No description available.

No description available.

Uppsatsen är en redogörelse för en dekonstruktivistisk läsning av Karin Boyes första prosaverk Astarte (1931), utifrån James L. Calderwoods teori om creative uncreation i det poetiska skapandet. Med denna blick på texten så som varande en akt av nedmontering och med utgångspunkt i Judith Butlers teori om könets performativitet, framträder i läsningen av Boyes roman en strävan efter att plocka isär samhälleliga (van)föreställningar och schabloner gällande konsten, poesin, modet osv. i allmänhet och kvinnan, i synnerhet. Analysen är strukturerad efter Calderwoods idé om att det poetiska skapandet kan vara en rörelse från ingenting mot ett någonting eller en rörelse från någonting mot ett ingenting, och är således ordnad i två delar: en som behandlar creation, skapandet av föreställningar, och en rörande creative uncreation, nedmonterandet av dessa. I slutdiskussionen aktualiseras två essäer av Boye, ”Dagdrömmeriet som livsåskådning” och ”Språket bortom logiken”. Boyes tankar kring konst och litteratur som stelnad i konvention och hennes längtan efter ett nytt språk som kan söka sig bortom vedertagna symboler och tecken, sätts här i samband med resultaten för den dekonstruktivistiska läsningen av romanen. Uppsatsen innehåller även en kort redogörelse för Astartes mottagande vid dess utgivning och synen på romanen i tidigare forskning.

Ett försök att berätta en historia med hjälp av arkitektens verktyg. Projektet är en undersökning av vilken roll historieberättande kan ha inom arkitektur. Arbetet kan ses som en övning i att arbeta med arkitektur utifrån en historia. Ämnesvalet är relevant då arkitektur som ritas idag inte nödvändigtvis behöver byggas för att existera. Med skapandet av artificiella världar, i dataspel till exempel, kan arkitekten konstituera helt nya verkligheter. Även inom teatern blir det allt vanligare med så kallade interaktiva föreställningar, där publiken får röra sig fritt i en byggnad och på så sätt styr över sin egen teaterupplevelse. Jag har valt att tolka Karin Boyes dystopiska roman Kallocain. Dystopin känns idag mer aktuell än någonsin då samhället idag allt mer kommit att bli ett övervakningssamhälle präglat av rädsla för det okända och falska alarm. Projektets titel "Den fjärde väggen" är en term som används inom teater. Den syftar på den osynliga vägg tillika den tysta överenskommelse som finns mellan scen och publik vilken låter oss förstå representationer av verkligheten som tillfälliga verkligheter medan pjäsen spelas. Då den osynliga fjärde väggen byts mot en vanlig vägg försvinner den tysta överenskommelsen. Men när scenen blir till rum ändras också vår förståelse av vad som är verklighet och vad som är fiktion. / An attempt of storytelling using the tools of the architect The project is an investigation of what role storytelling could have within the field of architecture. With interactive theatre, where the audience’s choice of movement conducts the theatre experience, architecture within computer games and artificial worlds this kind of specific architecture has relevance. I have chosen to interpret the dystopian novel Kallocain by the Swedish author Karin Boye. Living today in a society permeated by fear for the unknown, false alarms and constant surveillance of citizens for their own security, the dystopia feels more relevant today than ever. The title of the project "The fourth wall" is an expression that is used in the field of theatre. It refers to the invisible wall and the silent agreement between the stage and the audience witch allows us to read representations of reality as temporary realities while watching a play. By altering the invisible wall and make it a real one the silent agreement disappears. But when stage becomes space it also affects our understanding of what I is real and what is fiction.

Syftet med studien är att visa hur kritik mot det kapitalistiska systemet kommer till uttryck i Karin Boyes Astarte i tematik och motiv. Parallellt med nyutgåvan, Lindelöws Bokförlag 2013, har originaltexten i e-format från Litteraturbanken använts. Valda teoretiker bidrar till att synliggöra Boyes kapitalismkritik: Max Horkheimer och Theodor W. Adorno, Slavoj Žižek samt Mark Fisher. Metoden är att identifiera tematik och återkommande motiv. Modeindustrin tjänar som synekdoke för kapitalismen i stort. I en jämförelse med förkapitalismen belyser Boye följderna av kapitalismen, främst ur ett socialt perspektiv. Från det större samhälleliga perspektivet ned på individnivå med tematik och motiv såsom: fattiga länders exploatering, dåliga arbetsvillkor, uniformt varuutbud, styrning av befolkningens begär och behov, varufiering av behoven, en konstruerad förvrängd verklighetsuppfattning och ett liv i alienering och själslig tomhet. Boye visar även hur kapitalismen absorberar kulturer, hur kvinnorna förlorat sitt livsrum och barnen förlorat sin naturliga plats i hemmet.

The following study delves into the portrayal of existential challenges and coping strategies in the fictional narrative of Karin Boye's novel Crisis, in response to existential themes being brought to light in the new Swedish curriculum set to be implemented in 2025. The primary aim was to achieve a deeper understanding of how existential challenges are depicted in literature, focusing on the main character Malin Forst, her existential challenges and her coping strategies. Two key research questions were addressed: “What existential challenges does the main character Malin Forst encounter?”, and “How does Malin cope with her existential challenges?”. Employing a hermeneutic approach, the novel was interpreted and analyzed through the lens of Irvin Yalom's categories for existential challenges and Kenneth I Pargament's religious coping theory. The findings reveal that Malin struggles with challenges related to freedom, existential loneliness, and meaninglessness. Furthermore, the results show that her coping strategies evolve from the coping style deferring, to collaborative and lastly self-directing – as well as from the method preservation, to reconstruction, followed by re-evaluation and finally re-creation.

