including regional aspects and uses in other subject areas as well.

Sedan 1990-talet har uttrycket ”det svenska musikundret” använts för att beskriva Sverige som en stor musikexportör i världen. Detta begrepp är dock mångfacetterat och inte helt oproblematiskt. I denna uppsats har jag genom en kritisk diskursanalys studerat hur det svenska musikundret framställs inom kulturjournalistiken. Mitt syfte har varit att ta reda på vilka diskurser av det svenska musikundret som dominerar i medieframställningen, hur dikotomin kultur och ekonomi synliggörs i framställningen av dessa diskurser samt vilken roll journalisten har i reproducerandet. Uppsatsen har Bourdieus teorier om kapital och fält som grund, vilka är essentiella för förstå de regler som förekommer inom populärmusikens produktionsfält. Vidare har jag utgått från kritisk teori, forskning kring kulturjournalistik samt relationen mellan ekonomi och kultur. I min analys har jag kommit fram till fyra dominerande diskurser – den postmoderna, den marknadsliberala, den kollektivistiska och den anti- nationalistiska diskursen. Utifrån dessa diskurser har jag kommit fram till några olika sätt som dikotomin kultur och ekonomi synliggörs på. Det har skett en de-differentiering och placeringen på produktionsfältet kan idag tillåtas vara närmare den kommersiella polen. Musikundret är en del av ”varumärket Sverige”, där Sverige som musikland lyfts fram, och fungerar som en populärmusikalisk kanon eftersom uttrycket pekar på någon slag enhet. Journalisterna är representanter i ett åsiktsmaskineri som handlar om det svenska musik- undret, vilka till stor del består av vita män. De bidrar till formandet och reproducerandet av synen på det svenska musikundret som baseras på subjektiva åsikter. Synen på populärmusik verkar från journalisthåll ha förändrats mot en större öppenhet även för mer kommersiella akter inom musikundret. Det visar på att journalisternas texter präglas av den samhälleliga kontexten, samtidigt som deras texter är med och formar samhällskontexten.

En komparativ analys av adaptationer av Bram Stokers Dracula (1897) från åren 2000-2014 med syfte att undersöka resultatet av nästan 100 år av adaptationer och ett mål för att verkställa om en filmkanon har skapats kring karaktären.