Den här uppsatsen analyserar och jämför skildringar av konsumtion i Karin Boyes Astarte (1931) och Denise Rudbergs storlek 37 (2002). Detta görs utifrån teoretiska utgångspunkter i Zygmunt Baumans tankar om konsumtionssamhället, samt texter av Max Weber, Walter Benjamin och Giorgio Agamben som diskuterar kapitalismens förhållande till religionen. I Astarte är religionen framträdande som tematik och metaforik i relation till konsumtionen, och det som skildras är ofta hur konsumtionen ersätter religionen, men också hur dessa liknar varandra. I storlek 37 är konsumtionen starkt kopplad till identiteten, och fungerar både som en trygghet och ett måste. Skillnaderna i romanernas skildringar återspeglar konsumtionens roller under två olika tidsperioder: i Astarte är konsumtionen ett relativt nytt fenomen i sin moderna bemärkelse, och i storlek 37 är den i högre grad central för tillvaron, och som sådan mer oreflekterad och självklar. I Astarte finns en tydlig kritik mot konsumtionen, som förs fram genom skildringar av den som ett ändlöst begär eller en illusion. I storlek 37 kan konsumtionen stundtals problematiseras, men framstår som oundviklig. / This essay analyzes and compares depictions of consumption in Karin Boye’s Astarte (1931) and Denise Rudberg’s storlek 37 (2002). The theoretical framework consists primarily of Zygmunt Bauman’s thoughts on the consumer society, as well as texts by Max Weber, Walter Benjamin and Giorgio Agamben discussing capitalism’s relationship to religion. In Astarte, religion is a prominent theme, and often used metaphorically in relation to consumption. Consumption is often depicted as replacing religion, in a way that emphasizes a resemblance between them. In storlek 37, consumption is strongly connected to identity, and functions both as a certainty and a must. The differences between the depictions in the two novels reflect the roles of consumption in two different eras: in Astarte, it is a relatively new phenomenon in its modern sense, and in storlek 37 it has become more central to human life, often occuring without reflection and perceived as a matter of course. Astarte sets out a visible critique of consumption, depicting it as an endless desire or an illusion. In storlek 37, consumption is sometimes questioned, but portrayed nevertheless as inevitable.

This paper aims to explore how religious and spiritual experiences are conveyed in Karin Boye's novel Kris (English translation: Crisis). I study these experiences in the novel by using the French philosopher and mystic Simone Weil's theories of affliction and decreation. The study seeks answers to the following questions: which experiences in the novel are presented as Malin's spiritual experiences? How does Boye portray these spiritual experiences? What can we learn about Malin's spiritual experiences through Weil's theories of affliction and decreation? Affliction is a word that Weil uses to describe a specific suffering. Decreation is a term connected to Weil's idea that the only freedom humans are allowed is to give their consent to God, and give up their created self to become an uncreated self. The result of my analysis is not that Weil's concepts fit perfectly with what happens to Malin in the novel. But her philosophy proves to be useful when it comes to analyzing how Malin must suffer to learn how to uncreate herself, to be able to grow and develop a new self. This happens when she starts questioning the hierarchies that exist in her own family, within the education system, how and what the church teaches and preaches. In the middle of this crisis, she realizes that she is in love with Siv, a woman who she studies with. This love comes with more suffering, but also with a new spirituality that is created through love and light. In her new spirituality she can see things more clearly and it contains more love and light, compared to her earlier spirituality. This love and light are also connected to Weil's ideas in my paper.

In this essay I analyze Karin Boye’s first novel, Astarte, focusing on her views concerning norms,ideals and female liberation. The novel is written in a tone of irony, allowing for many of thecharacters to be viewed as caricatures. The theories and methods I use are drawn from genderstudies and queer theory. Queer theorist Judith Butler, and the concepts of performativity, interpellation, genealogy and the heterosexual matrix, are of central importance for my analysis. I look at the hetero normative values, that Boye ironizes, which are sustained by performative processes. The normative and idealizing proceedings described by Boye are, in my opinion, such performative processes. I examine how Boye illustrates the creation of norms and ideals, their influence and how they spread. Boye lays much of the responsibility for the idealization and normativity on the consciousness industry. I consider the novel to be a form of gender parody, challenging the notion that gender is something that can be defined by certain characteristics. Butler is of the opinion that gender parodies expose the primordial identity that gender imitates as being in itself an imitation without origin.

I denna uppsats använder jag den interpersonella metafunktionen inom systemisk-funktionell grammatik för att undersöka sex av Karin Boyes dikter, detta med syfte att se huruvida en sådan här analys kan säga något av intresse om diktjaget. Analysen genomfördes enligt Holmberg och Karlssons modell i Grammatik med betydelse, där subjekt och finit tagits ut varpå språkhandlingar markerats och modalitet kommenterats. Dikterna är hämtade ur Boyes Samlade dikter. Av min analys framgår att jaget behandlar sig självt som visare och mer klarsynt än en vanlig människa, men samtidigt är slav under ett mänskligt känsloliv. Jaget framställer sig självt som en auktoritet på lidande och en konstnär med kontroll över sin penna. Min slutsats blir därför att den systemisk-funktionella modellen kan vara till nytta vid lyrikstudier.